torsdagen den 19:e maj 2011

Slagträsidiotin

Och så har det hänt igen. Imorgon är det dags för riksdagen att besluta om det så kallade "jobbskatteavdraget". Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, alltså partierna som tidigare gick under namnet "De Rödgröna", är föga förvånande emot denna reform. Det är även Sverigedemokraterna.

Och föga förvånande och lika jävla irriterande som vanligt gastar nu företrädare för regeringspartierna och deras sympatisörer i form av Timbro-debattörer och annat löst folk att "S, MP och V samarbetar med Sverigedemokraterna". Ja, det står faktiskt så i ett pressmeddelande från Folkpartiets Gunnar Andrén. Andrén säger också i sitt pressmeddelande att "oppositionen har inga egna gemensamma förslag, utan kan endast enas om vad de är emot".

Vänta nu. Förespråkar Andrén en tvåpartistat? Kan det inte vara så att partier som inte råkar vara i regeringsställning faktiskt kan tycka olika men ändå landa i samma slutsats? Och om partierna i det här fallet inte ens har ett gemensamt förslag - hur fan kan de då samarbeta?

Anledningen till att jag blir så fruktansvärt förbannad på denna sandlåderetorik är att de två vardera "blocken" och dess påhejare gör allt de kan för att slänga Sverigedemokraterna på varandra. Det är så barnsligt och destruktivt att man kan ställa sig frågan om de ens är upprörda och bekymrade över att SD de facto sitter i riksdagen. Sverigedemokraterna har blivit ett tacksamt slagträ för så väl Alliansen som det tidigare regeringsalternativet "De Rödgröna".

När regeringen får igenom sin politik gör de gemensam sak med SD, brukar det heta från deras motståndare.
När regeringen inte får igenom sin politik så beror det på att partierna som inte sitter i regeringen samarbetar, hävdar regeringen och deras påhejare.

Orsaken till detta är mycket enkel. Det finns inget intresse för att på allvar analysera så väl Sverigedemokraterna som parti som dess väljarbas.

Socialdemokratins tandlösa strategi inför valet "att måla in SD i högerburen" istället för att angripa partiets faktiska politik och konsekvenserna av denna påvisade det totala ointresset från arbetarrörelsen att sätta sig in så väl partiets politik som väljarundersökning på väljarundersökning som påvisat att SD-väljaren varken betecknar sig till höger eller vänster.

Och från högerhållet tycks det vara likadant. Timbro-VD:n Markus Uvell som också har skrivit på boken "Folkhemspopulismen" där han skiter i forskning och väljarundersökningar och istället har intervjuat några random SD-väljare och kommit fram till SD-väljarna är lite missnöjda och att det är sossarnas fel är inne på samma linje - fast från sin kant.

Båda parter missar målet. De som röstar på SD röstar givetvis på SD för att de tycker som SD och känner igen sig i partiets beskrivning av samhället. Tror man på ett öppet och demokratiskt samhälle så är således Åkessons parti inte missnöjesparti i mängden. Och då kan man inte hålla på att slänga partiet emellan sig som någon slags smutsig handske eller "Svarte Petter".

Om sittande regering menar allvar med den utredning om intolerans som nu är tillsatt och om oppositionspartierna som inte råkar heta Sverigedemokraterna menar allvar med sin så kallade antirasism då kanske det är läge att ta Sverigedemokraterna och partiets framgångar på allvar istället för använda partiet som ett tacksamt slagträ mot varandra.

För de enda som gynnas av en sådan strategi är hör och häpna: Sverigedemokraterna.


----

Långt innan SD satt i riksdagen skrev jag om det här. Läs gärna.

9 kommentarer:

  1. Och var startade detta att behandla SD som paria?

    SvaraRadera
  2. Nja, Expo kan knappast ha varit rådgivare åt Maud Olofsson i morgonsoffan nov 09 och som Johan Ingerö recenserade här.

    http://ingero.blogspot.com/2009/10/liten-tuvaosv.html

    Ej heller kan Expo ha varit den viktigaste källan inför Jan Guillous´s intervju med Åkesson. Jan var i en intervju i halvtid shockad att bilden av SD inte motsvarade vad han trodde.

    De är inte vad de framställs som i medierna, de är mycket värre än så i den meningen är att de är ett hyggligt mittenparti med all gammal facism bortskalad. Deras väljare är hyggligt anständigt folk som tidigare röstade på socialdemokraterna, och det här är mycket allvarligare än vi tror, säger han.

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=99&artikel=2616042

    SvaraRadera
  3. SD kommer att rösta för de förslag de känner kan ha folkligt stöd. Om det fanns en folkopinion som drev på för att ha kvar fas3 skulle de inte röstat med de rödgrönas förslag. Det samma gäller med alliansens förslag som SD har röstat för. Det här beror inte på SD:s ideologi, utan mer på att de är populister och kappvändare.

    SvaraRadera
  4. @mats c

    Ursäkta men hela etablissemanget med ett antal undantag behandlar SD som det värsta som hänt sen tyska nazismen, och detta för att partiet vill ha en invandring av det slag som S genomdrev 1989, att dom vill diskutera den ökande brottsligheten som invandringen medfört samt vad den ökande muslimska invandringen och deras krav på särregler innebär för Sverige. Dessa saker diskuteras på olika håll över hela Europa utom i ankdammen Sverige.
    Jag undrar hur våra strutspolitiker kan umgås med sådana rasister ute i Europa.

    Karlsson

    SvaraRadera
  5. @Karlsson

    Du får gärna visa konkreta exempel på SDs integrationspolitik och hur många av dom 43 miljarder som SD vill satsa på förbättrat integration. Det räcker inte att påpeka och misstolka problem om man inte har lösningsförslag.

    SvaraRadera
  6. @LG

    Jag är inte här för att förklara SDs politik, det jag vill peka på är den fullständigt onyanserade bilden som finns av partiet i media och bland övriga partier och med en stadsminister som sanktionerar våld mot SDs företrädare genom att inte ta avstånd från detta.

    Karlsson

    SvaraRadera
  7. @Karlsson, jag ogillar starkt stigmatiseringen av SD och framför allt de frågeställningar SD tar upp, men jag uppfattade att ganska lite av denna stigmatisering under förra mandatperioden 2006-2010 kom direkt från EXP0.

    Nu är jag i och för sig prenumerant av Sydsvenska Dagbladet, där mycket av SD-bevakningen under denna period kom från den kunnige Niklas Orrenius

    SvaraRadera
  8. @mats c

    Gott så, jag har noterat att Expo har en något annorlunda inställning till SD idag, kanske sedan det kom fram att extremhögern tar avstånd från SD - min fiendes fiende är...
    Sen hör åtminstonde jag aldrig något stöveltramp från dessa grupper, borde väl ha kommit ut i media, finns dom idag förutom i någon skum källarlokal ?

    Sen har jag en fråga om ekonomi, om det nu är av största vikt att vi har denna invandringen som vi har idag, och det bidrar ju till att vi Svenskar inte behöver ha stampat jordgolv hemma.
    Varför finns det aldrig någon redovisning om ev kostnader gällande invandringen, det finns på alla andra områden i samhället.
    Tex ett ensamkommande flykting....barn (Nja) kostar staten 1900:- om dagen +diverse kostnader för kommunen.

    Enl Maria Leisner så kostar 40000 arbetslösa Romer 12,5 miljarder årligen, om man då betänker att utrikes födda mellan åren 2002-2010 ökat med
    439675 personer så förstår ju var och en att det är inga småpengar det handlar om, men detta ska man inte diskutera för det kanske gynnar främlingsfientligheten. Men politikerna har ju alla argument på sin sida, det borde ju inte vara så svårt att föra den debatten, eller det
    kanske dom inte har ?
    Det kanske blir svårt att förklara varför man sparar pengar på sjukförsäkringen och på andra områden, samtidigt som det inte finns något tak på invandringen.

    Vad tror du

    Karlsson

    SvaraRadera
  9. Hmm, vari ligger det sensationella här? Margareta Sandstedt har en avvikande mening? Frågan är ju faktiskt långtifrån enkel, det handlar ju inte om att Ryssland eller Georgien ockuperat självständiga stater utan i stället om att regioner i dessa länder önskar antigen bli självständiga eller tillhöra en annan stat. Det är ju långtifrån självklart vem som har ”rätt” här! Skall en region i ett land ha rätt till självständighet eller att byta stat om det finns stöd för detta i regionen medans det samtidigt finns ett stort motstånd mot detta i landet som regionen tillhör? Om det t.ex. i Skåne skulle finnas ett starkt stöd för att ansluta sig till Danmark men det samtidigt bland hela Sverige befolkning skulle finns ett starkt motstånd mot detta, vilka har då ”rätten” på sin sida? Har Skåningarna rätt att göra väpnat motstånd mot ”ockupationsmakten” Sverige om det förvägras byta stat och har Danmark rätt att hjälpa dem i sin ”frigörelsekamp” i så fall?

    Sen finner jag det föga förvånande att de som var motståndare till och varnade för Sovjetkommunismen (tydligen ”extremhöger” enligt Alex Bengtsson) inte ser Ryssland som sin fiende eftersom landet faktiskt inte är en kommunistisk stat! Man kan ju lika gärna förvånas över att vänstern tydligen nu ser sin forna ”vänner” i öst som ”fiender” …

    SvaraRadera