SD-Kungsbacka trampar i klaveret - igen

Idag var jag hemma i Halland och föreläste om Sverigedemokraterna. Föreläsningen handlade mestadels om partiets framväxt, historia och politik. Men som alltid blev det frågor om partiets framfart i regionen där man befinner sig. Jag tänkte efter en stund. Det hade säkerligen gått att stå och måla fan på väggen. Tala om ett växande parti med en fungerande partiapparat. Problemet är ju bara att jag hade ljugit i sådana fall. Och det hade varit skäl för uppsägning.

Halland är på många sätt en blind fläck på SD-kartan. Visst, i Varberg har Erik Hellsborn varit aktiv sedan millenieskiftet. Men någon vidare lokalavdelning har han inte fått igång. Inte om man jämför med andra kommuner där SD har haft representanter under lika lång tid. I Halmstad och Falkenberg verkar partiet till slut ha fått ordning på torpet sedan interna strider, avhopp och tomma stolar. I Laholm slöt partiet ett samarbete med ett lokalt missnöjesparti. I Hylte verkar SD för närvarande vara en ensamsrörelse. Men vad bryr sig väljarna om det? Partiet har trots en bristfällig organisationer och lite folk tagit in sig i samtliga folkvalda församlingar i länet.

I min hemkommun Kungsbacka tog SD som bekant tre mandat. Trots att partiet bara hade två namn på listan. De tre mandaten får betecknas som en succé för ett så oerfaret parti med lite resurser. Till skillnad från många andra sverigedemokratiska kommunavdelningar har SD-Kungsbacka på sin hemsida presenterat ett lokalt handlingsprogram. Partiets hjärtefråga, motståndet till invandringen, genomsyrar i stort sett hela programmet. Kommunens avtal med Migrationsverket ska rivas, en kommunal policy mot ritualslakt ska tas fram och så ska kommuninvånarna folkomrösta om invandringen.

När det kommer till bostadspolitiken skriver SD-Kungsbacka att de vill bygga bort bostadsbristen. Partiet har sin egen förklaring till varför det är enorma köer för att få lägenhet i kommunen:

"Idag tar det lång tid att få en lägenhet i Kungsbacka. Bristen på lägenheter i kombination med invandringen till kommunen gör att köerna blir långa."


Frågan är vilken invandring Mattias Frohm och hans partikamrater menar. Menar de invandringen av nyrika Göteborgare? Någon massinvandring av vare sig somalier eller irakier är det ju inte tal om.

Förra året ökade kommunens befolkning med över 1200 personer. I en kommun på strax över 70000 invånare så kanske man skulle kunna kalla det för en, hör och häpna, "massinvandring". Men när jag läser inflyttningsstatistiken på kommunens hemsida noterar jag att en betydande del av "invandrarna" kommer från kommuner i andra län. I Kungsbackas avtal med Migrationsverket står det att kommunen ska ta emot sju ensamkommande flyktingbarn mellan 13 och 18 år. Är det dessa som orsakar bostadsbristen?

Det kan omöjligt vara så. Just nu har nämligen inte kommunen någon lokal för att ta emot dessa.

Sverigedemokraternas krav på fler bostäder skulle med andra ord kunna leda till fler invandrare. Alltså sådana invandrare som SD inte vill ha. För någonstans är jag ganska säker på att det inte är de nyrika göteborgarna, de frireligiösa boråsarna eller för den delen de dryga stockholmsjävlarna som SD-Kungsbacka vill hindra från att flytta till kommunen.