På studiecirkelträff med Sverigedemokraterna

I torsdags var jag inbjuden att gästföreläsa vid en studiecirkel som utgår efter boken som jag skrev för snart tre år sedan, Sverigedemokraterna har fel. Det var min Adnan som jobbar på studieförbundet ABF som hade bjudit in mig. En grupp på cirka 15 personer hade vid tre tidigare tillfällen träffats och diskuterat boken och Sverigedemokraternas politik. Bland deltagarna fanns personer olika politiska uppfattningar. Några av deltagarna är ledande sverigedemokrater i Stockholm.

Jag hade blivit ombedd att hålla en kort inledning och förklara hur jag hade tänkt när jag skrev boken. Jag berättade om frustrationen som jag kände för ett par år sedan. Att jag var irriterad över att politiker med enormt stora åsiktsskillnader trodde att det fanns ett enhetligt svar på Sverigedemokraternas politik. Jag var också självkritisk och påpekade att det fanns en poäng att ibland faktiskt utgå från att SD faktiskt har rätt. Något som jag har gjort i texter här på bloggen vid ett antal tillfällen.

När jag sa precis så, "låt oss utgå ifrån att SD har rätt", såg delar av studiecirkelträffen lite skräckslagna och förvånande ut. SD-anhängarna log däremot förnöjsamt. När jag sedan gick igenom partiets retorik kring den muslimska minoriteten i Sverige och den yttersta konsekvensen av partiets retorik satt i stort sett hela cirkeln som fågelholkar. När jag slutligen liknande SD-retoriken vid den serbiska chetnikrörelsen då blev liksom en konstig pinsam stämning. Som att komma in i ett avsnitt av den brittiska succéserien The Office U.K.

Efter en stund frågade en av deltagarna de närvarande sverigedemokraterna hur de såg på argumentationen. SD:arna slog ifrån sig genom att säga att jag tog upp "en del intressant" men att de medverkade som privatpersoner och därför inte behövde svara på partiets politiks konsekvenser.

Sedan följde en diskussion där de närvarande sverigedemokraterna och en annan deltagare som gång efter annan hävdade att hon minsann inte var sverigedemokrat att de minsann hade invandrarvänner. En av sverigedemokrater hade till och med sig en utskrift av partiet i Stockholms styrelse. Bland ledamöterna fanns två invandrare. Imponerande.

Vidare under den två timmar långa studiecirkelträffen fortsatte deltagarna att hela tiden ställa frågan till SD-anhängarna om hur de skulle lösa alla de problem som de pekade på och upplevde. Sverigedemokraterna hade enligt mig inte mycket att hämta i den diskussionen.

Jag tror vi alla lärde oss något nytt under torsdagskvällen. Cirkeldeltagarna som inte sympatiserade med SD hittade ett nytt sätt att argumentera. Och de närvarande sverigedemokraterna fick smaka på en argumentation som de aldrig tidigare hade upplevt. I de flesta fallen var de svarslösa.

Och allt flöt på under lugna och sansade former.

Egentligen skulle studiecirkeln sluta efter det här tillfället. Men när träffen var slut bestämde sig gruppen för att fortsätta cirkeln och utgå från SD:s partiprogram.

När cirkeln väl är slut är jag övertygad om att Sverige kommer ha fått en grupp av de bästa antirasistiska debattörerna i landet. Och SD har fått ett par medlemmar som för första gången har fått stå ansvariga för partiets konsekvenser.

Det är lite grann politisk historia som min kompis Adnan från Fisksätra håller på med inne på ABF-huset på Sveavägen.