Sverigedemokraterna vanhedrar min mormor

Jag har en mormor. En erfaren och numer sargad kvinna strax över 90. En av alla de kvinnor och män som har byggt upp det här landet. En snäll tant som bor strax utanför Göteborg. Men som på ålderns höst har fått det allt tuffare. I mer än ett deciennium har hörseln krånglat för mormor. I den svenska sjukvården tar det uppenbarligen mer än tio år för att fixa en hörapparat som funkar. Det frustrerar min mormor. Hon som alltid gillade att lyssna på musik på kvällarna. Min mormor är en musikalisk mormor. Hon spelade trummor i Frälsningsarmén förr i den. Mormors tänder krånglar också. Det är en dyr affär för en änka som endast har folkpensionen att leva på. Löständerna som mormor har fått krånglar även dem. Min mormor som var en nästintill översocial och glad tant tycker det är jobbigt att träffa folk numer. När min syster och svåger skulle hälsa på sist så ville hon inte.

- Varför ska ni träffa en tandlös kärring?, undrade mormor.

Jag älskar min mormor. Det var hon och min sedan två år tillbaka avlidne morfar som till stora delar uppfostrade mig och min syster. På somrarna kom mormor och morfar ner och passade oss när farsan var på sjön och morsan jobbade inne i Göteborg. Eller den där jobbiga sommaren när mamma hade pajat ryggen och låg i sängen i flera månader. Morsan och farsan tyckte nog att mormor och morfar skämde bort mig och min syster. Inte för att de överöste oss med grejer. De hade de knappast råd till. Utan för att vi fick göra vad vi ville. Det är få gånger jag har sett min mormor arg. De gångerna kan jag räkna på ena handens fingrar. De enda gångerna mormor har blivit arg är när rasism och främlingsfientlighet har kommit på tal.

Jag minns den där sommarkvällen när Aktuellt visade en damfrissör från Danderyd som tydligen var politiker. Vivianne Franzén hette hon.

- Snart kommer våra barn att vända sig mot Mekka, sa Vivianne Franzén.

Min mormor blev svart i ögonen. Hon mindes retoriken. Den kändes igen. Till saken tillhör att mormor flyttade till Sverige innan Andra världskrigets utbrott. Hon hade växt upp i Nore innan dess. Trots att hon var relativt ung då kunde hon minnas Quislingsrörelsen (de norska nazisterna) och de svenska Lindholmarna och Furugårdarna.

På senare år har mormor blivit svart i ögonen vid ett antal andra tillfällen. En gång var några veckor efter valet 2002 då Sverigedemokraterna kom in i hennes hemkommun. En annan gång var efter att hon sett Jimmie Åkesson debattera i TV.

Idag när Sverigedemokraterna presenterade sin valreklam som de hade tänkt visa i bland annat på TV4 så tänker jag på min mormor. Filmen där en ensam kvinna med rullator rusar ikapp med några burkaklädda kvinnor med barnvagnar mot ett bord fullt med pengar är bland det mest smaklösa jag sett.

Den är tragisk då den är ett besök i en sverigedemokrats hjärna. Så här ser man alltså på samhället och så här tror man att fördelningspolitiken fungerar. Den är vedervärdig då den uppenbarligen vill sprida en stämning av att vissa barn som föds i det här landet är ovälkomna. Den är avskyvärd för att den ställer två utsatta grupper i samhället emot varandra. Den är ett rasistiskt kräkmedel eftersom filmen vill min mormor jävligt illa.

Min mormor och andra sjuka och utslitna kvinnor och män är fanimej inga slagträn för rasistiska och populistiska krafter. Människorna som har byggt upp det här landet förtjänar fan så mycket mer än att vara propagandavapen för rasister och pajaspartier. Likaledes är inte alla de fina vackra barn som föds i Sverige inte heller några slagträn. Barn är barn oavsett om det är Jimmie och Louise, Alex och Kim eller Muhammed och Azadeh som sätter dem till livet.

Under eftermiddagen meddelades att TV4 väljer att inte visa SD:s kräkmedel till reklamfilm. Snart kommer en sverigedemokrat nära dig att gnälla över hur odemokratiskt det är att privat medieföretag nekar partiet annonsplats. Och med tanke på hur jävla låg debatten är i Sverige kommer väl ungdomspolitiker och proffstyckare att haka på.

Hur som helst är skadan redan skedd. Sverigedemokraterna har ännu en gång ställt utsatta grupper mot varandra. Och ja: De har fanimej vanhedrat min mormor och alla andra som byggt upp det här landet.