Igår kväll var jag och lyssnade på ett seminarium om framtidens svenskhet. En sån där byrå som ligger på Götgatan på Södermalm och som gillar att analysera framtidens trender stod som värd. När byråns rapportmakare presenterat sin studie så var det paneldebatt med bland andra komikern Soran Ismail och den sverigedemokratiske riksdagsledamoten William Petzäll.
Samtalet skulle handla om svenskhet och nationalism. Första tredjedelen av diskussionen som även innehöll publikfrågor handlade om hur vida det ska vara förbjudet eller ej med burka i Sverige.
William Petzäll tog för kvällen rollen att vara den som försvarade så väl jämställdhet som demokrati. Den vältalige boråsaren menade att det var den så kallade ”mångkulturalismen” som hotade dessa. Sverigedemokraternas nya favoritord. Men det fanns luckor i Petzälls argumentation och skräckscenario.
När Petzäll skulle skildra ”mångkulturalismen” pekade han på ”särrättigheter” som finns i dagens Sverige. Han gav under kvällen två exempel: Lagen om hets mot folkgrupp, och instegsjobben. Vidare hade Petxäll den moderate riksdagsledamoten Abdirizak Waberi och segregationen på landets skolor som bevis för ”mångkulturalismen”.
Problemet är ju bara att lagen om hets mot folkgrupp knappast är vare sig en ”särrättighet” eller särlagstiftning. Oavsett vad man än tycker om lagens utformning så är den snarare en garant för att förhindra och förebygga folkmord. Vad det gäller de kraftigt kritiserade instegsjobben så kan inte heller dem kopplas samman med den befarade ”mångkulturalismen” . Säga vad man vill om denna arbetsmarknadspolitiska åtgärd men den är ju endast till för nyanlända invandrare. Det är varken så att den riktar sig åt vare sig särskilda kulturer eller för den delen folkgrupper.
Skulle Sverigedemokraterna på allvar ge sig ut och hitta spår av ”mångkulturalism” i dagens Sverige så skulle de snarare ge sig på instanser som Sametinget. Där kan man ju faktiskt på allvar snacka om den typ av särrättigheter som Sverigedemokraterna vänder sig mot.
De ytterligare bevisen för ”mångkulturalismen”, Abdirizak Waberi och segregationen på landets skolor, så uppstod en enorm förvirring. Jag passade på att fråga de närvarande SD:arna på plats om när man egentligen kan betraktas som svensk om man ska utgå från partiets ”öppna svenskhet” som Jimmie Åkessons pressekreterare Linus Bylund lyfte under kvällens diskussion. I partiprogrammet står som bekant: "svensk är den som uppfattar sig som svensk, och som av andra svenskar uppfattas som svensk".
Bylund blev lite gramse och sa att han inte kunde förstå att jag, som följt partiet så pass länge, kunde ställa en sådan fråga. Sen menade han att skrivningen i partiprogrammet borde bytas ut och att svensk är man när man känner sig som svensk. Bylund som också är ordförande för SD i Stockholm gick alltså emot sitt partiprogram och den så kallade öppna svenskheten som han en halvtimme hade vurmat för. Min följdfråga blev då om den avskydde moderate riksdagsledamoten Abdirizak Waberi kunde betraktas som svensk om han nu själv betraktade sig som en sådan. På den frågan fick jag inget svar. Det hade också varit intressant att veta om alla ”invandrarelever” som bara umgås med varandra, vilket Petzäll vittnade om under debatten, är svenskar om de själva definierar sig som det.
Om Bylunds, ur nationalistisk synvinkel, ihåliga svenskhet skulle vara gällande vad är det då SD är så upprörda över? Om lagen om hets mot folkgrupp och instegsjobben skulle plockas bort – skulle de vara nöjda då?
Och om Sverigedemokraterna nu alldeles plötsligt blivit partiet som försvarar den västerländska jämställdheten och demokratin varför attackerar inte partiet kristna fundamentalister i sammanslutningar som Livets Ord? Varför vill partiet på så väl riksdagsnivå som kommunalnivå inte skjuta till resurser till jämställdhetsarbete?
Inkonsekvensen var så uppenbar. Och retoriken så ihålig och flummig. Partinamnet Flumdemokraterna ligger nära till hands.
Det mest roliga när man snackar om mångkultur är att det SD förespråkar som "Svenskt" är ett resultat av mångkultur.
SvaraRaderaPotatis har inte alltid funnits i Sverige och inte heller kristendomen. Lägg därtill alla maträtter som kommit till Sverige.
Jag tror Petzäll själv har tagit sig en och en annan fyllekebab. Skämt å sido :)
Bästa Alex
SvaraRaderaJag håller med dig i sak men jag förstår inte dina argument. Kan du renodla och strukturera dem lite bättre. Eftersom vi förmodligen är av samma åsikt skulle det vara trevligt att förstå vad du egentligen menar.
Det är totalt ointressant hur vida SD äter fyllekebab eller ej. De har aldrig någonsin protesterat mot vare sig maträtter och salsa. Släpp den argumentationen är du snäll. Den är vare sig kul eller seriös.
SvaraRaderaCirkelresonemanget i SD:s definition av svenskhet, visar på problemet med den sortens kategorier.
SvaraRaderaDet låter ju enkelt:
Svensk är den som:
1. betraktar sig själv som svensk och
2. av andra betraktas som svensk.
Det första kriteriet är enkelt, men vilka andra måste betrakta dig som svensk? Det säger sig själva tt det måste vara andra svenskar, eller hur?
Annars skulle det räcka för ett antal icke-svenskar att betrakta sig själva och varandra som svenskar. Så hur skall vi definiera svenskheten för dem som krävs för att uppfylla kriterium 2? Menar man förresten "av andra" eller "av alla andra"?
Alex Bengtsson: Men kebab måste väl ändå kunna påstås vara ett exempel på ett problem för logiken i SDs tankemönster?
SvaraRaderaKebab är en produkt av och därmed även en del av en annan kultur, men det äts nu av så många svenskar att det vore dubiöst att kalla det för en "osvensk" maträtt. Det resulterar i en kultur som är mångbottnad och svårdefinierad, vilket väl borde anses vara någonting mycket negativt av någon som propagerar för en homogen kultur?
gralvik: "Annars skulle det räcka för ett antal icke-svenskar att betrakta sig själva och varandra som svenskar."
SvaraRaderaPoängen är att de inte gör det.
Ja, herregud!! SD nästlar sig in i folksjälen - eller göder högen av fördomar och rädslor inom gammelsvenskarna. På FB grasserar nu underliga uppfattningar om att vi inte får sjunga nationalsången på skolavslutningen, får inte vara i kyrkan under densamme och inte heller får vi hissa svenska flaggan (Och allt pga "invandrarna"). Till min sorg är det flera av mina fb-vänner som går på skiten och vägrar inse att de har nappat på sd-propaganda.
SvaraRaderaBylund och Petzäll borde följe Johansson-Heinö lite bättre som nyligen konstaterade att:
SvaraRadera...multikulturalismen, vad lagstiftningen beträffar, genomförts i en mycket mer begränsad omfattning än vad som ofta påstås. Fortfarande gäller, i princip, likhet inför lagen. Snarare än lagstiftare och domstolar är det enskilda myndigheter som tillämpat multikulturalistiska ideal där dessa, i sina sämsta stunder, fungerat som skygglappar för förtryck och rasism inom minoritetsgrupper.
http://andreasjohanssonheino.blogspot.com/2011/04/vi-har-aldrig-varit-mangkulturella.html
När det gäller myndighetsutövning finns det däremot många bisarra exempel som när man från islamska länder har krav på hur SFI-undervisning anordnas:
Hösten 2006 blev klasserna könsuppdelade men vårterminen 2008 kunde de muslimska männen tänka sig en medelväg: gemensamma klassrum på villkor att skolan satte upp skärmar bakom vilka kvinnorna, helst också de icke muslimska, skulle sitta.
Skärmar sattes upp och kvinnorna placerades bakom skärmarna. Lärarna var emellertid missnöjda. Undervisningen blev omöjlig när kvinnorna satt bakom skärmar och därtill inte fick delta i samtalen. Varje fråga som lärarna ville diskutera måste först tas upp med männen. Muslimska kvinnor fick aldrig ”vistas i enrum med manliga lärare”. Icke muslimska elever var illa berörda av denna ordning.
Skolledningen lyckades nå fram till ytterligare en kompromiss: skärmarna skulle tas bort om kvinnorna istället placerades längst bak.
I den vevan, hösten 2008, kom Miriam till skolan. Hon satte sig frankt längst fram och fann sig inte i att bli tystad av männen. Hon tog anstöt av hur nedlåtande männen betedde sig mot samtliga kvinnor och då särskilt de muslimska. Miriam var inte den första som klagat hos skolledningen. Flera kvinnor hade anmärkt på könsdiskrimineringen.
http://www.svd.se/kultur/kulturdebatt/med-tackta-ansikten-kan-vi-inte-motas_5205649.svd
Jo, den "Öppna svenskheten" är minst sagt ett ganska luddigt begrepp. Vill SD vurma för nationalism eller patriotism?
