söndag 26 februari 2017

Den svenska medelklassens klagan

Först körde dom iväg dom fattiga romerna som bad om pengar utanför ICA. Men jag gjorde ingenting för jag hade fullt upp med att installera badtunnan i trädgården.

Sen körde dom iväg dom ensamkommande flyktingbarnen. Men det märkte jag inte. Jag var upptagen med att göra alla mina RUT och ROT-avdrag.

Sen gav dom sig på kvinnor som bär sjal, kvinnor dom tyckte bar för kort kjol, pojkar som ville bära kjol och flickor som ville bära snickarbyxor. Men jag hade inte tid att bry mig.

Jag var ju tvungen att välja vilken privatskola mina ungar skulle gå i, placera mina fonder och välja vilken diktatur, förlåt, vilket spännande exotiskt och avkopplande avlägset ställe där jag skulle spendera min nästa semester.

Sen gav dom sig på dom sjukskrivna, dom lågavlönade, förtidspensionärerna, dom med funktionsvariation, pundarna, dom i förorten, dom på landsbygden, muslimerna, judarna, afrosvenskarna, samerna, finnarna...

Men det var inredningsmässa i Älvsjö så jag kunde faktiskt inte bry mig.

När sen finanskrisen kom och dom ville ta mitt hus ifrån mig. När kilmatkatastrofen var ett faktum och hela villakvarteret stod under vatten. Då var det ingen som kunde hjälpa mig.

Var det först då jag skulle inse att sammanhållning är vårt enda alternativ?"

En dikt byggd på "Först kom de ..." av pastor Martin Niemöller (1892–1984) som jag läste vid Tillsammans för Knivstas demonstration för sammanhållning lördagen den 25 februari.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar