Vi som skriver och diskuterar så väl främlingsfientligheten överlag som den europeiska extremhögern och högerpopulismen i synnerhet har många gånger en tendens att endast peka på dessa rörelser framgångar. Jag antar att det beror på en slags iver att påvisa för omgivningen att vår tids största problem och fara är den växande organiserade intoleransen. I senaste Europaparlamentsvalet, till exempel, var det ytterst få som faktiskt konstaterade att sett över hela Europa så backade faktiskt de högerextrema och högerpopulistiska partierna.
Nu har det hänt igen. I de italienska lokalvalen backade Silvio Berlusconis valallians "Folkets vilja" rejält i flera städer och tappade makt för första gången på 18 år i Milano. Man förlorade även makten i Neapel.
Nu lyfts frågan om omval på nationell nivå och interna motsättningar har kommit upp till ytan. Synd för rasisterna. Bra för Italien och dess invånare.
DN.
Nåja, nu finns det väl liten anledning för Alex Bengtsson och hans supportrar att jubla eftersom i princip alla italienska partier i svensk kontext nog skulle anses vara mer eller mindre ”extrema rasister”. Att Berlusconis valallians backar beror också med största sannolikhet på helt andra saker än deras ”rasism”.
SvaraRaderaStämmer nog ganska bra, Roger. Fast extrema rasister är nog lite att ta i i vissa italienska partiers fall.
SvaraRaderaItalien har en fascistisk bakgrund och många delar fortfarande den ideologin. Antalet politiska beslut som rör flyktingar och romer bland annat som rent av är rasistiska. Det finns en rasistisk röd tråd i hela det politiska klimat i Italien. Nynazismen blossar upp lite varstans där gamla tyska uniformer, krigsfordon används i olika sammanhang.
SvaraRaderaStorpolitiker som har samröre med nazister, fascister och maffian finns det gott om. Så frågan om det finns rasistiska förtoner i Italiensk politik så är svaret: JA