Det är i slutet av januari och jag står i en aula på en högstadieskola i södra Sverige. I det lilla samhället där skolan ligger fick Sverigedemokraterna närmare 15 procent av rösterna. Jag håller en föreläsning om främlingsfientliga fördomar och om hur man kan bemöta dessa. Den första fördomen jag går igenom är det klassiska påståendet om att det pågår en så kallad massinvandring till Sverige.
- Hur många människor tror ni att det invandrar till Sverige per år?, frågar jag eleverna.
Tystnad.
- Men kom igen nu då! Om det nu pågår en massinvandring hur många tror ni att det kommer till Sverige årligen?, fortsätter jag.
Tystnad igen.
Men så längst fram. På den främre raden sitter några grabbar. En av dom räcker upp handen.
- Tjugotretusen kanske och det är alldeles för många.
Jag fattar vinken och fortsätter.
- Om du tycker att tjugotretusen är för många. Vad skulle du då säga om jag säger att det kommer HUNDRATUSEN INVANDRARE till Sverige ÅRLIGEN?
Och så tystnad. Igen.
Sedan börjar jag gå igenom hur de främlingsfientliga räknar. Att i statistiken så ingår arbetskraftsinvandrare, gäststudenter och européer. Jag berättar hur många flyktingar som kommer till Sverige och hur många flyktingar som kommer men som inte får stanna. Jag berättar om hur anhöriginvandringen ser ut och konstaterar att gränserna är nog inte så vidöppna i verkligheten som de främlingsfientliga påstår.
Men för grabben längst fram spelar det ingen roll. De - INVANDRARNA - är ändå för många.
Föreläsningen fortsätter.
Vi pratar om argumenten kring invandrare och kriminalitet. Vi pratar om varför kriminalitet uppstår och eleverna på den där högstadieskolan ger en betydligt mer djupgående analys än självaste Jimmie Åkesson. Ett gäng fjortisar i en håla ger mig den ena socioekonomiska förklaringen efter den andra. Vi pratar om invandringens kostnader och jag förklarar att - om man bara vill - kan man faktiskt koppla ALLT som kostar pengar i samhället till invandringen.
Sen kommer vi in på det där med svenskhet.
När jag frågar eleverna vad som är svenskt hinner inte de övriga eleverna rabbla de vanliga klyschorna om "falukorv", "röda stugor", "dalahästar", "köttbullar" och "Volvo-bilar" innan grabben längst fram återigen tar till orda.
- Men jag klarar inte av dom! Jag vill inte se dom!, börjar han.
- Vilka då?, undrar jag.
- Muslimerna! Dom kommer hit och bygger sina jävla torn och spelar sin arabmusik. Dom sitter i sina burkor på bussen och är så jävla äckliga!, fortsätter grabben.
Nu skakar han i hela kroppen.
När jag lyssnar på honom ser jag hur han sitter på en buss i ett samhälle i närheten av Jimmie Åkessons mexitegelvilla full av kvinnor i burka. Jag ser hur han skakar i kroppen och jag hör nästan utropen från de blekingska minareterna och hur mellanösternmusik strömmar ur bussens högtalare istället för Brogrens gamla dänga "Bonnavägar".
- Är det här något du ser och hör dagligen?, undrar jag lite försynt.
Grabben svarar inte på frågan.
- Jag vill inte ha dom här! Dom är så äckliga! Vi kan inte ta in fler!, skriker han istället.
Nu har han fått med sig några av de andra eleverna i aulan. Lite längre bak i församlingen börjar några skrika om "de äckliga slöja".
- Vi ska inte ta in fler!, skriker de en efter en.
Jag har fattat poängen. Så jag frågar dom istället vad de vill göra med "de äckliga" som redan är här.
- Vi ska inte ta in fler!, upprepar sig grabben längst fram.
- Jag har fattat att du tycker så. Så om vi gör som du säger. Om Sverige "inte tar in fler" då är det ju ändå så att alla dom som redan är här är kvar. Vad vill du göra med dom då?
Jag upprepar frågan flera gånger.
- Vad vill du göra med dom som redan är här?, undrar jag igen.
- Ta bort dom. Ta bort dom. Bara jag slipper se dom!, får jag till svar
Det är den 27 januari, Förintelsens minnesdag, och kanske är det precis så här det går till. Det där äcklandet som en del känner.
- Dom får gärna ha sin hucklen men inte här! Bara jag slipper se dom!, utbrister någon i publiken.
- Döda dom!, skriker någon annan.
Tongångarna känns igen. Och inte en mångkulturell temadag i världen kan ändra på situationen. Bara en insikt om att det är precis sådana här yttringar och känslor som har fått mänskligheten att gång efter annan ha ihjäl varann.
Den där förhoppningen om att slippa se någon som inte är som en själv. I ett samhälle där ett parti som har gjort det till sitt signum att spela på människors rädslor mot varandra är ett av de största är det inte konstigt att yttringar som dessa kommer.
Det är snarare helt naturligt.
måndagen den 31:e januari 2011
fredagen den 28:e januari 2011
SD-förebildens hat mot välfärden
Mark Steyn är en högerorienterad debattör som har en central roll i den antimuslimska Eurabiapropagandan som bland annat Sverigedemokraterna använder sig av i Sverige. Steyn används mer än ofta av sverigedemokrater när det exempelvis handlar om muslimers barnafödande i Europa. Riksdagsledamoten Josef Fransson är så pass inspirerad av Steyn att han gjort översättning av debattörens bok "America alone". Det är slående hur Steyn sammankopplar islam med en socialdemokratisk välfärdsstat. I sverigedemokraten Franssons översättning går det bland annat att läsa följande:
"Det finns ett samband mellan den socialdemokratiska statens strukturella svaghet och uppstigandet av global islam. Staten har gradvis annekterat alla ansvarsområden i ett vuxet liv – hälsovård, barnomsorg, äldreomsorg – till den grad att medborgarna har avskurits från mänsikslighetens primära instinkter, inte minst överlevnadsinstinkten […] Medborgaren är föga mer än en pundare eller statsnarkoman.”
För Sverigedemokraterna som dagligdags förklär sin propaganda i en vurm för välfärdsstaten och en nostalgi kring det svenska samhället under 1950-talet borde en sådan analys och budskap som Steyn saluför vara problematisk. Om inte annat inkonsekvent.
Fast å andra sidan i Mark Steyn hittar SD en meningsfrände i hatet mot muslimer det kanske överordnar allt annat.
"Det finns ett samband mellan den socialdemokratiska statens strukturella svaghet och uppstigandet av global islam. Staten har gradvis annekterat alla ansvarsområden i ett vuxet liv – hälsovård, barnomsorg, äldreomsorg – till den grad att medborgarna har avskurits från mänsikslighetens primära instinkter, inte minst överlevnadsinstinkten […] Medborgaren är föga mer än en pundare eller statsnarkoman.”
För Sverigedemokraterna som dagligdags förklär sin propaganda i en vurm för välfärdsstaten och en nostalgi kring det svenska samhället under 1950-talet borde en sådan analys och budskap som Steyn saluför vara problematisk. Om inte annat inkonsekvent.
Fast å andra sidan i Mark Steyn hittar SD en meningsfrände i hatet mot muslimer det kanske överordnar allt annat.
torsdagen den 27:e januari 2011
Sverigedemokrat vill tysta mig
Det har kommit till min kännedom att sverigedemokraten Thord Brynielsson har ställt en interpellation till Kungsbackas kommunstyrelses ordförande Pär Ödman (m) om hur vida kommunen kan anlita Expo Utbildning där jag till vardags arbetar som chef efter att jag läst poesi och intervjuats i TV4:s Nyhetsmorgon strax innan jul förra året.
Sverigedemokraten ondgör sig över att jag använde begrepp som "white trash" i intervjun och att jag på så vis förtalat samhället Frillesås där jag kommer ifrån då jag sa att Frillesås var "så mycket white trash det kan bli”. Vidare är sverigedemokraten från Kullavik upprörd över att jag på min blogg uttryckt starka känslor om SJ AB. Brynielsson ojar sig också över att jag konstaterat att Kungsbacka är en välbärgad kommun som tar emot väldigt lite flyktingar samtidigt som kommunen ökar i befolkningsantal på grund av inflyttning från bland annat Göteborg.
Som jag tidigare skrivit på min blogg, som jag driver privat utanför arbetet, så är jag av den uppfattningen att personer som jag som är uppväxta i ekonomiskt enkla förhållanden på den svenska landsbygden har mycket gemensamt socioekonomiskt med människor som är uppväxta i storstädernas ytterområden. Ett vedertaget begrepp om oss lantisar är just det nedvärderande begreppet ”white trash”. Likaså används ofta det nedvärderande ordet ”blatte” för att beskriva människor som uppväxta i enkla förhållanden i storstädernas ytterområden.
Medan personer från de sistnämnda områdena fyllt ordet ”blatte” med ett positivt innehåll menar jag, om än lite naivt, att det också går att göra med ordet ”white trash”. Många av oss som har en bakgrund på landsbygden eller i förorterna känner ofta ett utanförskap i sociala sammanhang som vi inte har någon erfarenhet av. Jag som vid sidan av mitt arbete på Expo ägnar mig åt poesi känner ofta mer tillhörighet med personer från förorterna till storstäderna än med personer med samma hudfärg som mig och liknande efternamn som är uppväxta i mer välbärgade områden.
Det handlar alltså inte om att ”förtala” Frillesås, som Brynielsson hävdar. De flesta som vet vem jag är, både innanför och utanför Kungsbacka kommuns gränser, vet mycket väl om att jag älskar Frillesås. Jag älskar Frillesås och människorna som bor där så pass mycket att jag gång efter annan funderar på att flytta tillbaka. Något som min sambo i Stockholm där jag bor sedan tre år tillbaka inte är lika positivt inställd till. Hon är nämligen från Borås…
Det finns flera anledningar till varför jag älskar Frillesås. Den främsta anledningen är hur jag blev bemött när jag bytte skola från Åsaskolan till just Frillesåsskolan i 6:an. Från att ha varit ett mobbat barn utan något som helst självförtroende fann jag en tillhörighet och fick ett självförtroende som jag aldrig hade fått i Åsa. För det är jag mina gamla klasskamrater, tidigare lärare och andra ”Frillesäsingar” evigt tacksam. Att jag kommer rösta tiofalt på min gamla klasskamrat Johans lillebror Jonas när han medverkar i Melodifestivalen om ett par veckor ser jag både som en plikt och skyldighet. Vill Brynielsson och andra intresserade läsa mer om min kärlek till Frillesås kan de låna min diktsamling som finns på Kulturhuset Fyren. Diktsamlingen innehåller även hyllningar till Onsalafjorden och Örmanäshalvön där jag också är uppväxt.
Det jag skriver på min blogg och sade i TV4-morgon gör jag som privatperson. Jag förstår att SD-Kungsbacka blir provocerade över att jag publicerar blogginlägg som påvisar att partiet dribblar med siffror om vad det gäller invandringen till Sverige. Jag förstår också att SD-Kungsbacka tycker att det är jobbigt att Expo Utbildning har besökt Kungsbacka då deras politik ifrågasätts i våra föreläsningar. Bland våra medarbetare återfinns personer med olika åsikter och bakgrund. Bland Expos föreläsare finns exempelvis Frida Johansson Metso som tidigare varit ordförande i Liberala Ungdomsförbundet och i tidskriften Expos redaktion sitter bland andra Lisa Bjurwald som till vardags arbetar som ledarskribent på Dagens Nyheter. Det vi förenas i är att vi tror att det är genom kritisk granskning och folkbildning som man motarbetar främlingsfientlighet, rasism och intolerans.
Att Thord Brynielsson vill förhindra kommunens personal att boka in Expos föreläsare på grund av vad jag skriver som poet och privatperson vittnar om att Sverigedemokraternas vurmande för yttrandefrihet inte är annat än snömos. Att Brynielsson dessutom förlänger kommunfullmäktiges sammanträde genom en interpellation om vad en privatperson som dessutom inte ens bor i kommunen säger i TV och skriver på sin blogg är inget annat än slöseri med skattemedel då Brynielsson och övriga kommunfullmäktigeledamöter arvoderas utefter hur lång tid sammanträdet pågår.
Slutligen vill jag meddela att jag redan är inbokad för en föreläsning om Sverigedemokraterna på Kungsbackas kulturhus i början av mars. Mig veterligen drivs kulturhuset fortfarande av kommunen. Vill Brynielsson förhindra denna föreläsning tafsar han faktiskt på yttrandefriheten.
onsdagen den 26:e januari 2011
Förintelsen och myten om den svenska välfärden
Imorgon är det Förintelsens minnesdag. Det är en dag då vi hedrar de miljontals judar, romer, homosexuella och politiska motståndare som nazismen systematiskt slaktade under Andra världskriget. Det är också en dag då det borde finnas tid till att reflektera över vart världen, Sverige och Europa är på väg idag.
Sverige höll sig som vi alla vet sig undan Andra världskriget. Men Sveriges roll under detta krig diskuteras allt för sällan. Att vi stängde gränserna för flyktingar men tillät nazisterna använda våra järnvägar är dokumenterat men lyfts sällan upp i historieskrivningen. Att det svenska rasbiologiska institutet i Uppsala var en inspirationskälla för de tyska nazisterna och att detta rasistiska institut inte stängdes ner förrän i början av 1950-talet missas också allt för ofta. Att svenska myndigheter, företagare, hovet och beslutsfattare hade goda kontakter med mördarregimen i Tyskland tigs det också om allt för ofta. Och att det var från Sverige som den första skriften som förnekade Förintelsen gavs ut är dess värre inte känt för någon bredare allmänhet.
Myten om "Det goda Sverige" har på så vis etsat sig fast i vårt medvetande. Rasism, främlingsfientlighet och annat fruktansvärt kanske finns i andra delar av världen. Men inte här. Inte i Sverige. Eller?
När jag imorse tittade på BBC:s Hardtalk där Jimmie Åkesson intervjuades hörde jag SD-ledaren köra samma gamla SD-resonemang. Ett resonemang som absolut anspelar på en historieskrivning som är väl etablerad i samhället.
Åkesson hävdade att den svenska välfärdsmodellen som är vida känd över världen hade kommit till genom att människor arbetade tillsammans i harmoni.
Det är givetvis en förenklad bild över hur välfärdsstaten kom till. Välfärdsstaten, eller "folkhemmet" som den också kallas för, kom givetvis till genom en stark arbetarrörelse och andra folkrörelser. Sveriges välstånd växte också fram genom arbetskraftsinvandring. Det sistnämnda vet Jimmie Åkesson och hans partikamrater mycket väl för det får de höra jämt och ständigt av sina politiska motståndare.
Men vad som missas gång efter annan i den svenska historieskrivningen det är det faktum att Sverige, mer eller mindre, hade en särställning i Europa efter Andra världskrigets slut. Då stora delar av Europa låg i ruiner och miljontals människor hade fått sätta livet till så kunde staten Sverige och svenska företag utnyttja situationen och bygga upp det välstånd och den välfärdsstat som en herrans massa politiker från höger till vänster (inklusive Jimmie Åkesson) idag romantiserar för jämnan.
Och myten om "Det goda Sverige" fick gro som maskrosor på en sommaräng.
Sverige höll sig som vi alla vet sig undan Andra världskriget. Men Sveriges roll under detta krig diskuteras allt för sällan. Att vi stängde gränserna för flyktingar men tillät nazisterna använda våra järnvägar är dokumenterat men lyfts sällan upp i historieskrivningen. Att det svenska rasbiologiska institutet i Uppsala var en inspirationskälla för de tyska nazisterna och att detta rasistiska institut inte stängdes ner förrän i början av 1950-talet missas också allt för ofta. Att svenska myndigheter, företagare, hovet och beslutsfattare hade goda kontakter med mördarregimen i Tyskland tigs det också om allt för ofta. Och att det var från Sverige som den första skriften som förnekade Förintelsen gavs ut är dess värre inte känt för någon bredare allmänhet.
Myten om "Det goda Sverige" har på så vis etsat sig fast i vårt medvetande. Rasism, främlingsfientlighet och annat fruktansvärt kanske finns i andra delar av världen. Men inte här. Inte i Sverige. Eller?
När jag imorse tittade på BBC:s Hardtalk där Jimmie Åkesson intervjuades hörde jag SD-ledaren köra samma gamla SD-resonemang. Ett resonemang som absolut anspelar på en historieskrivning som är väl etablerad i samhället.
Åkesson hävdade att den svenska välfärdsmodellen som är vida känd över världen hade kommit till genom att människor arbetade tillsammans i harmoni.
Det är givetvis en förenklad bild över hur välfärdsstaten kom till. Välfärdsstaten, eller "folkhemmet" som den också kallas för, kom givetvis till genom en stark arbetarrörelse och andra folkrörelser. Sveriges välstånd växte också fram genom arbetskraftsinvandring. Det sistnämnda vet Jimmie Åkesson och hans partikamrater mycket väl för det får de höra jämt och ständigt av sina politiska motståndare.
Men vad som missas gång efter annan i den svenska historieskrivningen det är det faktum att Sverige, mer eller mindre, hade en särställning i Europa efter Andra världskrigets slut. Då stora delar av Europa låg i ruiner och miljontals människor hade fått sätta livet till så kunde staten Sverige och svenska företag utnyttja situationen och bygga upp det välstånd och den välfärdsstat som en herrans massa politiker från höger till vänster (inklusive Jimmie Åkesson) idag romantiserar för jämnan.
Och myten om "Det goda Sverige" fick gro som maskrosor på en sommaräng.
Åkesson i BBC-intervju ger hopp
Jimmie Åkessons medverkan i BBC:s Hardtalk ger mig hopp. På det privata planet inger Sölvesborgssonen mig självförtroende. Jag har tidigare tackat nej till intervjuer med internationell media då jag upplever mig själv som usel på engelska. Partiledaren visar i den här intervjun att även svengelsktalande lantis som jag hade skött mig utmärkt. Eller det är i och för sig en definitionsfråga.
Det mest hoppingivande i intervjun är dock inte Åkessons ytterst bristfälliga engelska. Det är snarare på vilket sätt hans ställs mot väggen. Jag är som bekant av den åsikten att sverigedemokrater allt för ofta kommer lindrigt undan i den här typen av intervjuer. De kan säga lite vad sjutton som helst utan följdfrågor medan deras politiska motståndare pressas betydligt mer. Svenska journalister borde således se den här intervjun och dra lärdom. Speciellt av de viktiga följdfrågorna om konsekvenserna av SD:s politik.
Det mest hoppingivande i intervjun är dock inte Åkessons ytterst bristfälliga engelska. Det är snarare på vilket sätt hans ställs mot väggen. Jag är som bekant av den åsikten att sverigedemokrater allt för ofta kommer lindrigt undan i den här typen av intervjuer. De kan säga lite vad sjutton som helst utan följdfrågor medan deras politiska motståndare pressas betydligt mer. Svenska journalister borde således se den här intervjun och dra lärdom. Speciellt av de viktiga följdfrågorna om konsekvenserna av SD:s politik.
måndagen den 24:e januari 2011
Inte första gången Birro bjuder på motvillig komik i TV3
Och så blev historien om Marcus Birro och den rullstolsburna flickan på Drottninggatan än roligare. Dagens Media skriver idag om att incidenten som fick Birro att ränna upp på hotellrummet och vräka ur sig en främlingsfientlig dynga i en krönika som kom att publiceras i Expressen i själva verket var en sketch till ett program i TV3. Marcus Birro blev alltså utsatt för den klassiska "dolda kameran". Läs mer här.
Hur som helst. Det är inte första gången Birro, om än motvilligt, bjuder på stor komik i TV3. Den här debatten med den numer avlidne raggarrocklegendaren Eddie Meduza är episk:
Hur som helst. Det är inte första gången Birro, om än motvilligt, bjuder på stor komik i TV3. Den här debatten med den numer avlidne raggarrocklegendaren Eddie Meduza är episk:
Björn Söder tar i så att han spricker - i onödan
Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen tillika partisekreterare är känd för sitt heta temperament och sin vassa tunga. Söders senaste utspel på partiets så kallade riksdagsblogg är ett bra exempel på detta. Man kan nästan se det framför sig hur Höganässonen fick ett vredesutbrott på riksdagskontoret när han tog del av Migrationsverkets uppskattning om att cirka 31 000 personer kommer att söka asyl i Sverige under 2011."Den borgerliga regeringen fortsätter alltså att hålla dörren till Sverige på vid gavel. Detta samtidigt som problemen med segregationen blir allt värre med bl a kriminalitet, upplopp och utanförskap som följd", dundrar Björn Söder på bloggen.
Vad Björn Söder, medvetet eller omedvetet, missar är att långt ifrån alla kommer få beviljat uppehållstillstånd. Som jag skrev igår så fick endast 28 procent av de som sökte asyl i Sverige under 2010 sin ansökan om uppehållstillstånd beviljat. Det är också ett faktum att massavisningarna till exempel Irak lär fortsätta och att det just nu är mer eller mindre omöjligt att anhöriginvandra från Somalia.
Och det tåls att upprepa återigen. Sverige får gång efter annan internationell kritik och prickas av FN:s kommitté mot tortyr för sina massavisningar.
Björn Söder brusar alltså upp helt i onödan. Eller så är han inte nöjd förrän gränserna till Sverige är helt och hållet stängda och varenda internationell konvention är bruten.
Foto: Frida Metso.
Högerextrema krokodiltårar
"Det går inte att äta kakan och ha den kvar" är ett klassiskt svenskt uttryck. Och kanske är det som mest talande för extremhögern reagerar när fackförbund emellanåt startar uteslutningsärenden mot sverigedemokrater och andra högerextremister.
Just nu lipas det rejält på diverse högerextrema sajter och forum då Svenska Transportarbetareförbundet bestämt att deras policy är att det inte går att vara både medlem i facket och aktiv inom extremhögern.
Att vara medlem i facket är inte som att teckna en försäkring eller något jävla telefonabonnemang. Det är också en politisk handling. Fackförbunden är demokratiska organisationer med sina demokratiskt författade stadgar, värdegrunder och principprogram. Om den av medlemmarna demokratiskt valda förbundsledningen anser att ett aktiv medlemskap i exempelvis Sverigedemokraterna är ett aktivt motarbetande av de av medlemmarna inom facket antagna programmen då är det snarare ett sätt att praktisera de demokratiskt antagna programmen när man utesluter aktiva sverigedemokrater.
Regler är till för att följas.
Det är lika självklart som att jag förmodligen hade blivit utesluten ur SD, ND eller Svenskarnas parti om jag samtidigt bedrev exempelvis den här bloggen.
Fackförbundet Fastighets antog ett uttalande på deras kongress förra våren. Det tåls att läsas igen och igen och igen.
Just nu lipas det rejält på diverse högerextrema sajter och forum då Svenska Transportarbetareförbundet bestämt att deras policy är att det inte går att vara både medlem i facket och aktiv inom extremhögern.
Att vara medlem i facket är inte som att teckna en försäkring eller något jävla telefonabonnemang. Det är också en politisk handling. Fackförbunden är demokratiska organisationer med sina demokratiskt författade stadgar, värdegrunder och principprogram. Om den av medlemmarna demokratiskt valda förbundsledningen anser att ett aktiv medlemskap i exempelvis Sverigedemokraterna är ett aktivt motarbetande av de av medlemmarna inom facket antagna programmen då är det snarare ett sätt att praktisera de demokratiskt antagna programmen när man utesluter aktiva sverigedemokrater.
Regler är till för att följas.
Det är lika självklart som att jag förmodligen hade blivit utesluten ur SD, ND eller Svenskarnas parti om jag samtidigt bedrev exempelvis den här bloggen.
Fackförbundet Fastighets antog ett uttalande på deras kongress förra våren. Det tåls att läsas igen och igen och igen.
söndagen den 23:e januari 2011
Billström bjuder på ett så kallat epicfail
Migrationsminister Tobias Billström har nu till slut uttalat sig om den amerikanska rapporten som läckte ut från Wikileaks. Alltså, han har sagt annat än att inte kommenterar uppgifterna. Detta efter att bland annat Liberala Ungdomsförbundet har krävt hans avgång.
Man kan givetvis säga mycket om den här härvan. Men mest slående är Billströms kommentar som han ger i samband med en intervju med Ekot i Sveriges Radio. Enligt Billström så har den politik som har förts under hans tid som minister varit "konsekvent och human".
Vänta nu.
Under 2010 fick endast 28 procent av de som sökte asyl i Sverige uppehållstillstånd. Sverige ligger fortfarande i topp av de länder som prickats flest gånger av FN:s kommitté mot tortyr. Och åtskilliga är de gånger som Sverige fått internationell kritik från bland annat UNCHR och diverse människorättsorganisationer för de massavisningar som Sverige har bedrivit.
Så ja. Sverige bedriver en konsekvent flykting politik. Den är konsekvent för att den är inhuman.
Man kan givetvis säga mycket om den här härvan. Men mest slående är Billströms kommentar som han ger i samband med en intervju med Ekot i Sveriges Radio. Enligt Billström så har den politik som har förts under hans tid som minister varit "konsekvent och human".
Vänta nu.
Under 2010 fick endast 28 procent av de som sökte asyl i Sverige uppehållstillstånd. Sverige ligger fortfarande i topp av de länder som prickats flest gånger av FN:s kommitté mot tortyr. Och åtskilliga är de gånger som Sverige fått internationell kritik från bland annat UNCHR och diverse människorättsorganisationer för de massavisningar som Sverige har bedrivit.
Så ja. Sverige bedriver en konsekvent flykting politik. Den är konsekvent för att den är inhuman.
fredagen den 21:e januari 2011
En vecka då vi normaliserade rasismen så där lite extra mycket
Januari vecka 3 2011. Trots bitande kritik från FN:s flyktingorganisation UNCHR, Amnesty International och Röda korset avvisar Sverige en grupp irakier tillbaka till regioner där de på grund av sin religion eller politiska övertygelse riskerar att dö. Avisningarna möter också ett folkligt motstånd då eldsjälar från flyktingrörelsen genom civil olydnad försöker att först blockera transporten av flyktingarna från Migrationsverkets förvar i Kållered och sen vid ”slutförvaringen” innan avfärd i Märsta utanför Stockholm. Men planet lyfter och i Bagdad grips en av de avvisade.
Januari vecka 3 2011. Wikileaks släpper amerikanska dokument där det framgår att migrationsminister Tobias Billström och utrikesminister Carl Bildt varit på möte nere i Irak och bland annat hävdat att irakier som kommit till Sverige efter 2003 är ”svårintegrerade” eftersom de är "blottställda, lågutbildade, och utan yrkes- eller språkkunskaper". I de amerikanska dokumenten går det också att läsa följande:
"Bildt och Billström nämnde också flera mycket uppmärksammade hedersrelaterade mord som utlöst fler krav från svenska folket på hårdare invandringspolitik". Uttalanden applåderas givetvis så det står härliga till av den främlingsfientliga hatmobben på internet. Tobias Billström själv väljer inte att ta avstånd från de påstådda uttalandena utan ger istället en speciallektion i hur en politiker som trampat i klaveret framställer sig själv som än mer omänsklig.
Januari vecka 3 2011. Efter att tidningen Sydsvenskan uppmärksammat rasismen i den lilla skånska kommunen Tomelilla där en muslimsk kvinna vittnar om hur hon dagligen har trakasserats för sin tro och etniska bakgrund bestämmer sig den lokala folkhögskolan på orten för att anordna en manifestation för tolerans. Till manifestationen bjuds även det antimuslimska partiet Sverigedemokraterna in. Partiets gruppledare i kommunen, Birgitta Clarholm, håller ett anförande vid manifestationen där hon bland annat säger:
– Vi kanske har varit och är lite blinda för det som händer runt omkring oss. Nu är det dags att vi börjar bry oss om varandra och visar att vi i Tomelilla inte är så hemska som vissa i medierna utmålar oss till”.
Januari vecka 3 2011. Vid en liten närmare granskning som Expo.se gör så visar det sig att Clarholm så sent som i december förra året spred information från nazistiska Svenskarnas parti på Facebook. Hon är dessutom med i en Facebookgrupp som vill förbjuda moskéer. Men Clarholm vill inte kommentera sin nätaktivism. Till Expo.se säger hon:
– För det första kan jag inte med datorer så jag vet inte vad tryckt på.
Januari vecka 3 2011. Clarholms ”politikerkollegor” i Tomelilla ser heller inga problem med Sverigedemokraternas medverkan på manifestationen.
- Detta funkar inte längre. Nu ser vi framåt och ser till att rätta det som har varit fel, säger moderaten Per-Martin Svensson till Expo.se
Socialdemokraten Tommy Larsson är inne på samma linje:
- Det är viktigt att de får vara med på banan och ta ställning till saker och ting så att de inte känner sig exkluderade.
Januari vecka 3 2011. Och Mona Sahlins så fina ord om att ”aldrig någonsin, aldrig någonstans samarbeta med Sverigedemokraterna” känns som bortblåsta i alla fall på Österlen. Att "toleranta" SD-Tomelilla dessutom på sin lokala hemsida dessutom föreslagit att moskén i Malmö ska göras om till häststallar verkar dessutom gått de lokala politikerna helt förbi.
Januari vecka 3 2011. Och den ”folkkäre” ”poeten” Marcus Birro fortsätter sprida främlingsfientlig dynga via landets största kvällstidnings tryckpressar.
Januari vecka 3 2011. Och det är kallt och det dröjer lite till. Innan blommorna slår ut. Och än en gång så slår det mig att rasismen håller på att normaliseras i raketfart.
tisdagen den 18:e januari 2011
SD-Kungsbacka skojar till det - igen
Sverigedemokraternas kommunfullmäktigegrupp i kommunen där jag är uppväxt, Kungsbacka, har nu lagt sin första motion. Föga förvånande föreslår Mattias From och gänget en folkomröstning om flyktingmottagande till kommunen. Argumentationen i motionen är av klassiskt SD-snitt med skrivningar som "Kungsbackabor som längtar efter mångfald kan enkelt flytta till ett mångkulturellt paradis som Biskopsgården eller Hjällbo". Det märks att SD:s gruppledare Mattias From inte har flyttat från sitt pojkrum i Vallda än. Det är nämligen bostadsbrist även i dessa områden.
Nåväl.
Vidare i argumentationen hänvisas det till källor som BRÅ, Migrationsinfo och SCB som sedan blandas med främlingsfientliga generaliseringar och det är tydligt att partiet vill ge en bild av att flyktingmottagandet är enormt till den ekonomiskt välmående kommunen.
Och på klassiskt sverigedemokratiskt och högerextremt manér hävdar SD-Kungsbacka i sin motion att det invandrade 102 280 personer till Sverige 2009 och att 98 644 uppehållstillstånd beviljades. Siffran är givetvis korrekt men samtidigt blandar Sverigedemokraterna, medvetet, ihop korten. Motionen handlar om flyktingmottagande. Den korrekta siffran på beviljande uppehållstillstånd av flyktingskäl är 11 237 personer. Källa: Migrationsverket.
Sverigedemokraterna räknar i sin argumentation in arbetskraftsinvandrare, gäststudenter, adoptivbarn, EU/EES-invandrare och så vidare. Men det nämner inte partiet i sin motion till Kungsbackas kommunfullmäktige.
Det framgår inte heller i motionen att Kungsbacka tar emot väldigt få flyktingar. Läs mer här.
Nåväl.
Vidare i argumentationen hänvisas det till källor som BRÅ, Migrationsinfo och SCB som sedan blandas med främlingsfientliga generaliseringar och det är tydligt att partiet vill ge en bild av att flyktingmottagandet är enormt till den ekonomiskt välmående kommunen.
Och på klassiskt sverigedemokratiskt och högerextremt manér hävdar SD-Kungsbacka i sin motion att det invandrade 102 280 personer till Sverige 2009 och att 98 644 uppehållstillstånd beviljades. Siffran är givetvis korrekt men samtidigt blandar Sverigedemokraterna, medvetet, ihop korten. Motionen handlar om flyktingmottagande. Den korrekta siffran på beviljande uppehållstillstånd av flyktingskäl är 11 237 personer. Källa: Migrationsverket.
Sverigedemokraterna räknar i sin argumentation in arbetskraftsinvandrare, gäststudenter, adoptivbarn, EU/EES-invandrare och så vidare. Men det nämner inte partiet i sin motion till Kungsbackas kommunfullmäktige.
Det framgår inte heller i motionen att Kungsbacka tar emot väldigt få flyktingar. Läs mer här.
Aktivism för flyktingars rättigheter är också ett bekämpande av den organiserade rasismen
Inatt omhändertogs ett 70-tal aktivister utanför Migrationsverkets förvar i Kållered. Aktivisterna befann sig i Kållered för att blockera en transport med irakier som har överklagat Migrationsdomstolens beslut avvisning till Europadomstolen. Enligt rapporter gick omhändertaget lugnt till.
Bakgrunden till aktionerna i Kållered är att de svenska myndigheterna tänker, trots stark kritik från både FN:s flyktingorgan UNCHR och Amnesty International, att avvisa irakierna. Enligt Amnesty kommer minst 14 av irakierna från särskilt farliga provinser. Provinser där de kan bli utsatta för förföljelse på grund av sin etnicitet, religion, politiska åsikt eller sexuella läggning.
Totalt 100 personer befann sig i Kållered inatt för att visa sin solidaritet med irakierna. När 70 av aktivisterna omhändertagits av polisen så kunde transporten av irakierna gå mot Stockholm och Arlanda där ett flygplan kommer att gå ifrån senare under veckan. Tillbaka till terrorn.
Den som värnar en human och rättssäker flyktingpolitik borde givetvis protestera och fördöma utvecklingen. Avvisningarna är en del av den svenska massavisningspolitiken som bedrivits sedan länge. När dessutom auktoriteter på området som UNHCR och Amnesty skarpt kritiserar Sveriges handlande finns det egentligen inga som helst motiv till att inte invänta de domar från Europadomstolen som irakierna väntar på.
Mitt i allt detta hemska och fruktansvärda kan jag dock inte låta bli att känna en enorm tacksamhet till de som under den senaste veckan befunnit sig utanför Migrationsverket i Kållered. Igår kväll samlades dessutom människor utanför Riksdagen i Stockholm och på Gustav Adolfs torg i Malmö för att protestera mot avvisningarna. Aktivismen för flyktingarnas rättigheter är inte bara ett arbete för en sund och human flyktingpolitik. Det är också ett bekämpande av den organiserade rasismen och intoleransen.
Den opinionsbildning som den svenska flyktingrörelsen bedriver är nämligen också ett motarbetande av den "danskifierng" av den svenska migration och integrationspolitiken som bland annat Sverigedemokraterna är ute efter. En utveckling där internationella konventioner kastas i papperskorgen till förmån för främlingsfientlighet och statligt subventionerad rasism.
Imorgon anordnas dessutom en manifestation mot avvisningarna. Klockan 18:00 i Brunnsparken i Göteborg.
---
Läs också: GP: 70 gripna för Irakutvisning.
Läs också: DN.
Läs också: DN: Amnesty kritiserar Sverige.
Bakgrunden till aktionerna i Kållered är att de svenska myndigheterna tänker, trots stark kritik från både FN:s flyktingorgan UNCHR och Amnesty International, att avvisa irakierna. Enligt Amnesty kommer minst 14 av irakierna från särskilt farliga provinser. Provinser där de kan bli utsatta för förföljelse på grund av sin etnicitet, religion, politiska åsikt eller sexuella läggning.
Totalt 100 personer befann sig i Kållered inatt för att visa sin solidaritet med irakierna. När 70 av aktivisterna omhändertagits av polisen så kunde transporten av irakierna gå mot Stockholm och Arlanda där ett flygplan kommer att gå ifrån senare under veckan. Tillbaka till terrorn.
Den som värnar en human och rättssäker flyktingpolitik borde givetvis protestera och fördöma utvecklingen. Avvisningarna är en del av den svenska massavisningspolitiken som bedrivits sedan länge. När dessutom auktoriteter på området som UNHCR och Amnesty skarpt kritiserar Sveriges handlande finns det egentligen inga som helst motiv till att inte invänta de domar från Europadomstolen som irakierna väntar på.
Mitt i allt detta hemska och fruktansvärda kan jag dock inte låta bli att känna en enorm tacksamhet till de som under den senaste veckan befunnit sig utanför Migrationsverket i Kållered. Igår kväll samlades dessutom människor utanför Riksdagen i Stockholm och på Gustav Adolfs torg i Malmö för att protestera mot avvisningarna. Aktivismen för flyktingarnas rättigheter är inte bara ett arbete för en sund och human flyktingpolitik. Det är också ett bekämpande av den organiserade rasismen och intoleransen.
Den opinionsbildning som den svenska flyktingrörelsen bedriver är nämligen också ett motarbetande av den "danskifierng" av den svenska migration och integrationspolitiken som bland annat Sverigedemokraterna är ute efter. En utveckling där internationella konventioner kastas i papperskorgen till förmån för främlingsfientlighet och statligt subventionerad rasism.
Imorgon anordnas dessutom en manifestation mot avvisningarna. Klockan 18:00 i Brunnsparken i Göteborg.
---
Läs också: GP: 70 gripna för Irakutvisning.
Läs också: DN.
Läs också: DN: Amnesty kritiserar Sverige.
måndagen den 17:e januari 2011
Hur var det nu med trovärdigheten, SD-Kungsbacka?
I den sverigedemokratiska antietablissemangsretoriken heter det ofta att "politiker" missköter och skor sig själva. I den högerextrema rapporteringen om brottslighet och olika typer tvivelaktigheter utmålas jämt och ständigt personer med invandrarbakgrund och politiska motståndare i de andra riksdagspartierna som kriminella snyltare utan någon som helst moral eller skam i kroppen.
Det är det därför en aning skrattretande när avslöjande som detta kommer ut till allmänhetens känndom.
En nolltaxerare skall alltså sitta i Skattenämnden och avgöra i tvister rörande just nolltaxering.
Hur var det nu med trovärdigheten, SD-Kungsbacka?
Det är det därför en aning skrattretande när avslöjande som detta kommer ut till allmänhetens känndom.
En nolltaxerare skall alltså sitta i Skattenämnden och avgöra i tvister rörande just nolltaxering.
Hur var det nu med trovärdigheten, SD-Kungsbacka?
söndagen den 16:e januari 2011
Sverige vaknar
Utanför Kållered, en förort till Göteborg, samlas just nu människor vid portarna till Migrationsverkets förvar för att blockera den avvisning av de 15 irakier som ska avvisas från Sverige nu på onsdag. Samtliga har ansökt om inhibition (uppskjuten avvisning) hos Europadomstolen för Mänskliga Rättigheter men ingen har hunnit få svar ännu eftersom domstolen är så överbelastad, och de kommer knappast att hinna få svar innan Baghdadplanet lyfter nu på onsdag 19 januari. Flykting och människorättsorganisationer samt FN:s flyktingorganisation avråder länder som Sverige att göra liknande avvisningar men trots detta så fortsätter avvisningspolitiken medan främlingsfientliga krafter som Sverigedemokraterna fortsätter dilla om en "massinvandring".
Hela 18 700 personer som sökte asyl förra året mellan januari och november avvisades från Sverige. Det land som det avvisats flest människor till är Serbien. 6129 personer från Serbien, mestadels romer, sökte uppehållstillstånd men endast 47 personer fick asyl. Av 1803 irakier som sökte asyl under 2010 fick knappt hälften av dem stanna trots att FN:s flyktingorganisation UNHCR flera gånger har uppmanat Sverige att inte avvisa människor till det krigshärjade landet. Svenska utrikesdepartementet (UD) menar dessutom på sin hemsida att "Den som trots UD:s reseavrådan väljer att resa till Irak göra detta helt på egen risk".
Men som väl är så verkar det som om Sverige vaknar nu. Utanför Migrationsverket i Kållered har blockaden pågått i en vecka. En kraftig mobilisering av människor som värnar om en human flyktingpolitik och människors rätt till asyl sker just nu via internet och SMS-kedjor. Men fler behövs, hälsar demonstranterna. Ikväll anordnas dessutom en partipolitiskt obunden manifestation på Gustav Adolfs torg i Malmö klockan klockan 18:00 mot utvisningar till Irak.
Det är bara att lyfta på hatten åt alla de människor som ser de stora problemen med den förda migrationspolitiken och som engagerar sig för både Sverige och världens bästa.
Lät jag som en sverigedemokrat nu?
Det var meningen. Den här kampen handlar också om vem som har tolkningsföreträde.
Hela 18 700 personer som sökte asyl förra året mellan januari och november avvisades från Sverige. Det land som det avvisats flest människor till är Serbien. 6129 personer från Serbien, mestadels romer, sökte uppehållstillstånd men endast 47 personer fick asyl. Av 1803 irakier som sökte asyl under 2010 fick knappt hälften av dem stanna trots att FN:s flyktingorganisation UNHCR flera gånger har uppmanat Sverige att inte avvisa människor till det krigshärjade landet. Svenska utrikesdepartementet (UD) menar dessutom på sin hemsida att "Den som trots UD:s reseavrådan väljer att resa till Irak göra detta helt på egen risk".
Men som väl är så verkar det som om Sverige vaknar nu. Utanför Migrationsverket i Kållered har blockaden pågått i en vecka. En kraftig mobilisering av människor som värnar om en human flyktingpolitik och människors rätt till asyl sker just nu via internet och SMS-kedjor. Men fler behövs, hälsar demonstranterna. Ikväll anordnas dessutom en partipolitiskt obunden manifestation på Gustav Adolfs torg i Malmö klockan klockan 18:00 mot utvisningar till Irak.
Det är bara att lyfta på hatten åt alla de människor som ser de stora problemen med den förda migrationspolitiken och som engagerar sig för både Sverige och världens bästa.
Lät jag som en sverigedemokrat nu?
Det var meningen. Den här kampen handlar också om vem som har tolkningsföreträde.
lördagen den 15:e januari 2011
"Det är fan inget rasistiskt med att älska sitt land!" var klassrummets vanligaste floskel
Sverigedemokraternas historia och förändring är i ropet igen. I dagarna så kör mitt moderskepp Tidskriften Expo och Aftonbladet en gemensam granskning av partiet. Tidigare i veckan sände även SVT ännu en dokumentär. Den här gången handlade det om partiets första hundra dagar i riksdagen. Vi får stifta bekantskap med den rabiata Kent Ekeroth som sitter bänkgranne med moderaten Hanif Bali som kom till Sverige som treårigt ensamkommande flyktingbarn. Det är den unge moderatens uttalande i dokumentären som på många sätt är det mest nydanande. Bali säger, när han står bredvid Ekeroth, att han är van vid Sverigedemokraternas åsikter. Det är åsikter som hans tidigare klasskamrater har haft.
Bali, född 1987, och uppvuxen i Solna utanför Stockholm slår på många sätt huvudet på spiken. En Kent Ekeroth eller Björn Söder finns och har funnits på varje skola. När jag idag läste Aftonbladets artikel om Sverigedemokraternas påläggskalv, boråsaren William Petzäll, kom jag att tänka på grabbarna som jag själv växte upp med i Frillesås, Åsa och Kungsbacka i norra Halland.
Historien om Petzäll är inte förvånande. Han växte upp i Sjuhärad och under de tidigare tonåren umgicks han med invandrare, klädde sig i hiphop-kläder och kallades "wigger". Men sen hände något. William blev, enligt vänner som Aftonbladet talat med, hotad av personer med invandrarbakgrund och snart kom han att förändras. Efter att ha gjort Hitlerhälsning "på skoj" vilket fångades med kamera och, enligt hans mor "läst på om de politiska partierna", hamnade han i Sverigedemokraterna och resten av historien kan de flesta. "60 000 i månaden och gratis lägenhet i Stockholm", som Petzäll kommenterade sitt riksdagsinträde.
Liknande historier finns om de flesta SD-profilerna. Om Jimmie, Björn, Mattias och allt vad de heter i Sverigedemokraternas toppskikt. De är på många sätt de grabbar som vi åttiotalister och sensjuttiotalister gick i skolan med, drack våra första folköl med, trimmade moppar med och allt vad vi gjorde. De som en dag kom till skolan med Ultime Thule-tröja och förändrade SO-lektionerna till långa debatter med läraren om invandrares kriminalitet, invandringens kostnader och så kallad "patriotism".
"Det är fan inget rasistiskt med att älska sitt land!" var klassrummens vanligaste floskel.
När jag läser om William och grabbarna i SD så tänker jag på grabbarna där hemma. Han som kallades sig både kommunist och feminist, hängde med vänstergänget på skolan och under någon månad var "kvinnopolitisk ansvarig" i Ung Vänster-klubben - vilket många på skolan höjde på ögonbrynen åt då han hade pojkrummet fullt med Slitztidningar. Samma kille som började intressera sig för motorer vilket inte resten av vänstergänget var och alldeles plötsligt hängde han med de lite äldre raggarna istället som lyssnade på vit makt-musik, hatade invandrare och de som inte tyckte som dem var "turkälskare" eller "kommunistsvin". Samma gäng som trakasserade både den nyinflyttade familjen från Göteborg som råkade komma från Mellanöstern från början och den ensamma killen som var så duktig i fotboll men som "dräglade" när han var liten och för det var han för evigt stämplad som "Drägglas".
I våras, när jag var hemma i Frillesås över helgen, träffades vi för första gången under lugnare former. Jag hade handlat på Konsum och skulle upp till sommarstugan. När jag kom gående förbi en av pizzeriorna ropade min gamla klasskamrat på mig. Han tog en dagen efter-öl. Jag slog mig ner och för första gången på flera år satt ni vi ner och snackade utan att höja rösten till varandra. Han bjöd på öl och berättade om sitt nya jobb. Jag berättade om mitt och fick än en gång förklara att, nej, Expo är varken en vänsterorganisation eller Israelisk lobbyorganisation. Vi kom överens om att bli vänner på Facebook. Det blev vi aldrig. Men i valrörelsen ondgjorde sig gemensamma vänner över att han dränkte sin Facebooksida med SD-propaganda.
Men han är knappast ensam om att utvecklat sina idéer under högstadiet.
När jag läser om Petzäll tänker jag också på han som var ett par år yngre än mig men som gjorde allt för att hänga på oss äldre. Han som trots att han var 13 år var med på den stora festen på Gamla Lantmanna (en riviningslokal där traktens fjortisar söp sig fulla på hembränt från jordbruksgymnasiet i Tvååker och folköl från den numer nedlagda servicebutiken). Han som hade det svårt i skolan och hoppade av redan i sjuan och som några år senare tillsammans med en kompis hade ihjäl en katt på ett sätt som kan betraktas som bestialiskt. Något år senare dök han upp som aktivist i Svenska Motståndsrörelsen.
Jag tänker på gänget i bomberjacka från Åsa som kom ner till Frillesås en våreftermiddag för att snatta på Konsum men som hamnade i slagsmål med några av oss vilket senare gick upp i rätten och ledargestalten i gänget åkte in på ungdomshem och lämnade skiten bakom sig medan andra i gänget hamnade i grövre kriminalitet.
Och när jag inatt får SMS från en kompis som är några år yngre från Frillesås som är på fest där grabbar i min ålder skanderar till vit makt-musik och ropar nazistiska slagord så slår det mig att den som tror att Sverigedemokraterna endast är symptom på något slags slentrianmässigt missnöje - de har fel. Många av grabbarna där hemma har bara väntat och längtat efter det här. De mångkulturella temadagarna med kurdisk folkdans och American History X förändrade ingenting.
Bali, född 1987, och uppvuxen i Solna utanför Stockholm slår på många sätt huvudet på spiken. En Kent Ekeroth eller Björn Söder finns och har funnits på varje skola. När jag idag läste Aftonbladets artikel om Sverigedemokraternas påläggskalv, boråsaren William Petzäll, kom jag att tänka på grabbarna som jag själv växte upp med i Frillesås, Åsa och Kungsbacka i norra Halland.
Historien om Petzäll är inte förvånande. Han växte upp i Sjuhärad och under de tidigare tonåren umgicks han med invandrare, klädde sig i hiphop-kläder och kallades "wigger". Men sen hände något. William blev, enligt vänner som Aftonbladet talat med, hotad av personer med invandrarbakgrund och snart kom han att förändras. Efter att ha gjort Hitlerhälsning "på skoj" vilket fångades med kamera och, enligt hans mor "läst på om de politiska partierna", hamnade han i Sverigedemokraterna och resten av historien kan de flesta. "60 000 i månaden och gratis lägenhet i Stockholm", som Petzäll kommenterade sitt riksdagsinträde.
Liknande historier finns om de flesta SD-profilerna. Om Jimmie, Björn, Mattias och allt vad de heter i Sverigedemokraternas toppskikt. De är på många sätt de grabbar som vi åttiotalister och sensjuttiotalister gick i skolan med, drack våra första folköl med, trimmade moppar med och allt vad vi gjorde. De som en dag kom till skolan med Ultime Thule-tröja och förändrade SO-lektionerna till långa debatter med läraren om invandrares kriminalitet, invandringens kostnader och så kallad "patriotism".
"Det är fan inget rasistiskt med att älska sitt land!" var klassrummens vanligaste floskel.
När jag läser om William och grabbarna i SD så tänker jag på grabbarna där hemma. Han som kallades sig både kommunist och feminist, hängde med vänstergänget på skolan och under någon månad var "kvinnopolitisk ansvarig" i Ung Vänster-klubben - vilket många på skolan höjde på ögonbrynen åt då han hade pojkrummet fullt med Slitztidningar. Samma kille som började intressera sig för motorer vilket inte resten av vänstergänget var och alldeles plötsligt hängde han med de lite äldre raggarna istället som lyssnade på vit makt-musik, hatade invandrare och de som inte tyckte som dem var "turkälskare" eller "kommunistsvin". Samma gäng som trakasserade både den nyinflyttade familjen från Göteborg som råkade komma från Mellanöstern från början och den ensamma killen som var så duktig i fotboll men som "dräglade" när han var liten och för det var han för evigt stämplad som "Drägglas".
I våras, när jag var hemma i Frillesås över helgen, träffades vi för första gången under lugnare former. Jag hade handlat på Konsum och skulle upp till sommarstugan. När jag kom gående förbi en av pizzeriorna ropade min gamla klasskamrat på mig. Han tog en dagen efter-öl. Jag slog mig ner och för första gången på flera år satt ni vi ner och snackade utan att höja rösten till varandra. Han bjöd på öl och berättade om sitt nya jobb. Jag berättade om mitt och fick än en gång förklara att, nej, Expo är varken en vänsterorganisation eller Israelisk lobbyorganisation. Vi kom överens om att bli vänner på Facebook. Det blev vi aldrig. Men i valrörelsen ondgjorde sig gemensamma vänner över att han dränkte sin Facebooksida med SD-propaganda.
