fredag 30 december 2016

Vanligt folk som kämpar för vanligt folk

När jag i våras var hemma i min gamla hemkommun Kungsbacka för att tala på en manifestation för sammanhållning använde jag mig av en gammal retorisk poäng som jag använt då och då när någon som gillar att ställa vanligt folk emot varandra kommer dragandes med att Sverige inte har råd med att ta emot flyktingar för att då måste "vi" skära ner på välfärden och liknande.

"När etablissemanget säger: Vi har inte råd med flyktingmottagande längre!

Då erbjuder vi en sightseeing, vi kan ta buss 731 runt Onsalahalvön så kan alla titta på både segelbåtar och garageuppfarter.

Titta här!, säger vi, det finns gott om pengar!

Eller när dom borta i kommunhuset säger att vi inte har råd att både ta hand om ensamkommande flyktingbarn och att ge pensionärerna på äldreboendena en bra omsorg så säger vi: Men vänta nu...

Ni lägger ju för fan uppemot 100 miljoner av våra skattepengar på hög varje år inne i kommunhuset som om ni hette von Anka i efternamn hela bunten. Visst sjutton har vi både råd att ge ett hem och ett värdigt liv till flyktingbarn och värdig ålderdom till dom människor som en gång byggt den här kommunen!".


För den som inte vet är Kungsbacka är en av Sveriges mest välbärgade kommuner och den så kallade onsalahalvön är en kommunens mest välbärgade områden. 

Den lokala extremhögern som för dagen höll en manifestation några hundrameter bort (dom var ett tjugotal personer, Tillsammans för Kungsbacka hade samlat uppemot 200 personer) hade spelat in talet. Någon vecka senare delades det ut ett flygblad om att Bengtsson hade varit hemma och hetsat mot dom stackars höginkomsttagarna. En fullträff, så klart. Högerextremisterna får gärna ta de allra mest ekonomiskt välbeställda i försvar. Några av dom tackar säkert för supporten. Medan andra har så pass mycket ryggrad att dom själva ser problemet med ett Sverige där ojämlikheten ökar i raketfart, enligt OECD:s rapporter ökar de ekonomiska klyftorna i Sverige mest i västvärlden. Sådan är verkligheten och då finns det inget annat än att göra något åt det.

Det är men än en trend att de styrande politikerna i Joakim von Anka-kommuner likt Kungsbacka satt i system att ta gå med groteska summor i vinst varje år (av skattebetalarnas pengar) samtidigt som man pressar ner kostnaderna för äldrevård, skola, barnomsorg med mera. Och utan skam i kroppen skyller man sedan nedmonteringen av den lokala välfärden på flyktingmottagandet. Precis på samma sätt  som man sitter med en herrans massa skattepengar på banken och säljer tomter till privata lyxvillabyggherrar medan man inte bygger billiga hyresrätter som vare sig flyktingar, vanliga knegare, nyss utflyttade ungdomar eller frånskilda föräldrar utan miljoner på banken har råd med. 

Ett exempel på detta är  Karin från Frillesås (ett inte lika välbärgat samhälle i kommunen) som separerade från sambon för ett par år sedan och som efter två års bostadsletande (kommunen erbjöd vandrarhem) hittade en liten lägenhet där hon och hennes två barn sover i ett rum på 6 kvadratmeter. 

I den lokala politiska elitens retorik ställs Karin mot flyktingarna som kommunen är skyldig att ta emot. Det är en jävla skam och inget annat. 

Det är mot denna bakgrund så ytterst angeläget att Tillsammansskapet etablerar sig än mer. Vi har ett syfte att fylla. I det förslag till stadgar som medlemsgruppernas ombud kommer ta ställning till på förbundets första kongress den 21-22/1  skriver vi så här:

"Tillsammansskapets medlemmar är föreningar, nätverk och aktivistgrupper som genom organisering bygger sammanhållning och utmanar sociala och ekonomiska orättvisor i lokalsamhället".

Och:

"Organisering är att människor, demokratiskt, bygger jämlika relationer och på så vis tillsammans stöttar varandra i vardagen samt formulerar politiska krav och lösningar."

Det innebär konkret att vår rörelse finns till för och förenar till exempel de flyktingar, vanliga knegare, nyss utflyttade ungdomar eller frånskilda föräldrar utan miljoner på banken. Vi gör det genom våra tillsammanscaféer, våra klädbytesdagar, gratis aktiviteter för barn, ungdomar och äldre. 

Vi gör det när vi samlas och tar beslut på våra organiseringsträffar och demokratiska möten.

Finsmakaren på universiteten eller någon kultursida någonstans hade kallat det för en intersektionell rörelse. 

Jag nöjer mig med att konstatera att vi är vanligt folk som kämpar för vanligt folk.

I bruksort, förort, kranskommun, småstad eller världsmetropol på landsbygden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar