Saker jag stör mig på i debatten om SD: "Att ta hand om våra egna"

I takt med att bristen på tydliga ideologiska skiljelinjer mellan borgerligheten, arbetarrörelsen och vänstern ökar, tvångströjor i den ekonomiska debatten och det ständiga förnekandet av rasismen i samhället normaliseras föga förvånande främlingsfientliga lösningar och verklighetsbeskrivningar.

När jag är ute och jobbar men också på det privata planet hör jag allt oftare människor som "aldrig i sitt liv skulle kunna tänka sig att rösta på SD" men som ändå likt förbaskat fallit för Jimmie Åkessons svartvita världsbild.

Utläggningar som den här tillhör nu mer vardagen:

"Jag är inte rasist men... Vi måste ju i första hand hjälpa våra egna"

Det handlar alltså inte om uttalade SD:are. Det är snarare kommunpolitiker (från höger till vänster), vänners vänner och för den delen släktingar som återigen "aldrig i sitt liv skulle kunna tänka sig att rösta på SD" som kommer dragandes med den här typen av argument.

Sverigedemokraternas problemformuleringar och konfliktperspektiv har med andra ord blivit norm för i alla fall dessa människor. Att hävda att fördelningen av resurser i samhället inte nödvändigtvis behöver stå mellan ekonomiskt utsatta grupper (exempelvis flyktingar och pensionärer) är vare sig gångbart, eller för att använda ett vokabulär som sverigedemokrat förstår, politiskt korrekt i Sverige 2010.

Det är givetvis provocerande. Inte bara på grund av det faktum att konflikten mellan "svenska" pensionärer och flyktingar är helt meningslös då det är en sanning att Sverige, trots finanskriser & skit, faktiskt aldrig varit rikare (Hoppla! Alex länkar till Affärsvärlden).

Men än mer provocerande är det faktum att alla dessa proffstyckare och köksbordstänkare förutsätter att jag, som skattebetalare och människa, ska begripa vilka "våra egna" är.

Jag är inte dummare än så att jag fattar det har med svenskar att göra. Men när blir man svensk enligt alla dessa politiska stjärnskott som minsann aldrig, aldrig skulle få för sig att sätta kryss för Jimpan Åkesson eller Björna Söders namn på valsedeln?

Egentligen är det ointressant.

För ett annat argument som jag ofta får höra är nämligen att "flyktingarna" minsann inte är "riktiga flyktingar" och varför ska "vi" skattebetalande svenskar betala för dessa när en massa pensionärer inte får närproducerad mat i långvården?

Återigen har Åkessons lögner blivit en sanning.

Nu är det ju inte så att det är busenkelt att få asyl i Sverige. Det pågår snarare massavisningar än en massinvandring. Men även om någon av de flyktingar som kommit hit skulle ha fejkat sina orsaker, vad är det då som säger att jag inte via skattesedeln skulle finansiera en human flyktingpolitik och ett stort asylmottagande?

För om vi nu ska klumpa ihop och misstänkliggöra flyktingar. Varför inte börja misstänkliggöra de grupper som borde kvalificera in sig som "våra egna"?

Vad är det som säger att alla pensionärer som gnäller över att de har ont i sina leder inte ljuger? Varför i hela friden ska jag som skattebetalare finansiera alla dessa jävla lata medelklassungar som fan inte kan bestämma sig och ta ett vanligt jobb utan läser strökurser på universitetet fram tills dess att de fyllt 35? Varför ska jag tycka synd om och via skattesedeln betala starta eget-bidrag till alla dessa patetiska drömmare till småföretagare som inte kan tänka sig ett jobb i offentliga sektorn utan tvunget måste starta företag på företag?

Jag är så jävla trött på alla dessa skattesubventionerade presentbutiker.

Om konflikten i samhället nu står mellan dom "flyktingarna" och "våra egna" i stil med en massa misslyckade entreprenörer, ynglingar som inte kan tänka sig ett hederligt arbete och gnälliga pensionärer då betalar jag hellre för 100000 flyktingar årligen som flytt fullständigt överjävliga förhållanden.

Jag kanske lever i en vanföreställning. Men det där som både prästen i kyrkan och fröken i skolan sa om "alla människors lika värde" har fortfarande en betydelse för mig. Och människovärdet står väl över några streck som ritats på kartan för flera hundra år sen?

I ett vettigt politiskt klimat så hade vi dock inte behövt ställas inför sådana här val och konflikter.

Jag länkar igen: Det finns gott om pengar i Sverige. Kanske till och med mer än någonsin.


Hade folk inte kört ner i en massa främlingsfientliga diken och rättat sig efter Sverigedemokraternas problembeskrivningar så kanske vi hade kommit till bukt med de faktum att äldrevården är kass, ungdomsarbetslösheten suger, småföretagarna har det svårt och flyktingarna behandlas som skit.

Eller?

Det har hur som helst blivit politiskt korrekt att resonera som Jimmie Åkesson.

Men återigen: Jag är så jävla trött alla dessa skattesubventionerade presentbutiker!