Allt fokus på broilern från Sölvesborg

Idag gjorde Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson partiledardebattsdebut i riksdagen. På de stora tidningarnas webupplagor läser jag artiklar med brutalfokus på Sölvesborgssonens debut. Inte så konstigt kanske. SD är nya i riksdagen och ett parti som skiljer sig kraftigt från de övriga partierna i riksdagen. Av i alla fall DN:s och Aftonbladets rapportering att döma kom debatten till stora delar att handla just om Jimmies hjärtefråga.

Den sverigedemokratiska nätoffensiven borde således vara nöjd. Nu kommer SD till tals. Nu tas debatten. Nu förs diskussionen i mångt och mycket efter Sverigedemokraternas behag. Men Åkesson och hans partivänner lär vara långt ifrån nöjda. Någon vecka efter att partiets ekonomiska talesman Johnny Skallin debatterat med finansminister Anders Borg i riksdagens talarstol gnällde Skalin på Twitter: "Ser fram emot den dagen finansminister Anders Borg vågar ta debatten."


Det handlar inte om någon minneslucka från Johnnys sida. Enligt en sverigedemokrat tas inte debatten förrän den helt följer partiets villkor. Frågan är hur Jimmie och resten av SD-aristokratin kommer analysera partiledardebatten. Förmodligen är de inte nöjda. Det brukar ju vara så. Mona Sahlin ljög ju dessutom, kommer SD hävda. I klassisk sverigedemokratisk historierevisionistisk anda kommer partiet förneka sin historia.

Åkssons entré i partiledardebatten var också ett jungfrutal av en landets högst avlönade politiker. Igår kunde Dagens Industri avslöja att Sverigedemokraternas riksdagsinträde har inneburit att Jimmie numer tjänar 92400 kronor i månaden. Sölvesborgaren får nämligen dubbla löner. Dels från riksdagen och dels från partiet.

Med tanke på att det redan efter valet 2006 höjdes besvikna röster om Åkessons lön och förmåner borde missnöjet bli än större den här gången bland både gräsrötter och sympatisörer. Och med tanke på att Sverigedemokraternas, enligt SVT:s väljarundersökning, är de som har överlägset minst förtroende för politiker borde risken vara påtaglig för att det missgynnar partiet i opinionen.

Men då har Sverigedemokraterna ett beprövat knep: De kan ju alltid skylla på att ingen tar debatten.