SvaraRaderaDock stör det mig detta betydligt mindre än att begreppet "osvensk" i en många sammanhang ses som något positivt
Lagen om hets mot folkgrupp är naturligtvis en särlagstiftning eftersom den inte gäller alla folkgrupper. Tag t.ex. detta uttalande av Alex Bengtssons fd Expo-kollega Tobias Hübinette:
SvaraRadera”Att känna eller t.o.m. tycka att den vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan är naturligt med tanke på dess historia och nuvarande handlingar. Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande.”
Som ju är helt OK enl. nuvarande lagstiftningen (och uppenbarligen också helt OK åsikter att hysa på tidskriften Expo), men byter man ut ”den vita rasen” mot ”den judiska rasen” så är det direkt åtalbart. Sen behövs knappast denna lag för att förhindra folkmord (som om det skulle vara lagligt innan).
Även instegsjobben är ju en särförmån på etnisk grund eftersom den utesluter gruppen infödda svenskar. Att hävda något annat är ju som att hävda att en förmån som ges till alla utom t.ex. syrianer inte alls är någon etnisk särbehandling eftersom de som förmånen ges till ju inte tillhör en enskild etnisk, eller kulturell, grupp. Sd har ju faktiskt också kritiserat de särförmåner och den särlagstiftning som finns för samer.
Det råder en stor förvirring om begreppen ”mångkultur”, ”multikulturalism” både bland kritiker och försvarare, den tidigare nämnda Andreas Johansson Heinö har skrivit ett bra inlägg om det här: Länk. Abdirizak Waberi är ju ett exempel där svenska politiker har anammat ett multikulturalistiskt tänkande där man vänder sig till mer eller mindre självutnämnda företrädare för etniska, kulturella eller religiösa grupper för att t.ex. höra vad ”muslimerna tycker”. Ofta har dessutom dessa ”företrädare” minst sagt tvivelaktiga åsikter som man aldrig skulle tolerera eller ta på allvar annars.
Att entydigt definiera vem som är svensk, eller för den del kurd, indier, kines osv., är ju i princip omöjligt. Det betyder dock inte att begreppen är meningslösa eller att det inte finns några svenskar, kurder, indier, kineser osv. Bara för att det inte går att entydigt beskriva en ros doft betyder det inte att rosor inte luktar något. Men att bara hävda att man ”känner sig som svensk” är naturligtvis inte tillräckligt, att Linus Bylund hävdar något sådant är ju rent pinsamt. Om jag på motsvarande sätt hävdade att jag ”känner mig som en kines” så skulle nog väldigt få kineser, eller för den delen någon annan, betrakta mig som det.
Nu är kristna fundamentalister med teokrati på agendan ytterst liten, marginaliserad grupp och deras idéer är det ju få som visar någon som helst hänsyn, respekt eller tolerans. Att lägga energi på ett i princip obefintligt problem ser jag inte poängen med. Att man är för jämställdhet betyder inte eller på något sätt att man måste vilja tilldela resurser till alla mer eller mindre sinnessvaga projekt som föreslås för att ”öka jämställdheten”, man behöver inte ens anse att det är statens uppgift att med skattepengar finansiera den typ av arbete.
Jag kan tycka att det är ganska kul med bilden i mitt huvud att Petzäll sitter och frossar i mångkulturen på fyllan.
SvaraRaderaMen där har vi kanske olika distans till humor, bengtsson :)
Något som verkligen är ofrivilligt humoristiskt är hur P3 Nyheter i Almedalen förra året frågade SDU om de var konsekventa när de stod vid kebabkiosken :-)
SvaraRaderahttp://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=3844171
Det är just vår nyfikenhet, intresse och förmåga att ta till oss främmande influenser som gör den Europeiska kulturen oändligt överlägsen alla andra.
SvaraRadera@Anonym 28 maj 2011 09:49
SvaraRaderaNyfikenheten och intresset för andra influenser är inget specifikt för den europeiska kulturen. Res runt lite i världen, utanför all-inclusive anläggningar dvs, så ser du snabbt att intresset även finns utanför unionens skyddsmurar.
Jag har nog aldrig fått så mycket frågor om "hur vi gör i Sverige" som jag fick på Sabah i Malaysia. Det följdes upp av bollande av idéer och förslag på hur det kunde nyttjas i Malaysia. Eller som alla frågor av skolbarn på västindiska Grenada om hur vår skola är och hur vi har det i Sverige och europa. Nyfikenhet och intresse finns överallt.
Att tro att vi i europa är några övermänniskor med en överlägsen kultur är inte bara naivt och trångsynt utan även totalt felaktigt.