onsdag 31 maj 2017

Samma mörker

Det var dagen då det skulle bli möjligt för de rika att köpa sig före i vårdkön medan ledarskribenten på industriägarnas tidning ondgjorde sig över att det kommit sådana som honom, föräldralösa barn, hade lurats att sig hit.

Det var dagen efter ett chartrat flygplan med tjugotal pojkar i hans egen ålder hade fått lämna landet dit han flytt. Det var dagen då en bomb briserade och ett hundratal miste livet i huvudstaden i landet han flytt ifrån, i staden dit planet var chartrat, dit den svenska staten och ledarskribenten vill skicka tillbaka honom.

Det var dagen då han nåddes av nyheten att om hans grannar från staden där växt upp hade dött i det där terrorattentatet. Det var dagen då det i dom svenska nyhetssändningarna konstaterades att ingen svensk hade kommit till skada. Det var dagen då den svenska finansministern, hon som sagt sådana som hans ankomst för ett par år sedan, skapat en ohållbar situation, slog fast att hon skulle rösta emot ett förslag i EU om att få tag på skattesmitare.

Det blev kväll och en kompis ringde och mådde dåligt, hand hade sett om bomberna på nyhetssändningarna hela dagen. Nu satt kompisen ensam i sitt rum. Så han packade ihop sina saker och tog bussen in till stan för att finnas där för sin kompis.

Mörkret lade sig över Mälaren, över taken på nybyggda villorna. Över klostertaket där dom papperslösa bor.

Samma mörker som över gummibåtarna i Medelhavet och på Kabuls flygplats. Samma mörker som över ledarskribentens bostadsrätt och finansministerns villa.

Det var kvällen som vi borde förstå att det är så. Samma mörker. För saker hör ihop.

Låt det komma en gryning en dag. En gryning som är för alla.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar