Sthlm, Kil, GBG, Frillesås, Sthlm, GBG, Tierp, Skottland...

"Dagarna går, flyter till år och jag har fortfarande inte lärt mig att förtöja aktern".

- Från dikten som "Torstensviksberget fast ändå inte" (Det här är mitt Hiroshima 2009).

Jag minns inte riktigt vad jag gjorde för torsdagen. Det var väl något möte eller någon sådan skit på förmiddagen. Kanske var det bra. Kanske kom vi fram till något. Jag vill minnas att jag hade ett möte med praktikant. Och att jag tog ett tåg till Karlstad sen. Att jag hann gå in och säga mitt namn i receptionen på tre hotell innan jag hamnade rätt. Lite som livet i stort. Skitsamma.

Jag skickade över filer till Stalkern från Dalsjöfors. Jag ringde hem till hon jag lever med och pratade lite. Somnade. Vaknade, sket och åt frukost. Lite som livet i stort. Man vaknar, man skiter och har man tid så äter man frukost. Blev hämtad på hotellet. Åkte till Kil. Föreläste för högstadieelever. Kände mig gammal men fick väldigt bra frågor av eleverna. Åt lunch i en skolmatsal. Slog en lov i Kils centrum. Dunka, dunka från raggarbilarna redan på fredagsförmiddagen. Köpte hörlurar på Expert. Ringde hon jag lever med. Hon satt på tåget mot Göteborg. Jag trakasserade henne via Facebook genom att lägga upp Jonas Matssons "On my own" i hennes wall. Hon gillar inte den låten.

Fulla helgfirande värmlänningar på tåget. Jag tackade gudarna någonstans långt bortom Kils centrum för att dom hade placerat ett Expert i närheten av stationen. Lyssnade på Håkan Hellström, Alf Robertson och The Tough Alliance. Jag har ingen fantasi. Störde mig på den dåliga uppkopplingen. Passerade Mellerud och tänkte på hårda bud och min chef som är därifrån ringde och var lyrisk. Det är han ofta. Men sedan vi var i England någon vecka tidigare har han gått på högvarv. Lite som livet i övrigt. Skitsamma. Eller skitsam, som han brukar säga.

Anlände Göteborg och via Facebook i den värdelösa Sony Ericsson-mobilen som snart, jävligt snart, måste bytas ut noterade jag att en någon dussinblogg om det hippa Göteborg skrev om kvällens event på Kontiki. Jag hade tydligen hybris. Det var ju en nyhet, tänkte jag. Sen stod att jag skulle skicka upp mina mjölktänder i rymden tillsammans med mina dikter och ett foto av Alf Robertson. Fyndigt. Och det var tydligen skit också att jag hade släpat tre band till Kontiki. Skribenten är någon dussinkille som jag har grälat om fiskepolitik med på ett par fester. Han har väl haft ihop det med någon jag känner. Hon jag lever med han också läst det. Vi kommer överens om att Göteborg är precis som i dikten bara bakgator. Och kalla blickar man möter på Centralstationen är inte paranoia från ens egna dåliga självbild. Det är sanning. Så har det alltid varit. Även när Marcus Birro raggade på småflickor på Solrosen eller vad fan det nu heter.

Inne på Kontiki väntade mina konstnärliga själsfränder i banden Kapten Hurricane och Leo med Lådan. Kevin Broberg var där också. Han är väl också någon slags själsfrände. Peter Rudvall och hans rekordeliga bandkollegor dök upp. Mobil dog och jag mötte upp hon jag lever med någon halvtimme senare. Kontiki var välbesökt. Från scenen förklarade jag att släppte den där halvmesyren till skiva för att finansiera ett Frillesås-lag till de svenska mästerskapen i Poetry slam. Folk strömmade in. Banden levererade. Dennis Renfors gjorde succé när han läste sina konstiga dikter. Kevin Broberg lät som en Henrik Berggren som var bra på fotboll. Jag gjorde inte bort mig och det kändes bra. Lite som livet i övrigt.

Hon jag lever med och jag tog en taxi till Kungsbacka. Fastpris förhandlade vi till oss. Bra det för stjärnskottet till taxichaffis tog Säröleden söderut. Vaknade bakfull. Hon jag lever med drog till Vallda men inte för att träffa Mattias Frohm. Vid tretiden kom Kevin Broberg och hämtade oss. Raka vägen ner längs Gamla E6:an till kära Frillesås. Där nästan allt svänger så skönt, som Janne Lucas sjöng. Lite som livet i övrigt.

Fast det kanske börjar bli tröttsamt nu.

Efter att ha handlat på Konsum och kebab på Tärningen så checkad vi in i huset på berget bortom etablissemanget. Åt. Drack någon öl. Sen gick vi ner till samhället igen. På Bar Mona-Lisa var det således dags för världspremiären av Frillesås Poetry slam. Något som jag och många halländska poetvänner har drömt och skämtat om i flera år nu. Tio i sju ringde Geta Lööf och undrade vart fan vi höll hus. Jag sa att vi var där snart. Sedan undrade samma Geta Lööf vart fan farsan som skulle hålla i skiten höll hus. Det visste jag inte. Jag ringde upp farsan som sa att han skulle vara där om exakt tre minuter. Vi möttes utanför. Al som driver Bar Mona-Lisa som mest är känd för sina "locales" numer och sin matnyttiga pizzor och schnitzlar hade satt upp marschaller utanför. Högtidligt för att vara Frillesås och Bar Mona-Lisa i synnerhet.

En god uppslutning var det. Sedan körde vi. Robin Färdig var på plats med någon slags ljudtekniker från Osby. Dom filmade. Skulle bli någon dokumentär eller nåt. Dragspels-Martin var småfull. Mikael Österdahl satt och pikade farsan så där varmt som bara Mikael Österdahl kan pika folk. Farsan pratade fiskepolitik och drog småfyndiga skämt. Den gamla skolbibliotekarien var där. Och sju tävlande. Det blev ett bra lag Geta Lööf, Dennis Renfors, undertecknad och Stubbe Wahlberg som åkte enda från Gislaved för att bevista denna världspremiär. Men värst var ändå gamle Dennis som tagit med sig sin livskamrat och åkt hela vägen från Stockholm. Det hade ju i och för sig jag också men det är ju inte samma sak.

Sen blev det väl en Frillesåskväll så som Frillesåskvällar är. I alla fall som jag minns och inte minns dom. På söndagen åt hon och jag lever med födelsedagsmiddag inne i Kungsbacka hos morsan. Sen tillbaka till Stockholm. Tillbaka till vardagen. Möten, föreläsningar, möten och fan vet. Lite som livet i övrigt. Skitsamma.

Sen kom torsdagen igen. Och trots att det är igår så minns jag inte så mycket. Möten på LO-distriktet och med Metso på något fik vid Odenplan. Och så med den lyriske chefen.

På fredagen blev det Göteborg och Svenska Mässan och Folkpartiets konferens av något slag för politiska sekreterare och sen för allmänheten, det vill säga några arga SD:are som reste sig och gick när jag började prata om deras politiks konsekvenser och en fika med Hanska på Centralen.

Imorgon blir det Tierp och Hembygdsrörelsen. Fin skjortan på för hembygdsrörelsen är fina grejer. Sen blir det Skottland och Edinburgh och fan vet vad jag ska göra där egentligen. Det handlar om min internationella karriär som estradpoet som tydligen har börjat.

Lite som livet i övrigt. Och sen är väl det inte så mycket mer med det.