Men han är knappast ensam om att utvecklat sina idéer under högstadiet.
När jag läser om Petzäll tänker jag också på han som var ett par år yngre än mig men som gjorde allt för att hänga på oss äldre. Han som trots att han var 13 år var med på den stora festen på Gamla Lantmanna (en riviningslokal där traktens fjortisar söp sig fulla på hembränt från jordbruksgymnasiet i Tvååker och folköl från den numer nedlagda servicebutiken). Han som hade det svårt i skolan och hoppade av redan i sjuan och som några år senare tillsammans med en kompis hade ihjäl en katt på ett sätt som kan betraktas som bestialiskt. Något år senare dök han upp som aktivist i Svenska Motståndsrörelsen.
Jag tänker på gänget i bomberjacka från Åsa som kom ner till Frillesås en våreftermiddag för att snatta på Konsum men som hamnade i slagsmål med några av oss vilket senare gick upp i rätten och ledargestalten i gänget åkte in på ungdomshem och lämnade skiten bakom sig medan andra i gänget hamnade i grövre kriminalitet.
Och när jag inatt får SMS från en kompis som är några år yngre från Frillesås som är på fest där grabbar i min ålder skanderar till vit makt-musik och ropar nazistiska slagord så slår det mig att den som tror att Sverigedemokraterna endast är symptom på något slags slentrianmässigt missnöje - de har fel. Många av grabbarna där hemma har bara väntat och längtat efter det här. De mångkulturella temadagarna med kurdisk folkdans och American History X förändrade ingenting.
torsdagen den 13:e januari 2011
Låt oss tala om invandringens problem: Vill Du också ha det som i Saudiarabien?
Den svenska invandringspolitiken är ett skämt. Kritiserar man hur politiken drivs i det här landet och vad som sägs i debatten om invandringen riskerar man att utmålas som "extremist" eller åtminstone allierad med extremister. Jag är trött på att det är så. Därför har jag tidigare under veckan publicerat två blogginlägg om de verkliga problemen med invandringen. Nu är det nog med gulligull och pizza-retorik.De två första inläggen berörde som ni kanske känner till flyktingpolitiken. Är det något som är extremt så är det hur den förs. Det är inte värdigt en demokrati att det byggs murar för att förhindra människor som mycket väl uppfyller de kriterier som krävs för att betraktas som en flykting. Det är heller inte rimligt att ett land som Sverige har gjort det omöjligt för familjer att återförenas här för att sedan leva tillsammans. Jag kommer att återkomma till flyktingpolitiken senare i den här artikelserien. Nu är det däremot dags att tala lite grann om ett annat brutalt misslyckande med invandringen. Nämligen de tokstollar som på fullaste allvar verkar för att Sverige ska bedriva en liknande politik mot sina medborgare som de styrande i länder som Saudiarabien gör. Låt oss tala lite om så kallad "assimilering".
NUMMER TRE: I SAUDIARABIEN ÄR DET FÖRBJUDET MED KYRKOR - LÅT OSS DÅ FÖRBJUDA MOSKÉER I SVERIGE!
1975 beslutade en enad svensk riksdag att sluta upp med det som kallas assimilering. Frågan hade tidigare utretts och nu skulle istället invandrares kulturella och språkliga bakgrund främjas. Det handlade inte om att de som föreslog förändringen eller de som beslutade om den var sugna på någon jävla pizza. Det handlade om att människor som kommit till Sverige farit illa av den förda politiken och att erfarenheten från andra länders assimileringspolitik där minoriteter tvingas på en kultur inte hade fungerat.
Så gick åren. Och i takt med att klyftorna i samhället ökade och framförallt att man från politiskt håll under dessa år förnekade intoleransen och främlingsfientligheten så växte återigen en rörelse fram som hade människors etniska bakgrund som måttstock . Men för att undgå den uppenbara rasismen sköt sig delar av denna rörelse under 2000-talets början in sig på att kräva en återgång till assimileringspolitiken. Parallellt med den främlingsfientliga rörelsens framväxt började även mer etablerade partier att se den intoleranta och främlingsfientliga opinionen som hela tiden hade funnits i Sverige som en potentiell väljargrupp. Och i en tid då debattörer, ledarskribenter och andra tyckare nästan dagligen hamrade in att ideologierna var döda blev det som kallas för signalpolitik allt vanligare. Röstmaximering och enkelt vunna röster blev viktigare än de avgörande skillnaderna i politiken. Till slut fick signalpolitiken så pass stort utrymme att all annan politik försvann - speciellt när det gällde frågor som rör invandringen.
Signalpolitiken kom att spela på människors rädslor. Och den fjäskade med den intoleranta och främlingsfientliga lilla opinion som utgör en minoritet av väljarna. Vad väldigt få lade märke till och konstaterade är att signalpolitiken är inkonsekvent och att dess konsekvenser är det samhälle som de politiker som bedriver signalpolitik på invandrings och integrationsområdet faktiskt varnar för.
Låt mig ta ett tydligt exempel:
Det varnas för en så kallad islamisering. Muslimerna håller tydligen på att ta över Sverige och Europa. Och de arbetar i grupp, kollektivt, lite grann som påstådda judiska världskonspirationen arbetar. Nåväl. För att motverka denna utveckling måste lagar stiftas och saker förbjudas. Vissa kläder ska man inte få bära. Vissa byggnader ska inte få byggas. Vissa böcker ska inte få tryckas. Allt för att värna öppenheten, religionsfriheten och yttrandefriheten. Om läsaren inte förstår vad jag är ute efter nu så läs de överstående raderna en gång till.
I sin assimileringsiver vill alltså "frihetskämparna" i så väl Sverigedemokraterna som i sammanslutningar som har mage att kalla sig för liberaler införa förbud som liknar de som idag redan finns i de islamistiska länder som de hela tiden pekar på.
Logiken blir så här:
Det är förbjudet med kyrkor i Saudiarabien. Låt oss då vara lika goda kålsupare och förbjuda moskéer i Sverige.
Som jag skrev tidigare så fanns det goda anledningar till varför Sveriges riksdag grävde ner assimileringstanken på mitten av 1970-talet. Det faktum att denna samhällsmodell inte fungerade och inte hade fungerat i andra länder bör också tas i åtanke. Även senare, efter 1975, har det kommit människor till Sverige som flytt undan just assimileringspolitik.
Vid 1980-talets slut och 1990-talets början flydde många ur den turkbulgariska minoriteten Bulgarien på grund av assimileringen. Den bulgariska statsapparaten hade bland annat förbjudit det turkiska språket och typiskt turkiska namn. Min vän Adnan som bodde i Bulgarien under sin barndom fick till exempel byta namn för att hans var typiskt turkiskt. Denna förtryckarpolitik i Bulgarien ökade motsättningarna i det sargade landet. Den turkbulgariska minoriteten förföljdes och trakasserades och turkbulgarer sökte sig som sagt till bland annat Sverige.
Inte för att de ville bli svenskar utan för att de ville vara det dom är.
Jag är inte dummare än så att jag fattar att ett gemensamt språk är nödvändigt för att till exempel en arbetsmarknad och ett utbildningsväsende ska fungera. Men forskningen har gång efter annan visat att assimileringsåtgärder i länder som exempelvis Danmark där man plockat bort hemspråksundervisningen har människor fått det betydligt svårare att lära sig sitt nya hemlands språk. Konsekvensen blir ökad segregation och konsekvensen av segregation vet vi alla. Ökade motsättningar och med ökade motsättningar kommer intolerans och främlingsrädsla.
Så ni som förespråkar en statsapparat som bedriver en assimileringspolitik ni förespråkar således ökade motsättningar i samhället beroende på ursprung.
Grattis!
Fast det kanske är lite gött med etniska rensningar?
---
Läs också: Lisa Bjurwald: Högerns sanslösa debatt
Är SD på väg att misslyckas med att bredda politiken?
En av Sverigedemokraternas stora fördelar under åren har varit att partiet är ett enfrågeparti. Det mesta i propagandan och politiken har handlat om partiets motstånd till invandring från utomeuropeiska länder. Men för att nå trovärdighet och locka fler väljare har ambitionen de senaste åren varit att hitta fler frågor och nå opinioner som tidigare inte fått gehör av de etablerade partierna.
På Sverigedemokraternas landsdagar för 1,5 år sedan lyftes därför ett gäng frågor in i partiets politik. Det handlade bland annat om förespråkande av gårdsförsäljning av vin, att riva upp pumplagen och en tydlig ställning för fjällbönderna och mot renägarna i Norrlands inland var de allra tydligaste frågorna.
Den sistnämnda frågan har drivits av fjällbonden Olle Larsson från Härjedalen. Larsson nådde en stor framgång för partiet lokalt redan i kommunvalet 2006 och hamnade sedan strax under valbarplats på riksdagslistan 2010.
Igår lämnade Larsson partiet. Han är missnöjd med hur riksdagsgruppen har skött hans hjärtefråga.
- De har inte belyst de specifika problem vi har i Norrland och med rennäringen. Jag gjorde klart på landsdagarna att om de hamnade i riksdagen så skulle dessa frågor få hög prioritet och det har de inte levt upp till, säger han i en intervju med Expo.se .
Larssons sorti ställer till problem för Sverigedemokraterna. Nu tappar partiet sin enda starka röst och lokala profil i Norrland där partiet har haft det förbaskat svårt att etablera sig. Den stora fördelen med Olle Larsson har för Sverigedemokraterna att han dels har varit sakkunnig på ett annat område än invandringen och dels att han redan var känd för den härjedalska och jämtländska allmänheten.
Det största problemet för Sverigedemokraterna är dock att partiet är på god väg att misslyckas med att bredda politiken vilket är en målsättning som partiets ideolog Mattias Karlsson flera gånger har uttryckt. SD framstår allt mer som det partiet har varit sedan starten. Ett enfrågeparti med en oerhört liten medlemskader.
Frågan är om det lönsamt koncept för ett parti som gör anspråk på att bli ett femton procent-parti. Partiets mest trogna kärnväljare bestående av maniska invandrarhatare lär inte bry sig. Men andra, potentiella väljare, lär spana åt andra håll än åt broilern från Sölvesborg och hans vänner.
På Sverigedemokraternas landsdagar för 1,5 år sedan lyftes därför ett gäng frågor in i partiets politik. Det handlade bland annat om förespråkande av gårdsförsäljning av vin, att riva upp pumplagen och en tydlig ställning för fjällbönderna och mot renägarna i Norrlands inland var de allra tydligaste frågorna.
Den sistnämnda frågan har drivits av fjällbonden Olle Larsson från Härjedalen. Larsson nådde en stor framgång för partiet lokalt redan i kommunvalet 2006 och hamnade sedan strax under valbarplats på riksdagslistan 2010.
Igår lämnade Larsson partiet. Han är missnöjd med hur riksdagsgruppen har skött hans hjärtefråga.
- De har inte belyst de specifika problem vi har i Norrland och med rennäringen. Jag gjorde klart på landsdagarna att om de hamnade i riksdagen så skulle dessa frågor få hög prioritet och det har de inte levt upp till, säger han i en intervju med Expo.se .
Larssons sorti ställer till problem för Sverigedemokraterna. Nu tappar partiet sin enda starka röst och lokala profil i Norrland där partiet har haft det förbaskat svårt att etablera sig. Den stora fördelen med Olle Larsson har för Sverigedemokraterna att han dels har varit sakkunnig på ett annat område än invandringen och dels att han redan var känd för den härjedalska och jämtländska allmänheten.
Det största problemet för Sverigedemokraterna är dock att partiet är på god väg att misslyckas med att bredda politiken vilket är en målsättning som partiets ideolog Mattias Karlsson flera gånger har uttryckt. SD framstår allt mer som det partiet har varit sedan starten. Ett enfrågeparti med en oerhört liten medlemskader.
Frågan är om det lönsamt koncept för ett parti som gör anspråk på att bli ett femton procent-parti. Partiets mest trogna kärnväljare bestående av maniska invandrarhatare lär inte bry sig. Men andra, potentiella väljare, lär spana åt andra håll än åt broilern från Sölvesborg och hans vänner.
onsdagen den 12:e januari 2011
Låt oss tala om invandringens problem: Frontex - ett sätt att hålla flyktingarna borta
I Sverige får man inte kritisera den förda invandringspolitiken. Gör man det blir man utstämplad som antingen svenskfientlig eller som extremist. Medan sverigedemokrater och andra främlingsfientliga har gjort det till en sport att ljuga och överdriva om invandringen till Sverige så råder det många gånger en pinsam tystnad från de som säger sig förespråka en human och solidarisk flykting och migrationspolitik.
Mot denna bakgrund så har jag dragit igång den här artikelserien. Det finns ingen anledning att leka politiskt korrekt längre. Det finns en massa problem med dagens invandringspolitik. Och därför vill jag belysa dessa. Gigantiska problem som inte är värdig en demokrati. Det är hög tid att börja tala om invandringens problem. Invandringens verkliga problem.
