Årets skräll

Jag har säkert berättat den här historien förut. Men den är så bra så låt mig göra det igen.

I slutet av mars i år hade Täby-sonen och jag varit på konspirationsteoretikerna i Vaken.se:s öppna hus ute i Bagarmossen. Vi hade vankat runt bland Förintelseförnekare, EAP:are, hippies, nationaldemokrater, rastafaris och fan vet vad. Täby-sonen som är lite av den så kallade "Sanningsrörelsens" favoritantagonist hade ganska snart fått blickarna på sig. Efter att ha hört på sekteristiska tal och sett en halvmesyr till propagandafilm bestämde vi oss att nu fick det räcka. På tunnelbanan in mot stan förärades vi av partiledaren för Frihetliga rättvisepartiets sällskap som berättade för oss att egentligen är det Bilderbergare och så kallade "Illuminatys" som styr världen. Fan vad han gick på. Det blev ett brandtal av rang. Våra medpassagerare tittade irriterat på oss.

När vi anlände Fridhemsplan fortsatte Täby-sonen ut till Solna där han bodde vid den här tiden. Själv hade jag tänkt att gå och jobba i några timmar. Klockan var väl vid åttasnåret på kvällen. Men det slog mig att kvällen till ära anordnades det ett så kallade Poetry slam på Snookerbaren som ligger i närheten av T-banan. Jag gick dit och tänkte att, va fan, om några timmar kommer lönen och jag hade ändå ingen föreläsning att ta hänsyn till dagen därpå. Freakshowen i Bagis hade tagit på krafterna och vad passar då inte bättre än att ta del av än mer galenskap?

Jag klev ner i den dunkla källaren där Snookerbaren ligger. Träffade några bekanta. Beställde in en öl. Tog del av en Poetry slam-tävling som i stort sett saknade tävlande. Vid bordet bredvid mig satt en tjej som jag hade pratat med sporadiskt några gånger. Vi hade en del gemensamt bekanta och var vänner på Facebook. För ett par år sedan hade vi chattat en natt om storheten i en del av Markoolios låtar. Hon kom ifrån Borås och hade flyttat till Stockholm några månader tidigare. Hon hade med sig några Borås-vänner som gick efter en stund. Vi kom att prata en del med varandra.

När Snookerbaren stängde ville folk dra vidare. Ett Södermalmsgäng som jag hade befunnit mig i utkanten av under våren skulle dra vidare till den så kallade Söderbiljarden och vi bestämde oss för att haka på. Det visade sig dock att det var en bra stund kvar tills att buss 4 skulle gå och eftersom lönen hade kommit och jag var på humör slängde vi oss in i taxi, tjejen från Borås och jag. Radion spelade Whitney Houstons "I will always love you". Det började kännas som en film eller så var jag bara full. På Söderbiljarden hamnade Borås-tjejen i en hetsig diskussion med en i det där Södermalmsgänget. Debatten kom att handla om Idolprofilen Andreas Carlssons självbiografi som jag naturligtvis inte hade läst och troligen inte heller kommer att läsa. Men Södermalmgängsmedlemmen gick på det där föraktade och högtravande sättet att jag kan inte kunde göra något annat än att ta Borås-tjejens parti.

Sedan hände det saker som inte ens en självutlämnande idiot som jag kan lämna ut.

På fredagen frågade Borås-tjejen vad jag skulle göra i helgen. Jag sa att jag skulle på Sverigedemokraternas valupptakt. Att jag inte hade fått ackreditering men att jag tänkte dra dit ändå och sitta i hotellobbyn och dricka kaffe. Borås-tjejen följde med och där satt vi sen. På hotell fullt av sverigedemokrater och drack kaffe. Och på den vägen är det. Idag bor vi ihop. Allt har gått så väldigt fort men så funkar väl världen för en del har jag lärt mig.

Så i tisdags när jag stod på Snookerbarens scen och tog emot publikens applåder efter att ha vunnit tävlingen Poetry Gangbang så blickade jag bort mot det där bordet där vi satt i mars. Det kändes lite som om historien upprepade sig och cirklar slöts. Och kanske är det just med den här bakgrunden som jag bjöd på klasshat av hög kaliber i Nyhetsmorgon igår morse.

Pappa var i alla fall besviken. Men det gör inget. När jag kom hem till lägenheten låg hon där och det här året, som på många sätt varit ett nådens år, blev ju inte så pjåkigt ändå.



Övriga nominerade: Alex Bengtsson får ett förstahandskontrakt, Nazistpartiet Svenskarnas parti tar ett kommunalt mandat i Grästorp, HBK åker inte ur Allsvenskan.