För kung, fosterland och Björn Söder

Jag har i regel jävligt svårt när folk som gör sig roliga över sverigedemokrater. Det blir så fånigt. Kebabskämt och annat trams hoppas jag personligen stannar på samma historiska soptipp som buffaloskor och det spanska bandet Los Del Rio.

För roligast är det när sverigedemokrater gör sig roliga på sin egen bekostnad. Som när Jimmies pressekreterare blir ledsen i ögat för att man konstaterar att han argumenterar mot sitt eget partiprogram eller när samme kille blir upprörd och hör av sig till en viss antirasistisk tidning och gör ond över en helt vanlig bild som publicerats på honom.

Sverigedemokratiskt gnäll och von oben kan ibland vara vansinnigt roligt. Fast ibland är det bara tröttsamt. Om man ska tolka Björn Söders tweet från imorse som komisk eller tröttsam är upp till var och en att bedöma.

Den argsinte Vallåkramannen är i alla fall upprörd över att media granskar kungahuset och att republikanska föreningen kampanjar mot monarkin är tydligen inte okej. Björns digitala primalskrik låter ungefär likadant som när han och hans partikamrater själv blir granskade eller för den delen kritiserade.

Det är lite av ett småbarnsbeteende. För det är helt OK för Björn Söder att kalla politiska motståndare för "häxor", vilket han gjort, och för den delen likställa homosexualitet med pedofili. Men kungahuset och SD. Nåde den som granskar, kritiserar eller motargumenterar dessa auktoriteter.

För kung, fosterland och gnällpartiet nummer ett, alltså.