Ett viktigt tillkännagivande till bloggens läsare - OBS!: Läs fotnoten

Lördagen den 7 augusti förra året var jag ute och gick i mitt kära Frillesås. Valrörelsen hade dragit igång och den kort-korta semestern var snart över. Efter en sväng runt skolan, Trädgårdsvägen, kvarteret där Dragspels-Martin bor, ner över gamla E6:an, sedan över järnvägen, förbi Vallersvik och huset där Petter bodde, över berget mot Torstensvik, upp förbi Gugges föräldrars hus där två år tidigare skrev "Sverigedemokraterna har fel", sedan vidare genom samhället, förbi Klöva där Mikael Österdahl bor nu, över Löftabro och kommungränsen, in på grusvägen, förbi infarten till farmor, upp för backen och sedan in i stugan på berget bortom etablissemanget där jag till och från har kunnat sitta och titta ut över Kattegatt och fundera så...

Jag bestämde mig för att börja blogga igen. Bengtssons frestelser hade jag pysslat med fram och tillbaka sedan 2005. I någon period var den mitt sätt att reta gallfeber på folk inom sektvänstern. I någon period, typ när jag hade börjat hålla på med estradpoesi, var den en slags dagbok om Poetry slam-tävlingar och andra grejer som jag var ute på. I en tredje period skrev jag spaltmeter om HBK, pubhäng och små politiska utspel som närmast sörjande i bästa fall brydde sig om eller i alla fall läste.

Under sommaren hade jag känt ett allt större behov att skriva argumenterande och analyserande rörande de frågor som jag brinner för mest och har fått den äran att arbeta med på heltid. Jag tyckte också att jag hade ett tomrum att fylla i bloggosfären vad det gällde antirasism och kampen mot den organiserade intoleransen eftersom väldigt få bloggade om det - och de flesta som bloggade om det i alla fall någon gång hade som oftast en partibok. Förutom möjligen Jonathan Leman men min vän och kollega till Täbypöjk är ju så jävla trög med bloggandet...

Så jag kickade igång bloggen och då jag tidigare känt att gensvaret varit väldigt svalt så fick den ganska direkt spinn. Så väl antirasister som SD-politiker och internettroll (ofta detsamma som just SD-politiker) hittade hit. Mitt kommentarsfält här på bloggen har många gånger varit min bevisföring för verklighetsfrånvända politiker som på fullaste allvar inte tror att rasism, intolerans och främlingsfientlighet är något förekommande i Sverige.

Besökarantalet var som mest efter terrordådet på Drottninggatan i december förra året. Men även mina inlägg om den vedervärdiga flyktingpolitiken som EU och per automatik Sverige idag beskriver har dragit trafik. Så även mina skildringar från föreläsningar ute i landet och givetvis min något kufiga lista över misslyckade främlingsfientliga partibildningar - en artikelserie som från början var en idé till ett reportage i tidskriften Expo men min dalslänning till chefredaktör bangade.

Nåväl, som jag brukar skriva. Nu till pudelns kärna.

Ett problem med bloggen är att det känns som att den inte riktigt har nått ut fullt ut. Ja, jag vet. Jag skriver många gånger om jävligt kufiga grejer och jag har heller inget intresse för att den rosévinsdrickande tjattrande klassen ska retweeta varenda jävla blogpost. Däremot så skulle jag att fler som daglig dags inte är inne i den "politiska bloggosfären" ska hitta hit. Jag har funderat ett tag på hur jag skulle lyckas med det. När Eric Rosén från nyhetssajten Nyheter 24 hörde av sig och undrade ifall jag ville blogga där så kändes det helt rätt. I PK-sammanhang är sajten förmodligen alldeles för kommersiell. Men jag skriver hellre för en bredare publik än redan frälsta och fullblodsrasister. Så från och med måndag bloggar jag på Nyheter 24 om det som ni mest har läst om här.

MEN. Bengtssons frestelser lever vidare. Här kommer ni läsare få läsa en annan typ av inlägg. Jag har redan mina idéer om den här bloggens innehåll. Alla gamla inlägg kommer dock att ligga kvar här i någon form.

På måndag hoppas jag att vi ses igen. Och ni som vill fortsätta få reda på uppdateringar från just den här bloggen kan jag lägga in den i er rss-feed eller bli Bengtsson-supporter på Fejan.


* Det här med "Viktigt tillkännagivande" är givetvis pretto så det förslår. Det är meningen också. Det är en parafras till när Nationalsocialistisk Fronts ledning kallade sina medlemmar till just ett "viktigt tillkännagivande" för tre år sedan. Det "viktiga tillkännagivandet" var att partiet formellt lades ner och att samtliga medlemmar skrevs över till Folkfronten som senare fick namnet Svenskarnas parti.