måndag 1 maj 2017

Bra idéer för ett bättre Sverige kommer genom organisering!

Spenderade första maj på tillsammansaféerna i Smedjebacken och Borlänge för två kortare föreläsningar. Det fanns flera anledningar till varför tillsammansgruppernas initiativ att hålla öppet sina mötesplatser en dag som denna. Nedan följer det talmanus som jag utgick ifrån. 

Första maj är arbetarrörelsens internationella högtidsdag. Och i år känns det extra viktigt att betona det. Första maj firas över hela världen, för arbetarklassen i alla länder. Det är ingen nationell angelägenhet. Arbetarklassen har ingen ras, nationalitet, kön eller sexuell läggning.

Och en dag som denna, när nazister vars hela idé bygger på att splittra och våldföra sig på människor, marscherar några mil härifrån,  är internationalismen än viktigare. Samtidigt, och jag lär återkomma till det, så marscherar nazisterna idag av flera anledningar. Och det är inte framförallt för att dom har fått rätt till det. Idén om att sparka neråt, våldföra sig på människan och människovärdet, vinner medvind i en tid när just internationalism och idéer om frihet och fördelning avfärdas som löjliga och omöjliga av dom har makten.

I första maj-traditionens barndom, och i många andra länder även idag, så handlade dagen om att vi, folket, ställde krav på makthavarna. Arbetarorganisationerna ställde krav på så väl privata arbetsgivare som på staten. Idag i Sverige, på första maj 2017 hör få krav som ställs på makten. Det är ett reformförslag här, ett reformförslag där. Första maj har blivit kapat av politiska partier som ägnar dagen åt att komma med opinionsanpassade utspel. Det är vänstern som lanserade något inför dom kommande budgetförhandlingarna med sossarna och det är sossarna som kommer med ett par förslag inför den snart traditionsenliga överkörningen av Miljöpartiet på Rosenbad.

Om man skulle kunna sätta pengar på det så tror jag att oddsen på att mantrat "Det går bra för Sverige" som den vanligaste sägningen under i synnerhet ett partis första maj-firanden idag skulle vara riktigt, riktigt låga.

Och visst gör det det. Det har aldrig funnits så många miljonärer och miljardärer i Sverige. Den totala arbetslösheten sjunker. Och det är ju bra.

Storbankerna gjorde en vinst på 92 miljarder förra året. Kommunerna och landstingen hade ett överskott på 30 miljarder. Samtidigt delades 14 miljarder ut i bidrag till städhjälp och köksrenoveringar för dom har råd med det.

Och det är ju också bra.

Om det inte hade varit så att Sverige är det land i västvärlden där dom ekonomiska klyftorna har ökat mest de senaste 20 åren. Om det inte vore så att en tredjedel av oss som bor i det här landet har antingen eller noll i tillgångar eller är skuldsatta. Om det vore så att kommunerna skär ner på hemtjänsten, skolan eller som här i Smedjebacken på maten till barnen i grund och förskolan samtidigt som man går med överskott.

Om det inte hade varit så att föräldralösa barn nu tvingas välja mellan ett liv som laglösa gatubarn i Afghanistan eller som papperslösa gatubarn i Sverige. Om det inte hade varit så att äkta makar sitter i Sverige med familjen kvar i krigets Syrien utan att dom får komma hit.

Det finns alltid en annan sida av myntet.

"Den enda vägens politik" som har blivit till en religion bland makthavarna är det någon som får betala för. Och det är dess värre i första hand vi som antingen bor på landsorten eller i förorternas miljonprogram och asylsökande som blivit grundlurade av den svenska självbilden om ett Sverige som ett öppet och tolerant land.

Det marscherar inte hundratals nazister i Falun idag, på första maj 2017, av en slump och högerextrema och reaktionära krafter växer inte nu i land efter land utan anledning. Det här är inte mitt eget påstående. Jag skulle vilja hävda att jag har statsvetare och sociologer världen över som studerat fascismen återkomst.

När politiken har smetats ihop och kritik av orättvisor avfärdats som omöjligt och löjligt.
När partierna förvandlats till kampanjmaskiner som snarare ägnar sig åt opinionspopulism där dom litar mer på opinionsinstitut och kommunikationskonsulter än sina egna medlemmar.
När demokrati endast är något som ska försvaras och inte får fördjupas och utvecklas.

Då öppnas dörren upp för fascisterna och deras närbesläktade vänner i extremhögern.

Men det behöver inte vara så. Därför firar vi första maj idag.

På trettiofem platser finns idag tillsammansgrupper. Och nästan varenda en har en sådan här mötesplats. Där vi stöttar varandra med läxor, papper från Försäkringskassan som inte inte förstår, tro mig, jag blev farsa förra året och tackar min lyckliga stjärna för vänner jag fått genom Tillsammansskapet som har blivit föräldrar innan mig). Vi stöttar varandra med körkortsundervisning, det svenska språket och annat som vi deltar på mötesplatserna har behov av.

Men vi snackar också ihop oss och är beredda att lämna vår mötesplats och ställa krav på politikerna när det behövs. Det är därför vi agerar mot den förda asylpolitiken men också andra frågor.

Som när tillsammansgruppen i Örbyhus, ett litet samhälle i norra Uppland, snackade ihop sig och startade en namninsamlingskampanj när politikerna planerade att lägga ner nattakuten i Tierp. De gick ut på nätet men också i lokalsamhället.

Om någon här har svaret på frågan varför politikerna alltid får för sig att lägga ner nattakuter, vårdcentraler och liknande som ligger längst ifrån där besluten fattas så får ni en kaka av mig när jag är klar.... 

Hur som helst. Det tog inte lång tid innan tillsammansgruppen fick in ordentligt många namn på listan. Ordet spreds, folk sattes i rörelse för att rädda nattakuten.

Och i veckan kom nyheten att politikerna i Uppland plötsligt hade ändrat sig. Det var tydligen ingen bra idé att lägga ner nattakuten i Tierp.

Det mina vänner, det är organisering.

Vi har argumenten på vår sida. "Det går bra för Sverige". Japp, det gör det. För miljonärerna. Men alla har inte en miljon på banken. Alla bor inte i centrala Stockholm.

Därför bygger vi underifrån. För att det är vårt enda alternativ. Ur våra mötesplatser kommer bra idéer för ett bättre Sverige. För vi utgår ifrån vår vardag.

Oavsett om vi bott här hela livet eller om vi kom till Sverige för ett par år sedan. Det är sammanhållning, på riktigt. Ett enträget, tålmodigt arbete utanför det mediala strålkastarljuset.

Kom med i vår folkrörelse för oss som inte har miljarder på banken. Men vi har något mycket bättre, vi har varandra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar