SD lyssnar mer på Ian än på Pia

I veckan meddelade Sverigedemokraterna att partiet i fortsättningen kommer att mörka hur deras företrädare ska rösta i utskotten i riksdagen. Det blir ett sätt för partiet att utöva sin vågmästare och ambitionen är givetvis att skrämma skiten ur sina motståndare och tvinga fram dem till förhandlingsbordet.

Strategin är inte på något sätt ny. Så här har Sverigedemokraterna redan agerat i flera svenska kommuner. Förra mandatperioden skapade man parlamentariskt kaos i ett par kommuner där man helt enkelt röstade fram en borgerlig ledning och en socialdemokratiskt budget, samt vice versa.

Men så här har inte bara SD agerat. Det märks med allt tydlighet att Jimmie Åkesson för tillfället lyssnar mer på sin rådgivare Ian Wachtmeister och riksdagskollegan, den tidigare skånske högerpopulistledaren, Tony Wiklander än på de tidigare idolerna i Danskt Folkeparti.

Dansk Folkeparti agerar nämligen annorlunda. Partiet spelar med öppnat kort och har på så vis blivit en mer trovärdigt stödparti och samarbetspartner. Som följd av detta har Danskt Folkparti blivit en katalysator i den danska politiken och fått igenom betydande delar av sin politik. Och då har det givetvis handlat om partiets hjärtefråga: Invandringen.

Att Sverigedemokraterna, med ett brunt förflutet som alltid tycks spöka, ska få en liknande roll inom svensk politik känns idag orealistiskt.

Chansen är större att Sverigedemokraterna hamnar i ett liknande scenario som Ny Demokrati. Med interna kontroverser som följd av mörkläggningen. Frågan är hur länge gruppledaren Björn Söder kan hålla pli på sin riksdagsgrupp. Den här veckan har han fått ta både Tony Wiklander och ungdomsförbundsordföranden William Petzäll i örat. Wiklander ville rösta med borgarna om broavgifter. Petzäll ville utesluta SD-Göteborgs frontman Patrik Ehn.

Det kan med andra ord bli tuffa tider för Sverigedemokraterna.