Bengtssons frestelser

Premiär på Nyheter 24

2011-06-27T15:23:00.000-07:00

Ikväll har jag premiärbloggat på Nyheter 24. Där fortsätter jag mitt antirasistiska bloggande. Här kommer det snart börja publiceras andra grejer. Men först ska jag överleva Peace and Love-festivalen och Almedalsveckan. Vill ni läsa mitt stuff. Ta en titt på Nyheter 24 så länge!

Ett viktigt tillkännagivande till bloggens läsare - OBS!: Läs fotnoten

2011-06-23T10:27:00.000-07:00

Lördagen den 7 augusti förra året var jag ute och gick i mitt kära Frillesås. Valrörelsen hade dragit igång och den kort-korta semestern var snart över. Efter en sväng runt skolan, Trädgårdsvägen, kvarteret där Dragspels-Martin bor, ner över gamla E6:an, sedan över järnvägen, förbi Vallersvik och huset där Petter bodde, över berget mot Torstensvik, upp förbi Gugges föräldrars hus där två år tidigare skrev "Sverigedemokraterna har fel", sedan vidare genom samhället, förbi Klöva där Mikael Österdahl bor nu, över Löftabro och kommungränsen, in på grusvägen, förbi infarten till farmor, upp för backen och sedan in i stugan på berget bortom etablissemanget där jag till och från har kunnat sitta och titta ut över Kattegatt och fundera så...

Jag bestämde mig för att börja blogga igen. Bengtssons frestelser hade jag pysslat med fram och tillbaka sedan 2005. I någon period var den mitt sätt att reta gallfeber på folk inom sektvänstern. I någon period, typ när jag hade börjat hålla på med estradpoesi, var den en slags dagbok om Poetry slam-tävlingar och andra grejer som jag var ute på. I en tredje period skrev jag spaltmeter om HBK, pubhäng och små politiska utspel som närmast sörjande i bästa fall brydde sig om eller i alla fall läste.

Under sommaren hade jag känt ett allt större behov att skriva argumenterande och analyserande rörande de frågor som jag brinner för mest och har fått den äran att arbeta med på heltid. Jag tyckte också att jag hade ett tomrum att fylla i bloggosfären vad det gällde antirasism och kampen mot den organiserade intoleransen eftersom väldigt få bloggade om det - och de flesta som bloggade om det i alla fall någon gång hade som oftast en partibok. Förutom möjligen Jonathan Leman men min vän och kollega till Täbypöjk är ju så jävla trög med bloggandet...

Så jag kickade igång bloggen och då jag tidigare känt att gensvaret varit väldigt svalt så fick den ganska direkt spinn. Så väl antirasister som SD-politiker och internettroll (ofta detsamma som just SD-politiker) hittade hit. Mitt kommentarsfält här på bloggen har många gånger varit min bevisföring för verklighetsfrånvända politiker som på fullaste allvar inte tror att rasism, intolerans och främlingsfientlighet är något förekommande i Sverige.

Besökarantalet var som mest efter terrordådet på Drottninggatan i december förra året. Men även mina inlägg om den vedervärdiga flyktingpolitiken som EU och per automatik Sverige idag beskriver har dragit trafik. Så även mina skildringar från föreläsningar ute i landet och givetvis min något kufiga lista över misslyckade främlingsfientliga partibildningar - en artikelserie som från början var en idé till ett reportage i tidskriften Expo men min dalslänning till chefredaktör bangade.

Nåväl, som jag brukar skriva. Nu till pudelns kärna.

Ett problem med bloggen är att det känns som att den inte riktigt har nått ut fullt ut. Ja, jag vet. Jag skriver många gånger om jävligt kufiga grejer och jag har heller inget intresse för att den rosévinsdrickande tjattrande klassen ska retweeta varenda jävla blogpost. Däremot så skulle jag att fler som daglig dags inte är inne i den "politiska bloggosfären" ska hitta hit. Jag har funderat ett tag på hur jag skulle lyckas med det. När Eric Rosén från nyhetssajten Nyheter 24 hörde av sig och undrade ifall jag ville blogga där så kändes det helt rätt. I PK-sammanhang är sajten förmodligen alldeles för kommersiell. Men jag skriver hellre för en bredare publik än redan frälsta och fullblodsrasister. Så från och med måndag bloggar jag på Nyheter 24 om det som ni mest har läst om här.

MEN. Bengtssons frestelser lever vidare. Här kommer ni läsare få läsa en annan typ av inlägg. Jag har redan mina idéer om den här bloggens innehåll. Alla gamla inlägg kommer dock att ligga kvar här i någon form.

På måndag hoppas jag att vi ses igen. Och ni som vill fortsätta få reda på uppdateringar från just den här bloggen kan jag lägga in den i er rss-feed eller bli Bengtsson-supporter på Fejan.

* Det här med "Viktigt tillkännagivande" är givetvis pretto så det förslår. Det är meningen också. Det är en parafras till när Nationalsocialistisk Fronts ledning kallade sina medlemmar till just ett "viktigt tillkännagivande" för tre år sedan. Det "viktiga tillkännagivandet" var att partiet formellt lades ner och att samtliga medlemmar skrevs över till Folkfronten som senare fick namnet Svenskarnas parti.

Så "firade" danskarna internationella flyktingdagen

2011-06-21T03:26:00.000-07:00

Igår var det den internationella flyktingdagen. En dag som stiftats av FN:s flyktingorgan UNCHR. I Sverige uppmärksammades dagen genom bland annat genom informationsspridning på Stockholms centralstation. Hur vida dagen uppmärksammades i våra andra nordiska grannländer har jag dock information om.

En sak är säker. De danska politikerna passade på att lyfta ännu ett repressivt lagförslag som skulle inskränka rättigheterna för landets flyktingar och migranter. En bred majoritet i Folketinget vill nämligen att, notera jävligt noga nu, ALLA invandrare som begår brott ska utvisas. Tidigare har den danska Åklagarmyndigheten kunnat kräva att en invandrare som dömts för brott skulle utvisas. Precis som i Sverige. Men nu ska det alltså ske per automatik.

Alltså: En sextonårig som snattar en läsk (förslagsvis Faxe Kondi) och döms för detta ska alltså han eller hon utvisas ur Danmark om personen råkar vara invandrare.

Jag vet att ni är ett gäng som följer den här bloggen som tycker att det är helt okej. Som resonerar lite så här: Om en person kommer till Sverige och "utnyttjar vår välfärd" så ska den sparkas ut med huvudet före, den har alltså förbrukat sin rätt att vara här, om den begår en kriminell handling.

Det sunda förnuftet, som en del av er läsare älskar att referera till, har alltså flugit all världens väg (eller åtminstone över Öresund). I Danmark varnar nu människorättsorganisationer för att lagförslaget kan bryta mot internationella konventioner.

Sunt förnuft är ju snarare att alla människor, även de som begår brott, är lika inför lagen. Är det verkligen sunt förnuft att exempelvis tonåringar som flytt ensamma från en annan del av världen och som begår ett småbrott per automatik ska utvisas och skickas tillbaka till krig och förtryck?

Varningsklockorna från grannlandet i väster ljuder högt. Jag sitter för närvarande i min sommarstuga i Halland och kan nästan höra dom trots den bitande vinden.

När man läser om den fascistoida utvecklingen i Danmark kan man ställa sig väldigt frågande till att det i Sverige idag finns seriösa aktörer som tycker att samtal och eventuella samarbeten med det danskvänliga Sverigedemokraterna vore en god idé. Ja, jag vet att dessa inte vill att dessa överläggningar ska handla om migrationspolitiken. Men eftersom både SD och Danskt Folkeparti kopplar samman nästan all politik till just invandringen så vore det mer än förödande - om man det vill säga tror på det sunda förnuftet och inte vill ha det som i Danmark.

----
DN

Timbrochefen tar inte SD:s politik på allvar

2011-06-16T14:38:00.000-07:00

Timbrochefen Markus Uvell slängde idag in ännu en brandfackla i debatten om den parlamentariska situationen som uppstått efter Sverigedemokraternas riksdagsinträde. Uvell som förra året gav ut boken ” Folkhemspopulismen – berättelsen om Sverigedemokraternas väljare” menar i en debattartikel i Aftonbladet att Alliansen och Socialdemokraterna i fortsättningen ska bjuda in Sverigedemokraterna till samtal när de vill få igenom sin politik och SD har flaggat för att de tycker likadant.

Högerdebattören menar att den nuvarande situationen är oärlig mot partiernas väljare. Foget för sin argumentation hittar han i den mediala cirkusen som uppstått när media ”avslöjat” samtal mellan en moderat och sverigedemokraten Tony Wiklander inför en omröstning om broavgifter och att Sven-Olof Sällström skulle ha befunnit sig på socialdemokraten Ylva Johanssons arbetsrum.

Det faktum att Sverigedemokraterna som det populistiska enfrågeparti (notera inte högerpopulistiska) som det är utnyttjar sin vågmästarroll för att både ställa oreda och pressa fram samtal med endera blocket och för den delen vinna kortsiktiga politiska poänger får Uvell att landa i slutsatsen att så väl Reinfeldts som Juholts gäng ”mörkar” och bygger in SD:s röster i sina strategier inför voteringar i riksdagskammare. Lösningen på problemet ska alltså vara att Reinfeldt och Juholt bjuder in Åkesson inte bara i stugvärmen utan även till köttgrytan i köket.

Jag menar att det är trams. Och för den som värnar det här landets sammanhållning så är det också förödande.

Sverigedemokraterna kallar gärna sina motståndare i de sju andra partierna för ”sjuklövern”. Det är givetvis en populistisk antietablissemangsstrategi men det bottnar också i partiets totala ointresse för den demokratiska processen. I Sverigedemokraternas värld är nämligen höger-vänster-skalan inte sekundär – den är obefintlig. Konflikter som rör så väl arbetsmarknad, skatter som infrastruktur är ”spel för galleriet” i SD-propagandan. Här blottläggs Åkessons partis historiska rötter. ”Den politiska korrekta eliten” är rörande överrens om allt och exempelvis stora konflikter i den ekonomiska politiken är ett skådespel för att ”verklighetens folk” inte ska märka av de främlingsfientliga konspirationsteorierna om ”islamiseringen” och ”massinvandringen”.

Men det är inte bara i konspirationsteorierna som SD:s rötter i så väl rasismen som fascismen uppenbarar sig. I Sverigedemokraternas Sverige ska inte alla som svenskar ha samma rättigheter. Eftersom partiet sätter ”svenskheten” i första rummet som direkt avgörande för vem som ska ha rätt att få vara i det här landet och det faktum att ”svensk är den som själv uppfattar sig som svensk och som uppfattas som svensk av andra” gör Åkessons parti en tydlig och avgörande gränsdragning mot minoritetsgrupper i landet. Att partiet dessutom har en riksdagsledamot som så sent som för två år sedan beskrev religionen islam som ”det största hotet någonsin, långt värre än tidigare hot från nazism och kommunism” gör knappast saken bättre.

Här finns alltså ett betydligare större avgrundsdjup mellan SD och de andra partierna i riskdagen. Och då är frågan befogad, kaoset i riskdagen och enighet i vissa sakfrågor till trots, om vare sig Alliansen eller Socialdemokraterna vill legitimera och på så sätt ge ett i förlängningen demokratiföraktande parti inflytande.

Det finns ju nämligen en annan lösning som kanske framförallt inte rör Juholt och Reinfeldt utan snarare de andra potentiella vågmästarpartierna. Situationen i riksdagen är ju faktiskt som den är inte bara på grund av att den rasistiska kampanjen Bevara Sverige Svenskt valts in i Sveriges riksdag. Det beror de facto minst lika mycket på en fastcementerad blockpolitik där de tidigare så kallade mittenpartierna är fastlåsta vid de två större partierna – förutom Miljöpartiet som faktiskt nu framstår som det liberala parti partiet i grunden faktiskt är. Sverigedemokraternas historiska valresultat förklaras mest korrekt, enligt de valundersökningar som gjorts (alltså inte Uvells intervjubok från förra året), med att det finns en främlingsfientlig opinion men det finns också en dimension av att det politiska landskapet de senaste sex-sju åren allt mer har sett ut som en tvåpartistat. En uppluckring av blockpolitiken där också åtminstone två av de mindre allianspartierna (FP och C) faktiskt vågar närma sig socialdemokratin i vissa frågor - vilket de har fog för - om man ska utgå från deras ideologier, partiprogram och existensberättiganden. Fast det vore möjligen förödande för en tankesmedja som Timbro.

Slutligen så är Uvells försök till demokratiaspekt i debattartikeln dubbelt än mer tragikomisk än hur han beskriver den ”mediala cirkusen” som varit under våren. Uvell skriver: ”Det spel som nu pågår är inte bara föraktfullt mot de 340 000 väljare som röstat på SD, och nu ges bilden att deras röster ¬inte är lika mycket värda som andras.”

Det är ju det givetvis ingen som tycker förutom möjligen antidemokrater längst ut i avgrundsvänstern. Och skulle man använda Timbrochefens logik så skulle Fredrik Reinfeldt vara tvungen att göra upp med Håkan Juholt i varenda fråga. Sossarna fick ju ändå en del röster i förra valet…

VD:n från Sölvesborg och de tröttsamma slagträna

2011-06-15T08:39:00.000-07:00

Jimmie Åkesson har i en del intervjuer sagt att han i framtiden kan tänka sig att arbeta inom näringslivet. Bland annat i det klassiska "hemma hos reportaget" inför jul år 2009. Idag när Sölvesborgssonen äntrade talarstolen i partiledardebatten som den han kunde vara. En VD för ett medelstort företag i en svensk småstad någonstans - förslagsvis beläget i Sölvesborg.

SD-ledaren ägnade stora delar av sitt anförande åt att berätta vad som hänt i riksdagen det senaste halvåret. Vilka voteringar som varit och vad som diskuterats. Som en slags halvårsrapport. Helt utan inlevelse och med väldigt lite politiskt innehåll.

Sedan gick han över till att försöka utnyttja sin vågmästarroll lite grann och pekade på några saker där hans parti var överens med den övriga oppositionen. Fredrik Reinfeldt plockade då upp det klassiska slagträet och beskyllde S, V, MP för ett slags samarbete.

Att Åkesson inte talade om invandring var en uppenbar strategi från hans sida. Och det var därför det blev så uppenbart tandlöst och ihåligt.

Det sistnämnda dök upp lite då och då under debatten. Håkan Juholt kallade SD för ett stödparti till regeringen istället för angripa partiets värdegrund och existensberättigande. Jan Björklund beskyllde i sin tur sossarna och MP för att gå rasisterna till mötes bara för att de båda partierna vill att en andra part ska finns på plats i Sverige när utländska företag utför arbete på svensk mark.

Och på Twitter ägnade sig den tjattrande klassen från höger till vänster också att vinna tröttsamma politiska poänger på just att den ena och andra tyckte samma som SD i vissa voteringar.

Fånigt, fjantigt och ett negligerande av Sverigedemokraternas existensberättigande. Och i slutändan ett legitimerande av SD:s rasism.

Ja, betydligt mer än att sätta sig i en debatt med SD, vilket en del fortfarande tycker är att legitimera SD:s politik.

-----
DN

Läge för samarbete mellan SD och islamisterna?

2011-06-13T11:25:00.000-07:00

Mina kollegor på Expo.se kunde idag rapportera SD-politikerna Anders Leander från Mönsterås som publicerat en antisemitisk text på sin blogg. Inlägget driver den klassiska antijudiska konspirationsteorin om att just Expo skulle vara judiska rasister. Leander har tidigare varnats av partiledningen efter han publicerade bilder på en våldtagen och mördad kvinna på sin blogg och beskrivit händelsen som "negervåldtäkten" Nu hotas han av uteslutning. För att han skrivit en rasistisk text om Expo. Det finns lite komik i det.

Galghumorn blir än mer påtaglig när man konstaterar att Leanders inlägg är en text som tidigare skrivits av islamisten och Förintelseförnekaren Mohammed Omar.

Det "antirasistiska" partiet har alltså en folkvald företrädare som rippar konspirationsteorier från islamister. Det kan tyckas vara en djup avgrund mellan antimuslimska SD och islamisterna. Men så långt är det faktiskt inte. De båda representerar en i grunden demokratiföraktande förhållning till exempelvis höger-vänsterskalan. De båda suktar efter inskränkningar i yttrandefriheten. De båda bedriver också kollektivt skuldbeläggande av minoriteter i Sverige och världen.

Skillnaden torde ju vara synen på just islam och muslimer. Men även där tycks åsiktsskillnaderna vara långt ifrån avgrundsdjupa.

I en intervju som Mohammed Omar har gjort med sin vapenbroder och idol antisemiten och islamisten Ahmed Rami så låter det så här:

Mohammed Omar: Sverige förändras i snabb takt bl a till följd av massinvandringen, vad tycker du om den?

Ahmed Rami: De borde inte ta in så många invandrare. Det är knappt några verkliga flyktingar som kommer. Särskilt de så kallade ”muslimer” som kommer hit. De bara förstör islams rykte. Om vi ska ha islam i Sverige, så ska det vara svensk islam. Den sämsta reklam vi kan få är dessa ”muslimer” som är här bara för att utnyttja systemet och beter sig illa. Viss invandring kan man ha, men man måste kunna ta hand om dem som kommer. Det kan vi inte.

Svenskar är verkliga muslimer. De är ärliga, noggranna, rättvisa. De är mycket fina människor. De har islam som ideal, som värderingar, medan många av invandrarna bara är muslimer till namnet.

Du har islam som ideal och du har islam som samfund. Många utanför samfundet är goda muslimer, medan många innanför samfundet är icke-muslimer på grund av sitt dåliga beteende och ruttna värderingar.

Alltså: Så jävla stor skillnad är det inte. SD och islamisterna kanske ska teama upp och göra gemensam sak?

---
Läs också Jonathan Lemans tidigare inlägg om Omar och Ramis syn på Sverige.

Minnen från Onsalafjorden: Vårt stora behov av att snacka med varandra

2011-06-13T08:16:00.000-07:00

"Calypso, Calypso! Ejdern kallar!".

Det kan tyckas vara en märklig refräng av något ännu märkligare kultband från Lund men det är det inte. Det är ett meningsutbyte från Onsalafjorden vid 1990-talets början som jag fick höra dagligen under vintrarna i min barndom. Vi fiskade torsk. Möjligen var det sill eller plattfisk. Mellan de så kallade dragen då garnen vittjades så brukade farsan prata med sina fiskarkollegor över radio. Det var innan mobiltelefonin hade slagit igenom. Calypso var en båt som en fiskare från Lerkil hade. Ejdern var pappas båt. En snipa som var gjord för kustnära fiske. För att få kontakt med sina fiskarvänner fick farsan anropa just på det där sätt. Jag tyckte att det lät lite som en ramsa. Och nog hände det att jag skanderade "Calypso, Calypso! Ejdern kallar" och liknande sedan i skolan. Ingen förstod. Jag var ensam fiskarson på Åsaskolan.

Jag är mer eller mindre uppväxt på sjön och i Onsalafjorden i synnerhet. På vintrarna var det torsk, sill och rödspåttefiske. På vårarna och somrarna fiskades det ål med ålekan "Svarta skräcken". När hösten kom var det dags för skaldjur utanför Malö och Nidningen ute i horisonten. Innan skolåren var jag med farsan på sjön ungefär tre dagar i veckan. Morsan deltidade så resten av veckan var jag på land. När skolan började gick jag hos dagmamma men jag var ändå på sjön ett par dagar i veckan. Och nog har livet i Onsalafjorden präglat mig.

Farsan hade på många sätt ett privilegium att också var dagisfröken till sjöss. Även om det givetvis ställde till en trubbel. Jag vill minnas att jag föll ur ekan någon gång. Det kan inte ha varit roligt för farsgubben. Men han hade sällskap för det mesta. De flesta av hans kollegor i fjorden och på Kattegatt var så kallade ensamfiskare. Några av dem hade skeppshund. Det hade farsan också efter att jag blivit trotsig tonåring som hellre raggade brudar på land. Men något som slagit mig den senaste tiden var yrkesfiskarnas stora behov att snacka med varandra. Trots att de var bittra konkurrenter i fjorden så var varje paus vigd åt att växla några ord om hur fisket gick, vad de skulle göra efter sjögången och allt möjligt.

Yrkesfiskarna beskrivs ofta som egensinniga typer och det kan jag sannerligen bekräfta. Det är väl förmodligen en av orsakerna till jag själv blev som jag blev. Men en"fördom" om fiskarkåren är att de är ensamvargar till sjöss. Så är inte fallet. Det har alltid funnits en enorm längtan efter att snacka av sig och kolla läget. Precis som i världen i övrigt.

Och när jag tänker på min barndom, på dagarna i Onsalafjorden, slår det mig att det finns så många paralleller man kan dra till samhället idag. Ibland känns det som om världen är en Onsalafjord full med yrkesfiskare och båtar men den är ingen båt som anropar någon annan. Vi är så måna om att hålla oss för oss själva och vill inte för allt världen berätta om vad vi gör, hur vi mår och vad som händer Om det inte är i sociala medier som Facebook och Twitter.

Framförallt är vi inte så värst intresserade över att fråga vad våra medmänniskor tycker, tänker och upplever saker. Så upplever i alla fall jag det offentliga samtalet idag. Vi utsöndrar våra små utspel men tar oss inte tid till att anropa varandra för att kolla läget med någon som befinner sig lite längre bort...

Kanske borde vi kalla på varandra, som Ejdern och Calypso, lite oftare. Precis så som yrkesfiskarna gjorde i Onsalafjorden för tjugo år sen.

När SD praktiserar sin populism

2011-06-12T03:31:00.000-07:00

Tidigare i veckan så lyckades oppositionspartierna i riksdagen med konststycket att riva upp Fas 3 till den sittande regeringens stora förtret. I så väl den sverigedemokratiska bloggosfären, på Twitter och intervjuer som ledande sverigedemokrater dock inte glatt sig åt den faktiska politiska förändring som partiet har varit med och drivit igenom. Det har snarare handlat om att partiet är ruskigt nöjda med att ha "straffat regeringen" eftersom Allianspartierna uppenbarligen inte är intresserade av att samarbeta med SD.

Sverigedemokraternas hållning i Fas 3-debatten grundar sig på partiets arbetsmarknadspolitiska riktlinjer där strategin formuleras så här: ”Målsättningen är att kunna tillvarata nationens samlade intressen. Avsaknaden av ideologiska bindningar och bevakande av särintressen på området gör att partiets politiska inriktning kan komma att skifta beroende på underliggande förutsättningar, politiska förändringar och konjunkturläge.”

Med tanke på den växande opinionen mot Fas 3 och de massiva protester som varit runt om i landet så vore det givetvis förödande för Sverigedemokraterna om partiet hade gått på regeringens linje. Då SD fortfarande är ett enfrågeparti så blir förklaringen till partiets handlande helt naturligt mest tal om taktik och väljarmaximering.

Så låter det nämligen från ett parti som i realiteten bara bryr sig om en fråga.

Läs också Daniel Poohls ledare på Expo.se

Kent Ekeroth sponsrar tortyrvurmande sajt

2011-06-08T22:09:00.001-07:00

Expo.se kunde igår avslöja att SD-bröderna Ekeroth nu öppet samlar in pengar till den högerextrema sajten Politiskt Inkorrekt. Att SD har nära kopplingar till sajten är inget nytt. Expo.se har tidigare avslöjat att SD-Syds ordförande Chang Frick har suttit i sajtens redaktion.

Men vad är det då för sajt som Ted och hans bror riksdagsledamot Kent sponsrar? Jo, en sajt som vars moderatorer bland annat spridit öppen rasism. Vilken går att läsa om här. En moderator på sajten har också förespråkat rejäla inskränkningar i den svenska demokratin vilket går att läsa om här.

Nu visar det sig också att sajtens moderatorer förespråkar tortyr vilket den bifogade skärmdumpen visar. En svensk riksdagsman samlar alltså in pengar till en sådan här sajten. Det är rätt konstigt ändå att det finns folk som inte vågar kalla SD för högerextremister.

Tuffa tider för SD runt om i landet

2011-06-01T12:46:00.000-07:00

Idag har jag varit i Karlstad. Folkbildarna i Värmland hade bjudit in mig för att tala om "Extremhögern och kulturarvet". Föreläsningen gick av stapeln efter att Värmlands hembygdsförbund arrangerat en antirasistisk demonstration. Sverigedemokraterna hade inte varit sena med att reagera. Med Chang Frick och SD-Värmlands starke man, Runar Filper, i spetsen stod ett tiotal SD:are på Soltorget och höll låda. De riktiga hembygdsvännerna i den antirasistiska demonstrationen var betydligt fler...

Det går inte bra för Sverigedemokraterna i Värmland. Expo.se och andra medier har det senaste halvåret kontinuerligt kunna rapportera om det sönderfallande partidistriktet. Avhoppen är många och missnöjet med Filper är stort. På en före detta värmlandssd:ares blogg kan man också ta del av motsättningarna.

Men det är inte bara i Värmland det går åt skogen. Den tar sig en titt på kartan över det avlånga SD-landet finner ganska snart interna motsättningar lite varstans. Och är det inte konflikter lokalt så är lokalavdelningar i fejd med riksorganisationen. Det är inte lätt av vara sverigedemokrat.

I Avesta är det storbråk. Idag rapporterade Expo.se om bråket i SD-Avesta. Lokalavdelningens ordförande, Roine Larsson, är fullkomligt vansinnig. Det kommunala partistödet för avdelningen har gått till partidistriktet. Trots påtryckningar har inte pengarna kommit lokalavdelningen till del.

– Jag tycker det är förjävligt. Hur fan ska man få till en fungerande förening när de motarbetar en från alla håll och kanter?, säger en fly förbannad Roine Larsson till Expos Johannes Jakobsson.

I intervjun riktar Larsson framförallt sin kritik mot SD-Dalarnas ordförande Marie Edenhager som avfärdar kritiken. Men Larsson riktar också skarp kritik mot den tidigare styrelsen i SD-Avesta som dock inte fått chansen att uttala sig.

Av en ren händelse råkade jag komma över en Facebook-konversation om dusterna i SD-Avesta där en sd:are i Avesta som tillhör den andra falangen i SD-Avesta. Vi råkar nämligen ha en gemensam vän på Facebook som i sin tur har gått en tredagarsutbildning med Expo och IF Metall i just Avesta.

I konversationen kommer den Roine Larssons antagonist med rejäla anklagelser mot Roine Larsson:

"han vägrar visa upp sitt polis register,lokala repotrar vill inte ha med han å göra,han heilar på stan osv osv. det är som du nog själv förstår skadligt för partiet."

SD:aren skriver vidare att han snart kommer uteslutas och att Roine Larsson ägnat sig åt "kriminella aktiviteter".

Som kuriosa kan jag också nämna att SD:aren i samma konversation skriver att "Expo är satan".

Om man ska vara seriös i den här soppan så handlar det ändå i slutändan om vart Avestaborna skattepengar går till. Hade jag varit SD-väljare i Avesta hade jag varit förbannad och missnöjd. Hade jag varit sverigedemokrat hade jag skämts som en hund och dessutom oroat mig för att ett nytt Ny Demokrati-sönderfall står för dörren....

Bakslag i Italien - det går inte alltid bra för de främlingsfientliga

2011-05-30T22:31:00.000-07:00

Vi som skriver och diskuterar så väl främlingsfientligheten överlag som den europeiska extremhögern och högerpopulismen i synnerhet har många gånger en tendens att endast peka på dessa rörelser framgångar. Jag antar att det beror på en slags iver att påvisa för omgivningen att vår tids största problem och fara är den växande organiserade intoleransen. I senaste Europaparlamentsvalet, till exempel, var det ytterst få som faktiskt konstaterade att sett över hela Europa så backade faktiskt de högerextrema och högerpopulistiska partierna.

Nu har det hänt igen. I de italienska lokalvalen backade Silvio Berlusconis valallians "Folkets vilja" rejält i flera städer och tappade makt för första gången på 18 år i Milano. Man förlorade även makten i Neapel.

Nu lyfts frågan om omval på nationell nivå och interna motsättningar har kommit upp till ytan. Synd för rasisterna. Bra för Italien och dess invånare.

DN.

Är det så här man assimilerar?

2011-05-30T04:50:00.000-07:00

Sverigedemokraternas favvoland Finland har bestämt sig för att utlänningar ska få bruna pass medan finnar ska ha blå. Den finska migrationspolitiken brukar som oftast lyftas upp som ett föredöme av Sverigedemokraterna men vid närmare eftertanke så borde ju den här strategin bryta emot den politik som SD i alla fall säger sig förespråka.

Sverigedemokraterna verkar som ni kanske känner till för en så kallad assimilering. Assimilering innebär att invandrarna ska anpassa sig till det svenska samhället och den svenska kulturen. I SD:s partiprogram står det som bekant "svensk är den som uppfattar sig som svensk, och som av andra svenskar uppfattas som svensk". Om den finska modellen skulle appliceras på Sverige så borde det väl innebära att den typen av uppdelning faktiskt gör det svårare för invandrare att assimileras. Eller?

Det ska bli intressant att se om SD kommer hylla den finska migrationspolitiken även i fortsättningen.

---
DN

För kung, fosterland och Björn Söder

2011-05-28T11:05:00.000-07:00

Jag har i regel jävligt svårt när folk som gör sig roliga över sverigedemokrater. Det blir så fånigt. Kebabskämt och annat trams hoppas jag personligen stannar på samma historiska soptipp som buffaloskor och det spanska bandet Los Del Rio.

För roligast är det när sverigedemokrater gör sig roliga på sin egen bekostnad. Som när Jimmies pressekreterare blir ledsen i ögat för att man konstaterar att han argumenterar mot sitt eget partiprogram eller när samme kille blir upprörd och hör av sig till en viss antirasistisk tidning och gör ond över en helt vanlig bild som publicerats på honom.

Sverigedemokratiskt gnäll och von oben kan ibland vara vansinnigt roligt. Fast ibland är det bara tröttsamt. Om man ska tolka Björn Söders tweet från imorse som komisk eller tröttsam är upp till var och en att bedöma.

Den argsinte Vallåkramannen är i alla fall upprörd över att media granskar kungahuset och att republikanska föreningen kampanjar mot monarkin är tydligen inte okej. Björns digitala primalskrik låter ungefär likadant som när han och hans partikamrater själv blir granskade eller för den delen kritiserade.

Det är lite av ett småbarnsbeteende. För det är helt OK för Björn Söder att kalla politiska motståndare för "häxor", vilket han gjort, och för den delen likställa homosexualitet med pedofili. Men kungahuset och SD. Nåde den som granskar, kritiserar eller motargumenterar dessa auktoriteter.

För kung, fosterland och gnällpartiet nummer ett, alltså.

Flumdemokraterna

2011-05-27T02:04:00.000-07:00

Igår kväll var jag och lyssnade på ett seminarium om framtidens svenskhet. En sån där byrå som ligger på Götgatan på Södermalm och som gillar att analysera framtidens trender stod som värd. När byråns rapportmakare presenterat sin studie så var det paneldebatt med bland andra komikern Soran Ismail och den sverigedemokratiske riksdagsledamoten William Petzäll.

Samtalet skulle handla om svenskhet och nationalism. Första tredjedelen av diskussionen som även innehöll publikfrågor handlade om hur vida det ska vara förbjudet eller ej med burka i Sverige.

William Petzäll tog för kvällen rollen att vara den som försvarade så väl jämställdhet som demokrati. Den vältalige boråsaren menade att det var den så kallade ”mångkulturalismen” som hotade dessa. Sverigedemokraternas nya favoritord. Men det fanns luckor i Petzälls argumentation och skräckscenario.

När Petzäll skulle skildra ”mångkulturalismen” pekade han på ”särrättigheter” som finns i dagens Sverige. Han gav under kvällen två exempel: Lagen om hets mot folkgrupp, och instegsjobben. Vidare hade Petxäll den moderate riksdagsledamoten Abdirizak Waberi och segregationen på landets skolor som bevis för ”mångkulturalismen”.

Problemet är ju bara att lagen om hets mot folkgrupp knappast är vare sig en ”särrättighet” eller särlagstiftning. Oavsett vad man än tycker om lagens utformning så är den snarare en garant för att förhindra och förebygga folkmord. Vad det gäller de kraftigt kritiserade instegsjobben så kan inte heller dem kopplas samman med den befarade ”mångkulturalismen” . Säga vad man vill om denna arbetsmarknadspolitiska åtgärd men den är ju endast till för nyanlända invandrare. Det är varken så att den riktar sig åt vare sig särskilda kulturer eller för den delen folkgrupper.

Skulle Sverigedemokraterna på allvar ge sig ut och hitta spår av ”mångkulturalism” i dagens Sverige så skulle de snarare ge sig på instanser som Sametinget. Där kan man ju faktiskt på allvar snacka om den typ av särrättigheter som Sverigedemokraterna vänder sig mot.

De ytterligare bevisen för ”mångkulturalismen”, Abdirizak Waberi och segregationen på landets skolor, så uppstod en enorm förvirring. Jag passade på att fråga de närvarande SD:arna på plats om när man egentligen kan betraktas som svensk om man ska utgå från partiets ”öppna svenskhet” som Jimmie Åkessons pressekreterare Linus Bylund lyfte under kvällens diskussion. I partiprogrammet står som bekant: "svensk är den som uppfattar sig som svensk, och som av andra svenskar uppfattas som svensk".

Bylund blev lite gramse och sa att han inte kunde förstå att jag, som följt partiet så pass länge, kunde ställa en sådan fråga. Sen menade han att skrivningen i partiprogrammet borde bytas ut och att svensk är man när man känner sig som svensk. Bylund som också är ordförande för SD i Stockholm gick alltså emot sitt partiprogram och den så kallade öppna svenskheten som han en halvtimme hade vurmat för. Min följdfråga blev då om den avskydde moderate riksdagsledamoten Abdirizak Waberi kunde betraktas som svensk om han nu själv betraktade sig som en sådan. På den frågan fick jag inget svar. Det hade också varit intressant att veta om alla ”invandrarelever” som bara umgås med varandra, vilket Petzäll vittnade om under debatten, är svenskar om de själva definierar sig som det.

Om Bylunds, ur nationalistisk synvinkel, ihåliga svenskhet skulle vara gällande vad är det då SD är så upprörda över? Om lagen om hets mot folkgrupp och instegsjobben skulle plockas bort – skulle de vara nöjda då?

Och om Sverigedemokraterna nu alldeles plötsligt blivit partiet som försvarar den västerländska jämställdheten och demokratin varför attackerar inte partiet kristna fundamentalister i sammanslutningar som Livets Ord? Varför vill partiet på så väl riksdagsnivå som kommunalnivå inte skjuta till resurser till jämställdhetsarbete?

Inkonsekvensen var så uppenbar. Och retoriken så ihålig och flummig. Partinamnet Flumdemokraterna ligger nära till hands.

Min största rädsla

2011-05-24T03:02:00.000-07:00

Igår var jag "hemma" i Varberg. Nej, jag har aldrig bott där. Men det är stan där jag föddes och är man uppväxt i Frillesås så har man i regel fler minnen från Varberg än den intetsägande sovstaden Kungsbacka.

Jag var inbjuden av SKTF-klubben på Varberg Energi. En av mina bästa vänner från högstadie och gymnasietiden jobbar där. Och när jag kom dit igår efter en snabblunch på Sveriges i särklass bästa pizzeria, Campino, visade det sig att en liten Frillesåskoloni tagit plats innanför portarna till det välskötta kommunala energibolaget. Innan föreläsningen berättade VD:n om företagets utveckling. Det gick liksom inte att bortse från det faktum att grannkommunen Kungsbackas kommunpolitiker sålde ut sitt energibolag för tio år sedan. Lite cyniskt skrattretande när energibolagets VD kunde redovisa den goda utvecklingen för så väl anställda, företaget i sig och dess ägare. Det vill säga kommuninnevånarna.

Föreläsningen som jag var ditplockad för att hålla var "Hatet på nätet". Nej, den utgår inte ifrån den här bloggens kommentarsfält. Den berättar om bland annat vit makt-rörelsens aktivitet på nätet, den antimuslimska bloggosfären och konspirationssajter. Det går att läsa mer om föreläsningen här.

När det var dags för den sedvanliga frågestunden fick jag en fråga som jag sedan bar med mig ut i den halländska vårkvällen, som låg och lurade i bakhuvudet när jag såg HBK ännu en gång förlora snöpligt den här gången mot den nya ärkerivalen IF Ellos. Att jag och Varbergs hovpoet Geta Lööf såg matchen bland nedflyttade boråsare på en av stans pubar gjorde inte att förlusten kändes mindre tung. Frågan hängde kvar när jag gick och lade mig på Getas soffa, när jag klev upp och käkade frukost på stans trevligaste fik och när jag satte mig på tåget och bland annat passerade mitt älskade Frillesås.

En man i äldre medelåldern undrade vad min största rädsla var.

Inte personligt då. Inte den där klassiska frågan hur vida man som Expo-medarbetare känner sig hotad för att man jobbar med de frågor som man gör. Den frågan har ett standardsvar för den får jag varje dag. Ett enkelt och något självcentrerat svar på mannens fråga skulle kunna vara att någon i min närhet råkar väldigt illa ut. Men jag förstod att det var inte den typ av personliga svar som mannen räknande med. Jag skulle också kunnat ha svarat att min största rädsla var ett samhälle där yttersta konsekvenserna av den rasistiska och främlingsfientliga utpekarretoriken. Alltså etniska rensningar och att vi har ihjäl varann. Men vid närmare eftertanke så borde ju snarare rädslan för ett samhälle och samhällsklimat där dessa förödande lösningar kan få ett ordentligt gehör och förändras till sanningar vara än mer överhängande idag.

Och i den kommer tron eller snarare misstron på politiken. När jag tackat för mig och skulle lämna Varberg Energis lokaler så pratade vi lite om det där, mannen som ställde frågan, min kompis Micke och jag.

- Det känns som det enda som är viktigt nu för tiden är att vinna väljare, sa Micke.

Och så har det väl alltid varit. Men Micke utvecklade resonemanget om hur de politiska konflikterna snarare beskrivs som ett sällskapsspel eller en dokusåpa än det som formar vår vardag och verklighet. Jag höll med.

De politiska skiljelinjerna suddas ut. "Politiska analytiker" beskriver snarare "spelet" än de reella skillnaderna mellan de politiska blocken. Och de enda som lyckas skilja sig från mängden är partier som Sverigedemokraterna som både själva lyckas distansera sig från "spelet" men som också på så vis utnyttjar det genom att mena att alla tycker likadant. Och på ett sådant sätt blir vi som bor i det här landet stilla invaggade i en slags föreställning att den politiska konflikten som över huvudtaget existerar är mellan de som är för att 20 000 flyktingar och något fler anhöriginvandrare ska beviljas uppehållstillstånd per år eller inte. De olika synsätten ute efter ideologiska hemvister om hur landet ska drivas så väl ekonomiskt som socialt existerar liksom inte längre.

"Analytiker" som Lena Mellin på Aftonbladet skriver hellre om "vem som hänger löst" i det socialdemokratiska partiet än vad som är skillnaderna mellan de olika falangerna inom samma parti. I samma samhällsskildring som vi hela tiden pådyvlas har "kampen om storstadsväljarna" nästan fått en religiös betydelse. Inte genom att påvisa skillnaderna mellan de politiska alternativen utan istället ett enträget inhamrande om en idé om att i stort sett alla tycker lika. Och de som tycker olika är nästan mer väsensskilda som SD.

Det blev därför nästan lika skrattretande (och skrämmande) som vid VD:ns dragning innan gårdagens föreläsning när jag idag på morgonen läste Mellins analys av Thomas Bodströms nya bok där han tydligen går till attack mot allsköns partikamrater, politikerkollegor och annat löst folk. Enligt Mellin borde Bodström blivit partiledare för han har nämligen visioner. Jag ifrågasätter egentligen inte påståendet i sig. Jag är varken medlem i Socialdemokraterna eller något annat parti.

Det som är skrattretande och som på ett otäckt sätt symboliserar det samhällsklimat som aktörer som just Lena Mellin är en del av att skapa är de "visioner" som Mellin upptäckt när hon läst den där boken. Den före detta ministern vill nämligen, läs och häpna, byta namn på sin tidigare arbetsgivare. Han vill att det kort och gott ska heta "Socialdemokratiska partiet" istället för det nuvarande "Socialdemokratiska Arbetarpartiet". Mellin medger att det kanske inte är så revolutionerande i sig men att det tillsammans med några kortfattade politiska floskler ändå är visioner.

Jag är övertygad om att Lena Mellin och andra "politiska analytiker" hade hittat betydligt fler revolutionerande visioner om de bestämt sig för att skildra politiken på ett annat sätt än så som nöjessidorna följer Idol eller Melodifestivalen. Eller för den delen som Sportsidorna följer en sily season.

För det är nämligen min största rädsla. Ett samhälle där personkonflikter och kulter, intriger och för den delen kortsiktiga vinster i opinionen står över de stora avgörande visionerna om hur Sverige och världen ska se ut. För i ett sådant samhällsklimat kan de enkla lösningarna, utpekarretorik och främlingsfientlighet så lätt bli något att ty sig till.

Det är ju också nämligen så att vill man följa och ta ställning i just intriger så finns det än idag gott om dokusåpor. Det kan också de politiska "analytikerna" göra.

Fast de är väl lite för fina i kanten för det.

Sveriges mest ryssvänliga parti

2011-05-20T06:08:00.000-07:00

Margareta Sandstedt har gjort det igen. På dagens möte i riksdagens EU-nämnd ska han hon framfört något som bäst beskrivs som "ryssvänliga" åsikter. Vänsterpartisten Jonas Sjöstedt som själv var på mötet skriver så här på sin blogg:

"Dagens höjdpunkt, eller kanske snarare lågvattenmärke, kom inte oväntat Sverigedemokraterna med. När södra Kaukasus diskuterades tog Margareta Sandstedt (SD) ordet och anmälde avvikande mening. Hon tyckte inte att vi skulle bry oss om länder som Georgien och att Ryssland de facto ockuperar delar av landet. Andemeningen i hennes anförande var ungefär ”vi kan inte bry oss om att Ryssland ockuperar lite småländer här och där - makthavarna i Ryssland är för strategiskt viktiga för oss för att vi ska kritisera det”. En mindre debatt uppstod i nämnden och för en gångs skull var jag och Carl Bildt helt överens. Sandstedt bekräftade på en följdfråga att den ”noninternventionspolitik” gäller alla länder i Rysslands närhet, i princip även Baltikum och Finland".

Sjöstedt meddelar också, för säkerhets skull, att Sandstedts anförande har kommer att finnas med i det protokoll från mötet som senare publiceras av Riksdagen.

Förr om åren var Sverigedemokraterna och extremhögern några av dem som allra flitigast varnade för ryssen. Den inställningen har uppenbarligen förändras. Redan 1995 sa den nyss tillsatte partiledaren Mikael Jansson så här i ett tal:

”Islam i dag utgör ett lika stort hot mot västerlandet som kommunismen gjorde när den var som starkast”.

Den yttre fienden har alltså blivit en annan. Och då kan tidigare fiender alldeles plötsligt bli en vän. Och med tanke på den ryska regimens beteende i Tjetjenien och att merparten av dem som bor där råkar vara muslimer så kanske till och med Ryssland rent ut av är ett föredöme för dagens SD?

Slagträsidiotin

2011-05-19T08:21:00.000-07:00

Och så har det hänt igen. Imorgon är det dags för riksdagen att besluta om det så kallade "jobbskatteavdraget". Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, alltså partierna som tidigare gick under namnet "De Rödgröna", är föga förvånande emot denna reform. Det är även Sverigedemokraterna.

Och föga förvånande och lika jävla irriterande som vanligt gastar nu företrädare för regeringspartierna och deras sympatisörer i form av Timbro-debattörer och annat löst folk att "S, MP och V samarbetar med Sverigedemokraterna". Ja, det står faktiskt så i ett pressmeddelande från Folkpartiets Gunnar Andrén. Andrén säger också i sitt pressmeddelande att "oppositionen har inga egna gemensamma förslag, utan kan endast enas om vad de är emot".

Vänta nu. Förespråkar Andrén en tvåpartistat? Kan det inte vara så att partier som inte råkar vara i regeringsställning faktiskt kan tycka olika men ändå landa i samma slutsats? Och om partierna i det här fallet inte ens har ett gemensamt förslag - hur fan kan de då samarbeta?

Anledningen till att jag blir så fruktansvärt förbannad på denna sandlåderetorik är att de två vardera "blocken" och dess påhejare gör allt de kan för att slänga Sverigedemokraterna på varandra. Det är så barnsligt och destruktivt att man kan ställa sig frågan om de ens är upprörda och bekymrade över att SD de facto sitter i riksdagen. Sverigedemokraterna har blivit ett tacksamt slagträ för så väl Alliansen som det tidigare regeringsalternativet "De Rödgröna".

När regeringen får igenom sin politik gör de gemensam sak med SD, brukar det heta från deras motståndare.
När regeringen inte får igenom sin politik så beror det på att partierna som inte sitter i regeringen samarbetar, hävdar regeringen och deras påhejare.

Orsaken till detta är mycket enkel. Det finns inget intresse för att på allvar analysera så väl Sverigedemokraterna som parti som dess väljarbas.

Socialdemokratins tandlösa strategi inför valet "att måla in SD i högerburen" istället för att angripa partiets faktiska politik och konsekvenserna av denna påvisade det totala ointresset från arbetarrörelsen att sätta sig in så väl partiets politik som väljarundersökning på väljarundersökning som påvisat att SD-väljaren varken betecknar sig till höger eller vänster.

Och från högerhållet tycks det vara likadant. Timbro-VD:n Markus Uvell som också har skrivit på boken "Folkhemspopulismen" där han skiter i forskning och väljarundersökningar och istället har intervjuat några random SD-väljare och kommit fram till SD-väljarna är lite missnöjda och att det är sossarnas fel är inne på samma linje - fast från sin kant.

Båda parter missar målet. De som röstar på SD röstar givetvis på SD för att de tycker som SD och känner igen sig i partiets beskrivning av samhället. Tror man på ett öppet och demokratiskt samhälle så är således Åkessons parti inte missnöjesparti i mängden. Och då kan man inte hålla på att slänga partiet emellan sig som någon slags smutsig handske eller "Svarte Petter".

Om sittande regering menar allvar med den utredning om intolerans som nu är tillsatt och om oppositionspartierna som inte råkar heta Sverigedemokraterna menar allvar med sin så kallade antirasism då kanske det är läge att ta Sverigedemokraterna och partiets framgångar på allvar istället för använda partiet som ett tacksamt slagträ mot varandra.

För de enda som gynnas av en sådan strategi är hör och häpna: Sverigedemokraterna.

----

Långt innan SD satt i riksdagen skrev jag om det här. Läs gärna.

Föreläsningarna från Forum mot rasism

2011-05-16T11:41:00.000-07:00

I lördags var vi ett gäng som samlades på ABF-huset i Stockholm och anordnade Forum mot rasism. Nedan följer Bambuser-sändningen från första delen av forumet:

Del 1: Mona Sahlin inleder forumet. David Lagerlöf presenterar Expo Researchs årsrapport "Vit makt 2010". Jonathan Leman "Konspiratism och högerextremism". Alex Bengtsson: Högerpopulister då och nu.

Skotten i Ådalen - en del av det svenska kulturarvet

2011-05-12T06:39:00.000-07:00

I helgen är det 80 år sedan fem demonstranter sköts ihjäl av militär i Lunde i Västernorrland. De fem arbetarna deltog i en massiv demonstration på upp emot 4000 upprörda arbetare. Demonstrationen var ett resultat av den strejk som då pågick. Man ville protestera mot en grupp strejkbrytare. Militär valde då att beskjuta den stora demonstrationen. Fem personer omkom. Eller mördades om man nu vill beskriva det med sådana ordalag.

Skotten i Lunde 1931, eller skotten i Ådalen som de ofta beskrivs som, är ett djupt sår i så väl den svenska arbetarrörelsen som i den berörda regionen. Så väl politiker som myndigheter har mestadels valt att inte lyfta upp denna händelse förutom i politiska diskussioner och debatter. Det har också i perioder pågått en strid om att demonstrationsvägen i Lunde ska kulturminnesmärkas eller ej. Jag menar att det borde vara en självklarhet.

Händelsen i Ådalen 1931 är definitivt en del av det så väl västernorrländska som det svenska kulturarvet. Kulturarvet består nämligen inte enbart av positiva saker att romantisera och höja till skyarna. Kulturarvet är mer än en nationalistisk vurm. I det svenska kulturarvet måste också mörka sidor få finnas. Händelser och skeenden som format samhällen, bygder, rörelser och ibland hela nationen. Skotten i Ådalen är en sådan händelse. Precis som Jönköpingskravallerna 1948 och för den delen folkomröstningen i Sjöbo 1988.

Den som propagerar för att mer resurser ska läggas på det svenska kulturarvet och att dessa i sin tur endast ska gå till sådant som förskönar den svenska historieskrivningen är ute och cyklar så det står härliga till. Nu inför den 80-åriga minnesdagen av skotten i Ådalen så tycker jag att det är hög tid att denna tragiska händelse får den plats viktiga plats i historieskrivningen där den förtjänar. Att ta den på allvar ses som en del av det svenska kulturarvet.

Sjöbo, de 14 orden och hotet från muslimerna

2011-05-09T14:02:00.000-07:00

Under söndagseftermiddagen ägnade jag mig åt att lyssna igenom ett gäng gamla avsnitt av fantastiska P3 dokumentär. En dokumentär som jag tidigare hade missat var den om folkomröstningen om flyktingmottagandet i Sjöbo. För att göra en lång historia kort och inte mata trollen redan nu så låt oss bara konstatera att de lokala avdelningarna för Centerpartiet och Moderaterna som styrde kommunen inte ville teckna avtal med dåvarande Invandrarverket. Från början handlade det om att kommunen skulle ta emot 25 flyktingar per år. När kommunen motsatte sig detta så föreslog Invandrarverket en minskning till 15 flyktingar per och att flyktingmottagandet skulle börja ett par år senare. Men de styrande politikerna i den skånska kommunen fortsatte att motsätta sig flyktingmottagningen. Jag kommer till politikernas argument om en stund.

Trots uppmaningar från Centerns partiledning om att ändra sig så stod Sjöbos starke man och kommunalråd Sven-Olle Olsson fast vid sin åsikt. Majoriteten i Sjöbos kommunfullmäktige drev också igenom en folkomröstning om flyktingmottagande. Och för att få igenom ett "Nej" till det eventuella flyktingmottagandet tog Sven-Olle Olsson och hans vänner hjälp av fascisten Göran Englund från Nysvenska Rörelsen som författade den broschyr Nej-sidan delades ut. Det var samarbetet med Englund som senare skrev förordet till Lars Adelskoghs förintelseförnekanade bok "En tom säck kan inte stå" som fick dåvarande centerledning att till slut utesluta Sven-Olle och hans närmaste ur partiet.

Resten är historia. Vi vet alla hur folkomröstningen slutade. Och det här blogginlägget handlar inte om hur vida det är bra eller dåligt med folkomröstningar om flyktingmottagande. Det kan vi diskutera någon annan gång. Så även internettroll.

Något som slog mig när jag lyssnat på dokumentären var Sven-Olles argumentation mot flyktingmottagandet. På många sätt är den exakt den samma som flyktingmotståndares argumentation idag. Och de som ville ta emot flyktingars argument är likande med de som används idag.

- Det var bostadsbrist i Sjöbo, hävdade flyktingmotståndarna.
- En överdrift som snabbt gick att lösa, menade JA-sidan.
- Flyktingmottagandet leder till kriminalitet för "sydlänningar" är mer temperamentsfulla, menade flyktingmotståndarna.
- Kriminalitet sitter inte i generna, svarade JA-sidan.
- Det skulle mer eller mindre välla in flyktingar i kommunen, förutspådde flyktingståndarna.
- HALLÅ! Vi ska ta emot 15 flyktingar per år. 15 flyktingar!, försökte JA-sidan.

Så långt inte så mycket nytt under solen. Bostadsbristen plockas fram ibland. Så även arbetslösheten. Kriminaliteten är paradgren från flyktingmotståndets sida. Idag handlar det dock inte så mycket om "temperament" utan snarare det numer "kultur-argumentet". Det sistnämnda argumentet ligger också helt i linje till dagens påståenden om massinvandring.

Men det fanns också ett annan argument som Sven-Olle Olsson använde sig av. Och som hela tiden ligger så där lite grann i bakgrund i dagens flyktingpolitiska debatt.

Det "svenska folket" skulle om några generationer inte längre se ut som det gjorde då, menade Sven-Olle Olsson. De blonda barnen skulle bytas ut mot något annat. På öppet rasistiska sajter på nätet, i vit makt-rörelsens retorik och så även i den så kallade etnopluralistiska propagandan som Nationaldemokraterna och nykomlingarna i Nordisk Ungdom använder sig av är det dessutom som centralt.

Det handlar om en medveten strategi från "systemet", enligt dessa rörelser. "Systemet" vill byta ut det "svenska folket". "Raser" och "folk" ska blandas upp och med denna, enligt dessa rörelser, fruktansvärda politik förintas det "svenska folket". För enligt i alla etnopluralistgänget i ND så har det "svenska folket" funnits i 6000 år. Delar av vit makt-rörelsen använder sig också frekvent av den amerikanske nazifilosofen David Lanes så kallade "14 ord" som lyder: "Vi måste säkra existensen för vårt folk och en framtid för våra vita barn".

Följer man dessa så är givetvis en flyktinginvandring från exempelvis Afrika och Mellanöstern omöjlig.

Sverigedemokraterna använder sig givetvis sig inte av de fjorton orden. Partiet som förespråkar det man kallar för "öppen svenskhet" och "assimilering" ser kulturen som det viktigaste även om etnisk homogenitet fortfarande är utskrivet i partiprogrammet. Däremot så varnar partiet gång efter annan att "svenskarna" snart kommer att vara en minoritet i "sitt eget land". På lokala hemsidor kan man också exempelvis läsa att "svenskarna" kommer vara en minoritet i Stockholmskommunen Järfälla 2036, om man ska tro partiets lokala hemsida.

Men om man samtidigt ska tro Sverigedemokraternas tal om "den öppna svenskheten" så är väl en sådan uträkning helt omöjlig att göra. Enligt "den öppna svenskheten" är man ju dessutom svensk om man själv uppfattar sig som svensk och uppfattas som svensk av andra. År 2036, i ett sverigedemokratiskt mönstersamhälle, borde väl "icke-svenskarna" assimilerats och blivit så pass "svenska" att de uppfattas som sådana? Eller?

Är det möjligen så att vissa människor, även enligt SD, inte kan bli svenskar. Finns det ett självändamål att behålla en viss utseendetyp och att denna utseendetyp också har en viss kultur, mentalitet och exempelvis temperament kopplad till sig? Man inte ens dessa egenskaper med modersmjölken. Man har dom i generna eller sitt "andliga väsen" om man vill vara riktigt new age-flummig som vissa nazister är.

Under dagen har jag fortsatt tänka på det där. Sven-Olle Olssons retorik tycks också ha överförts i den antimuslimska retoriken. Muslimerna kommer som ni säkert känner till att ta över Sverige genom att de förökar sig något kopiöst, menar ju den antimuslimska rörelsen med SD i täten. Har även muslimerna sina negativa egenskaper medärvda eller kan dessa bli svenskar och fortsätta skaffa sig en massa ungar på "svensk" mark om de bara slutar vända sig mot Mecka hela jävla tiden? Eller är det så att de aldrig kan bli svenskar för att de råkar komma, ursprungligen, från en annan del av världen där man ser annorlunda ut än en grisbonde från Sjöbo eller en broiler från Sjöbo?

Är den enda lösningen på problemet med den "demografiska bomben" som så ofta muslimers påstådda barnafödande beskrivs som av den antimuslimska rörelsen det samma som Sverigedemokraternas idol på senare år, kanadensaren Mark Steyn, beskriver i sin bok "American allone" som sverigedemokratiske riksdagsledamoten Josef Fransson har översatt delar av och tidigare publicerat på sin blogg?

Så här skriver Steyn:

”Varför föll Bosnien ned i den värsta slakten sedan andra världskriget? Under trettio år före sammanbrottet hade serbernas andel av den bosniska befolkningen minskat från 43 till 31 procent, medan muslimerna ökat från 26 till 44 procent. I en demokratisk tidsålder kan man inte övervinna demografi – utom genom inbördeskrig. Serberna förstod det, liksom andra européer kommer att förstå det i en nära framtid: om man inte kan föröka sig snabbare än dem återstår att skjuta av dem.”

När jag tänker efter så är stegen mellan Sven-Olle Olsson, David Lanes "14 ord" och dagens antimuslimska propaganda inte så många ändå.

Om antirasistiska strategier

2011-05-08T12:55:00.000-07:00

Det har varit en vecka då strategier för att motverka intolerans äntligen har kommit upp på dagordningen ordentligt. Regeringen med Erik Ullenhag i spetsen har tillsatt en utredning för hur intolerans, rasism och främlingsfientlighet ska motverkas. Helt enligt de skrivningar som finns i föreskrifter. Sverigedemokraternas ungdomsförbund kände sig föga förvånande träffade och lanserade en motkampanj mot den "indoktrinering" som bedrivs i skolorna. Snacka om gulity by association.

Att Björn Söder dessutom härjade på Twitter om hur att Expo bjuds in av skolor och att detta var fruktansvärt fick nästan komisk karaktär då skolan som Svenska Dagbladet skrev om var en skola som SD skulle kalla för "mångkulturell skola" och att diskussionerna som vår medarbetare som vi har haft om alla slags former av intolerans. Även om den enda intolerans som SD på allvar erkänner. Alltså, det partiet kallar för "svenskfientlighet". Nu ska då de unga sverigedemokraterna komma ut på landets skolor och dela ut "motargumenterande" flygblad och propaganda mot denna typ av undervisning och dialog. Lycka till, säger jag. Snacka om att skita i det blå skåpet.

Nu till något annat.

Det har också varit en vecka då det, mig veterligen, har kommit en omfattande rapport om motstrategier mot organiserad främlingsfientlighet. Tankesmedjan Fores har kommit fram till följande slutsatser efter att ha studerat kommuner där just SD backade i senaste valet. Rapporten kommer fram till tre viktiga slutsatser:

* Främlingsfientliga partier ska behandlas på ett byråkratiskt korrekt sätt för att minska deras möjligheter att utmåla sig som martyrer.
* De andra partierna ska inte överge höger-vänster-konflikten, och inte heller anamma främlingsfientliga partiers beskrivningar av verkligheten.
* Den viktigaste slutsatsen är att det är det civila samhället som har den största möjligheten att påverka. Genom att höja rösten och protestera mot de främlingsfientliga krafterna går det att trycka dem tillbaka.

Säker inte så mycket under solen för en del. Men låt oss göra en internationell utblick.

Det här veckoslutet har det varit lokalval i Storbritannien. Det högerextrema British National Party (BNP) har mer eller mindre utraderats i valen. Detta trots att samhällsdebatten på de brittiska öarna snarare har förskjutits den senaste tiden åt det nationalistiska och främlingsfientliga hållet.

Det man ska vara väl medveten om är att BNP är bra mycket mer radikala än vad dagens Sverigedemokraterna är. Partiets svenska motsvarighet är snarare det Södertäljebaserade Nationaldemokraterna. Men det är ändå på många sätt häpnadsväckande att ett parti som så sent som för ett par år sedan valdes in i Europaparlamentet och på allvar knackade på dörren till det brittiska parlamentet fallit samman så pass fort.

Svaren är säkert många. Men ett av dom är definitivt det antirasistiska nätverket Hope not hate. Ett initiativ som just agerat lokalt i det civila samhället. Konceptet är enkelt. Det bygger på klassiskt folkrörelsearbete med ett tydligt budskap. Hope not hate. Hopp inte hat. Ingen i samhället tjänar på att vi går runt och skuldbelägger varandra. Låt oss istället fokusera på vad som ska göras bättre. Det kan låta som klyschor och kanske är det så. Men i samhällen där rasistiska och främlingsfientliga vill koppla varandra negativ förändring av människors vardag till vissa kulturer eller invandring så behövs en motbild som inte bara är en glättig affisch, någon söt liten knapp eller en kändisgala i TV. Det krävs människor som går ut i de berörda samhällena och ger en motbild till rasisternas och de främlingsfientligas världsbild och lösningar.

Nu är inte SD precis som BNP och Sverige är inte som England. Men i Sverige finns en tradition av att människor går samman och tillsammans och samlas kring idéer, stora som små. Och även om Jimmie Åkesson är en betydligt skickligare och mer rumsren politiker än BNP:s Nick Griffin så är SD som parti fortfarande det parti som symboliserar den svenska intoleransen. Det visade partiets ungdomsförbund och Björn Söder ännu en gång den här veckan.

Frågan den som inte ställer upp på SD:s världsbild, kanske ännu en gång, bör ställa sig är om det inte är dags att lägga saker som organisationsegoism, överdramatiserade ideologiska bindningar och annan smörja åt sidan för ett tag. Jag tror att det handlar om att skilja äpplena från päronen. För i parlamenten och partierna ska givetvis de politiska konflikterna bestå. Det är viktigt - vilket också Fores rapport påvisar. Men i arbetet mot intoleransen krävs något annat än partierna. Någon form av ett antirasistiskt initiativ.

Rasismen gör så att våra drömmar slås sönder

2011-05-03T01:38:00.000-07:00

Under den senaste veckan har jag haft ett gäng samtal som har fått mig att fundera. Diskussionerna har inte på något sätt varit unika. De har berört en fråga som allt mer än ofta dyker upp men det blev så slående igår kväll.

Igår kväll var jag i Ystad i Skåne. Jag var inbjuden av Gudrun Schyman och Feministiskt Initiativ för att föreläsa om Europas extremhöger på biografen Scala. Under frågestunden ställdes det frågor om vitt skilda saker. Den förda migrationspolitiken dök upp. Det gör den allt mer ofta. Det är bra, tycker jag. Det känns som allt fler börjar engagera sig och få upp intresset för den flyktingpolitiken.

Det hela aktualiseras dessutom hela tiden då Sverige gång efter annan utvisar människor på högt tvivelaktiga grunder. Nu senast den sjuka uzbekiska kvinnan och hennes två dödshotade barn som bland annat DN rapporterat om. En av åhörarna ställde frågan hur vida politiker och tjänstemän förhåller sig till Barnkonventionen. Gudrun Schyman vittnade om att det ofta i handlingar från kommuner och myndigheter står att "Barnkonventionen har tagits i beaktning". Det självklara vore ju givetvis att Barnkonventionen var inskriven i lagen.

Nåväl, som jag så ofta skriver. Många frågor ställdes och företrädarna från FI tog chansen att profilera sig som partiet som tar tydlig ställning mot rasism och diskriminering. Jag poängterade, som jag gör hos alla partier jag besöker, att det parti som på allvar profilerar sig som både extremhögern och intoleransens i samhällets tydligaste motståndare har också framgång att inhämta.

Efter föreläsningens slut begav jag mig till Pågatåget mot Malmö. På tåget träffade jag en tjej som alltså var en av alla dom som under den senaste tiden satt griller i huvudet på mig. Hon hade varit på föreläsningen men hade inte haft tid att ställa frågor, tyckte hon. Och kanske var det lika bra då diskussionen som vi hade där på tåget var betydligt bättre ha på en tågresa än efter en föreläsning i en biosalong i skånsk småstad.

Hon berättade sin historia. Hon har sedan länge drömt om att bli polis. Men efter att ha jobbat i perioder inom kriminalvården kände hon sig tveksam till att försöka uppfylla sin dröm. Det är mer regel än undantag, berättade hon, att kollegor drar rasistiska skämt och talar om invandrare som grupp som kriminella, våldsamma, giriga och opålitliga. Hon berättade att där hon jobbat så har det varit vardag att tala om människor med utländsk bakgrund på ett sätt som inte bara lät främlingsfientligt utan rent av människofientligt. Kvinnans hopplöshet var gripande. Hon berättade om hur hon testat alla slags argument. Hur hon påvisat och påtalat för sina kollegor att de förde sig med faktafel och en människosyn som byggde på att de drog alla över en kant. Vidare berättade hon hur hatbrottsutbildningar och liknande "skämtats bort" som "tyckasyndomkurser". Hon sa sen, märkbart uppgiven, att situationen blivit så pass nedbrytande att hon inte hade lust att gå till jobbet. Och den där drömmen om att bli polis kändes än mer avlägsen.

Och hon är inte ensam. Jag får gång efter annan höra liknande historier. Från helt andra sammanhang. Det är skolor som hör av sig som har problem med att rekrytera ungdomar med olika etnisk bakgrund då skolan har en stämpel som en "främlingsfientlig skola". Hur elever med utländsk bakgrund sökt sig till en viss typ av yrkesskola med slutat efter bara någon vecka då de fått höra att de inte höra hemma där. Och likt för kvinnan på tåget mellan Ystad och Malmö så går drömmar i kras. Drömmen om att en dag bli lantbrukare, svetsare, snickare, elektriker eller vad det nu kan vara.

Jag stöter också på, alldeles för ofta, människor som den där familjen från Göteborg som flyttat till och från Frillesås. Människor som kanske närs ut av en dröm om att starta sin egen verksamhet i ett samhälle och flyttar ut till en kranskommun eller ett samhälle på landsbygden men flyttar tillbaka till förorten eller staden igen på grund av det där nedbrytande. Jargonger som övergår i attityder som övergår i glåpord som övergår i trakasserier och som allt för sällan slutar med att dom faller i en rättegång med rubriceringen hatbrott.

Och ja. Jag träffat också människor som gör och har gjort den omvända resan. Som flyttat till en förort till en stad men som flyttat igen på grund av liknande incidenter som ovan.

På tåget hem från Skåne ser jag på Facebook att det tydligen snöar i Stockholm. Jag ägnar inte så många tankar åt det. Snarare tänker jag på kvinnan som drömde om att bli polis men som nu har slutat drömma. Jag tänker på familjen från Irak som flyttade till Frillesås men som flyttade tillbaka till Göteborgsförorten efter att barnen trakasserats. Jag tänker på alla människor som oavsett ursprung och kön dagligen drabbas av den rasism som är så jävla uppenbar men som man inte får tala om i det här landet för då trashar man väl den nationella självbild av Sverige som ett tolerant och jämställt land.

Ja, jag vet. Ni är många som läser den här bloggen som i detta nu eller kanske redan innan ni nått dessa rader skriver om "invandrares" rasism och "det är så här det går i ett mångkulturellt samhälle". Dra något gammalt över er, snälla. Eller kolla på den här filmen .

Rasismen, oavsett vem som är avsändare och vem som drabbas, är ett vår världs största hot. Och när det kommer till Sverige så är det uppenbarligen så att den kväver människor från att förverkliga sig själva och uppnå sina drömmar.

Det kollektiva skuldbeläggandet, föraktandet och förminskandet av den som inte är som en själv och den utbredda olusten till att se människor som individer drabbar inte bara just enskilda personer när deras vardag blir ett helvete och drömmarna slås sönder.

Det är också en ekonomisk kostnad för samhället. Så kallade "invandringskritiker" vill gärna räkna på så väl invandringen som "mångkulturens" kostnader. Låt oss vända på det. Varför räknar ingen på vad rasismen kostar oss skattebetalare?

Nej, det skulle vara omöjligt. För så får man väl inte säga i det här landet...

Nej, världen fungerar inte som partiet Sverigedemokraterna

2011-04-30T05:15:00.000-07:00

"Det finns en hemlig judisk konspiration som styr världen" eller "Muslimerna håller på att ta över världen" är två vanliga konspirationsteorier som olika delar av extremhögern basunerar ut. Och det finns tydligen bevis för detta. Böcker som Sion vises protokoll och den så kallade Eurabialitteraturen ger "sanningssägare" fog för sina konspirationsteorier. Och det finns som ni säkert vet fler konspirationsteorier. Förintelsen har aldrig ägt rum, World trade center-attacken var ett "inside job" och det brittiska kungahuset styr världen är några andra teorier som florerar på nätet och i delar av så väl extremhögern som i andras propaganda.

Även om konspirationsteorierna skiljer sig ifrån varandra så finns det en del likheter mellan dessa. En gemensam beröringspunkt är föreställningen om en hemlig elit som för "oss" som i allmänheten bakom ljuset. Hemliga beslut, hemliga sällskap och hemliga dokument som står över exempelvis den parlamentariska demokratin. Jag har i tidigare ett blogginlägg skrivit om både Sanningsrörelsen och SD:s konspirationsteorier och dess likheter. Läs gärna det.

Nu visar nya psykologiska studier från England att dom som tenderar att tro på konspirationsteorier ofta är personer som själva kan tänka sig att manipulera och konspirera. Min snabba analys blir således att dom som bygger sin världsbild på just konspirationsteorier ofta är människor som själva befinner sig i sekteristiska miljöer där manipulerande, hemlighets och intrigmakeri hör till vardagen.

Till dessa kan man ju bara säga att nej "Världen fungerar inte som partiet Sverigedemokraterna". Eller att nej "Världen fungerar inte som Sanningsrörelsen".

Läs mer om studien här.

Det Du inte ville höra i Angered

2011-04-28T08:30:00.000-07:00

Det var en lång dag igår. Klockan tjugo i fem på morgonen gick taxin till Centralstationen. Sedan färdades jag ner genom ett vårsoligt Morgonsverige. Till Höör. Klassisk högerextrem mark. Det var i Höör som Sverigedemokraterna tog ett av sin första kommunala mandat 1991. Och det var i Höör som Sverigedemokraternas vice ordförande under delar av 1990-talets första hälft, Tina Hallengren-Bengtsson, dök upp i Hitleruniform på bokbål hos Nationalsocialistisk Front. Lägret anordnades på mark som ägdes av sverigedemokraten Anders Westergren som representerat partiet i kommunfullmäktige sedan 1994 och under en tid var andre vice partiledare. Det var också i Höör som Björn Söder skaffade sig sin första parlamentariska erfarenhet när han valdes in i fullmäktige i kommunen 1998. I senaste valet fick SD 11,9 procent i Höör. Nåväl.

Jag var inbjuden för att föreläsa på stiftsgården på en konferens som anordnades av Lunds stift. Det blev en odyssé i den skånska extremhögerns och högerpopulismens historia och politik. Präster, diakoner och andra närvarande vittnade också om så väl främlingsfientlighet och intolerans i regionen. Efter min föreläsning tog etikforskaren Elisabeth Gerle vid. Gerle höll en fenomenal föreläsning utifrån sin bok "Farlig förenkling" där hon beskriver hur främlingsfientliga krafter i sin iver att smutskasta exempelvis muslimer använder sig av lösryckta citat ur religiösa texter. Gerle gav perspektiv som jag inte riktigt har reflekterat över så ofta. Hon hade från början undersökt Danskt Folkepartis retorik och fann att SD hade tagit efter även där. Det var en bra förmiddag i Höör. Och idag talades arrangören och jag vid om ett djupare samarbete.

Efter Höör så tog jag tåget norrut. Jag tog mig till Göteborg och via Västkustbanan passerade jag min älskade hembygd. De halländska småstäderna och byarna flög förbi. Och jag önskade att jag hade haft tid att stanna till och exempelvis hälsa på min syster i Halmstad, vänner som Geta Lööf i Varberg eller för den delen stanna till i Frillesås och hänga med min far ut på sjön. Om han nu har kommit igång med sjötungefisket...

Men det fanns varken tid eller någon tågstation i Frillesås den här dagen heller. Jag hamnade i Göteborg och åkte först en sväng förbi min kompis Falle i Hammarkullen. Sedan begav vi oss gemensamt ut till Blå stället i Angered där jag var inbjuden för att
föreläsa om den europeiska extremhögern. Det blev en välbesökt lokal. Och jag försökte trots tröttheten i kroppen att förklara skillnaderna mellan de olika partierna. Deras ideologiska rötterna och så den ständiga käpphästen: Vill man arbeta mot dessa partiernas frammarsch så måste man också börja tala om utpekarretoriken och det kollektiva skuldbeläggandets yttersta konsekvenser. Man måste också, menar jag, erkänna intoleransen och inte bortförklara den som endast ett resultat av exempelvis nedskärningar.

Efter någon timmes föreläsning var det dags för frågestund. Det blev många frågor. Om alltifrån antimuslimska Swedish Defence League till rasism inom fackföreningsrörelsen. I mitten av frågestunden så räckte Du upp handen. Ja, jag skriver till just Dig. För jag vet att Du läser den här bloggen. Du är en av alla ni som skriver, och som jag låter, kommentera anonymt här. För till skillnad från sådana bloggar och sajter som Du gillar så vill jag även låta er som inte håller med mig få komma till tals. Dels för att jag är en vän av yttrandefriheten men också för att det hat och de förenklingar som ni sprider kan vara bra för andra att ta del av. Speciellt för dom som på självaste allvar bara tror att sådana som Du bara är lite allmänt missnöjd med hur samhället fungerar.

Du ställde en fråga. Men först konstaterade du att våldsbrott som du läser om i tidningar ofta begås av invandrare. Du frågade mig sedan varför jag aldrig skrev om dessa brott. När jag sa att jag gör det men jag inte tror att kriminalitet beror på vilken etnisk bakgrund man har. Du sa att jag och tidskriften Expo vars redaktion jag är medlem i aldrig skriver om svenskar som blivit mördade och utsatta för brott. Jag svarade att det gör vi visst. Att Expo skriver om organiserad rasism och intolerans och när etniska svenskar blivit mördade av organiserade rasister så skriver vi om det. Jag sa också för säkert tusende gången i mitt liv att Expo gång efter annan också fördömer det politiska våld som exempelvis sverigedemokrater blir utsatta för. Att min och Expos motto är "Ska man försvara demokratin så får man hålla sig till demokratins spelregler".

Men Du ville inte lyssna. Utan istället reste du dig och sa att jag lider av ett psykotiskt tillstånd och en besatthet av Sverigedemokraterna. Och Du hade bevis för detta. I en intervju i Göteborgsposten i början av året hade jag sagt att jag var mobbad när jag gick på mellanstadiet. Det var din psykoanalys. Sen pekade du på din t-shirt som det "I am a motherfucker" på och så lämnade du lokalen.

Jag fick aldrig berättat för dig att jag så väl granskar som ifrågasätter partier som Sverigedemokraterna för att det är på grund av att jag är av den uppfattningen att dessa partiers politik leder till ett splittrat samhälle. Där människor är rädda. Där människor bestämt sig för hur andra är innan dom ens pratat med personen ifråga. Och för att jag i min närhet har haft människor som sympatiserat med dessa idéer. Och nej. Det var inga människor som mobbade mig. Det är människor som trots att jag föraktar deras åsikter så kan jag ta en öl med dom på Bar Mona-Lisa hemma i Frillesås.

