torsdag 25 maj 2017

Ensamkommande flyktingbarn dör - hur blev det så här?

Och så möts vi av nyheten om ännu ett förmodat självmord av ett ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan. Eller det gör vi inte. Det är ingen nyhet. Lokaltidningen har tagit helg och nyheten jag läser är att en drunknad kropp har hittats vid en badplats. Att kroppen ska ha legat i vattnet länge. Men att Polisen tycks veta vem det rör sig om. Nyheten publicerades på onsdagskvällen.

På torsdagsförmiddagen, Kristi himmelfärdsdagen, sprids nyheten bland dom ensamkommande i Knivsta. Det är ju han pojken som försvann för två veckor sedan som hittats. Han som mått så dåligt. Som varit här länge nu men som inte kallats till intervju hos Migrationsverket. Som mest hållit sig för själv.

Nu är han hittad drunknad. I den lilla sjön. En sjö som om någon annan hade försvunnit, med kanske lite ljusare hy, kanske lite större socialt skyddsnät, kanske ett svenskt pass, hade genomsökts med dykare.

Men så var inte fallet. Han hittades död vid strandkanten ett par veckor senare. Mycket tyder på att den här pojken blir en till raden av ensamkommande flyktingbarn som väljer att ta sitt eget liv. Det är en direkt följd av politiska beslut som den Socialdemokratiska-Miljöpartistiska regeringen med deras stödpartier i migrationspolitiken är ansvariga för. Där ensamkommande flyktingbarn, mestadels från Afghanistan, godtyckligt skrivits upp i ålder och fått utvisningsbesked.

En politik som skapar oro, rädsla och ångest, även bland dom som tvingas sitta och vänta tills att ens kallas till intervju hos Migrationsverket.

Där föräldralösa barn och ungdomar tvingas välja mellan att utvisas till regioner i Afghanistan där de aldrig har varit och där de kommer leva som laglösa och förtryckta, eller att stanna här och gå under jorden som papperslösa utan rättigheter och skyldigheter. Med en stor sannolikhet att dom kommer utnyttjas av kriminella gäng som det ena värre och förnedrande än det andra.

Under det gångna året har flertalet ensamkommande flyktingbarn valt att istället avsluta sina liv i förtid. Det är fruktansvärt och sorgligt, men det är också en konsekvens av politikers medvetna beslut.

Det kallades andrum.

Begreppet som upprepades vid varenda presskonferens och i varje debatt under senhösten 2015 när regeringen tillsammans med dom borgerliga partierna stängde gränserna och förändrade svensk asylpolitik till en av dom mest hårdförda i Europa.

För en annan var det oförståeligt men skrapade man lite på ytan så gick det att finna svaren. "Jag tänker på mina stackars kommunalråd" sa en gråtande dåvarande vice statsminister tillika miljöpartist vid namn Åsa Romson.

Ja, dom där kommunalråden, hade börjat klaga. Dom såg hur budgetar spräcktes och hur skolor som redan var överansträngda fylldes med syriska barn och afghanska ungdomar som krävde mer resurser.

"Du ska veta hur det ser ut, Alex. Kommunerna går på knäna", sa en högt uppsatt företrädare för ett LO-förbund tillika aktiv socialdemokrat till mig under en middag.

Jag minns att jag sa att jag visste hur det såg ut. Att många kommuner gjorde enorma överskott varje år och att brutala skattelättnader och ROT och RUT-bidrag till de välbärgade hade minskat skatteunderlaget på riksplanet. Något som man givetvis måste göra något åt om man vill hjälpa människor på flykt. Liksom att man måste bygga fler hyresrätter och överta flyktingmottagandet från vinstdrivande aktörer och lägga dom pengar som företagen gjorde i vinst på mer flyktingmottagande.

Men överskottsmålen i kommunerna och på riksnivå rör man inte. Det kan inga åsiktstorg i världen, eller på en miljöpartistisk kongress ändra på. Om det inte handlar om att bygga en idrottsarena eller ett flådigt kommunhus. Det är ju investeringar. Och ROT och RUT-bidragen, den skattesubventionerade städhjälpen och köksrenoveringarna, den är som socker sockerberoende för den överbelånade tillika överkonsumerande medelklassen.

De som får betala priset är de ensamkommande flyktingbarnen, bland andra.

Berättade för min pappa i telefon om det befarade självmordet. En timme senare kom ett sms om en dikt han hade skrivit. Den får tala för sig själv:

när den svenska våren
övergår i sommar
satt han ensam
med sina tankar
tittade ut över skogssjöns
'stilla vattenspegel
tänkte tillbaka på kabul
i ett land långt borta
som han lämnat i panik
när hans vänner slaktas
ett land som han aldrig
ska återvända till
oavsett de svenska
myndigheternas beslut
han känner ett stort lugn
när han går ner i vattnet
ser den nedåtgående solen
genom vattenytan
den stora barmhärtigheten
tar honom till sig
och han har löst ett problem
för Morgan Johansson

- Viking Bengtsson 170525.



3 kommentarer:

  1. Tack igen. Och hälsa din pappa❤

    SvaraRadera
  2. Varför nämner du inte de mängder av sexbrott de här "barnen" gjort sig skyldiga till? De ökade trycket på socialtjänsten? De enorma ekonomiska resurser som måste tas från annan verksamhet? Det är väldigt lätt att vara för en "öppen" migrationspolitik om man aldrig någonsin behöver stå till svars för dess negativa konsekvenser.

    SvaraRadera
  3. Tjena.
    Tror du far din tillåter att jag tonsätter och framför den som visa?
    /Bosse K

    SvaraRadera