NUMMER FYRA: FRONTEX - ETT SÄTT ATT HÅLLA FLYKTINGARNA BORTA
Högerextremister i norra Europa gillar i regel inte EU. Förutom när det kommer till ett område: Flykting och migrationspolitiken. Och det är inte så konstigt med tanke på att den europeiska unionen idag bedriver en hänsynslös politik mot människor som försöker fly undan krig, svält, tortyr och olika typer av förföljelser.
Den fortfarande tror att Sveriges södra gräns är Danmark har fel. Så är det inte längre. Sveriges yttre gräns söderut är idag Kanarieöarna. Och det kan säkerligen verka trevligt med tanke på sol, bad och svenne banan-fyllor all night long. Men den nya gränsdragningen har varken med sol, bad eller billiga fyllor att göra. Den handlar givetvis om något helt annat. Sverige är som EU-land idag med i ett gränskontrollssystem som går ut på att hålla flyktingar borta från unionen.
Det har uttryckts från tjänstemän inom EU att gränskontrollsmyndigheten som går under namnet "Frontex" ska mota bort de "flyktingströmmar" (ett av de vidrigaste uttrycken som myntats) som når de yttre gränsområdena. Kanarieöarna är ett sådant område. Södra Italien, Malta och östra Grekland är andra. Frontex patrullerar därför för jämnan dessa områden. Myndigheten övervakar gränserna med båtar, flygplan och helikoptrar. Reglerna är nämligen sådana att skulle de människor som flyr undan förföljelser i exempelvis Afrika nå europeisk mark så har dessa rätt att söka asyl. Detta vill man från de europeiska myndigheterna motverka.
Men skulle flyktingarna lyckas nå den yttre gränsen så når man också de flyktingläger som finns på plats. Där är nämligen också dit människor som tagit sig in i EU men som fått avslag på sin ansökan om asyl eller uppehållstillstånd återigen hamnar. I Grekland försöker man nu ta ett steg ännu längre. För att mota flyktingar som försöker nå unionen via Turkiet planeras därför en gigantisk mur vid den yttre gränsen.
I sammanhanget bör man också nämna det så kallade "transportörsansvaret". I praktiken innebär det att människor som vill ta sig in i EU för att söka asyl kan hindras från detta om de som flygbolagen eller båtbolagen inte godkänner ens ID-handlingar. Det är sinnessjukt men sant och verkligheten ser alltså sådan ut idag att enskilda personer vid flygbolagens gater kan bestämma vem som har rätt och vem som inte har rätt att ta sig till EU för att slippa undan brinnande krig och förföljelser.
Alltså: Den som tror att Sverige har "vidöppna" gränser kan dra något gammalt över sig.
Mot denna bakgrund så har jag dragit igång den här artikelserien. Det finns ingen anledning att leka politiskt korrekt längre. Det finns en massa problem med dagens invandringspolitik. Och därför vill jag belysa dessa. Gigantiska problem som inte är värdig en demokrati. Det är hög tid att börja tala om invandringens problem. Invandringens verkliga problem.
NUMMER FYRA: FRONTEX - ETT SÄTT ATT HÅLLA FLYKTINGARNA BORTA
Högerextremister i norra Europa gillar i regel inte EU. Förutom när det kommer till ett område: Flykting och migrationspolitiken. Och det är inte så konstigt med tanke på att den europeiska unionen idag bedriver en hänsynslös politik mot människor som försöker fly undan krig, svält, tortyr och olika typer av förföljelser.
Den fortfarande tror att Sveriges södra gräns är Danmark har fel. Så är det inte längre. Sveriges yttre gräns söderut är idag Kanarieöarna. Och det kan säkerligen verka trevligt med tanke på sol, bad och svenne banan-fyllor all night long. Men den nya gränsdragningen har varken med sol, bad eller billiga fyllor att göra. Den handlar givetvis om något helt annat. Sverige är som EU-land idag med i ett gränskontrollssystem som går ut på att hålla flyktingar borta från unionen.
Det har uttryckts från tjänstemän inom EU att gränskontrollsmyndigheten som går under namnet "Frontex" ska mota bort de "flyktingströmmar" (ett av de vidrigaste uttrycken som myntats) som når de yttre gränsområdena. Kanarieöarna är ett sådant område. Södra Italien, Malta och östra Grekland är andra. Frontex patrullerar därför för jämnan dessa områden. Myndigheten övervakar gränserna med båtar, flygplan och helikoptrar. Reglerna är nämligen sådana att skulle de människor som flyr undan förföljelser i exempelvis Afrika nå europeisk mark så har dessa rätt att söka asyl. Detta vill man från de europeiska myndigheterna motverka.
Men skulle flyktingarna lyckas nå den yttre gränsen så når man också de flyktingläger som finns på plats. Där är nämligen också dit människor som tagit sig in i EU men som fått avslag på sin ansökan om asyl eller uppehållstillstånd återigen hamnar. I Grekland försöker man nu ta ett steg ännu längre. För att mota flyktingar som försöker nå unionen via Turkiet planeras därför en gigantisk mur vid den yttre gränsen.
I sammanhanget bör man också nämna det så kallade "transportörsansvaret". I praktiken innebär det att människor som vill ta sig in i EU för att söka asyl kan hindras från detta om de som flygbolagen eller båtbolagen inte godkänner ens ID-handlingar. Det är sinnessjukt men sant och verkligheten ser alltså sådan ut idag att enskilda personer vid flygbolagens gater kan bestämma vem som har rätt och vem som inte har rätt att ta sig till EU för att slippa undan brinnande krig och förföljelser.
Alltså: Den som tror att Sverige har "vidöppna" gränser kan dra något gammalt över sig.
Åkesson & Söder får intern kritik
Bloggen har tidigare skrivit om de stora riskerna som Jimmie Åkesson och hans parhäst Björn Söder tar när de anställde Stureplansbrudar, flickvänner, nya medlemmar och goda vänner efter riksdagsinträdet. Jag har också skrivit om den ilska och frustration som kan uppstå när det faktiskt har visat sig att Åkesson och Söder är några av landets bäst betalda politiker.
Det rimmar ju inte så bra med partiets antietablissemangsretorik.
Tidigare har det då och då höjts kritik mot utvecklingen i partiet men kritiken har ofta varit lågmäld, kommit från personer som snart vandrat vidare till andra högerextrema partier eller från personer som långt ner i partihierarkin.
Nu kommer det dock kritik från en partiveteran med erfarenhet från partistyrelsen och som idag är ordförande för det tidigare så viktiga Väst-distriktet.
På sin privata blogg riktade igår Jimmie Stranne skarp kritik mot utvecklingen i partiet. Anledningen var en artikel i DN som rapporterade om att Sverigedemokraterna även i fortsättningen kommer att använda stora delar av de lokala partistöden till rikspartiet.
I sitt blogginlägg skriver Stranne bland annat:
"Många ”gräsrötter” har jobbat ideellt för partiet i många år. Satsat sina egna pengar, tid, fått spänningar i sina egna familjeförhållanden och bland vänner och släktingar -och i vissa fall även äventyrat sin egna säkerhet och trygghet för att arbeta för ett riksdagsinträde, och råkat väldigt illa ut."
"Jag kan bara utläsa att man vill förlita sig på pensionärer och sjukskrivna för att bygga upp partiet, för med de framgångar vi har, kommer vi andra ha mycket mer att göra i de uppdrag vi sitter med i alla de olika mandaten vi skall förvalta runt om i landet, och kommer rimligen tyvärr inte kunna lägga lika mycket tid på organisationsuppbyggnaden som är så eftersatt i partiet på lokal nivå."
Stranne är också hård i orden när det kommer till vilka personer som har anställts vid det nya riksdagskansliet:
"Är det meningen att man vill släcka lågan hos eldsjälarna till förmån för yngre makthungriga ”wannabes” man kanske kan forma och stöpa efter en ny tilltänkt uppfattning om vad man söker i sina representanter? Vill man inte ha bemannade kanslier på andra ställen i Sverige än på rikskansliet? Distrikten då?"
Nu är således bollen i rullning. Stranne är så pass erfaren att han inte hade skrivit det här om han inte hade folk bakom sig. Frågan är hur Björn Söder kommer hantera kritiken.
Det rimmar ju inte så bra med partiets antietablissemangsretorik.
Tidigare har det då och då höjts kritik mot utvecklingen i partiet men kritiken har ofta varit lågmäld, kommit från personer som snart vandrat vidare till andra högerextrema partier eller från personer som långt ner i partihierarkin.
Nu kommer det dock kritik från en partiveteran med erfarenhet från partistyrelsen och som idag är ordförande för det tidigare så viktiga Väst-distriktet.
På sin privata blogg riktade igår Jimmie Stranne skarp kritik mot utvecklingen i partiet. Anledningen var en artikel i DN som rapporterade om att Sverigedemokraterna även i fortsättningen kommer att använda stora delar av de lokala partistöden till rikspartiet.
I sitt blogginlägg skriver Stranne bland annat:
"Många ”gräsrötter” har jobbat ideellt för partiet i många år. Satsat sina egna pengar, tid, fått spänningar i sina egna familjeförhållanden och bland vänner och släktingar -och i vissa fall även äventyrat sin egna säkerhet och trygghet för att arbeta för ett riksdagsinträde, och råkat väldigt illa ut."
"Jag kan bara utläsa att man vill förlita sig på pensionärer och sjukskrivna för att bygga upp partiet, för med de framgångar vi har, kommer vi andra ha mycket mer att göra i de uppdrag vi sitter med i alla de olika mandaten vi skall förvalta runt om i landet, och kommer rimligen tyvärr inte kunna lägga lika mycket tid på organisationsuppbyggnaden som är så eftersatt i partiet på lokal nivå."
Stranne är också hård i orden när det kommer till vilka personer som har anställts vid det nya riksdagskansliet:
"Är det meningen att man vill släcka lågan hos eldsjälarna till förmån för yngre makthungriga ”wannabes” man kanske kan forma och stöpa efter en ny tilltänkt uppfattning om vad man söker i sina representanter? Vill man inte ha bemannade kanslier på andra ställen i Sverige än på rikskansliet? Distrikten då?"
Nu är således bollen i rullning. Stranne är så pass erfaren att han inte hade skrivit det här om han inte hade folk bakom sig. Frågan är hur Björn Söder kommer hantera kritiken.
tisdagen den 11:e januari 2011
Låt oss tala om invandringens problem: Den splittrar familjen
Kebab, sushi och pizza. Folkdans och kurdiska ståuppkomiker. När "antirasister" ska försvara invandringen landar man allt för ofta i ett ivrigt fäktande med klichéer och klyschor. Det är hög tid att sluta upp med det - om man på fullaste allvar är för en schysst flyktingpolitik.
I dagens Sverige är det emellertid inte politiskt korrekt att peka på de både rejäla och reella problem som uppstår med invandringen. De enda som gör det är sverigedemokrater och andra högerextremister som med sin rasistiska agenda kopplar samman socioekonomiska problem med etnicitet och kultur. Därför tänker jag under de närmaste dagarna publicera fem artiklar på temat "invandringens problem". De riktiga, verkliga, problemen som faktiskt har med invandringen att göra.
NUMMER FEM: FAMILJER SOM KOMMER I KLÄM
Under förra året förändrades situationen för många flyktingar och invandrare i Sverige till ett ännu värre helvete. År 2010 beslutades det i Migrationsdomstolen att alla som söker uppehållstillstånd utanför Sverige måste kunna styrka sin identitet och ha ett godkänt pass från hemlandet för inresa och vistelse i Sverige. Resultatet har blivit att människor som kommer från länder med identitetshandlingar som inte godtas av Sverige, landet "med sina vidöppna gränser" (LÄS: SARKASM), har enorma problem att få uppehållstillstånd trots att de enligt internationella konventioner kan ha rätt till det.
De som har det tuffast är människor från Somalia där det har varit inbördeskrig i närmare 20 år och där inte myndigheterna har funkat på evigheter. Det är med andra ord mer eller mindre omöjligt för somalier som redan bor i Sverige att återförenas med sina nära släktingar i just Sverige. Reglerna för anhöriginvandringen har satts ur spel. Och familjer splittras. Visst, barn kan få göra ett DNA-prov som visar på att de är nära släktingar med exempelvis deras föräldrar men detta räcker inte som ett enskilt bevis enligt det slapphänta landet Sverige.
Och trots kritik från sakkunniga på ämnet så är det mer eller mindre tyst från politikerna. De är väl upptagna med att försvara kebabpizzans existens och "Vi gillar olika-kampanjer" mot sverigedemokrater och andra som läser statistik som fan läser bibeln.