Men du ville inte lyssna. Du reste dig och gick. Du hade redan bestämt dig. Och jag kommer fortsätta att vara ledsen över att Du inte tog dig tid och stannade en stund till. Jag tror inte att Du hade ändrat uppfattning om vare sig mig eller dom idéer som jag står för men jag hade åtminstone hade i sånt läge haft lite lättare att hysa förståelse för dig.

Alla slags foliehattar på

2011-04-25T13:17:00.000-07:00

På DN.se läser jag att Khalid Sheikh Mohammed, som har hävdat att han var mannen bakom 11 september-attacken 2001, ska ha påstått i förhör att al-Qaida gömt en atombomb i Europa och att denna ska utlösas om Usama bin Ladin skulle fångas. Det är Wikileaks som har varit i farten igen och publicerat filer. I filerna står tydligen också att samma terrorgrupp som låg bakom 11 september-attackerna också planerade ett liknande dåd i London.

När jag läser nyheten så blir jag rädd. Inte för att en eventuell bomb ska explodera utan snarare för att diverse konspirationsteoretiker ännu en gång kommer fira julafton. Foliehattarna i den så kallade Sanningsrörelsen kommer fortsätta sprida sin antisemitiska dynga om att attackerna den 11 september var ett "inside job" och att någon slags hemlig maktapparat har riggat det hela medan Kent Ekeroth och hans antimuslimska kompisar kommer att använda de nya uppgifterna för att kollektivt skuldbelägga Europas alla muslimer.

För den som tror på demokrati och öppenhet handlar det som vanligt om att vara vaksam och undvika alla former av kategorisering av människor och kollektiv skuldbeläggning.

Åkessonbourgasin framförallt

2011-04-19T11:29:00.000-07:00

Allan Jönsson är i blåsväder igen. Jönsson, med bakgrund i Skånes Väl och Framstegspartiet, riskerar nu uteslutning efter att bland annat ha kritiserat Jimmie Åkesson och resten av SD-elitens höga löner. Björn Söder sa i en intervju i Sveriges Radio att Jönssons agerande "inte är acceptabelt". Det är uppenbarligen inga problem för SD-företrädare ute i landet att förtala politiska motståndare. Det kan man till och med belönas med en riksdagslön för likt partiets andre vice ordförande Carina Herrstedt som dömts för att ha förtalat journalisten och vänsteraktivisten Fredrik Jönsson. Det är heller inga problem att sprida antisemitiska konspirationsteorier till partikamrater likt den sverigedemokratiske nämndemannen Erik T Johansson eller för den delen förneka Förintelsen på nazistiska forum som den sverigedemokratiske kommunpolitikern Christian Hendlertz från Klippan.

Men att kritisera Jimmie Åkesson och hans närmaste anhang det är "inte acceptabelt". Inte om det sker via "externa medier", menar Björn Söder. Sverigedemokraterna framstår allt mer som den högerextrema sekt partiet en gång var. Den enda skillnaden är egentligen att nu har partiet faktiskt inflytande över landets väl och ve.

Skulle SD kasta ut Allan Jönsson så förlorar partiet en av sina mest färgstarka politiker. Det är lite bisarrt egentligen att Allan inte är en av de 20 riksdagsledamöterna som företräder partiet.

Jag minns första gången jag stötte på Allan. Det var i hans hemstad Bjuv 2006. Jag och ett par kollegor hade åkt till den lilla skånska bruksorten där den den årliga Bjuvsfestivalen anordnades. Bland sockervaddstånd, panflöjtsindianer och knallar kom en kortege med gamla raggarbilar åkandes till folkets stora jubel. Längst fram i kortegen satt en man på en släpkärra, iförd kungakrona, mantel och med en spira i handen. Det var Allan Jönsson som inte bara var SD:s frontfigur i Bjuv utan också ordförande i den populära motorföreningen Old Wheelers. Allan har också varit lokal fackordförande på sin arbetsplats. Snacka om lokal förankring.

Inte konstigt att Allan Jönsson är Bjuvs mest kryssade politiker och att just Bjuv efter valet 2010 är Sverigedemokraternas starkaste fäste.

Men i Sverigedemokraterna så är det partibourgasin framförallt som gäller. Eller Åkessonbourgasin, om vill uttrycka det så. Och med en sådan sekteristisk partikultur blir det svårt med lokal förankring. Lokal förankring bygger nämligen också på att ha färgstarka individer även på lokal nivå. Och färgstarka personer brukar gå mot strömmen. Precis som Allan Jönsson.

Foto: Mattias Poulsen.
---

Läs gärna min artikel om Bjuvsfestivalen från 2006.

Sannfinländarna har något som SD bara skulle kunna drömma om

2011-04-17T23:11:00.001-07:00

Sannfinländarnas valframgång under gårdagen var givetvis historisk. Partiet som har lika många år på nacken som Danskt Folkeparti kommer med största sannolikhet få en stor eller inverkan på den finska politiken.

Någon vänsterdebattör skrev på Twitter att "Jimmie Åkesson gratulerar världens enda svenskfientliga parti" och att det säger en del om Sverigedemokraterna. Klockrent på många sätt då en av Sannfinländarnas profilfrågor under åren har varit just partiets krav på att svenskundervisningen ska borta från de finska skolorna.

Men det finns andra, stora och vitala, skillnader mellan Sannfinländarna och Jimmie Åkessons parti som behöver påvisas dagar som dessa då en del journalister och så kallade politiska analytiker har en tendens att missa dessa.

För det första har partierna olika bakgrund. Sannfinländerna växte fram ur det finländska Landsbygdspartiet och därmed en högerpopulistisk bakgrund vilket SD inte har. SD växte fram, som de flesta borde känna till vid det här laget, ur den rasistiska kampanjorganisationen Bevara Sverige Svenskt och levde i partiets barndom i symbois med vit makt-rörelsen.

För det andra har Sannfinländerna en betydligt bredare politisk plattform än SD. Partiets EU-kritik känns betydligt mer välmotiverad och mindre slentrianmässig än enfrågepartiet Sverigedemokraternas halvmesyr till EU-motstånd.

För det tredje har Sannfinländarna något som jag vet att några inom SD drömmer om men som partiet med nuvarande ledning aldrig kommer att kunna skaffa sig. Sannfinländarna har en antietablissemangsretorik där partiet, likt Sveriges vänsterparti nu försöker göra, enar förorten och landsbygden mot den politiska eliten i storstaden. Givetvis med helt andra ambitioner än den svenska vänsterns.

En sådan retorik kommer aldrig Jimmie Åkesson, Björn Söder och Kent Ekeroth att ta sig till. Partiet besatthet av islam och ambition att framstå som "vanliga politiker" är alldeles för stor.

Av dessa anledningar har Sverigedemokraterna idag inte samma potential som sina nya svenskfientliga idoler på andra sidan Östersjön.

DN, , GP.

Positiva siffror - men än mer folkbildning behövs

2011-04-14T01:19:00.000-07:00

DN skriver idag att det så kallade flyktingmotståndet i Sverige tycks minska. Trots Sverigedemokraternas inträde i riksdagen och att de mest hänförda flyktingmotståndarnas politiska röst har fått helt andra möjligheter att basunera ut sin politik.

Marie Demker som varit med och tagit fram undersökning för SOM-institutets räkning ger följande förklaring till DN:

– Sverigedemokraterna har varit duktiga på att mobilisera dessa grupper. Partiet har organiserat sig på lokal nivå och därmed fångat upp väljare som är starkt flyktingkritiska.

Demker hävdar också att SD kommer att ha svårt att fånga upp fler av väljarna som är kritiska till ökat flyktingmottagande. Det är nämligen så att, fortfarande, vill så många som 42 procent ta emot färre flyktingar. Det är dock en minskning med fyra procent under föregående år. Samtidigt har de som tycker att det vore dåligt om Sverige fortsatte att bryta mot internationella konventioner, blunda för människorättsorganisationers och Europarådets kritik ökat från 26 till 30 procent.

Marie Demker hävdar också att flyktingrörelsens mobilisering har påverkat opinionen samt att SD kommer få svårare att vinna fler väljare på sitt flyktingmotstånd:

– Det är möjligt att det går, men det har också skett en mobilisering av de krafter som vill försvara flyktingmottagningen, säger Demker till DN.

Och fortsätter:

– Jag tror att möjligheten för Sverigedemokraterna att vinna röster på flyktingmotstånd är mindre än vad som var fallet då och syftar på det faktum att för 20 år sedan när Ny Demokrati satt i riksdagen ville mellan 50 och 60 procent minska flyktingmottagandet.

Trots bättre siffror kvarstår alltså mycket arbete för flyktingrörelsen och landets antirasister. Men det går i rätt riktning. I grunden handlar det om folkbildning. Folkbildande initiativ som Flyktingbloggen.org som ger en motbild till så väl Sverigedemokraternas lögner som denna brutalt skeva nationella självbild om Sverige som ett humant och helylle land med en generös flyktingpolitik - vilket många av landets beslutsfattare och journalister hela tiden återger är inte bara nödvändig för opinionen.

Den är framförallt nödvändig för alla de människor som idag far jävligt illa på grund av den förda massavisningspolitiken och den inhumana flyktingpolitik som för tillfället bedrivs av konungariket Sverige.

Läs DN:s artikel här.

Det finns inga mirakel, det finns inget paradis

2011-04-12T23:02:00.000-07:00

Ibland får jag höra att jag har musiksmak som en kvinna i övre medelåldern. Det är knappast vid tillfällen då jag pubertalt sitter och nynnar på alster av obskyra artister som Björn Rosenström och Onkel Kånkel. Snarare är det när jag slår på riktiga husgudar som Eldkvarn, Alf Robertson och Totta Näslund.

Under hela gårdagen hade jag en låt av en annan husgud på hjärnan. Som rubriken antyder handlade det om Peter Lemarc och hans klassiska hit "Det finns inga mirakel". I refrängen sjunger Trollhättans stolthet:

"Det finns inga mirakel,
det finns inget paradis
se oss i spegeln
två spektakel
som måste betala ett pris"

Jag har för mig att låten citerades i min bok Sverigedemokraterna har fel. Om inte min redaktör, Daniel Poohl, som också är en Lemarc-fantast redigerade bort det hela. Kanske gjorde han det. Jag minns inte. Och dess värre har jag inget ex av boken i närheten.

Det har i alla fall slagit mig den senaste tiden att den där Lemarc-refrängen är ganska träffande när det gäller diskussionen om intolerans, tolerans och respekt.

I Sverigedemokraternas och liknande politiska aktörer retorik finns som bekant en ständig längtan tillbaka till en tid som har flytt. Ett slags paradis. "Ge oss Sverige tillbaka!" är numer en klassisk paroll från SD. Och partiets propaganda har alltid varit prydd med illustrationer och bilder från en svunnen tid. Andra går ännu längre. Jag har upptäckt att SD:s kusiner, som sverigedemokraten Jocke Larsson har kallat dem, Nationaldemokraterna allt mer ofta använder sig av Carl Larsson-tavlor för att skildra det Sverige partiet längtar tillbaka till.

Ett Sverige fritt från "mångkultur" och de "etniska konflikter" som både SD och ND påstår att den så kallade "mångkulturen" för med sig.

Att de där etniska konflikterna grundar sig i en nationalism där generaliseringar är skåpmat och där vi tilldelar varandra så väl positiva som negativa egenskaper verkar inte finnas ens i bakhuvudet på de sverigedemokratiska, nationaldemokratiska och allt vad dessa propagandamaskiner kallar sig.

Efter att jag publicerat mitt tidigare blogginlägg "Kvar står bara Jimmie" har ryggdunkarna varit många. Det tackar jag för. Men jag är ännu mer tacksam för kritiken. Den ständigt återkommande "Jazzils" besatthet av människor som kommer från det som kallas för "MENA-länderna" lämnar jag därhän. Den typen av generaliseringar och hopkok av fördomar känns meningslösa att ens bemöta. Det räcker med att konstatera att man inte kan döma individer på förhand bara för att de råkar komma från ett visst land.

Andra kritikers bidrag i kommentarsfältet är desto mer intressanta. En anonym läsare skriver retoriskt: "Men om man är hängiven anhängare av ett samhälle med mångfald så måste givetvis även nationalister, patrioter och nazister inrymma detta samhälle. Allt annat är bara hyckleri!"

Det där är en intressant frågeställning. Jag är demokrat. Och demokratins paradox är ju att du i en demokrati även ska få förespråka demokratins avskaffande. Så länge som du, liksom andra, följer demokratins spelregler. Och nej, jag menar inte att sverigedemokrater vill avskaffa det demokratin. Däremot skulle konsekvenserna av partiets politik föra med sig inskränkningar i några av demokratins hörnstenar så som religionsfriheten och yttrandefriheten. För med längtan efter ställa saker tillrätta kommer också repressalierna. Jag är själv ingen anhängare av religiösa attribut och ytterligheter som burkor men att ropa på förbud kommer knappast förbättra kvinnorna som bär dessa kläders situation.

Men rent principiellt har man givetvis rätt att propagera för alltifrån burkaförbud, till flyktingstopp, att halva mänskligheten ska deporteras till Mars eller vad det nu kan vara för tokförslag. Jag tror dock att samhälle som utgår från idén om att människor ska få vara de dem vill vara - så länge de inte skadar någon annan - så biter sig inte den exkluderande nationalism som bland annat SD saluför fast på samma sätt. Om sedan en del människor väljer att umgås med varandra. Det är deras problem. För som sagt: Det finns inga paradis.

En annan debattör i kommentarsfältet, Roger Svensson, plockar fram en av SD-elitens nya husgudar. För om jag hämtar citat från Peter Lemarc så plockar Roger fram britten Robert Putnams idéer om det som kallas "mångkulturialismen" bara leder till konflikter. Roger gör Putnams teser till sin sanning och blundar, bland annat, för att den senaste svenska studien om kriminalitet som påvisar att den inte har med etnicitet att göra. Efter en lång argumentation avslutar Roger med följande harang:

"Att försöka lösa problemet genom att etniska svenskar skall omvandlas till ”mångkulturella”, ”fördomsfria” kosmopolitiska människor är ett lika destruktivt och dödsdömt projekt som kommunisternas försök att skapa den ”klasslösa människan”. Hur goda intentioner vänstern än har leder det till slutändan bara till elände!"

Nej, Roger. Precis som det aldrig kommer att uppstå ett etniskt homogent Sverige som liknar en Carl Larsson-målning kommer det heller aldrig ett samhälle uppstå fritt från fördomar. Jag tror inte det. Människor är olika. Så även etniska svenskar. Men vem tjänar på egentligen på ett samhälle som just utgår ifrån att människors olikheter skulle vara ett gigantiskt problem?

Vem tjänar på repressalier och förbud? Stängda gränser och flummiga visioner om en tillbakagång till ett samhälle som aldrig har existerat?

För konflikter har alltid funnits. Så även i de etniskt homogena samhällena. Människan tycks genom historien ha varit besatt av att särskilja, kategorisera och rangordna.

Och eftersom stora delar av mänskligheten har farit jävligt illa så tror jag inte att det är en god idé att från samhällets sida sanktionera en sådan människosyn.

Ingen tjänar på det. Eller jo, några av dem, de som har gjort kategoriseringen av människor till sin affärsidé.

Och nu är ju världen som sådan, vilket jag tidigare har skrivit, att människan idag har betydligt större möjligheter att förflytta sig än på Carl Larsson-tiden. Men alla behöver inte älska varandra. Det handlar om att tolerera varandra. Och inse att alla i ett land har samma rättigheter. Och i det ligger också rätten att vilja förändra samhället.

Men tyvärr. Något paradis som i Bibeln kommer aldrig uppstå. Eller som i en Carl Larsson-målning.

Sverigedemokraterna och dess likasinnade har fel. Också på den punkten.

Peter Lemarc har däremot rätt.

Kvar står bara Jimmie

2011-04-11T09:01:00.000-07:00

Vänsterpartisten Jonas Sjöstedt skriver inskiktsfullt på Aftonbladet Debatt om den "Folklige" Jimmie Åkesson som har blivit en politikerpamp. Sjöstedt har varit nere i Köpenhamn och debatterat med SD-basen. Så nära hemmaplan Åkesson bara kan komma. Nästan mer hemma än Sölvesborg. I två timmar höll dom på. Mig veterligen var det första gången dom båda skickliga debattörerna möttes.

Efter debatten har det slagit Sjöstedt att Åkesson idag inte längre kan nå sina väljare, anhängare och till och med medlemmar med samma typ av antietablissemangsretorik som tidigare. Anledningen är mycket enkel: Sölvesborgspågen är en av Sveriges bäst betalda politiker.

Sjöstedt skriver kraftfullt:

"Jimmie Åkesson försöker framstå som en folkets företrädare mot eliten. Men själv har Jimmie aldrig haft ett riktigt arbete. Efter akademiska studier i Lund gick han rakt in i yrkespolitiken.

Som partiledare i SD har han inte nöjt sig med lönen som riksdagsman. Med det extra arvodet från partiet tjänar han strax under 100 000 kronor i månaden.

Hans egen flickvän har fått jobb på riksdagsgruppen, oklart med vilket lön.

Det är kanske inte så konstigt att Jimmie Åkesson stödjer den borgerliga politikens alla skattesänkningar för de rikaste, de tjänar han själv många sköna tusenlappar på.

Samtidigt bygger Åkesson sin retorik på att misstänkliggöra lågavlönade invandrare som går upp klockan fyra på morgonen för att städa, köra buss eller dela ut tidningar. Irritationen i SD över Åkessons och andra partitoppars höga löner är så stor att medlemmar i Åkesson egen hemkommun Sölvesborg har valt att lämna partiet i protest."

Ja, Jonas Sjöstedt är som sagt en vänstermänniska. En vänsterinriktad politiker bör enligt min mening argumentera precis på det här sättet. Men vid en närmare eftertanke aktualiserar Jonas något mycket större än just en berättigad antietablissemangsretorik riktad mot Jimmie Åkesson.

Vem tjänar egentligen på det som SD kallar för nationalismen och konsekvenserna av Jimmie Åkessons retorik?

Ni är många som läser den här bloggen som sympatiserar med Jimmie Åkessons idéer och lösningar. Ni känner igen er i Åkessons verklighetsbeskrivning och konfliktperspektiv. Det är ni givetvis fullt fria att göra. Och jag tvivlar inte alls på att ni tycker som ni tycker, vilket en del andra SD-motståndare tenderar att inte göra.

Den senaste tiden har jag ägnat mycket tankeverksamhet åt att fundera över hur jag ska nå er. Hur vi ska kunna samtala med varandra. Förmodligen har ni redan nu börjat formulera era kommentarer till den här bloggposten. Jag har ju i det här blogginlägget gjort något så fruktansvärt och svenskfientligt, enligt er, som att berömma en vänsterpartist.

För som så ofta låter det likadant. Ni beskyller mig för att vara vänsterextremist och många av er kopplar samman mig med någon mytoman från 1990-talet som påstår sig ha varit chef på stället jag jobbar på. Det är ert vanligaste argument.

Några av er är också duktiga på att posta länkar om invandrare som begått det ena vidriga brottet efter det andra. Det är er bevisföring för att SD skulle ha rätt. I de flesta fall kommer ni med helt sanningsenliga historier (ni länkar alltså inte enbart till Fria tider-artiklar innehållande faktafel så som Björn Söder gjorde för ett tag sedan). Men som ni vet så räcker ju inte det i er argumentation. Den generalisering ni bedriver när ni kollektivt skuldbelägger hela minoritetsbefolkningar och invandrare som inte råkar ha sina rötter i västvärlden är så uppenbart rasistisk att en barnunge kan se det.

Men ni står för vad ni säger. Det ska ni ha all heder för. Ni viker er inte en centimeter.

Men tänk efter en stund till - innan ni avfärdar ännu ett blogginlägg av den där svenskfientliga fiskarsonen från Halland. Tjänar ni verkligen på SD-retoriken och politiken?

Det handlar ju inte om någon flummig välvilja när fackföreningsrörelsen reagerar med så kraftfulla ord mot exempelvis Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson. Det finns säkert någon mupp inom arbetarrörelsen som endast reagerar för att han eller hon är orolig över att Sossepartiet förlorar väljare till SD. Det får stå för den pajasen i sådana fall. Jag hoppas personen i fråga har svårt att sova om nätterna, hemorojder och fan vet vad.

Men för arbetarrörelsen och facket så handlar det ju om en tro på att alla arbetare har samma intressen. Oavsett om arbetaren heter Muhammed eller Mattias. Som anställd på en arbetsplats så har man oavsett bakgrund ett intresse av inte bara arbetsplatsen funkar, utan också att man har en lön att leva på, vettiga arbetsvillkor och så vidare.

Det är därför facket finns. För historien har visat att det är genom att gå ihop och organisera sig som man får det bättre på jobbet och mer i plånboken.

Utgår man från SD:s perspektiv så är inte den beskrivningen korrekt. Nej, istället ska vi skuldbelägga och misstänkliggöra varandra. I praktiken har Muhammed och Mattias mindre gemensamt med varandra trots att de har samma skitlön och identiska arbetsförhållanden. Trots att de står bredvid varandra på bygget eller förskolan.

Och vem tjänar på det?

Varken Mattias eller Muhammed.

Arbetsgivaren, skulle nog de flesta vänstersinnade personerna svara. Och kanske är det så. På kort sikt. Men desto mer jag har funderat på det under åren så har det slagit mig att inte ens den mest penninghungriga arbetsgivaren tjänar på ett sådant samhälle. Inte i det långa loppet.

För absolut, en svag fackföreningsrörelse innebär att lönerna kan pressas ner och arbetsvillkoren kan vara betydligt sämre, men arbetsplatser och ett samhälle i stort där folk misstänkliggör varandra och inte kan samarbeta är ju direkt en produktiv miljö. Tillväxten är inte direkt skyhög i länder där etniska konflikter har blivit vardag till följd av det som ni, många av mina kära läsare, kallar för nationalismen.

Så inte heller en borgerligt sinnad människa är emot Jimmies politik på grund av vare sig någon flummig välvilja eller för att det är jobbigt att SD vinner lite röster av Alliansen.

Det handlar om något annat. Om vilken politik man tjänar på.

Vi lever idag i en värld där avstånden blir allt mindre. Vi kan förflytta oss. Inte bara vi i Västvärlden utan även människor som ni, mina kära läsare, helst av allt vi slippa. Ibland handlar det om människor som söker sig till Sverige i brist på annat. Människor som flyr för sitt liv. Lämnar nära och kära i ren desperation. Ibland handlar det om människor som tar sig till Sverige för att just den kära redan befinner sig här. Ibland handlar det om studier. Ibland handlar det om arbete.

Jag vet. Ni kan argumentationen.

Så kommer det vara. Så kommer det alltid vara. Om vi inte börjar bygga murar, fysiska murar, mot omvärlden. Och det vill väl inte ens Jimmie Åkesson göra?

Så vad har ni då att tjäna på att klumpa ihop människor och skuldbelägga? Vad har ni då själva, som privatpersoner, att tjäna på att racka ner på människor som har samma intressen som er? Som har samma jobb, går på samma skola eller står utanför samma jävla arbetsmarknad som ni själva?

Ingenting. I det långa loppet.

Den enda som tjänar på det är Jimmie Åkesson. En av Sveriges bäst betalda politiker. Han står ensam kvar. Möjligen har han en person med sig. En annan välbetald pamp: Björn Söder.

Rojalister, tandvärk och ungdomspolitiker - helst i kombination med varandra

2011-04-07T14:55:00.000-07:00

Jag har haft bloggtorka de senaste veckorna. Det har väl förmodligen varken undgått läsare eller mig själv. Det finns flera anledningar. En liten är att jag skaffat mig en sån däringa Iphooooooooone som jag sitter och pillar på hela dagarna i kollektivtrafiken. Och när jag inte sitter i kollektivtrafiken, där jag brukar författa mina halvmesyrer till blogginlägg, har det varit ovanligt mycket att göra på jobbet. Kul givetvis. Men dess värre hamnar den här "gödselspridaren", som en förbundsordförande i något dussinförbund beskrev den här bloggen en gång i tiden, kommer liksom i kläm. Tråkigt värre.

En tredje anledning har varit den förbannade jävla tandvärken som jag har dragits med en tid men som jag tänkte åtgärda imorgon. En fjärde anledning har varit inspirationen. Vad dan ska man skriva om? Om ännu en sverigedemokrat som likt Kenta Ekeroth och Björna Söder sprider uppenbar rasism på nätet? Det gör ju Jakobsson hela tiden formidabelt på Expo.se. Om massavisningarna och de växande protesterna mot dessa? Absolut men Flyktingbloggen är definitivt ett bättre alternativ? Langén på nazisternas Se & Hör levererar i och för sig uppslag till blogginlägg om parodierna inom vit makt-rörelsen men hur jävla roligt är det att skriva om det? De som bryr sig om sånt är grabbarna inom just vit makt-rörelsen, några antifascister med lika många oupptäckta bokstavskombinationer som undertecknad besitter och mamma.

I nästa vecka har jag lovat mig själv att gå in i en ordentlig fas i skrivandet av den nya argumentationsboken. Förhoppningsvis kommer inspirationen tillbaka då och en del slaskmaterial kan användas hit. Bloggen har ju trots allt en del läsare nu. Och har man startat en gödselspridare så vore det ju tråkigt att stänga av? Eller?

Nåväl. När jag satt under torsdagskvällen med tandvärken och fanskap så råkade jag komma över en länk till en fantastisk Newsmillartikel författad av en Leo Pierini. Pierni som är aktiv i Centerpartiets ungdomsförbund i Uppsala. De finns alltså på fler platser än i Vinberg (håla utanför Falkenberg), Hammarby sjöstad och på Stureplan. Pierini har skrivit ett svar på en Bonnie Bernströms debattartikel på samma sajt. Bernström är ordförande i Liberala kvinnor och upprörd över att Riksbanken har prytt kvinnor på de nya sedlarna med lägre valörer medan männen hamnat på de dyrare sedlarna.

Det är väl sådana strider man är tvungen att ta om man lever i vanföreställningen att Sverige är ett fantastiskt jämställt land med RUT-avdrag och andra feministiska reformer.

Åter till den där Leo Pierini. Han är också lite arg på Riksbankens beslut. Men också på samhället i stort. Redan i rubriken framgår det tydligt vad den unge centerpartisten vill säga: "Sveriges konungar har byggt landet och bör pryda våra sedlar!"

Ungdomspolitikern börjar artikeln med en bekännelse: "Sakta men säkert börjar jag vakna upp ur det chocktillstånd som riksbanksfullmäktiges beslut om den nya sedelmotiven igår morse försatte mig i."

Med emfas slår också Pierini fast att "Sveriges konungar är de som har byggt det land vi lever i; de förtjänar att hållas i åminnelse och högaktning, och de förtjänar att synas på våra sedlar! Det finns förstås fler betydelsefulla personer i vår historia än våra konungar".

Jag tar mig för pannan och konstaterar att den här biten knappast spelas på CUF:s (enmans?)-fester i studentstaden Uppsala.

Och efter att ha lagt in en snus och svurit lite över tandvärk, ungdomspolitiker och rojalister i synnerhet så slår det mig att snubbar som Leo Pierini är rätt så tacksamma ändå. Sådant trams kan kommenteras utan vidare eftertanke. Till och med en störande tandvärk.

Återigen. Jag lovar. Nästa vecka ska jag skriva om viktigare saker.

SDU - en plantskola för Sveriges nazister

2011-04-07T07:57:00.002-07:00

På söndag ska Sverigedemokratisk Ungdom göra något så ovanligt som att demonstrera. Jag vet. Det händer faktiskt ibland att mikroförbundet visar sig utanför moderpartiets riksdagskansli där i stort sett hela ungdomsförbundets kader arbetar. Men det blir halvmesyrer som poesiläsning av Chang Frick utanför Dramaten och hophafsade plakat utanför riksdagen när EU-presidenten är på besök.

Söndagens demonstration sticker dock ut. Den ny tillträdde SDU-basen Gustav Kasselstrand, hemmahörandes i Göteborg, samlar nu styrkorna till en demonstration i GBG mot den högerextrema vanföreställningen om den så kallade svenskfientligtheten. En konspirationsteori som SD delar med den svenska vit makt-rörelsen och som innefattar allt som extremhögern tycker är dåligt.

SDU:s utannonserade demonstrationen har i alla fall skapat en vild diskussionen inom vit makt-miljön. På sajten Nationell.nu pågår just nu en debatt om SDU:s initiativ. En del av debattörerna skyr, föga förvånande, demonstrationen som pesten.

Signaturen "..." skriver: "Så fräckt att SD/SDU använder benämningen svenskfientlighet, men samtidigt talar illa om Salemmanifestationen och utesluter folk som har varit där".

Och fortsätter: "Det är ju så tydligt från SDU:s sida. Förbundet har lärt sig vad man ska säga och bete sig för att få med sig ungdomar. Man har skaffat fanor, precis som SMR och SvP, man har börjat med demonstrationer, dock få, och använder ett språkbruk som får ungdomar att tro att SDU ”tar fighten”.

Hoppas fan att deras demonstration blir riktigt misslyckad och att hälften av ungarna kissar på sig".

Andra har en lite mer liberal hållning till Kasselstrands påhitt. Dan Eriksson, numer medlem i nazistiska Svenskarnas parti, lanserar till exempel en idé om att aktivister från vit makt-rörelsen ska dyka upp med egna banderoller och plakat:

"Ett tips är ju att nationalister från området tar sig dit, gärna med egna organisationsbanderoller och med kända ansikten. Delta i demonstrationen och ställ er bakom parollen. Då måste SDU visa färg, och vi vet alla att de kommer försök få bort nationalisterna därifrån och grina i media om att ”nazister förstör deras demonstration”.

Det är bättre än en bojkott i mina ögon."

Veteranen Jonas De Geer skriver klarsynt att:

"Såga inte ett initiativ som detta. Jag tycker om SD som de flesta här. Men jag är helt övertygad om att i den situation som råder kommer många av framtidens aktivister att komma via SDU. Alla har vi lärt oss krypa innan vi kunnat gå".

Om man utgår från vad som har varit så har De Geer en absolut poäng. Många av de drivande inom den svenska vit makt-rörelsen har på ett eller annat sätt varit involverade i Sverigedemokraterna och dess ungdomsförbund. En historieskrivning som är jobbig för SD. Men låt oss ta och titt på några av centralgestalterna inom den svenska vit makt-rörelsen och resterande extremhögern:

* Robert Westerlund, grundare av bland annat Info 14, var Sverigedemokratisk Ungdoms första ordförande på 1990-talet.

* Björn Björkvist, drivande i Svenskarnas parti (tidigare Nationalsocialistisk Front), debatterade för SD:s räkning på Gotland i mitten av 1990-talet.

* Marc Abramsson, partiledare i Nationaldemokraterna, satt i SDU:s förbundsstyrelse innan ND bröt sig loss från SD.

* Klas Lund, ledare i Svenska Motståndsrörelsen, rörde sig på, enligt egen utsago, på SD:s förlaga, kampanjen Bevara Sverige Svenskts, aktiviteter på 1980-talet.

Men situationen är också omvänd. I tidskriften Expos senaste nummer redovisades en granskning som påvisades att nära var femte medlem i Sverigedemokratisk Ungdom har en koppling till vit makt-rörelsen.

Åter till debatten på Nationell.nu. I ett senare inlägg återger Jonas De Geer ett framtidsscenario om hur utvecklingen kan komma att se ut vad det gäller ungdomar som börjar sin bana i Sverigedemokraterna och senare kliver över till radikalare grupper:

"Däremot är jag helt övertygad om att via SD:s valframgång senast (som jag inte var odelat glad åt) så kommer SDU att rekrytera ungdomar som kommer att bli radikalare och mer kompromisslösa än moderpartiet. Ungefär som har skett genom hela SD:s historia, fast i framtiden kommer det att bli i större skala. Eftersom det är ungdomar det rör sig om, inte de korrumperade proffspolitikerna i partiledningen, kommer radikalare strömingar (sic) att röra sig under ytan".

De Geer avslutar med en uppmaning till de som kritiserar Kasselstrands och SDU:s initiativ:

"Racka därför inte ner på deras modigare initiativ. Många av dem kommer garanterat inom snar framtid att röra sig mot ett sannare organiserat motstånd".

Jag tror att De Geer har helt och hållet rätt. Gråzonen mellan SD och vit makt-rörelsen blir idag allt mindre. Inte bara vad det gäller ungdomsförbundet. De senaste månadernas skandaler där så väl lokala SD-företrädare som Björn Söder i egen hög person har spridit rasistiska sajters länkar och budskap på nätet är ett tydligt tecken.

Och eftersom både SD och vit makt-rörelsen bitvis har en liknande verklighetsbild och dessutom ett påfallande synonymt språkbruk så kommer kopplingen mellan dessa miljöer alltid att finnas.

Hur Gustav Kasselstrand och hans snälla pojkar i SDU kommer att reagera om de lite mer hårdhänta grabbarna i exempelvis Nordisk Ungdom och Svenska Motståndsrörelsen dyker upp med fanor och grejer på söndag återstår att se.

Röra om i grytan eller bara vara rasist?

2011-04-03T13:42:00.000-07:00

- Alltså, jag tror att många röstar på Sverigedemokraterna för att dom vill röra om i grytan.

Jag har hört mantrat i halvtomma Folkets hus-lokaler i kranskommuner till Göteborg. Av fackföreningsgubbar i skinnväst någonstans i Dalarna. Av folkpartister i någon flådig konferenslokal nånstans. På kursmiddagar efter något glas vin från någon samhällskunskapslärare från Sydsverige. På förbundskontor och vid studiecirklar.

Fast flest gånger har jag nog hört det av folk som antingen är med i Sverigedemokraterna eller som uppenbarligen sympatiserar med Sverigedemokraterna.

Vi tar det igen:

- Alltså, jag tror att många röstar på Sverigedemokraterna för att dom vill röra om i grytan.

Man kan givetvis fråga sig vad fan begreppet "Röra om i grytan" egentligen betyder. När jag googlar begreppet så hittar jag vänstersossar som önskar att deras nyvalda partiledare ska göra just det. Röra om i grytan, alltså. När jag läser deras önskemål så handlar det om att folk ska bytas ut på olika viktiga poster i partiet. Vidare hittar jag en privatperson som bloggar om att hon har sagt upp sig från sitt jobb. Och så hittar jag den svenska begåvningsreservens spekulationer på Flashback forum där det diskuteras hur vida just Sverigedemokraterna kommer att röra om i gryta om partiet skulle komma in i riksdagen i föregående val.

Och vad fick dom?

Idag kunde TT rapportera om att Sverigedemokraterna 9 av 10 gånger har röstat med regeringen. Det är inte så mycket att röra om i grytan. Några gånger har partiet sköjat till det lite. Som när Sossarna, Vänstern och de Gröna ville skära ner på anslagen till regeringskansliet. Men i stora drag har Åkesson and friends tagit det lugnt och inte just rört om i grytan.

Här skulle jag ju kunnat stanna upp lite grann och göra som i stort sett varenda sosse och vänsterpartist som under dagen har tagit del av nyheten. Med versaler skulle jag kunna skriva:

KOLLA! HÄR HAR NI BEVISET SD ÄR ETT BORGERLIGT PARTI. DOM RÖSTAR NIO AV TIO MED BORGARNA. KOLLA FÖR FAN!

Det komiska i sammanhanget är att många dessa som under dagen har känt en enorm lycka inför att koppla samman de hemska borgarna med de hemska rasisterna är samma personer som nött mantrat:

- Alltså, jag tror att många röstar på Sverigedemokraterna för att dom vill röra om i grytan.

Med facit i hand kan det tyckas aningen märkligt att SD inte har utnyttjat sin faktiska vågmästarroll i riksdagen. Om inte annat för att "straffa" Alliansen för att Reinfeldts regering inte sätter sig vid förhandlingsbordet. Istället har SD använt sig av den taktiska halvmesyren där partiets företrädare "mörkat" om hur de ska rösta i utskotten.

Nåväl.

Jag tror inte det handlar om att röra om i grytan. Att påstå att väljare röstar på Sverigedemokraterna för att de ska jävlas med Reinfeldt och han den där sossen som ser ut som Super Mario vad det gäller exempelvis utförsäljningar av statliga bolag, skattepolitiken eller för den delen försvarspolitiken är ungefär lika korkat som att påstå att Björn Söder rensat ut "stollarna och de synliga rasisterna" ur Sverigedemokraterna.

Väljarundersökning efter väljarundersökning har nämligen visat att SD-väljaren i regel inte bryr sig nämnvärt om vare sig ägande eller finanser. Röra om i grytan för SD och dess väljare är att stapla in i riksdagen och kraftigt försöka begränsa asyl och anhöriginvandringen. Allt kryddat med konspirationsteorier och vanföreställningar s"om "massinvandring" och "islamisering".

Därför hade det förmodligen sett liknande ut om det rödgröna fiaskot hade blivit lyckosamt och resulterat i regeringsskifte. Möjligen hade SD, mestadels på grund av att Björn Söder blir så där charmigt röd i ansiktet när Mona Sahlin kommer på tal, röstat lite mer med Alliansen av ren illvilja men partierna i regeringsställning hade kommit med betydligt mer välformulerade och underbyggda beslutsförslag än oppositionen. Precis som nu.

Låt oss säga att SD hade röstat med De rödgröna i sju av tio fall. Förmodligen hade den borgerliga bloggosfären skrivit med versaler att:

KOLLA! HÄR HAR NI BEVISET SD ÄR ETT SOCIALISTISKT PARTI. DOM RÖSTAR SJU AV TIO MED KOMMUNISTERNA. KOLLA FÖR FAN!

Och det komiska i sammanhanget är att många av dessa som under dagen hade känt en enorm lycka inför att koppla samman de hemska socialisterna och kommunisterna med de hemska rasisterna hade varit samma personer som nött mantrat:

- Alltså, jag tror att många röstar på Sverigedemokraterna för att dom vill röra om i grytan.

Och problemet hade varit likadant som nu. Ingen hade velat erkänna intoleransens politiska sprängkraft och det samhällsproblem som det faktiskt är.

Tack för det, PK-etablissemanget

2011-03-28T07:37:00.000-07:00

Och så kom den rapporten som äntligen bekräftar det som många antirasister så väl i folkrörelser, politiska partier, folkrörelser och flyktingrörelsen i synnerhet har väntat på.

I en studie gjord av statsvetarna Carl Dahlström och Anders Sundell vid Göteborgs universitet konstateras det som många beslutsfattare och sådana som förnekar sprängkraften i SD:s retorik uppenbarligen har hiskeligt svårt att begripa.

Studien bygger på data från landets kommuner i 2010 års val visar att desto hårdare flyktingpolitik som de övriga partierna för, så väl högerpartier som vänsterpartierna, desto starkare stöd får SD.

Egentligen är det ju inte så konstigt. Det kallas för legitimering. Och varför rösta på en kopia när det finns ett tydligare alternativ? Som de facto bygger hela sitt existensberättigande på att saluföra en flyktingpolitik som är så hård att själva flyktingmottagandet är obefintligt?

Undersökningar har ju, under årens lopp, påvisat att det faktiskt finns en grupp väljare som tycker så. De övriga, etablerade partierna, tragiska misstag har på så vis varit att de har insett att opinionen har funnits med de har varit så förbannat skraja eller loja, det beror på hur man tolkar strategierna, att de har försökt "mota Jimmie i grind" genom att anpassa de politiska kraven åt just Jimmies håll.

En strategi som, enligt studien, snarare kan ha hjälpt än försämrat SD:s chanser.

Tack för det PK-etablissemanget.

När jag under dagen har tagit del av studien samt läst bland annat Flyktingbloggens Kalle Larsson till den så har jag lördagens FARR-seminarium i Immanuelskyrkan i Stockholm i bakhuvudet. På FARR:s gedigna schema för dagen stod bland annat en föreläsning om flyktingars situation i Italien på agendan. Situationen och seminariet i sig kräver nog flera blogginlägg att rapportera om och reflektera över men en sak kan definitivt var värt att ta upp även kopplat till studien som presenterats idag.

Till Italien idag skickas många flyktingar som sökt sig till Sverige med återsänts tillbaka till Italien på grund av Dublinförordningen. Det är, mestadels pojkar, som i nuläget lever som laglösa i Italien under brutala förhållanden.

För Sveriges del är detta ett direkt resultat av Sveriges förda flyktingpolitik. En politik som, helt klart, för vissa är så hårdför för att man ville slippa ett parti som SD i riksdagen.

Nu har vi alla, oavsett var man står politiskt, kunnat se resultatet.

Återigen: Tack för det, PK-etablissemanget, som Björn Söder eller någon annan SD:are skulle uttryckt det.

Jag tror dock inte ensamkommande flyktingbarn som lever laglösa på Roms gator tycker att det är lika gött.

---

Läs DN:s artikel om studien här.

En hatlära kommer sällan ensam

2011-03-24T01:27:00.000-07:00

* Texten är också publicerad i Svenska kommittén mot antisemitisms (SKMA) nyhetsbrev. Läs mer om SKMA och dess nyhetsbrev här.

Det svenska valresultatet 2010 var historiskt. För första gången sedan Andra
världskriget sitter nu tre partier med rötterna i fascismen invalda i parlamenten: Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna och Svenskarnas parti. Det är ett känt faktum att Sverige under 1980- och 1990-talet haft flera främlingsfientliga partier invalda i de kommunala församlingarna. Var och var annan sydsvensk kommun har haft missnöjespartier med främlingsfientliga inslag representerade i fullmäktige. Men medan Skånepartiet och Centrumdemokraterna hade sina rötter i skattemissnöjet, den så kallade högerpopulismen, så har så väl SD, ND som SvP sina ideologiska rötter i den svenska efterkrigstidens övervintrande extremhöger där rasismen har varit central för partiernas existensberättigande.

I den svenska eftervalsdebatten har diverse forskare, journalister och politiker försökt att leverera svar på Sverigedemokraternas historiska riksdagsinträde. Analyserna har sett olika ut beroende på politisk hemvist hos den som analyserat och sökt en förklaringsmodell. En skrämmande, missvisande och historielös tes som dyker upp för jämnan i diskussionen om framförallt Sverigedemokraterna är att de antimuslimska strömningarna i Sverige och västvärlden ersatt de antijudiska. En av dessa debattörer är Mattias Gardell som påstår att muslimerna har ersatt så väl judar som romer i de främlingsfientliga partiernas propaganda. Det kan möjligen vara så att Gardell blundar för hatpartierna i Östeuropas valkampanjer de senaste åren där just romerna varit de som utmålats som roten till allt ont i samhället och att hatpropagandan har resulterat i att romer idag flyr flera östeuropeiska länder på grund av förföljelse och skamligt nog möts av en både hjärtlös och rättsvidrig migrationspolitik i väst.

Extremhögern lever inte i ett vakuum. Partierna må ha levt i marginalen under decennier men med tiden har dessa partier på flera håll utvecklats till ett slags pragmatiker i opposition. De anpassar sig efter det politiska klimatet och försöker samtidigt att förändra det genom förskjutningar i form av kollektivt skuldbeläggande, mytbildningar och genom att spela på folkliga föreställningar och fördomar om minoriteter. När väl dessa partier tagit plats i parlamenten har historien visat att de slutar vara pragmatiska och istället skruvar de upp volymen för hatpropagandan och de politiska motståndarna blir pragmatiska till de rasistiska föreställningarna. Att mer eller mindre dödförklara en hatlära som antisemitismen är därför att vara pragmatisk inför extremhögerns idévärld och lösningar.

En hatlära kommer nämligen sällan ensam. Tar man en titt på dagens svenska extremhöger som lever och frodas i kölvattnet av Sverigedemokraternas valframgångar så ser man att antisemitismen är ett av de viktigaste bränslena för dess världsåskådning. I ND-retoriken är vokabulär om ”globalister” och ”bankirier” ständigt återkommande. I vit makt-miljön är antisemitismen ett stående inslag då denna hatlära är grundbulten för rörelsens existens. Men idag är protester mot moskébyggen och en vanföreställning om en så kallad ”islamisering” mer gångbara än attacker mot synagogor och uråldriga antisemitiska konspirationsteorier. I vit makt-rörelsens antisemitism ingår nämligen också en föreställning om att det är en judisk konspiration som ligger bakom migrationen till Sverige och västvärlden från muslimska länder. Det antimuslimska går idag också lättare att koppla samman med extremhögerns krav på invandringsstopp från utomeuropeiska länder och repatriering av människor som råkar ha sina rötter i Afrika och Mellanöstern. Men antisemitismen finns kvar – även i Sverigedemokraterna.

Före valet kunde Tidskriften Expo avslöja att ett femtiotal av Sverigedemokraternas kandidater hade en koppling till vit makt-rörelsen. Bland dessa återfanns förintelseförnekare och en kandidat som sponsrat den militanta nazistorganisationen Svenska Motståndsrörelsen. Efter valet har Expo kunnat rapportera om numera folkvalda sverigedemokrater som rört sig i vit makt-miljön och dessutom spridit antisemitiska idéer. Så väl Sverigedemokraterna som utomstående bedömare menar att dessa är ”extrema inslag” i partiet. Jag menar att det inte är så. Saluför du en hatlära så är risken betydligt större att du har fler på lager. Antisemitismen kommer aldrig att dö ut som en bärande del av extremhögerns världsbild så länge som denna rörelse lever upp till sitt existensberättigande: Att hitta rasistiska förklaringsmodeller till alla världens problem.

En hallännings resa i kulturarv och motsättningar

2011-03-23T17:18:00.000-07:00

Det har varit mycket kultarv de senaste dagarna. Min bisarra turné fortsätter. I lördags begav sig Anna Furumark som arbetar med Örebro museums projekt "Norm, nation och kultur" och undertecknad till Tierp för en utbildningsdag med Upplands fornminnesförening och hembygdsförbund samt Gästrike-Hälsinge hembygdsförbunds styrelser. Innan jag skulle påbörja min föreläsning fick vi en intressant föreläsning om Tierp-bygdens historia. Bygden som har en stolt brukstradition som på många sätt är ett direkt resultat av migration, sades det. Föreläsaren berättade stolt om vallonsläkter som startat det ena och andra bruket. Medan jag lyssnade slog det mig att en liknande lokal historieskrivning kan kommande generationer garanterat få höra om företag som startats upp av dagens migranter runt om i landet.

Företagarorganisationer pekar ofta på det. I sin argumentation mot extremhögern om att migrationen har varit positiv för tillväxten. Så väl lokalt som nationellt. Problemet är väl bara att, i historieskrivningen, endast är de enskilda individerna (företagarna) som lyfts upp. Sällan talas det om människorna de tagit med sig. Den stora invandringen från syd och mellaneuropa bestod endast inte av entreprenörer som startat upp blomstrade industrier. Den dåtida migrationen var mer komplex än så. Och precis som idag stötte den på motsättningar. Intoleransen är knappast någon ny företeelse. Även om den ibland klär sig andra skepnader.

När jag lämnat Tierp med taxi flög jag till Edinburgh och vackra Skottland. Där hade jag aldrig varit tidigare. Resan till Skottland var betald av den holländska litteraturfestivalen Citiestocities i Utrecht. Jag ingår i ett projekt där jag ska få en dikt översatt till skotska och holländska av poeterna Claire Askew och Ellen Deckwitz och jag ska översätta deras alster till svenska. Inte en lätt match. Men både hedrande och inspirerande. Edinburgh med sin infrastruktur av katedraler, universitet och andra historiska byggnader är på många sätt som ett enda museum. Otroligt vacker stad med bergen runt omkring. Men också en stad där de gamla motsättningarna mellan katoliker och protestanter än lever kvar. I den betydligt större staden Glasgow illustreras det bäst i konflikten mellan fotbollslagen i Celtic (katoliker) och Rangers (protestanter). I Edinburgh finns konflikten också i stadens två fotbollslag (Hearts och Hiberians). Två lag som även om de ligger i den skotska första divisionen inte är i närheten av den klass som Glasgow-lagen har.

Efter 1,5 dygn i Skottland flög jag tillbaka till Sverige. Det blev nattåg till Sundsvall där det blev byte till buss till Härnösand vid foten av höga kusten. På Murberget var det återigen dags att föreläsa om extremhögern och kulturarvet. Denna gång för folk från museerna i regionen och Västerbotten, folk från stiftet, folk från biblioteksvärlden med fler. Mycket media var också på plats. Tidningen Ångermanland noterar i sin artikel att jag tog upp mantrat att "den som kan sin lokala historia kan också påvisa att extremhögerns mytbildning om migrationspolitiken inte stämmer" mot slutet föreläsningen.

Det jag menar är att samhället, så väl nationen som lokalsamhället, alltid har påverkats av saker som kommit "utifrån". Och det är knappast så att det tidigare varit smärtfritt. Konflikter har alltid funnits och uppstått. I förändringar som när frireligiösa grupper etablerat sig eller när migration från så väl närliggande regioner som andra delar av världen har pågått.

Och det också handla om andra konflikter. Under gårdagen befann jag mig som sagt i Härnösand. Inte många mil från Lunde, strax utanför Kramfors, där fem demonstrationer sköts ihjäl av militär i samband med en strejk 1931. En händelse som givetvis är en del av det ångermanlandlänska kulturarvet. Något som Lennart Henriksson, tidigare sverigdemokrat och före detta medlem i nazistiska Nordiska rikspartiet, och min nya stalker från Jakobsberg inte riktigt kan acceptera i Tidningen Ångermanlands kommentarsfält.

För självklart är det så att att kulturarv inte endast är midsommardans, folkdräkter och traditioner. Det är mer komplext än så.

I det nordhalländska kulturarvet som jag själv kommer håller så varmt om hjärtat då jag är rysligt hemmakär finns det så kallad frillesåsmärket eller gällingesnittet som det också kallas. Den forna Frillesåsungdomen åkte bland annat till grannbyn Åsa och skar sina fiender i grannorten med en tudelad femöring. Något som också Gällingeborna gjorde på sina antagonister i Fjärås.

Dessa övergrepp pågår inte idag men det är en del av bygdernas historia. Precis som skotten i Ådalen, Backabranden på Hisingen eller mordet på John Hron i Kode 1995. Saker som skakat om ett samhälle. Blivit en del av människors medvetande och kanske till och med förändrat det.

