Den norska främlingsfientligheten och de svenska ovationerna

Noterar på söndagsmorgonen att ledaren för norska Fremskrittspartiet, Siv Jensen, lanserat idén om att DNA-registrera asylsökande till landet. Detta för att förhindra eventuella terrordåd i landet. I samma tal där kravet lanseras tackar hon också norska Socialdemokraterna för att de anpassat sig till FRP-retorik.

Fremskrittspartiet har till skillnad från SD ingen bakgrund i extremhögern. Partiet är sprungit ur det norska skattemissnöjet och välfärdsmotståndet som växte fram genom Anders Langes parti på 1970-talet och som senare blev FRP med Carl I Hagen som partiledare.

Partiet har i regel haft en något bredare politik än SD och på det ekonomiska planet betydligt fler nyliberala idéer. Men partiets starka ställning i den norska debatten och opinionen har gjort att de kan lägga ut texten betydligt mer än Åkessons parti. Nu kräver Carl I Hagens arvtagerska registrera flyktingars DNA.

Jag undrar vad den moderate riksdagsmannen Johnny Munkhammar tycker om det. Munkhammar skrev lyriskt på sin blogg efter att ha varit och lyssnat på Siv Jenssen när hon talade på ett seminarium i Stockholm för lite mer än ett år sedan att den norska populistledaren var ”modig, principfast och envis”. Bland arrangörerna till Jensens Stockholmsbesök fanns Timbroredaktören Fredrik Segerfeldt som även han tog till superlativen.

Och Philip Wendahl, vad tycker han? Wendahl som vad jag förstått till slut har lämnat Folkpartiet har ju tidigare öst beröm över FRP och beskrivit de som ett liberalt parti.

Man kan ju fråga sig hur liberalt det är att misstänkliggöra människor så till den milda grad att man måste DNA-registrera dem?

Att den norska socialdemokratin på danskt manér anpassar sin retorik till högerpopulismen är oroväckande. En ljudande varningsklocka för svenska sossar. Och ett hårt slag i magen på alla de vänsterpartister som blint hyllar alla typer av samarbeten med Socialdemokraterna för att de skulle kunna innebära ett par obetydliga ministerposter.