Resultatet är i alla fall klart som korvspad: Familjer splittras. Människor som bor och verkar i det här landet, som medborgare eller med uppehållstillstånd, får leva i en fruktansvärd ovisshet. I en debattartikel återberättar bland andra Flyktingorganisationen FARR och Somaliska riksförbundet om Svenska för invandrare-lärares upplevelser. Att de upplever att deras elever helt enkelt inte kan koncentrera sig på lektionerna då de undrar hur de ska gå för deras nära.
Och någonstans får man väl ställa frågan till sig själv. Hade man själv haft det så jävla lätt att traggla glosor om man inte visste om ens käresta eller ens barn faktiskt lever?
Läs också:
Glitter & grus: Dags att vakna upp och säga ifrån!
Bengtssons frestelser: Familjesplittrarna
I dagens Sverige är det emellertid inte politiskt korrekt att peka på de både rejäla och reella problem som uppstår med invandringen. De enda som gör det är sverigedemokrater och andra högerextremister som med sin rasistiska agenda kopplar samman socioekonomiska problem med etnicitet och kultur. Därför tänker jag under de närmaste dagarna publicera fem artiklar på temat "invandringens problem". De riktiga, verkliga, problemen som faktiskt har med invandringen att göra.
NUMMER FEM: FAMILJER SOM KOMMER I KLÄM
Under förra året förändrades situationen för många flyktingar och invandrare i Sverige till ett ännu värre helvete. År 2010 beslutades det i Migrationsdomstolen att alla som söker uppehållstillstånd utanför Sverige måste kunna styrka sin identitet och ha ett godkänt pass från hemlandet för inresa och vistelse i Sverige. Resultatet har blivit att människor som kommer från länder med identitetshandlingar som inte godtas av Sverige, landet "med sina vidöppna gränser" (LÄS: SARKASM), har enorma problem att få uppehållstillstånd trots att de enligt internationella konventioner kan ha rätt till det.
De som har det tuffast är människor från Somalia där det har varit inbördeskrig i närmare 20 år och där inte myndigheterna har funkat på evigheter. Det är med andra ord mer eller mindre omöjligt för somalier som redan bor i Sverige att återförenas med sina nära släktingar i just Sverige. Reglerna för anhöriginvandringen har satts ur spel. Och familjer splittras. Visst, barn kan få göra ett DNA-prov som visar på att de är nära släktingar med exempelvis deras föräldrar men detta räcker inte som ett enskilt bevis enligt det slapphänta landet Sverige.
Och trots kritik från sakkunniga på ämnet så är det mer eller mindre tyst från politikerna. De är väl upptagna med att försvara kebabpizzans existens och "Vi gillar olika-kampanjer" mot sverigedemokrater och andra som läser statistik som fan läser bibeln.
Resultatet är i alla fall klart som korvspad: Familjer splittras. Människor som bor och verkar i det här landet, som medborgare eller med uppehållstillstånd, får leva i en fruktansvärd ovisshet. I en debattartikel återberättar bland andra Flyktingorganisationen FARR och Somaliska riksförbundet om Svenska för invandrare-lärares upplevelser. Att de upplever att deras elever helt enkelt inte kan koncentrera sig på lektionerna då de undrar hur de ska gå för deras nära.
Och någonstans får man väl ställa frågan till sig själv. Hade man själv haft det så jävla lätt att traggla glosor om man inte visste om ens käresta eller ens barn faktiskt lever?
Läs också:
Glitter & grus: Dags att vakna upp och säga ifrån!
Bengtssons frestelser: Familjesplittrarna
måndagen den 10:e januari 2011
Låt oss tala lite om massinvandringen
"För varje år blir svenskarna allt färre. Om fyra år finns inget svenskarnas Sverige. Med kanske en turk som diktator och en neger som utrikesminister. Folket blir då ett chokladbrunt blandfolk som talar olika språk - huller om buller".
Så lät det då. När Sverigedemokraternas förlaga, Bevara Sverige Svenskt, målade upp ett framtidsscenario i slutet av 1970-talet. I dagens propaganda låter det liknande. På sina hemsidor, i sina flygblad och tidningar sprider den svenska extremhögern en bild av ett Sverige med vidöppna gränser. ”Vi riskerar på fullt allvar en framtid då Sverige omvandlats till en muslimsk stat” hävdade till exempel den sverigedemokratiske riksdagsledamoten Richard Jomshof i tidningen SD-Kuriren för några år sedan. Sverigedemokraterna och extremhögern är också överförtjusta i att koppla samman diverse samhällsproblem som exempelvis kriminalitet och arbetslöshet till föreställningen om en så kallad "massinvandring". "Så länge vi beviljar 100 000 nya uppehållstillstånd årligen blir alla andra åtgärder verkningslösa" sa Jimmie Åkesson i en intervju i Aftonbladet för snart två år sedan på en fråga om vad hans parti ville göra för att minska arbetslösheten.
Just de 100 000 uppehållstillstånden har blivit lite av en högerextrem klassiker. Och otaliga är de politiska motståndare till extremhögern som har svalt siffran med hull och hår. Sverigedemokraternas ständigt återkommande mantra om att partiet vill "minska asyl och anhöriginvandringen med 90 procent" kopplas i SD-argumentationen hela tiden till de 100 000 uppehållstillstånden. Därför kan det vara på sin plats att faktiskt redovisa hur det ser ut i verkligheten. Sverigedemokraterna kallar sig själva för "verklighetens folk" och då kan det finnas en poäng att också utgå från den.
År 2010 (januari-november) beviljades det 96 888 uppehållstillstånd. Endast 10 900 av dessa är asyl och kvotflyktingar. Cirka 17 000 personer kom från *EES-länder. Drygt 33 000 personer fick beviljat uppehållstillstånd som gäststudenter eller gästarbet. Nästan 23 000 personer är anhöriginvandrare. Irak, Thailand och Turkiet är de tre lände som det anhöriginvandrar flest människor ifrån under 2010. De tre länder som det invandrar totalt sett flest människor ifrån (EU-länder inte inräknade) är Thailand, Kina och Somalia.
Värt att notera är att massavisningarna från Sverige inte tycks upphöra. Hela 18 700 personer som sökte asyl avvisades från Sverige. Det land som det avvisats flest människor till är Serbien. 6129 personer från Serbien, mestadels romer, sökte uppehållstillstånd men endast 47 personer fick asyl. Av 1803 irakier som sökte asyl under 2010 fick knappt hälften av dem stanna trots att FN:s flyktingorganisation UNHCR flera gånger har uppmanat Sverige att inte avvisa människor till det krigshärjade landet. Svenska utrikesdepartementet (UD) menar dessutom på sin hemsida att "Den som trots UD:s reseavrådan väljer att resa till Irak göra detta helt på egen risk".
* EES står för Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. EES-avtalet är ett avtal mellan EU, dess medlemsländer och Norge, Island och Liechtenstein. EES är ett frihandelsområde och det närmaste samarbete som EU har med andra länder. EES-länderna rådfrågas exempelvis när kommissionen utarbetar nya lagförslag som rör samarbetet. Genom EES-avtalet har Norge, Island och Liechtenstein samma regler som EU-länderna inom de områden som ingår i avtalet. (KÄLLA: EU-upplysningen).
Så lät det då. När Sverigedemokraternas förlaga, Bevara Sverige Svenskt, målade upp ett framtidsscenario i slutet av 1970-talet. I dagens propaganda låter det liknande. På sina hemsidor, i sina flygblad och tidningar sprider den svenska extremhögern en bild av ett Sverige med vidöppna gränser. ”Vi riskerar på fullt allvar en framtid då Sverige omvandlats till en muslimsk stat” hävdade till exempel den sverigedemokratiske riksdagsledamoten Richard Jomshof i tidningen SD-Kuriren för några år sedan. Sverigedemokraterna och extremhögern är också överförtjusta i att koppla samman diverse samhällsproblem som exempelvis kriminalitet och arbetslöshet till föreställningen om en så kallad "massinvandring". "Så länge vi beviljar 100 000 nya uppehållstillstånd årligen blir alla andra åtgärder verkningslösa" sa Jimmie Åkesson i en intervju i Aftonbladet för snart två år sedan på en fråga om vad hans parti ville göra för att minska arbetslösheten.
Just de 100 000 uppehållstillstånden har blivit lite av en högerextrem klassiker. Och otaliga är de politiska motståndare till extremhögern som har svalt siffran med hull och hår. Sverigedemokraternas ständigt återkommande mantra om att partiet vill "minska asyl och anhöriginvandringen med 90 procent" kopplas i SD-argumentationen hela tiden till de 100 000 uppehållstillstånden. Därför kan det vara på sin plats att faktiskt redovisa hur det ser ut i verkligheten. Sverigedemokraterna kallar sig själva för "verklighetens folk" och då kan det finnas en poäng att också utgå från den.
År 2010 (januari-november) beviljades det 96 888 uppehållstillstånd. Endast 10 900 av dessa är asyl och kvotflyktingar. Cirka 17 000 personer kom från *EES-länder. Drygt 33 000 personer fick beviljat uppehållstillstånd som gäststudenter eller gästarbet. Nästan 23 000 personer är anhöriginvandrare. Irak, Thailand och Turkiet är de tre lände som det anhöriginvandrar flest människor ifrån under 2010. De tre länder som det invandrar totalt sett flest människor ifrån (EU-länder inte inräknade) är Thailand, Kina och Somalia.
Värt att notera är att massavisningarna från Sverige inte tycks upphöra. Hela 18 700 personer som sökte asyl avvisades från Sverige. Det land som det avvisats flest människor till är Serbien. 6129 personer från Serbien, mestadels romer, sökte uppehållstillstånd men endast 47 personer fick asyl. Av 1803 irakier som sökte asyl under 2010 fick knappt hälften av dem stanna trots att FN:s flyktingorganisation UNHCR flera gånger har uppmanat Sverige att inte avvisa människor till det krigshärjade landet. Svenska utrikesdepartementet (UD) menar dessutom på sin hemsida att "Den som trots UD:s reseavrådan väljer att resa till Irak göra detta helt på egen risk".
* EES står för Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. EES-avtalet är ett avtal mellan EU, dess medlemsländer och Norge, Island och Liechtenstein. EES är ett frihandelsområde och det närmaste samarbete som EU har med andra länder. EES-länderna rådfrågas exempelvis när kommissionen utarbetar nya lagförslag som rör samarbetet. Genom EES-avtalet har Norge, Island och Liechtenstein samma regler som EU-länderna inom de områden som ingår i avtalet. (KÄLLA: EU-upplysningen).
fredagen den 7:e januari 2011
Det är tuffa tider för drömmare
Expo.se kunde igår rapportera att de tyska högerextrema partierna NPD och DVU slås samman. De tidigare rivalerna behöver varandra i en tid då antimuslimska grupperingar i landet formerar sig och växer sig allt starkare. Det kommande valet kan således bli ett bakslag för den traditionella extremhögern i Tyskland. Då är samarbete nödvändigt även om det finns gott om kritiker till sammanslagningen i de både NPD och DVU.I Sverige verkar "den nationella rörelsen" som vanligt att titta på liknande lösningar. Nationaldemokraternas tidigare partiledare Nils-Eric Hennix (mannen som står på en parkbänk på bilden) har den senaste tiden skrivit ett par debattartiklar om vikten av ett samarbete mellan partierna inom extremhögern. Hennix menar att Sverigedemokraternas valframgångar är en "folkets revolution". Vidare skriver den tidigare partiledaren att:
"SD:s inbrytning i riksdagen är det bästa som hänt de nationella rörelserna sedan andra världskriget. I praktiken betyder SD inte så mycket för svensk politik, men den psykologiska effekten bland medborgarna blir sannolikt stor; väljarna kommer att konstatera att SD:s representanter inte är depraverade slödder som etablissemanget utmålat dem, utan både till det inre och yttre framstår som ärliga, skötsamma, välvårdade och intelligenta alternativ till de ofta orakade, hafsigt klädda, opålitliga och trögtänkta riksdagsmän som tillhör etablissemanget".
Ett samarbete mellan partier som Nationaldemokraterna och Svenskarnas parti är livsavgörande, menar Hennix. Annars kommer något riktigt, riktigt farligt hända:
"Den germanska befolkningen (som vi nordbor tillhör) har jag uppskattat till ca 2 % av Jordens befolkning, utspridda på flera kontinenter. Om dessa 2 %, d.v.s. de främsta skaparna av välstånd, humanitet, kultur och utveckling, inte överlever som ren folkstam så kommer planetens befolkning att utsättas för en tillbakagång ur alla aspekter. Europas högkultur kan då snabbt bytas ut till en primitiv harem- och basarkultur med muslimskt skräckvälde. Ett scenario mot Apornas Planet är inte osannolik på längre sikt".