Den invandring som pågår idag och som en del människor lägger hela sitt liv på att bekämpa kan således inte trovärdigt bekämpas med påståenden om att den per automatik föder mer motsättningar än förr. Intolerans och hat har alltid funnits. Och den rasism och det kollektiva skuldbeläggande som extremhögern saluför bidrar knappast till större förståelse mellan människor med olika religiös eller etnisk bakgrund.

Efter dagen bar jag mig snabbt förbi Stockholm och sedan västkusten för föreläsningar i Kållered och Mölnlycke. Passar på att hälsa på morsan i Kungsbacka. Som vanligt tänker jag på min abnorma kärlek till Halland när jag är här. Och jag funderar på vårt halländska kultur och varför det skrivits så lite om den, förutom det enorma arbete som Hembygdsrörelsen lägger ner. Min vän Adam som är från Falkenberg lanserade en väldigt intressant teori i en kommentar på Facebook:

"Den halländska historien är faktiskt, tyvärr, mycket dåligt kartlagd, pågrund av landskapets delade historia. Danskarna har föga intresse att skriva om den förlorade provinsen (lika lite som svenskarna har att fördjupa sig i t.ex. Finlands historia), och svenskarna har på sin höjd ett svagt intresse för landskapet, som betraktas som perifert. Skåningarna har ju haft den fördelen att ha ett universitet i Lund, som har gjort att t.ex. deras rika medeltidshistoria har lyftas fram. Skånes kulturhistoria ligger på inget sätt efter Upplands eller Västergötlands, och det gör förmodligen inte Hallands heller, som sedan urminnes tider har varit en kultur- och jordbruksbyggd av centraleuropeisk dignitet. Avsaknaden av lärd tradition har dock gjort att inte tillräckligt många hallänningar har tagit sig an uppgiften att skriva något mer genomgripande om Hallands historia, vilket suger".

Ja, just det ja. Vi är ju danskar egentligen. Så vad fan är det för skit om "sverigedemokrati" som du saluför i Halland, Mattias Frohm?

Sthlm, Kil, GBG, Frillesås, Sthlm, GBG, Tierp, Skottland...

2011-03-18T14:37:00.000-07:00

"Dagarna går, flyter till år och jag har fortfarande inte lärt mig att förtöja aktern".

- Från dikten som "Torstensviksberget fast ändå inte" (Det här är mitt Hiroshima 2009).

Jag minns inte riktigt vad jag gjorde för torsdagen. Det var väl något möte eller någon sådan skit på förmiddagen. Kanske var det bra. Kanske kom vi fram till något. Jag vill minnas att jag hade ett möte med praktikant. Och att jag tog ett tåg till Karlstad sen. Att jag hann gå in och säga mitt namn i receptionen på tre hotell innan jag hamnade rätt. Lite som livet i stort. Skitsamma.

Jag skickade över filer till Stalkern från Dalsjöfors. Jag ringde hem till hon jag lever med och pratade lite. Somnade. Vaknade, sket och åt frukost. Lite som livet i stort. Man vaknar, man skiter och har man tid så äter man frukost. Blev hämtad på hotellet. Åkte till Kil. Föreläste för högstadieelever. Kände mig gammal men fick väldigt bra frågor av eleverna. Åt lunch i en skolmatsal. Slog en lov i Kils centrum. Dunka, dunka från raggarbilarna redan på fredagsförmiddagen. Köpte hörlurar på Expert. Ringde hon jag lever med. Hon satt på tåget mot Göteborg. Jag trakasserade henne via Facebook genom att lägga upp Jonas Matssons "On my own" i hennes wall. Hon gillar inte den låten.

Fulla helgfirande värmlänningar på tåget. Jag tackade gudarna någonstans långt bortom Kils centrum för att dom hade placerat ett Expert i närheten av stationen. Lyssnade på Håkan Hellström, Alf Robertson och The Tough Alliance. Jag har ingen fantasi. Störde mig på den dåliga uppkopplingen. Passerade Mellerud och tänkte på hårda bud och min chef som är därifrån ringde och var lyrisk. Det är han ofta. Men sedan vi var i England någon vecka tidigare har han gått på högvarv. Lite som livet i övrigt. Skitsamma. Eller skitsam, som han brukar säga.

Anlände Göteborg och via Facebook i den värdelösa Sony Ericsson-mobilen som snart, jävligt snart, måste bytas ut noterade jag att en någon dussinblogg om det hippa Göteborg skrev om kvällens event på Kontiki. Jag hade tydligen hybris. Det var ju en nyhet, tänkte jag. Sen stod att jag skulle skicka upp mina mjölktänder i rymden tillsammans med mina dikter och ett foto av Alf Robertson. Fyndigt. Och det var tydligen skit också att jag hade släpat tre band till Kontiki. Skribenten är någon dussinkille som jag har grälat om fiskepolitik med på ett par fester. Han har väl haft ihop det med någon jag känner. Hon jag lever med han också läst det. Vi kommer överens om att Göteborg är precis som i dikten bara bakgator. Och kalla blickar man möter på Centralstationen är inte paranoia från ens egna dåliga självbild. Det är sanning. Så har det alltid varit. Även när Marcus Birro raggade på småflickor på Solrosen eller vad fan det nu heter.

Inne på Kontiki väntade mina konstnärliga själsfränder i banden Kapten Hurricane och Leo med Lådan. Kevin Broberg var där också. Han är väl också någon slags själsfrände. Peter Rudvall och hans rekordeliga bandkollegor dök upp. Mobil dog och jag mötte upp hon jag lever med någon halvtimme senare. Kontiki var välbesökt. Från scenen förklarade jag att släppte den där halvmesyren till skiva för att finansiera ett Frillesås-lag till de svenska mästerskapen i Poetry slam. Folk strömmade in. Banden levererade. Dennis Renfors gjorde succé när han läste sina konstiga dikter. Kevin Broberg lät som en Henrik Berggren som var bra på fotboll. Jag gjorde inte bort mig och det kändes bra. Lite som livet i övrigt.

Hon jag lever med och jag tog en taxi till Kungsbacka. Fastpris förhandlade vi till oss. Bra det för stjärnskottet till taxichaffis tog Säröleden söderut. Vaknade bakfull. Hon jag lever med drog till Vallda men inte för att träffa Mattias Frohm. Vid tretiden kom Kevin Broberg och hämtade oss. Raka vägen ner längs Gamla E6:an till kära Frillesås. Där nästan allt svänger så skönt, som Janne Lucas sjöng. Lite som livet i övrigt.

Fast det kanske börjar bli tröttsamt nu.

Efter att ha handlat på Konsum och kebab på Tärningen så checkad vi in i huset på berget bortom etablissemanget. Åt. Drack någon öl. Sen gick vi ner till samhället igen. På Bar Mona-Lisa var det således dags för världspremiären av Frillesås Poetry slam. Något som jag och många halländska poetvänner har drömt och skämtat om i flera år nu. Tio i sju ringde Geta Lööf och undrade vart fan vi höll hus. Jag sa att vi var där snart. Sedan undrade samma Geta Lööf vart fan farsan som skulle hålla i skiten höll hus. Det visste jag inte. Jag ringde upp farsan som sa att han skulle vara där om exakt tre minuter. Vi möttes utanför. Al som driver Bar Mona-Lisa som mest är känd för sina "locales" numer och sin matnyttiga pizzor och schnitzlar hade satt upp marschaller utanför. Högtidligt för att vara Frillesås och Bar Mona-Lisa i synnerhet.

En god uppslutning var det. Sedan körde vi. Robin Färdig var på plats med någon slags ljudtekniker från Osby. Dom filmade. Skulle bli någon dokumentär eller nåt. Dragspels-Martin var småfull. Mikael Österdahl satt och pikade farsan så där varmt som bara Mikael Österdahl kan pika folk. Farsan pratade fiskepolitik och drog småfyndiga skämt. Den gamla skolbibliotekarien var där. Och sju tävlande. Det blev ett bra lag Geta Lööf, Dennis Renfors, undertecknad och Stubbe Wahlberg som åkte enda från Gislaved för att bevista denna världspremiär. Men värst var ändå gamle Dennis som tagit med sig sin livskamrat och åkt hela vägen från Stockholm. Det hade ju i och för sig jag också men det är ju inte samma sak.

Sen blev det väl en Frillesåskväll så som Frillesåskvällar är. I alla fall som jag minns och inte minns dom. På söndagen åt hon och jag lever med födelsedagsmiddag inne i Kungsbacka hos morsan. Sen tillbaka till Stockholm. Tillbaka till vardagen. Möten, föreläsningar, möten och fan vet. Lite som livet i övrigt. Skitsamma.

Sen kom torsdagen igen. Och trots att det är igår så minns jag inte så mycket. Möten på LO-distriktet och med Metso på något fik vid Odenplan. Och så med den lyriske chefen.

På fredagen blev det Göteborg och Svenska Mässan och Folkpartiets konferens av något slag för politiska sekreterare och sen för allmänheten, det vill säga några arga SD:are som reste sig och gick när jag började prata om deras politiks konsekvenser och en fika med Hanska på Centralen.

Imorgon blir det Tierp och Hembygdsrörelsen. Fin skjortan på för hembygdsrörelsen är fina grejer. Sen blir det Skottland och Edinburgh och fan vet vad jag ska göra där egentligen. Det handlar om min internationella karriär som estradpoet som tydligen har börjat.

Lite som livet i övrigt. Och sen är väl det inte så mycket mer med det.

Partiet som förlorat sitt existensberättigande

2011-03-16T16:27:00.000-07:00

Så var det dags igen. Ännu en gång splittras Nationaldemokraterna. Ja, man kan de facto beskriva avhoppet från en handfull medlemmar för en splittring. Så marginaliserat är faktiskt Nationaldemokraterna idag. Den här gången är det gänget runt Demokratisk Allians - en misslyckad avknoppning av några SD-avdelningar - som inför valet gick in i Nationaldemokraterna som lämnar Marc Abramssons parti. Föga förvånande är avhopparna besvikna på hur partiet är organiserat. Det stackars avhoppare med Carl-Johan Backestierna i spetsen som efter sortin från SD klagade över bland annat toppstyre. Nu möttes de av samma sak. Trots att två av avhopparna till och med fanns representerade i partistyrelsen.

ND är ND och Marc Abramsson är Marc Abramsson. I höstas skrev jag ett längre inlägg om partiets ständiga kräftgång och om konflikterna runt den konspiratoriske partiledaren. Läs gärna det.

Det slog mig dock under kvällen att ND faktiskt helt har tappat sitt existensberättigande. Tidigare var partiet ett radikalare alternativ till Sverigedemokraterna. ND var en samlingsplats, slaskhink och tummelplats för personer som antingen hade uteslutits ur SD eller lämnat självmant på grund av Sverigedemokraternas så väl politiska som organisatoriska förskjutning från den så kallade "nationella rörelse" som partiet är sprunget ur.

Men som jag skrivit fler gånger tidigare. Någonting har hänt. I takt med att SD har vuxit och blommat ut till det riksparti som partiet är idag så har också toleransen för det som tidigare på sekteristiskt manér beskrivs som avvikare eller "torister" (det begreppet kräver sitt eget blogginlägg) förändrats.

Idag är det mesta okej inom Sverigedemokraterna. Förutom om man möjligtvis heter Isak Nygren eller Levi Klausen. Partiledare Jimmie Åkesson har överlät tidigare hanteringen av medlemmar som trampat i klaveret till partisekreteraren Björn Söder som idag snarare är bör räknas till de som uttalar sig och agerar mest radikalt. Givetvis i sällskap av bundsförvanten Kent Ekeroth. Medlemmarnas öde handlar helt i händer på unga partibyråkraterna som varken säger bu eller bä så vida företrädarna inte heter just Klausen eller Nygren.

Så varför ska en sverigedemokrat idag kliva ur till ND? När till och med antisemitiska utspel och öppen rasism är okej? Partiet är minst lika toppstyrt och någon parlamentarisk karriär är inte att räkna med. Ideologiskt har dessutom ND dansat på den ständigt sköra linan mellan nazismen och den moderna tappningen av högerextremismen. Och med Abramsson som partiledare har partiet knappast gjort det med bravur.

Därför räknar jag dagarna tills att en lokal sverigedemokrat som ideologiskt och politiskt har radikaliserats lämnar och knackar på porten till Björn Björkvist och grabbarna i Svenskarnas parti. Avhopparen kommer i sådana fall inte vara av Backestiernas kaliber. Ingen som kräver inflytande och makt. Utan en ideologiskt övertygad person som inte tycker att SD levererar.

Jag vet inte hur många gånger jag har dödsförklarat ND. Men partiet har verkligen förlorat sitt existensberättigande. Med det menar jag inte att Abramssons parti kommer att försvinna. Snarare tvärtom. Redan nu verkar en ny grupp unga aktivister in i partiet med bakgrund i det avsomnade nätverket Fria Nationalister.

Men tro mig. Det kommer ta minst ett år så har de hamnat i någon slags schism med Abramsson och så försvinner de iväg någon annanstans. Marc lyckades nämligen inte heller med konststycket att behålla nazisterna i partiet.

Gråtmillda insikter

2011-03-14T15:36:00.000-07:00

Janne Milld, tidigare partisekreterare i SD och drivande bakom minst ett dussin intoleranta projekt, har lackat ur. Han har, hör och häpna, upptäckt att det finns antidemokratiska och till och med nazivänliga inslag i Nationaldemokraterna. Milld som knäcker extra som krönikör i partiets blaska Nationell idag klagar på sin bildsköna blogg "Tänd ett ljus" över de nationaldemokratiska nämndemännen Mattias Karlstrand och Sanna Hills medverkan i TV4-Nyheterna där den sistnämnde inte vill kommentera om demokrati var bra eller dåligt och den förstnämnde beskrev Adolf Hitler på följande vis "Det var en karismatisk statsman i början av 1900-talet i Tyskland".

I Jannes gråtmillda bloggattack mot ND ondgör han sig även över att tidningen Nationell Idag hade de öppet antidemokratiska organisationerna Svenska Motståndsrörelsen och Svenskarnas parti på besök med bokbord och paneldeltagare vid tidningens stora seminarium i Södertälje för några veckor sedan.

Milld skriver också att han kritiserat tidningen tidigare. Bland har chefredaktör Vavra Suk låtit publicera artiklar som bland annat hyllat "Francosidan" i spanska inbördeskriget.

Det komiska i sammanhanget är det Milld, som under sin tid som partisekreterare bland annat lyckades med konststycket att koppla ihop minskad turism med invandringens kostnader, skriver i inledningen av sin gråtmillda bloggattack. Han menar att han "reflexmässigt" reagerat på när ND anklagats för nazister. Att det har saknats fakta och argument.

Jag vet inte.

ND har en partiledare som är dömd för att ha lett attacken mot Prideparaden i Stockholm. ND har sedan länge gått sida vid sida med Sveriges nazister i den årliga Salemmarschen. Partiet har en seniorordförande som tidigare varit vice partiledare i det numer nedlagda nazistpartiet Nordiska Rikspartiet. I partistyrelsen sitter minst en person som tidigare var medlem i nazistiska Svenska Motståndsrörelsen.

Mig veterligen är det snarare fakta än argument.

Janne Milld kanske skulle läsa Expo och faktiskt ta till sig av vad som står?

Vad menar Kent Ekeroth?

2011-03-14T14:51:00.000-07:00

Efter en liten resa runt i landet (Värmland, GBG och underbara Frillesås). Kommer till Sthlm, ränner på möten (alla dess jävla möten) och brottas med min inkorgsångest. Noterar dock att SD:s mest radikala riksdagsledamot (tätt följd av Björn Söder) Kent Ekeroth har slagit till igen.

Läser Ekeroths tweet om och om och om igen. Vad menar, karln? Kan inte någon av alla ni begåvade SD-sympatisörer som förärar kommentarsfälten här på bloggen med inlägg som tangerar lagen om hets mot folkgrupp ge mig en förklaring.

Vad tror ni?

Och vad är det som är så jävla roligt, enligt Ekeroth?

Extremhögern står enad och Björn Söder är den store ledaren

2011-03-07T23:55:00.000-08:00

Det är lätt att göra sig lustig över Björn Söders gatlopp i media just nu. Det hela började med att Söder hade länkat till den högerextrema nyhetssajten Fria Tiders artikel om händelserna på badhuset i Husby som var full av felaktigheter. När Söder och även bundsförvanten Kent Ekeroth uppmärksammades av flera medier för sin aktivitet på nätet bet Söder ifrån på klassiskt högerextremt manér. "Nu ska budbärare skjutas", menade Söder. Det var i själva verket medias fel alltihopa. I en intervju i Aktuellt sa Söder dessutom att det inte går att leta på etablerad medias rapportering eftersom bland annat SVT ibland använder Expo som källa. Det är på inga sätt nytt. Sånt har Söder sagt tidigare. Men Söder har dock aldrig berättat vad det som är felaktigt i Expos rapportering. Förutom att Expo just publicerar avslöjanden om bland annat hans eget parti och dess företrädare. Så synd för honom.

Björn Söders gatlopp i media har också handlat om vad som hände efter att bland annat Söder spridit Fria Tiders faktafelsartikel. Det faktum att den etnopluralistiska organisationen Nordisk Ungdom haft en aktion utanför den flyktingförläggning där de pojkar som i Fria tider-artikeln utpekats som gruppvåldtäktsmän huserar. Vid aktionen kastade organisationens aktivister ägg och skrek rasistiska tillmälen. Björn Söder är inte dummare än att han har tagit avstånd från aktionen. Likaledes har Söder tagit avstånd från Nordisk Ungdoms aktion utan Aftonbladets chefredaktör Jan Helins hem i söndagskväll. Aktionen skedde samtidigt som just Björn Söder debatterade med Helin i SVT:s Agenda.

Det är en konspirationsteori och ren okunskap om extremhögern att påstå att Björn Söder och Nordisk Ungdom har haft kontakt med varandra. Självklart är inte organisationens aktiviteter sanktionerad av honom. Men skulle man följa Björn Söders logik vad det gäller sina politiska motståndare så är de definitivt det. Söder har gång efter annan påstått att de vidriga attacker som utförts mot hans eget parti har varit sanktionerat av journalister, politiska partier och fackföreningar. Alltså: Med Björn Söders logik så står den svenska extremhögern för en gångs skull enad och Björn Söder är den stora ledaren som tar debatten i TV medan hans bundsförvanter kastar ägg på flyktingförläggningar och hemsöker meningsmotståndare.

Endast det gamla gardet dök upp

2011-03-07T12:11:00.000-08:00

Det är bråda dagar. Jag har varit i England sedan i torsdags på möten och konferenser och har haft oerhört bristfällig uppkoppling. Därför har det inte bloggats sedan dess. Jag lovar att det blir mer bloggande den här veckan. Ska skriva lite om vår fantastiska resa till London och Manchester senare i veckan. Det är så många intryck att jag nog måste smälta det i ett par dar. Grymt var det i alla fall.

Nåväl.

När jag hade landat på Arlanda i förmiddags skyndade jag mig i alla fall ner till Kungsbacka för föreläsning om Sverigedemokraterna på biblioteket. Som en del läsare säkert vet så har föreläsningen haft ett tämligen makabert förspel då Sverigedemokraterna i kommunen ställde en interpellation i kommunfullmäktige tidigare år där man ville hindra mig och Expo Utbildning från att komma till kommunen och föreläsa. Eller rättare sagt: SD ville i sin interpellation att kommunen skulle avbryta ett för mig okänt samarbete med Expo Utbildning. Nu lyftes aldrig interpellationen då den stred mot kommunallagen.

Hur som haver. Stor komik har det i alla fall varit. Sverigedemokraterna säger ena dagen att de värnar yttrandefriheten och vill den breda debatten och på så vis vill de att landets kommuner ska bjuda in konstnären Lars Vilks. Men jag och mina kollegor skulle inte få bjudas in av kommunen då jag använt det vedertagna begreppet "white trash i en TV-intervju", skrivit på min privata blogg att jag hatar SJ och har en bakgrund i ett riksdagspartis ungdomsförbund som SD inte gillar.

Så mycket för den yttrandefriheten.

Jag hade därför goda förhoppningar om att SD-Kungsbacka skulle dyka upp ikväll och föra fram sin kritik. Men icke. SD-Kungsbackas propagandachef Mattias From, som tidigare bevistat en poesiläsning av undertecknad, och hans fullmäktigekollegor dök inte upp. Jag förmodar att de istället var på kommunens utbildning för nyvalda kommunpolitiker. Det kan ju vara bra. Då slipper de ställa interpellationer som strider mot kommunallagen i fortsättningen.

Nåväl. Igen.

Bibblan i Kungsbacka var i alla fall välbesökt. Både mamma, pappa, en gammal rektor och annat löst folk som jag känner från uppväxten var på plats. Kul. Och en massa annat folk. Och som tur var fanns även några från Kungsbackas extremhöger på plats. Bland annat en herre som lämnade SD när Nationaldemokraterna drog igång i början av 00-talet. Det gamla gardet från Kungsbackas extremhöger tyckte också att jag höll en god ton och berömde mig för att jag gav publiken tid till att ställa frågor.

Det är ju givetvis en självklarhet.

När föreläsningen var över passade jag på att tacka för inbjudan. Det blir fler Expo-föreläsningar i Kungsbacka fram över. Var så säkra. Allt inom ramen för det som kallas yttrandefrihet.

En motbild till lögnerna och hatet

2011-03-02T08:56:00.000-08:00

Sverige är ett land som inte följer Europadomstolens beslut om tortyrskador, rapporterade DN igår. Ännu en gång så naggas den skeva bilden om Sverige som ett land med en human flyktingpolitik i kanten. Det är bra. För samtidigt som Sverige har en asylprocess som är under all kritik så härjar extremhögern på ute i landet och på internet med sin rasistiska verklighetsbeskrivning.

Senast i raden av vulgära uttalanden från folkvalda sverigedemokrater är Conny Jörgesen i Alingsås som kallat ensamkommande flyktingbarn för "skäggiga trynen". Ett annat begrepp som extremhögern för de ensamkommande är "skäggbarn". Ibland kallas de för det slentrianmässiga "ekonomiska flyktingar".

Det handlar givetvis om att förskjuta debatten. Det faller inte den sverigedemokrater och andra så kallade invandringskritiker i smaken att beskriva ungdomar ut efter de juridiska termer som föreligger (i Sverige klass man som barn tills man är 18 år). Det faktum att de flesta av de ensamkommande flyktingbarnen är i tonåren och därför är i puberteten (då har de flesta pojkar någon form av utvecklad skäggväxt) spelar ingen roll. Ordet "barn" passar inte Sverigedemokraterna och extremhögern. Det är givetvis lättare att bedriva kampanjer mot skäggiga afghaner än det som de faktiskt är enligt Svea rikes lag: Barn.

SD-riksdagsmannen Kent Ekeroth skriver frustrerat på sin blogg: "Först var det ”apatiska flyktingbarn” när den bluffen uppdagades kom ”ensamkommande flyktingbarn”. Den bluffen börjar uppdagas nu också".

Nu är det ju i och för sig så att de apatiska flyktingbarnen inte var en bluff. Det är ännu en lögn från extremhögern. Men Ekeroth sätter i citat fingret på vad det handlar om: Vem som har initiativet i debatten och kraften att få sin verklighetsbeskrivning etablerad i allmänhetens medvetande. Sverigedemokraterna och dess allierade (bloggar som Politiskt Inkorrekt, Fria Tider osv) måste således hela tiden konsekvent motarbeta begrepp som flyktingbarn.

Det är vida känt att SD och dess anhang endast är intresserade av att prata om just migrationspolitik, eller snarare, misstänkliggöra människor som söker sig till Sverige och som enligt FN:s deklaration de mänskliga rättigheternas artikel 14 har rätt till det.

Med SD i riksdagen och snubbar som Conny Jörgesen i landets kommunfullmäktigeförsamlingar som fäller kommentarer om "skäggiga trynen", "skenassylanter" och vad det nu kan vara och som dessutom tar plats i nyhetsartiklar i diverse lokaltidningar och riksmedier etableras den högerextrema bilden av ett land med "vidöppna" gränser och totalt okontrollerad "massinvandring". När det i själva verket är tvärtom.

Därför kommer projektet "Flyktingbloggen" som en skänk från ovan. Initiativtagarna är de tidigare riksdagsledamöterna Kalle Larsson och Magdalena Streiffert. Bland bloggens skribenter återfinns en rad experter på området, aktivister och debattörer från hela Norden. Jag är övertygad om att bloggen kommer ge en nödvändig motbild till de högerextremas lögner, överdrifter och hetskampanjer. Jag hoppas också att bloggen kan sätta eld i baken på de partier som säger sig föra human flyktingpolitik men i själva verket bedriver en politik som våra barn och barnbarn kommer skämmas över. En politik där misstänksamhet går före mänskliga rättigheter och internationella konventioner.

Jag är stolt över att vara en av de som kommer att skriver på Flyktingbloggen och ser med spänd förväntan fram emot bloggens utveckling och mottagande.

Det kom ett Facebook-meddelande från Holland

2011-03-01T06:13:00.001-08:00

För några veckor sedan när jag satt på tunnelbanan på väg in till jobbet gjorde jag som vanligt när jag åker tunnelbana och är rastlös. Jag gick in på Facebook via mobilen. Till min stora förvåning såg jag att det hade kommit ett Facebook-meddelande från en person vars namn jag inte kände igen. Det har hänt förut. I normala fall är det någon som vill boka in en föreläsning, har frågor rörande det jag jobbar med eller vill uppmärksamma mig på något obskyrt Youtube-konto där någon random (Läs: Mattias From) har lagt upp favoritklipp från TV-program där Nationaldemokraternas grundare Tor Paulsson medverkar.

Den här gången var det inte något sådant meddelande. Det var på engelska. Jag kan villigt erkänna att jag inte är så bra på engelska. Men jag förstod ändå innehållet. Personen som mailade var någon slags festivalarrangör i staden Utrecht som hade sett mig läsa poesi i olika Youtube-klipp och ville att jag skulle medverka vid festivalen som går under namnet "Citytocities" i mitten av april. I mailet framgick också att holländsk poet och en skotsk poet skulle medverka. Arrangören ville också att jag skulle översätta en dikt av vardera poet till svenska och låta ett par av mina dikter bli översatta till holländska och gaelic. Självklart ställde jag upp på det.

När jag svarat på mailet och meddelat att jag var intresserad av att åka till Utrecht kom ett till mail. Festivalarrangören ville även att jag skulle åka till Edinburgh för att träffa de två andra poeterna.

Jag är i skrivande stund fortfarande lite smått chockad över det hela. Som fotbollsintresserad känner jag sedan innan till Utrecht på grund av deras fotbollslag, FC Utrecht. I övrigt vet jag ingenting.

Vad jag säkert vet är att jag är urusel på engelska. Därför är det väl tur för mig att jag i det här veckoslutet ska besöka London och Manchester och Expos brittiska motsvarighet, Searchlight och dess utbildningssatsning Hope not Hate.

Politiskt Inkorrekt vill göra inskränkning i demokratin

2011-02-27T08:22:00.000-08:00

Den SD-anknutna sajten Politisk Inkorrekt (PI) kom tidigare i månad ut som rasbiologer när en moderator för sajten hävdade att romer har klemptomani i generna. Nu spetsar sajten till sin högerextremism lite ytterligare och vill avskaffa religionsfriheten. På den bifogade skärmdumpen skriver en moderator för PI att det är "hög tid att ta bort den friheten". Eftersom kommentaren kommer i en diskussion på sajten efter en artikel om muslimer så är det glasklart att PI-moderatorn vill plocka religionsfriheten för just Sveriges muslimer.

Politiskt Inkorrekt som i övrigt brukar gnälla över att yttrandefriheten, en annan av demokratins hörnstenar, är hotad vill alltså in och tafsa på den svenska befolkningens rättigheter och friheter.

Och ja, sajten är fortfarande SD-anknuten.

----

Tack Henko, för tipset.

En kväll med SD:s väljare i Jakobsberg

2011-02-23T23:02:00.001-08:00

Under tisdagskvällen var jag inbjuden av ABF Norra Storstockholm för att hålla ett inledningsanförande om Sverigedemokraterna på en diskussionskväll. Efter att det socialdemokratiska oppositionsrådet i kommunen hållit en kort inledning pratade jag egentligen inte så mycket om just SD.

Jag talade om SD:s väljare.

Under mitt anförande konstaterade jag att alla undersökningar som gjorts påvisar att SD:s väljare på partiet på grund av partiets politik. Och inte något annat. Det kan skrivas tusen Timbroböcker om missnöjda sossar. Det kan skrivas tusen böcker med ett vänsterperspektiv om missnöjda sossar. Och kanske är en del av SD:s väljare just missnöjda sossar.

De är missnöjda för att de är kritiska eller emot utomeuropeisk invandring.

Jag påvisade också det faktum att en liten, men ändå existerande opinion, motsätter sig att människor med olika etnisk bakgrund sätter bo och bildar familj.

Sverigedemokraternas riksdagsinträde och tre mandat i Järfälla är alltså ett större problem än ett parlamentariskt osäkert läge för den som inte vill göra skillnad på folk och folk. Sverigedemokraterna är den svenska intoleransens politiska röst.

Avslutningsvis menade jag att det inte är de övriga partierna som anpassat sig till SD. Utan snarare att det är tvärtom. Sverigedemokraternas intoleranta och många gånger rasistiska retorik kan få gehör i debatten då partiets uppdelning av svenskar som en slags homogen grupp och utomeuropeiska invandrare som än mer homogen grupp redan är en sanning i debatten. Och att politiker, från höger till vänster, sedan länge etsat fast vanföreställningen om att Sverige skulle ha en "human" flyktingpolitik.

Sedan drog diskussionen igång. Det blev ett samtal med SD:s väljare.

En äldre dam hävdade att jag var odemokratisk som pratade så fruktansvärt illa om SD. Det var rena Sovjet-fasorna, menade hon. Det var dessutom odemokratiskt ABF att anordna en sådan här kväll.

Jag svarade med att det var min demokratiska rättighet att när fan jag vill uttrycka min åsikt och just den här kvällen hade ABF bjudit in mig för att tala.

En annan åhörare menade att hon hade bevis för att Sverigedemokraterna hade rätt i sin politik. Hon hade nämligen blivit utesluten eller utfrusen ur samtliga partier bara för att hon sagt "SANNINGEN" om invandrarna.

Jag satt och tänkte att jag hade nog blivit utesluten ur SD om jag hade hävdat att kvinnans "SANNING" var felaktig.

En äldre herre, som menade att han inte röstade på SD, menade att ingen "TOG DEBATTEN" och att vi måste försvara de "svenska värderingarna" som enligt honom var jämställdhet, jämlikhet och demokrati.

Jag svarade att vi har demokrati i Sverige. Och i demokrati har man demokratiskt författade lagar som politikerna som folket väljer stiftar. Vad det gäller "värderingar" så får man ha vilka värderingar man vill. I en demokrati ska man få vara nazist, islamist eller tro att jorden är platt. Ingen politiker eller proffstyckare från Jakobsberg ska kunna bestämma det och det är inte människors värderingar som ska avgöra om man ska få bo i exempelvis Sverige.

Flera av åhörarna hävdade gång efter annan att Sverigedemokraterna minsann inte kollektivt skuldbelade och generaliserade. Det var också fel av mig att påstå att Sverigedemokraternas retorik om muslimer på många sätt var identisk med Chetnikrörelsen på Balkans retorik mot bosnienmusilmerna. Och när jag hänvisade till SD:s partiprogram och skrivningarna om "den nationalistiska principen" där etnisk homogenitet är en förutsättning för att en nation ska fungera då ljög jag, menade åhörarna.

När jag hänvisade till partiets "öppna svenskhet" och skrivningen i partiprogrammet som lyder "svensk är den som uppfattar sig som svensk, och som av andra svenskar uppfattas som svensk" då var det också falsarier och den äldre kvinnan reste sig och gick.

Nu var inte debatten rolig längre.

När min sambo som hade hängt med till Jakobsberg läst högt från Migrationsverkets hemsida om ersättningen som en asylsökande får, då ljög hon också.

Min sambo som för kännedom är en jävla boråsare var också en "en sån som du". Alltså ingen boråsare. Utan en av de där invandrarna. Ja, hon har ju liksom jag invandrat till Stockholmsregionen men mig veterligen är hon född på Östra Sjukhuset i Göteborg. Att hennes farsa råkade vara en sån där utomeuropeisk invandrare gör väl i och för sig att hon enligt SD:s partiprogram nog inte uppfattas som svensk.

En kvinna som suttit tyst tidigare under kvällen fick sista ordet:

- Det är ett problem att man blir kallad för rasist om man kritiserar invandringen. Jag menar dom kommer hit och hedersmördar, lever på bidrag och utnyttjar systemet.

Jag tänkte att det är ett lika stort problem att Glassbilens personal anklagas för att de säljer sig just glass.

I taxin hem så kunde inte taxichauffören låta bli att lägga sig i min och min sambos utvärdering av kvällen. När vi förklarat för honom vad det för diskussioner som vi hade haft inne på ABF-huset i Jakobsberg sa han på knagglig svenska:

- Jag är så trött på allt snack om bidrag. Jag pluggar fysik i Uppsala på dagarna. Alla mina kurskamrater går på studiebidrag. De är svenskar. Själv kör jag taxi på kvällarna och nätterna. Och så hävdar SD och andra att det är sådana som jag som snyltar på systemet. Jag hade kanske behövt varit där. Då hade de kunnat skälla på mig och berätta att jag inte gör rätt för mig.

Realitycheck vad det gäller flyktingmottagande och ekonomi

2011-02-23T05:44:00.000-08:00

Noterar att min kommunen där jag växte upp, Kungsbacka, gick med hela 262 miljoner plus förra året. Det är många undersköterskelöner, ålderdomshemsplatser, lärarlöner och så vidare. Det är också inte bara ett argument utan också ett faktum att Sverigedemokraterna i kommunen snackar skit så det förslår sig när de i sin argumentation mot kommunens flyktingmottagande kommer dragandes med ekonomiska argument.

Bryr sig Sverigedemokraterna på fullaste allvar om vare sig bostadsbrist eller äldrevård så finns det gott om pengar att spendera ändå väljer partiet att i sin fördelningspolitik rikta udden mot högst, notera högst, 50 flyktingar plus 10 ensamkommande flyktingbarn.

Det två ord som man kan använda: Rasism och patetik.

För det är ju dessutom så att kommunen får pengar från staten för att bedriva flyktingmottagande. Och senaste idag kunde man läsa att den omtalade norrländska kommunen Söderhamn som har tagit betydligt fler flyktingar än Kungsbacka har dragit in 27 miljoner på flyktingmottagandet.

Ekonomiskt är alltså flyktingmottagandet inget problem. Det är snarare så att SD-Kungsbackas Mattias From blir ledsen i ögat om han råkar se en afghan på bussen hem från Elof Lindälvs Gymnasium.

Idag lanserade vi Expo Akademin

2011-02-22T10:03:00.000-08:00

Helgen som gick tillbringade jag och mina kollegor Jonathan och Niclas på Röda korsets folkhögskola i Skärholmen utanför Stockholm. Expo Utbildning bidrog nämligen med en helg i den 25 %-kurs som folkhögskolan kallar för "Agera - utan att diskriminera". Deltagarna hade olika bakgrund och livsituation. Några arbetade på ett museum, någon som danslärare, ett par läste till lärare, någon hade tagit ett sabbatsår från gymnasiet, en jobbade på förskola.

Under helgen gick vi igenom extremhögerns historia - något jag menar är centralt för att förstå dagens rörelse. Vi pratade om hatlärorna antisemitism och islamofobi och undersökte dess likheter och skillnader. Vi dissekerade också extremhögerns argumentation och retorik och pratade om den främlingsfientliga politikens konsekvenser. Nu i veckan kommer deltagarna få frågor att jobba med och diskutera via webben. Vid två ytterligare tillfällen ska de träffas och förhoppningsvis inspirerar de varandra till att arbeta vidare med frågor som rör rasism och främlingsfientlighet i sin egen vardag. Under utvärderingen av helgen utbrast en av deltagarna "Det här är folkbildning" och fick de övrigas gillande. Ett god intäkt på att helgen varit lyckad.

Under gårdagen begav jag mig ner till Kungälv där läraren och författaren Christer Mattsson. Tillsammans med Christer, som bland annat skrivit boken "Ingen blir nazist över en natt"" och utarbetat "Kungälvsmodellen", driver Expo Utbildning, Stiftelsen Natur & Kultur och Lärarnas Riksförbunds forum för samhällsvetenskap och humaniora anordnar vi sedan i augusti förra året fortbildningar lärare från hela landet. Hittills har vi anordnat kurser vid två olika tillfällen. Nu är tanken att de som har gått utbildningarna ska få möjligheten att få fortsätta fortbilda sig med en vidareutbildning.

Igår bestämde vi innehållet för "Steg 2" i utbildningen samt bestämde datum för en ny "Steg 1". Målsättningen är att bygga upp ett nätverk av lärare som har redskapen och modet att jobba med frågor som rör främlingsfientlighet och rasism och som även dem skapar ny verksamhet och undervisning för både elever och kollegor. Projektet är en del av projektet Expo Skola som även innehåller vår skolsajt.

Och idag var det äntligen dags att lansera Expo Akademin uppe i Umeå. I höst startar Expo Utbildning och Vindelns folkhögskola en antirasistisk projektledarutbildning. 15 personer kommer heltid under ett halvår studera vid det vi valt att kalla för "Expo Akademin". Mer om utbildningen kan du läsa här.

Personligen går en dröm i uppfyllelse i och med att vi startar den här utbildningen. Jag har i flera år haft folkhögskolekurs för människor som vill arbeta aktivt mot rasism och främlingsfientlighet i tankarna. Min målsättning med utbildningen är att ge lärare, fackföreningsaktiva, folkrörelseaktiva och andra antirasister tid och redskapen till att fördjupa sig och driva antirasistiska projekt för att sedan, som det heter, "gräva där de står". Jag har försökt hitta ett annat ord för det men det har varit omöjligt. Därför bjuder jag mina belackare på det: Antirasistisk kader.

Jag är evigt tacksam rektor Anna Sjödin och de andra på Vindelns folkhögskola för vårt samarbete.

Det händer som sagt saker på Expo Utbildning. Bra saker. Mycket har således hänt sedan verksamheten var en halvtidstjänst och jag kombinerade det hela med att jobba som krabbfiskare.

Björn Söder fattar inte vad facket är för något

2011-02-20T22:51:00.000-08:00

Noterar att SD:s partisekreterare Björn Söder återigen ger uttryck för sin okunnighet rörande LO-förbunden och arbetsmarknadspolitiken. Till sina 955 "fans" på Facebook skrev han i fredags följande:

Dags för alla Sverigevänner som tror på demokrati och yttrandefrihet att lämna socialdemokratiska fackförbundet Transportarbetareförbundet? Låt Transport lida sotdöden!

Den grinige Söder har gjort det till sin specialitet att kalla demokratiska beslut och processer för "odemokratiska". Den här gången handlar det om en sverigedemokratisk kommunfullmäktigeledamot från Vetlanda som uteslutits ur Svenska Transportarbetareförbundet. Sverigedemokraten hade försökt häva uteslutningen rättsligt men det går inte.

Odemokratiskt, tycker SD.
Demokratiskt, tycker jag.

Svenska Transportarbetareförbundet är, precis som Söder antyder, en politisk organisation. En demokratisk organisation där medlemmarna kommit överens om värdegrund, politiska ställningstaganden, stadgar och valt företrädare.

Om en person motsätter sig och motarbetar de demokratiskt fattade besluten i en organisation ska man givetvis kasta in handduken. Gör personen i fråga inte det så är det inte mer än rimligt att den av medlemmarna valda ledningen utesluter personen.

Att företräda Sverigedemokraterna som verkar för ett "etniskt och kulturellt homogent", "nationell solidaritet" och snömoset som partiet kallar "den nationalistiska principen" står i direkt motsättning till LO-förbundens socialistiska perspektiv och internationella solidaritet.

Jag vet att det finns antirasister som tycker att det är "otaktiskt" av Transport att utesluta Sverigedemokraterna. Jag tycker precis tvärtom.

Det handlar om LO-förbundens existensberättigande och överlevnad. Vill LO-förbunden utvecklas till försäkringsbolag som klappar socialdemokratin lite grann på axeln med glättiga broschyrer där de uppmanar folk att rösta på sossarna vart fjärde år så kan vi nog glömma löneökningar för vanligt folk och förbättringar vad det gäller arbetsmiljö och arbetstider. LO-förbundens styrka genom åren har kommit genom hög organisationsgrad på grund av en tydlig politisk agenda.

Med en massa högerextremister som medlemmar som motarbetar det medlemmarna kommit överens om så urvattnas politiken och i sin tur den styrka som facken faktiskt har på arbetsmarknaden.

Sen kan inte uteslutningar av enstaka sverigedemokrater vara den enda strategin för fackförbunden att bekämpa rasismen. Transports antirasistiska strategi är mig veterligen betydligt mer omfattande än så.

Avslutnings tycker jag att Björn Söder kan lägga sin skräniga martyrmegafon på hyllan och starta ett eget fackförbund om han nu vill kämpa för arbetare utifrån sina arbetsmarknadspolitiska principer.

Jag tror dock att det blir en lönlös satsning då SD har följande skrivning i sitt arbetsmarknadspolitiska program:

”Målsättningen är att kunna tillvarata nationens samlade intressen. Avsaknaden av ideologiska bindningar och bevakande av särintressen på området gör att partiets politiska inriktning kan komma att skifta beroende på underliggande förutsättningar, politiska förändringar och konjunkturläge.”

Den norska främlingsfientligheten och de svenska ovationerna

2011-02-19T22:54:00.001-08:00

Noterar på söndagsmorgonen att ledaren för norska Fremskrittspartiet, Siv Jensen, lanserat idén om att DNA-registrera asylsökande till landet. Detta för att förhindra eventuella terrordåd i landet. I samma tal där kravet lanseras tackar hon också norska Socialdemokraterna för att de anpassat sig till FRP-retorik.

Fremskrittspartiet har till skillnad från SD ingen bakgrund i extremhögern. Partiet är sprungit ur det norska skattemissnöjet och välfärdsmotståndet som växte fram genom Anders Langes parti på 1970-talet och som senare blev FRP med Carl I Hagen som partiledare.

Partiet har i regel haft en något bredare politik än SD och på det ekonomiska planet betydligt fler nyliberala idéer. Men partiets starka ställning i den norska debatten och opinionen har gjort att de kan lägga ut texten betydligt mer än Åkessons parti. Nu kräver Carl I Hagens arvtagerska registrera flyktingars DNA.

Jag undrar vad den moderate riksdagsmannen Johnny Munkhammar tycker om det. Munkhammar skrev lyriskt på sin blogg efter att ha varit och lyssnat på Siv Jenssen när hon talade på ett seminarium i Stockholm för lite mer än ett år sedan att den norska populistledaren var ”modig, principfast och envis”. Bland arrangörerna till Jensens Stockholmsbesök fanns Timbroredaktören Fredrik Segerfeldt som även han tog till superlativen.

Och Philip Wendahl, vad tycker han? Wendahl som vad jag förstått till slut har lämnat Folkpartiet har ju tidigare öst beröm över FRP och beskrivit de som ett liberalt parti.

Man kan ju fråga sig hur liberalt det är att misstänkliggöra människor så till den milda grad att man måste DNA-registrera dem?

Att den norska socialdemokratin på danskt manér anpassar sin retorik till högerpopulismen är oroväckande. En ljudande varningsklocka för svenska sossar. Och ett hårt slag i magen på alla de vänsterpartister som blint hyllar alla typer av samarbeten med Socialdemokraterna för att de skulle kunna innebära ett par obetydliga ministerposter.

Petzäll lurade skattebetalrna på pengar

2011-02-19T04:33:00.000-08:00

När de som extremhögern brukar beskriva som "PK-politiker eller "etablissemanget, det vill säga politiker som inte ställer upp på dess världsbild, fastnar med fingrarna i syltburken efter ha fifflat med skattemedel utnyttjat sin ställning på olika vis brukar det bli ramaskri på sverigedemokratiska bloggar och bland partiets propagandister på nätet.

Idag är det emellertid tyst. Till och med den SD-hatande skvallersajten Nationell.nu tiger som muren om det faktum att William Petzäll, av partikamrater kallad "Borås Berlusconi", lurat riksdagen på pengar. Det är Borås Tidning som avslöjar att Petzäll uppgett att han är bosatt i Trelleborg och på så sätt fått sina flygresor till Skåne betalda med skattemedel. Totalt handlar det om 60 000 kronor. Problemet är bara att SD-politikern är folkbokförd i en lägenhet i Gånghester, en håla utanför Borås.

Reglerna för reseersättning i riksdagen är antingen tjänsteresor eller resor till det som kallas "tjänsteställe". Alltså den adress som den berörde riksdagens ledamoten är bokförd på.

William Petzäll har alltså brutit mot reglerna och blåst skattebetalarna på pengar.

Men SD tiger som muren. Pressekreteraren Eric Myrin säger att det inte är en så "stor grej". Och SD-sympatisörerna på nätet som brukar hugga på allt slags fuffens deras motståndare håller på med antingen förminskar Petzälls omdömeslöshet eller skriker på att media "ska granska sossarna också".

Tro mig. Media granskar alla partier. Och SD:s retorik om politiker som bara vill sko sig själva håller allt mer på att personifieras i deras egen ungdomsförbundsordförande.

Han börjar att kommentera sin riksdagsplats på valnatten med att säga "60 000 kronor och gratis lägenhet i Stockholm". Sedan blandar han ångestdämpande medicin och alkohol, hamnar i fyllecell och försöker sjukskriva sig från riksdagen medan cancersjuka runt om i landet inte ens lyckas bli sjukskrivna. Och som en liten bonus: Han blåser oss skattebetalare på en summa upp 60 000 kronor. Det är ungefär tre månadslöner för undersköterskor.

Det kanske inte bara är solariebrännan som har gett Petzäll smeknamnet "Borås Berlusconi".

Vill Alexandra Brunell atombomba Sergels torg?

2011-02-18T06:20:00.000-08:00

Fick på fredagseftermiddagen den här skärmdumpen mejlad till mig. Den är hämtad från SDU-ledamoten William Hahnes Facebook där han ondgör sig över att en väldig folkmassa hade samlats på Sergels torg för att protestera mot Sverigedemokraternas riksdagsinträde i september förra året.

Alexandra Brunell som idag arbetar som Jimmie Åkessons sekreterare i riksdagen kommentar till bilden är "Atombomb, någon?".

Menar Brunell allvar, kan man fråga sig? Ska inte vanligt folk, oavsett politisk åsikt, få uttrycka sin åsikt och frustration över saker de inte gillar?

Sverigedemokraternas vurm för yttrandefriheten framstår allt mer som ett hyckleri.

Alexandra Brunell gör det således igen. Förra gången handlade det om att skrivit "#Äntligen" efter terrordådet i Stockholm.

Gillar Alexandra Brunell när människor sprängs i luften?

På studiecirkelträff med Sverigedemokraterna

2011-02-18T00:36:00.000-08:00

I torsdags var jag inbjuden att gästföreläsa vid en studiecirkel som utgår efter boken som jag skrev för snart tre år sedan, Sverigedemokraterna har fel. Det var min Adnan som jobbar på studieförbundet ABF som hade bjudit in mig. En grupp på cirka 15 personer hade vid tre tidigare tillfällen träffats och diskuterat boken och Sverigedemokraternas politik. Bland deltagarna fanns personer olika politiska uppfattningar. Några av deltagarna är ledande sverigedemokrater i Stockholm.

Jag hade blivit ombedd att hålla en kort inledning och förklara hur jag hade tänkt när jag skrev boken. Jag berättade om frustrationen som jag kände för ett par år sedan. Att jag var irriterad över att politiker med enormt stora åsiktsskillnader trodde att det fanns ett enhetligt svar på Sverigedemokraternas politik. Jag var också självkritisk och påpekade att det fanns en poäng att ibland faktiskt utgå från att SD faktiskt har rätt. Något som jag har gjort i texter här på bloggen vid ett antal tillfällen.

När jag sa precis så, "låt oss utgå ifrån att SD har rätt", såg delar av studiecirkelträffen lite skräckslagna och förvånande ut. SD-anhängarna log däremot förnöjsamt. När jag sedan gick igenom partiets retorik kring den muslimska minoriteten i Sverige och den yttersta konsekvensen av partiets retorik satt i stort sett hela cirkeln som fågelholkar. När jag slutligen liknande SD-retoriken vid den serbiska chetnikrörelsen då blev liksom en konstig pinsam stämning. Som att komma in i ett avsnitt av den brittiska succéserien The Office U.K.

Efter en stund frågade en av deltagarna de närvarande sverigedemokraterna hur de såg på argumentationen. SD:arna slog ifrån sig genom att säga att jag tog upp "en del intressant" men att de medverkade som privatpersoner och därför inte behövde svara på partiets politiks konsekvenser.

Sedan följde en diskussion där de närvarande sverigedemokraterna och en annan deltagare som gång efter annan hävdade att hon minsann inte var sverigedemokrat att de minsann hade invandrarvänner. En av sverigedemokrater hade till och med sig en utskrift av partiet i Stockholms styrelse. Bland ledamöterna fanns två invandrare. Imponerande.

Vidare under den två timmar långa studiecirkelträffen fortsatte deltagarna att hela tiden ställa frågan till SD-anhängarna om hur de skulle lösa alla de problem som de pekade på och upplevde. Sverigedemokraterna hade enligt mig inte mycket att hämta i den diskussionen.

Jag tror vi alla lärde oss något nytt under torsdagskvällen. Cirkeldeltagarna som inte sympatiserade med SD hittade ett nytt sätt att argumentera. Och de närvarande sverigedemokraterna fick smaka på en argumentation som de aldrig tidigare hade upplevt. I de flesta fallen var de svarslösa.