Det är bara att ta sig för pannan. Någon sammanslagning kommer dock inte att ske vilket många kritiker av Hennix artikel påpekar. Organisationerna inom den nationella rörelsen bråkar med varandra stup i kvarten och aktivister har hamnat i handgemäng lite då och då beroende på internt käbbel. Det är en del av rörelsens arv enda sedan 1930-talet. En röd tråd genom den svenska extremhögerns historia. Det är därför en del brukar påstå att de bästa antirasisterna är rasisterna själva för att de aldrig kan hålla sams. Hennix försök att ena rörelsen förra gången slutade heller inte så värst bra. Hans enmanshow Frihetspartiet slogs ihop med Nationaldemokraterna och resultatet blev ett ännu mer förvirrat parti än tidigare.
Så Rickard Langén, Nils-Eric Hennix och grabbarna får fortsätta drömma. Och Apornas planet närmar sig med stormsteg.
onsdagen den 5:e januari 2011
Gott snack på Expo Utbildning
Efter julledigheten har vi kickat igång året å det grövsta på Expo Utbildning. Vi har bland annat utökat vårt sortiment av föreläsningar på hemsidan, gjort nyhetsbrev åt lärare och andra intresserade, börjat rodda med ett pressarkiv och redan bokat in en herrans massa föreläsningar som kommer hållas under våren.
Som boss för det hela har jag gett personalen en morot. Jobbar vi riktigt bra under våren så ska jag bjuda med kollegorna på Marstrandsregattan i sommar. Inte för att jag har varit på den själv. Det var mest ett skämt men Tyringe-Niclas går på som fasen om det där och återkommer hela tiden med kommentarer som "Marstrandsregattan är nära!".
Under dagen har vi dessutom haft besök av den populära antirasistiska sajten Sverigedemokraterna.des grundare. Under vintern kommer folkbildningsprojektet Sverigedemokraterna har fel som bekant att ta över driften av sajten. Är du intresserad av att hjälpa till med artiklar och annat? Tveka inte att höra av dig till mig per e-post: alexander.bengtsson@expo.se
Vill du ha Expo Utbildnings nyhetsbrev så går det också att maila ditt intresse!
tisdagen den 4:e januari 2011
Att dra lärdomar av en loser
Jag har skrivit tidigare om högerpopulisten Ian Wachtmeisters besök på Sverigedemokraternas så kallade kommundagar i Stockholm som gick av stapeln mot slutet av förra året. När jag under dagen har tagit del av talet som Wachtmeister höll kan jag inte annat än konstatera att Åkesson med vänner skaffar sig kunskap och inspiration från riktig förlorare.
Wachtmeister börjar sitt tal med att på riktigt Björn Söder-manér jämföra Sverige med en kommunistisk diktatur. Den bereste greven som tydligen hade varit i Kina någon vecka innan sitt gästspel hos SD verkar däremot uppskatta den auktoritära statsapparaten i öst. Sverige är värre. Betydligt värre. Här kallar politiska motståndare rasister för just rasister.
Det som är slående med Ian Wachtmeisters tal är hans bitterhet. Allt är alla andras fel. Politikernas fel. Och så självfallet journalisternas fel. Det kan inte vara tydligare när den gamle högerpopulistledaren ackompanjerad av sverigedemokratiska skrattsalvor ger sig på journalistkåren:
- Politiker och journalister har målat in sig i samma hörn. Och ve den som påpekar detta, säger Wachtmeister och hävdar att så har det varit i nästa tjugo år.
Det är just här som det finns en gigantisk glugg i grevens resonemang. Ian och Berts Ny Demokrati kom in i riksdagen med buller och bång 1991. De kända profilernas Eriksgata genom Sverige samma år är vida känd. Medias granskning av partiet var många gånger bristfällig. Det handlade snarare om ett ständigt återrapporterande om partiets spexiga upptåg än en granskning av partiets politik. Företrädare som Bert Karlsson och John Bouvin kunde stå och dra den ena främlingsfientliga drapan efter den andra utan de där tillmälena som Ian Wachtmeister vittnar om i sitt tal på SD-mötet.
Sedan var plötsligt Ny Demokrati ett riksdagsparti. Med företrädare som Wachtmeister, Bouvin, Skara-Bert och damfrisörskan Vivanne Franzén som trissade upp den främlingsfientliga agitationen ytterligare och alldeles plötsligt blev kritiken mer påtaglig från politiska motståndare, ledarskribenter och journalister. Man kan fråga sig varför. Kanske berodde det på att Ny Demokratis retorik fördes fram i en tid då flyktingförläggningar sattes i brand och Lasermannen härjade på Stockholms gator? Kanske berodde det på Ny Demokrati blommade ut till det fullfjädrade rasistparti som de flesta minns det som?
1994 åkte partiet som bekant ur riksdagen. Wachtmeister hade då varit smart nog att lämna den sjunkande skutan. 1998 gjorde han en studie i patetik då han dök upp igen med Det Nya Partiet. Ett praktäkta populistfiako som vi sent ska glömma.
Och egna misslyckanden är ju alltid lika bra att skylla på andra. Problemet är bara att man framstår som en förlorare. En riktigt dålig förlorare. Är det verkligen en sådan Sverigedemokraterna vill dra lärdom från?
Wachtmeister börjar sitt tal med att på riktigt Björn Söder-manér jämföra Sverige med en kommunistisk diktatur. Den bereste greven som tydligen hade varit i Kina någon vecka innan sitt gästspel hos SD verkar däremot uppskatta den auktoritära statsapparaten i öst. Sverige är värre. Betydligt värre. Här kallar politiska motståndare rasister för just rasister.
Det som är slående med Ian Wachtmeisters tal är hans bitterhet. Allt är alla andras fel. Politikernas fel. Och så självfallet journalisternas fel. Det kan inte vara tydligare när den gamle högerpopulistledaren ackompanjerad av sverigedemokratiska skrattsalvor ger sig på journalistkåren:
- Politiker och journalister har målat in sig i samma hörn. Och ve den som påpekar detta, säger Wachtmeister och hävdar att så har det varit i nästa tjugo år.
Det är just här som det finns en gigantisk glugg i grevens resonemang. Ian och Berts Ny Demokrati kom in i riksdagen med buller och bång 1991. De kända profilernas Eriksgata genom Sverige samma år är vida känd. Medias granskning av partiet var många gånger bristfällig. Det handlade snarare om ett ständigt återrapporterande om partiets spexiga upptåg än en granskning av partiets politik. Företrädare som Bert Karlsson och John Bouvin kunde stå och dra den ena främlingsfientliga drapan efter den andra utan de där tillmälena som Ian Wachtmeister vittnar om i sitt tal på SD-mötet.
Sedan var plötsligt Ny Demokrati ett riksdagsparti. Med företrädare som Wachtmeister, Bouvin, Skara-Bert och damfrisörskan Vivanne Franzén som trissade upp den främlingsfientliga agitationen ytterligare och alldeles plötsligt blev kritiken mer påtaglig från politiska motståndare, ledarskribenter och journalister. Man kan fråga sig varför. Kanske berodde det på att Ny Demokratis retorik fördes fram i en tid då flyktingförläggningar sattes i brand och Lasermannen härjade på Stockholms gator? Kanske berodde det på Ny Demokrati blommade ut till det fullfjädrade rasistparti som de flesta minns det som?
1994 åkte partiet som bekant ur riksdagen. Wachtmeister hade då varit smart nog att lämna den sjunkande skutan. 1998 gjorde han en studie i patetik då han dök upp igen med Det Nya Partiet. Ett praktäkta populistfiako som vi sent ska glömma.
Och egna misslyckanden är ju alltid lika bra att skylla på andra. Problemet är bara att man framstår som en förlorare. En riktigt dålig förlorare. Är det verkligen en sådan Sverigedemokraterna vill dra lärdom från?
måndagen den 3:e januari 2011
Kent Ekeroth och Nationell.nu går hand i hand
Den sverigedemokratiske riksdagsledamoten Kent Ekeroth är inte populär på den nazistiska sajten Nationell.nu. Ekeroths position i partiet brukar sajtens redaktör gång efter annan lyfta fram som ett bevis på
att SD har lurat bort nationellt sinnade från rasfrågan och judefrågan. Men på senare tid har Nationell.nu som under en period flirtade hejvilt med antisemiten Mohammed Omar tagit en tydligare antimuslimsk hållning.
Efter terrordådet i Stockholm har den nazistiska sajten bland annat tipsat om en film som heter "Islam: What the West Needs to Know". I filmen medverkar bland annat Bat Ye'or som ligger bakom boken Eurabia som är en bok som väver samman myter muslimskt maktövertagande med israeliska högerradikala idéer. Det vill säga just den propaganda som Ekeroth och en del andra sverigedemokrater sprider. Något som en fullfjädrat antisemit borde finna svårsmält.
Ekeroth och Nationell.nu går även hand i hand när det kommer till att de förfasas över att den första som föddes i Sverige 2011 hade föräldrar som härstammar från ett muslimskt land. Nationell.nu väljer att sätta rubriken "Rasfrämlingar förstfödda över hela Sverige". Kent Ekeroths rubriksättning kan ni se i den bifogade screenshoten.
Som en bonus bifogar jag också en screenshot från filmen "What the West Needs to Know". Hur var det nu med den judiska världskonspirationen, Nationell.nu?
---
Tack: Anton och Jonathan för tips.
Extremhögern legitimerar attackerna
På söndagskvällen brann det i en muslimsk bönelokal i Vänersborg strax utanför Trollhättan. Räddningstjänsten fick snabbt kontroll på branden och som tur kom ingen kom till skada. Expo.se rapporterar att förundersökningen fortfarande är öppen och att polisen misstänker att en fyrverkeripjäs startade elden.
Det är inte första gången det brinner i lokaler där muslimer utövar sin religion i Vänersborgstrakten. I början av 1990-talet eldhärjades moskén i grannkommunen Trollhättan. En av de som kom att gripas för dådet var en lokal företrädare för partiet Sverigedemokraterna.
Nu var det förmodligen ingen sverigedemokratisk företrädare som låg bakom gårdagens attentat i Vänersborg men det är ändå ett faktum att regionen tidigare har drabbats av högerextremt våld. Regionen är sedan länge också ett viktigt fäste för mer radikala grupper som nazistpartiet Svenskarnas parti (tidigare Nationalsocialistisk Front).
Gemensamt för både SD och SvP är deras ständiga hatkampanjer mot den muslimska minoriteten i Sverige. Och det är vida känt att hatkampanjer legitimerar våldshandlingar.
Läs gärna mitt tidigare inlägg om de högerextrema rörelserna i Trollhättan.
---
GP.
Det är inte första gången det brinner i lokaler där muslimer utövar sin religion i Vänersborgstrakten. I början av 1990-talet eldhärjades moskén i grannkommunen Trollhättan. En av de som kom att gripas för dådet var en lokal företrädare för partiet Sverigedemokraterna.
Nu var det förmodligen ingen sverigedemokratisk företrädare som låg bakom gårdagens attentat i Vänersborg men det är ändå ett faktum att regionen tidigare har drabbats av högerextremt våld. Regionen är sedan länge också ett viktigt fäste för mer radikala grupper som nazistpartiet Svenskarnas parti (tidigare Nationalsocialistisk Front).
Gemensamt för både SD och SvP är deras ständiga hatkampanjer mot den muslimska minoriteten i Sverige. Och det är vida känt att hatkampanjer legitimerar våldshandlingar.
Läs gärna mitt tidigare inlägg om de högerextrema rörelserna i Trollhättan.
---
GP.
söndagen den 2:e januari 2011
Rasism är okej om man är kompis med Björn Söder
Expressens SD-reporter David Baas har gjort ännu en förträfflig granskning av de interna turerna i Sverigedemokraterna. Att avhoppare pekar ut partisekreteraren Björn Söder som "bödel" är inget nytt. Söders temperament är vida känt både inom och utanför partiet. Det är också mer regel än undantag att avhoppare och uteslutna pekar på toppstyrning inom partiet. En annan sak som de utsparkade brukar peka på är rasismen inom SD. Det sker inte den här gången. Inte så konstigt kanske då flera av de som uttalar sig har tagit en vända om Nationaldemokraterna efter sin tid i SD.
Det mest talande i Expressens granskning är de två listorna som presenteras av vad som är "ok" och vad som inte är "ok" inom partiet. Det är oerhört tydligt, vilket granskningen, påvisar att det handlar om vem som känner vem. Informella maktstrukturer alltså. Är man polare med partitoppen då får man göra vad sjutton som helst. Är man en simpel karaokesångare från Värmlandsskogarna som vill göra praktik av SD-retoriken då får man gå.
Med andra ord: Sverigedemokraterna beter sig som det politiska etablissemang som de påstår sig särskilja sig ifrån.
Under söndagseftermiddagen skriver Björn Söder följande på sin Twitter:
"Nej, David Baas. Jag pratar gärna med Expressen, men inte med dig så länge du är en oseriös skvallerjournalist....".
Vem tror Söder att han är egentligen? Prinsessan Diana?
---
Läs Expressens granskning här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)