Och allt flöt på under lugna och sansade former.

Egentligen skulle studiecirkeln sluta efter det här tillfället. Men när träffen var slut bestämde sig gruppen för att fortsätta cirkeln och utgå från SD:s partiprogram.

När cirkeln väl är slut är jag övertygad om att Sverige kommer ha fått en grupp av de bästa antirasistiska debattörerna i landet. Och SD har fått ett par medlemmar som för första gången har fått stå ansvariga för partiets konsekvenser.

Det är lite grann politisk historia som min kompis Adnan från Fisksätra håller på med inne på ABF-huset på Sveavägen.

Stackars lille Geert

2011-02-17T12:33:00.000-08:00

DN rapporterar om att den holländske högerpopulisten Geert Wilders och hans parti är lite ledsna i ögat efter att en radiostation publicerat en karikatyr på "profeten Geert". Anledningen var att Wilders förslagit att alla som är till besvär för det holländska samhället ska samlas i containerläger.

Wilders som så ofta i den så väl högerextrema som högerpopulistiska miljön lyfts fram som yttrandefrihetens store härförare har nu krävt att radiostationen plockar bort karikatyren. Wilders parti menar att den här "kvalmig".

Inkonsekvensen och tragikomiken är uppenbar. Profeten Muhammed ska avbildas och häcklas men en politiker får man inte skoja med.

Det hela påminner om Sverigedemokraternas vurm för Lars Vilks avbildning av Muhammed som rondellhund. SD vill ju ställa ut den lite varstans. Men Jesus får inte avbildas som homosexuell. Då rycker moralisterna i SD ut till försvar.

Jag undrar vad SD hade sagt om exempelvis Björn Söder avbildas som en lägervakt...

Temadagarna från helevetet

2011-02-16T03:36:00.000-08:00

Den politiska oviljan att inse att diskriminering i samhället är ett resultat av strukturer och kräver att kontinuerligt och långsiktigt arbete har nått nya höjder i skånska Simrishamn.

Den moderata kommunledningen föreslår, på fullaste allvar, att kommunstyrelsen ska ha två "temadagar" per år där politikerna ska ägna sig åt att se till att antidiskrimineringslagarna följs i kommunen.

Det kan tyckas vara komiskt att man på beslutarfattarnivå befinner sig på en sådan oerhört låg nivå.

Jag upplever att man i skolans värld, där det på många håll i landet har varit temadagastänk sedan länge vad det gäller både antirasism och jämställdhet, som tur är har börjat tänka i nya banor. Många skolor som jag och mina kollegor är i kontakt med kikar nu på mer långsiktiga strategier och en kontinuerlig fortbildning för både elever och personal.

Men ett sådant arbete tar tid och kräver resurser och verkligheten är ju sådan att det är de folkvalda politikerna som håller i plånboken.

Det är därför oerhört beklagligt och skrämmande att de styrande politikerna i skånska Simrishamn inte föregår med gott exempel utan istället arbetar i helt motsatt riktning.

----
Ystads Allehanda.

Protestera mot deportationerna och den förda massavisningspolitiken

2011-02-16T01:19:00.000-08:00

Under natten till idag protesterade aktivister utanför Migrationsverkets förvar i Kållered mot deportationer av 15 irakier. Trots fortsatt kritik från både FN:s flyktingorgan UNHCR och Amnesty så fortsätter alltså Sverige på den inslagna vägen att deportera människor tillhörande en minoritet som förföljs, förtrycks och torteras i Irak.

När försöket att blockera transporten av de 15 irakierna misslyckades i Kållered begav sig många av aktivisterna till Landvetters flygplats för ett sista försök att förhindra deportationen.

Personerna som inatt kämpade och slet för att förhindra människor att sätts i en oerhörd fara nere i Irak förtjänar en enorm eloge. Det är också viktigt att alla antirasister, oavsett partitillhörighet och ideologisk hemvist, sprider informationen om både deportationerna och protesterna.

Sverige har ingen human flyktingpolitik, gränserna till det här landet är inte vidöppna och det finns faktiskt människor som försöker vända trenden.

Ikväll samlas återigen människor i Brunnsparken i Göteborg för att visa sin vrede, frustration och ilska över deportationerna och den idag förda massavisningspolitiken. Den som bor i Västsverige bör absolut sluta upp.

----
GP.

Sverigedemokratisk historierevisionism från den grinige sverigedemokraten

2011-02-15T12:04:00.000-08:00

Jimmie Åkessons pressekreterare trubaduren Linus Bylund. Bjuder för närvarande på en hejdundrande historierevisionism på Twitter. I en diskussion med Expos reporter Johannes Jakobsson menar Bylund att hans kollega Alexandra "#Äntligen" Brunell inte skrivit just "#Äntligen" efter terrordådet på Drottninggatan i december förra året.

Den grinige sverigedemokraten "hotar" också att blocka Jakobsson på Twitter om han inte slutar ställa jobbiga frågor.

För att påminna Linus så har jag bifogat en skärmdump av Alexandras tweet.

Hur ska det gå för "Borås Berlusconi"?

2011-02-15T10:08:00.000-08:00

Den italienske premiärministern Silvio Berlusconi ställs inför rätta. Premiärministern är anklagad för att ha haft sex med en minderårig. Berlusconi står också inför rätta om ett par veckor för skatteflykt. Den italienske högerpopulisten som också gjort sig känd för att ha släppt in fascister i regeringen och en hänsynslös migrationspolitik har nu också mött massiva folkliga protester då kvinnor i landet demonstrerade mot hans kvinnosyn nu senaste i helgen.

Frågan är hur det ska gå för den 74-årige Berlusconi. Kanske har skandalerna blivit för många nu?

När jag läser om Berlusconi kommer jag inte helt osökt att tänka på Sverigedemokraternas William Petzäll. SDU-basen som för närvarande har en "timeout" efter sitt besök i en fyllecell för ett par veckor sedan har jag hört kallats för "Borås Berlusconi".

Inte ett så fullt smickrande smeknamn. Och frågan är hur det ska få för William och smeknamnet som hans partikamrater uppenbarligen har gett honom.

---

DN.

Lindansarpartiet

2011-02-14T07:33:00.000-08:00

Sverigedemokraten Isak Nygren hotas som bekant att uteslutas från partiet efter att Expo avslöjat att han argumenterat mot ”rasblandning” på det nazistiska forumet Nordisk.nu. Den excentriske Nygren går nu till mottattack mot sitt parti i ett uttalande till Expo.

Sverigedemokraterna som parti tycker som jag, att samhället ska byggas på en svensk folkgrupp. Sen finns det medlemmar med liberalare åsikter. Det går inte att byta etnicitet men det går att få barn med en svensk. Då blir det automatisk assimilering, så länge det inte är för många. SD vill trots allt minska invandringen med 90-procent, säger Isak Nygren, säger han igen i en intervju.Sverigedemokraterna försöker givetvis slå ifrån sig. Men vid närmare eftertanke så tycker jag faktiskt att Isak Nygren har rätt i sin argumentation.

I Sverigedemokraternas partiprogram går det under rubriken ”Den nationalistiska principen” att läsa:

"Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen”.

Det handlar alltså inte enbart om identitet. Sverigedemokraterna nämner också etniciteten. Sverigedemokratiska lindansare i stil med Chang Frick har tidigare hävdat att etnicitet har med just kultur och identitet. Men så är det givetvis inte.

Skrivningen är en kvarleva från Sverigedemokraternas barndom och gäller alltså fortfarande.

Nygrens partikamrat Therese Borg hänvisar till partiets skrivningar om ”den öppna svenskheten” och att Nygren strider mot dem. I det sverigedemokratiska partiprogrammet går det att läsa följande:”För den svenska nationens del gäller följande: "svensk är den som av sig själv och som av andra uppfattas som svensk”.

Jag har skrivit om det tidigare. I praktiken innebär det alltså att en person som är född i exempelvis Afrika måste uppfattas som svensk av resten av nationens invånare för att personen i fråga ska uppfattas som svensk.

Therese Borg diggar SD:s partiprogram. Till Expo säger hon att ställer upp på det till ”100 procent”.

Jag kan faktiskt förstå Isak Nygrens frustration i sammanhanget. Han må ha använt ett lite väl radikalt vokabulär på det nazistiska forumet. Men hans skrivningar bryter inte enligt mig mot partiprogrammet.

Däremot är hans Twitterdiskussion med vänsteraktivisten Victor Pressfeldt där han likt Nationaldemokraterna förespråkar någon slags etnoplurialism (se bifogad skärmdump) är dock mer problematisk.

Ett ihållande duggregn av rasism

2011-02-13T08:19:00.000-08:00

Under helgen har Expo rapporterat om den excentriske sverigedemokraten Isak Nygren som på vit makt-forumet Nordisk.nu bland annat har skrivit:

"Jag har inget emot om vita, det vill säga alla som har europeiskt ursprung skaffar barn emellan, men jag skulle ha det svårt att se det positiva om det blir en blandning mellan negrer, asiater etc."

Nygren som på samma forum beskrivit islam som en "pedofilsekt" får i Expos intervju med SD:s pressekreterare Eric Myrin onda ögat:

– Om det är fastställt att det är han som har skrivit det här menar jag att det är tillräcklig grund för en uteslutning, säger Myrin till Expo.

Det börjar bli en vana nu. Under de senaste månaderna har åtskilliga sverigedemokrater avslöjats med fingrarna i den öppet rasistiska syltburken.

Partiets inställning har sett lite olika ut. Givetvis beroende på hur högt man står i graderna i partiet och vem som man är bundis med. För Isak Nygren lär det bli en framtid i Flashback-trådar, rasblandningsdebatter på Nordisk och Twitter.

Utomståendes reaktioner är dock mer intressanta. För motståndare till SD passar varje avslöjande som handen i handsken. Många ställer sig dock förvånande till att det fortfarande kan vara så här i Sverigedemokraterna.

För mig är det logiskt. En hatlära kommer sällan ensam. Har du en negativ inställning till en minoritet så är du i regel intolerant mot andra minoriteter. Och eftersom Sverigedemokraterna är den den svenska intoleransens politiska röst så lär sådana här avslöjanden fortsätta att påminna om ett ihållande duggregn. Det tar liksom aldrig slut.

SD-matematik

2011-02-10T15:28:00.000-08:00

Åkessons svärmor, Margareta Sandstedt, har räknat lite. Fel. Fast det är ju inte så konstigt. Hon företräder ju trots allt ett parti som än idag då och då påstår att invandringen kostar 267 miljarder...

Politiskt Inkorrekt kommer ut som rasbiologer

2011-02-10T14:00:00.000-08:00

Den SD-anknutna sajten Politiskt Inkorrekt har äntligen# kommit ut ur den rasbiologiska garderoben. I kommentarsfältet har sajtens hitintills anonyma administratör slagit fast att romer har "kleptomani" i generna.

Med andra ord: Alla slags påståenden från den främlingsfientliga nätpöbeln om att Politiskt Inkorrekt minsann inte är en rasistisk sajt är för all framtid pulveriserade.

Politiskt Inkorrekt har sedan starten bedrivits med syftet att sätta invandrare i dålig dager. Den bifogade skärmdumpen visar tydligt att det vad många av oss hela tiden har hävdat stämmer - att sajten har en rasistisk agenda.

Så god natt alla nättroll och andra hatare. Nu har "PI" ungefär lika mycket seriositet som nazimedier som Nationell.nu och Info 14. Kanske ett samarbete vore på sin plats?

---

Tack Henko för tipset.

Det nya Vikingapartiet

2011-02-09T22:22:00.000-08:00

I valet 1998 kandiderade Bosse Persson från Malmö till riksdagen med ett parti som han kallade för Vikingapartiet. Partiets främsta krav var att Sverige skulle lämna EU. Bosse Persson som i Malmö med omnejd är vida känd för sin något udda klädstil, sina insamlingar till fattiga barn i Afrika och sitt hängande vid de enarmade banditerna på det nattöppna hamburgarhaket Stippes fick ett trettiotal röster. Senare dök han upp i valet 2002 med hela 43 partier. I valet 2006 kandiderade han med ännu ett parti - PALMES parti. Persson medverkade då i det smått legendariska Insider-programmet där Robban Aschberg ledde en debatt mellan de olika småpartierna utanför riksdagen. Nationalsocialistisk Front, SPI, Junilistan och Feministiskt Initiativ medverkade inte. De hade säkert goda anledningar till det. På bilden ser ni undertecknad och Bosse Persson från valrörelsen 2006.

Nåväl.

När jag surfar in på Sverigedemokraterna i Kungsbackas hemsida och tar en titt på deras nya flygblad så tänker jag på Bosse Persson och Vikingapartiet. På bilden ser ni en illustration som Mattias From måste ha hittat på någon gammal Geocities-hemsida från slutet av 1990-talet eller från gamla clipart.

Sverigedemokraterna i den nordhalländska kommunen tar verkligen det sverigedemokratiska arvet på allvar med sin vikingaromantik. Det gör ju knappast partiet centralt idag med sitt ständiga tragglande om "kristna värderingar och ideal". Annat var det på den goda tiden, i början av 1990-talet, när Sverigedemokratisk Ungdom anordnade blot och partiets propaganda var fylld med vikingaillustrationer och reklam för vit makt-musik. Något säger mig att Mattias From, född 1992, önskar att han var med på den tiden.

Men om världen vore rättvis hade den här mannen bildat ett Vikingaparti i Kungsbacka med fiskeripolitik, Frillesås och flyktingpolitik på agendan. Han heter nämligen Viking, är min far, verksam yrkesfiskare och dessutom ordförande i Frillesås föreningsråd.

Ynkligt, Billström

2011-02-09T21:36:00.000-08:00

DN har sökt Migrationsminister Tobias Billström för att få svar på frågor om det iranska paret som nu befaras att utvisas. Paret är medlemmar i den iranska oppositionella rörelsen Folkets mujahedin. Sedan en lång tid tillbaka hotas, förföljs och avrättas oppositionella i Iran. Sent som i förra månaden dödades två medlemmar ur Folkets mujahedin av regimen, uppger Amnesty International. Totalt sett under januari dödades upp emot 80 iranska regimkritiker i landet. Det finns alltså goda belägg, enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheternas artikel 14, för att paret ska få stanna i Sverige. Men inte enligt den förda massavisningspolitiken.

Billström har dock vägrat att svara på frågor om det aktuella fallet. Istället leker Billström utrikesminister och kommenterar istället den generella situationen i Iran och hänvisar till tjänstemän på Migrationsverket och i Migrationsdomstolen.

Jag tycker det är ynkligt. Billström bär det yttersta ansvaret för den förda politiken. Och för dess konsekvenser. I slutändan handlar det faktiskt om människor. Två människor som riskerar att död om de utvisas till Iran.

Kent Ekeroths haveri

2011-02-09T07:25:00.000-08:00

Jag gillar i regel inte när folk hävdar att sverigedemokrater är okunnigare än andra politiker. Det finns stolpskott överallt. Oavsett parti och åsikter. Men när jag läser den sverigedemokratiske riksdagsledamoten Kent Ekeroths bloggpost från den 6 januari i år kan inte låta bli att undra hur det står till med den Ekeroths rena faktakunskaper vad gäller de mänskliga rättigheterna.

I Ekeroths arga inlägg skriver han bland annat "Det är ett privilegium att få "asyl" eller vad man nu vad man nu kallar invandringen, men knappast en mänsklig rättighet."

Grejen är ju att det faktiskt ÄR en mänsklig rättighet att få söka asyl. Det är nämligen vad artikel 14 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna går ut på. Sverigedemokraterna har dessutom inskrivit i sitt partiprogram sedan 2005 att de står bakom FN-deklarationerna.

I artikel 14 går det att läsa följande:

1. Envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse

2. Denna rätt må icke åberopas vid laga åtgärder, reellt grundade på icke-politiska brott eller på handlingar, som strida mot Förenta Nationernas ändamål och grundsatser.

Frågan är om den arge riksdagsmannen Kent Ekeroth ställer sig bakom detta. Går han kanske rent av emot partilinjen? Eller skiter han i vilket? Bara han slipper se tjejer i slöja på bussen hem från riksdagskansliet.

Vilket lustigt S(D)sammanträffande

2011-02-07T22:55:00.000-08:00

SDU-ordföranden och riksdagsmannen William Petzäll har som bekant sjukskrivit sig och tagit timeout efter holmgången i Trelleborg i helgen. Hans ersättare i riksdagen ser ut att bli östgöten Markus Weichel.

Ett lustigt sammanträffande, kan man tycka.

Förra gången Petzäll var i blåsväder. När han hade skrålat med i den antisemitiska vit makt-låten "Sverige har fallit" på ungdomsförbundets konferensresa till Estland för ett par år sedan och detta avslöjades i Sveriges Radios program Kaliber gick Weichel till hårt angrepp mot de som var med på resan. På sin blogg skrev SD-Östergötlands starke man följande:

”Jag (…) tar ett starkt avstånd från detta och hoppas att de som uttalat sig olämpligt avgår eller blir uteslutna.”

Vidare tackade Weichel Sveriges Radio och skrev:

”Nu har vi fått hjälp med att hitta sådana som inte hör hemma i partiet och förhoppningsvis blir de antingen uteslutna eller väljer själva att avgå.”

Efter att Expos Kenny Hjälte hade skrivit en artikel om Weichels utspel ändrade han sin uppfattning och försvarade alldeles plötsligt Petzäll, Björn Söder, Erik Almqvist, Jimmie Åkesson och de andra som var med på resan.

Kritiken var bitsk från partikamrater som tyckte att Weichel gick "pk-medias" ärenden. Den här gången har det varit tyst från östgöten. Han vill inte riskera, som Petzäll uttryckte det på valnatten, "60 000 i månaden och gratis lägenhet i Stockholm".

Tältläger i Vellinge eller Vallda?

2011-02-07T08:47:00.000-08:00

Sverigedemokraterna verkar som bekant inte för ett så kallat "invandringsstopp". Även om en och annan företrädare på lokal nivå tycker att det vore bra och säkert ett par riksdagsledamöter också. Men i den faktiska politiken så heter det att "flykting och anhöriginvandringen" ska minska med 90 procent. Det blir i runda slängar strax under 10 000 personer om året. Om man utgår ifrån att samtliga av dessa inte endast är anhöriginvandrare från exempelvis Thailand som "kärleksinvandrar" till svenska män eller kvinnor utan att några av dessa 10 000 personer är faktiska flyktingar, kanske till och med "seriösa invandrare", som SD:s förlaga Bevara Sverige Svenskt kallade dessa utopiska invandrare - då blir frågan: Vart ska dessa placeras?

Den sverigedemokratiska kommunpolitiken är i de flesta kommuner fåordig. Undantag fanns i Melleruds kommun förra mandatperioden där SD-representanten lade 50 motioner som byggde på lika många tankar som den folkvalde hade tänkt. Han fick lämna partiet...

Trots ett kommunalpolitiskt program och trots klämkäcka kommundagar där Björn Söder spexar och Ian Wachtmeister hälsar på så har inte mycket gjorts. Och politiken är förutom i ett fåtal kommuner svår att tyda och tolka. Om man bortser från migrationspolitiken.

I stort sett i varenda kommun där SD finns representerade och där man har ett manskap som orkar slita sig från både Flashbacks forum och soffan så har partiet motsatt sig att berörda den kommunen ska ta emot flyktingar. I många kommuner har partiet varit så pass flitiga att man motionerat om en lokal folkomröstning om flyktingmottagandet.

Det finns en inkonsekvens i Sverigedemokraternas handlande. Vart hade de tänkt sig att flyktingarna som trots allt är "okej" enligt partiet ska ta vägen. Till kommuner som i jämförelse med andra tar emot många flyktingar lär det vara stopp, enligt SD. Men varför motsätter sig partiet då att kommuner som Vellinge och Kungsbacka som inte har haft avtal med Migrationsverket eller i jämförelse med befolkningsmässigt jämnstor ett flyktingmottagande just där?

I Sverigedemokraternas program, dokument och skrifter står det dessutom att de lilla fåtal människor som om SD hade fått bestämma ändå hade kommit till Sverige ska "assimileras". En assimileringsprocess borde väl påskyndas snabbare i en ekonomiskt välmående och etnisk homogen kommun som Kungsbacka och Vellinge?

Eller är det kanske så att SD anno 2011 inte agiterar och propagerar för ett totalt invandringsstopp då det - än så länge - inte är politiskt gångbart? Eller ska SD när de väl kommit till makten i hela landets kommuner och i riksdagen singla slant om vilken kommun som ska ta emot de "riktiga" flyktingarna?

Kanske blir det så att det byggs tältläger i kommuner som Vellinge eller gräddhyllan ute på Onsalahalvön i Kungsbacka kommun. Kanske i självaste Vallda där SD-Kungsbackas ledargarnityr bor?

Den dagen - den sorgen.

En sak är i alla fall säker: Det finns en brutal inkonsekvens i SD:s migrationspolitik. Och ibland kan det finnas en poäng att kika på dess konsekvenser.

* Bilden föreställer barn till det som Bevara Sverige Svenskt beskrev som "seriösa invandrare från etniskt och kulturellt besläktade länder" i sitt program från 1983.

Från skarpladdade handgranater i Kungsan till en fyllecell i Trelleborg

2011-02-06T04:47:00.000-08:00

Expressen rapporterar idag om att SD-riksdagsmannen tillika SDU-ordföranden William Petzäll omhändertagits av polis i Trelleborg. SD-profilen ska ha varit kraftigt berusad av både alkohol och tabletter samt vandaliserat sin före detta flickväns, även hon är företrädare för partiet, lägenhet. Jag hade idag tänkt att påbörja min nya bloggföljetong "Sverigedemokratiska sortier" men väljer istället att publicera en uppdaterad version av blogginlägget jag publicerade i slutet av förra året då William valdes till ny ordförande i Sverigedemokratisk Ungdom.

Robert Vesterlund:

SDU:s första ordförande roade sig inte bara med att anordna midvinterblot i ungdomförbundets regi vid 1990-talets början. 1993 när tre skinnskallar i militärbyxor dök upp när vänsterpartiets Gudrun Schyman skulle tala den 1 maj i Kungsträdgården i Stockholm fattade poliserna på plats misstankar. Vid kroppsvisitationen visade det sig att skinnskallarna bar med sig en skarpladdad handgranat. Bland de tre fanns Robert Vesterlund, Sverigedemokraternas ungdomsförbunds ordförande, och Niklas Irberger, tidigare styrelseledamot i Sverigedemokraterna.

Senare startade Vesterlund det nazistiska nyhetsbladet Info 14 som med tiden blev en nyhetstjänst på nätet och initiativtagare till de större nazistiska sammankomsterna under 00-talet. Vesterlund var också den som pekats ut som nazist på sin arbetsplats av fackföreningsmannen Björn Söderberg som mördades 1999. Info 14 beskrev också polismorden i Malexander samma år som en hämnd efter att en skinnskalle hade skjutits ihjäl i samband med ett polisingripande.

Jimmy Windeskog:

Efter att ungdomsförbundet legat i malpåse i några år fick Borlängesonen Jimmy Windeskog i uppdrag att dra igång SDU igen. Windeskog har gjort sig känd för sina högtravande pekoraler i stil med den lilla skriften "Nationalism i ett land?!". Windeskog var också redaktör för Sverigedemokraternas jubileumsskrift vid partiets 10 års-firande 1998. I kommenterade Windeskog det faktum att Ace of Base-stjärnan Ulf Ekberg hade varit med i partiet på följande vis:

"Jodå, visst är det samme Ulf Ekberg som senare blev världsberömd med popgruppen Ace of Base! Under senare år har Ulf tyvärr figurerat i allt annat än SD-reprsentativa situationer. I något reportage ses han göra en s.k "Hitler-hälsing", i ett annat kramar han om den afrikanske musikern Dr Alban. Det avslöjades nyligen att han har dålig ordning på sin ekonomi, skattemyndigheten kräver honom på flera miljoner, pengar som han lika gärna kunde ha "slösat bort" på t.e.x SDs valfond, men det kanske han är för radikal för att göra. Man undrar ju!!!"

Hösten 2005 kastades Windeskog ut ur partiet då han på sin blogg hade beklagat sig över att partikamraten Tony Wiklander hade en adopterad dotter från ett utomeuropeiskt land. Några månader senare dök han upp som nyförvärv i Nationaldemokraterna. Men någon vidare aktivitet i sitt nya parti blev det inte. Förutom några artiklar om Sverigedemokraterna i tidningen Nationell Idag och ett ständigt aviserande om att han skriver en bok om SD så har det varit tyst om Jimmy. I valrörelsen 2006 kunde Expo.se dock avslöja att Windeskog hade snattat öl på ICA.

I början av 2010 lanserade Jimmy Windeskog en bok om sin tid i SD.

Jimmie Åkesson:

Jimmie Åkesson tog över som ungdomsordförande vid millenieskiftet men den mesta av tiden lade han på partiet. Och broilern från Sölvesborgs historia kan vi vid det här laget.

Martin Kinunnen:

Martin Kinunnen blev SDU-bas när Jimmie tog klivet över och blev partiledare i SD. Kinunnen rönte stor uppmärksamhet när hans flickvän, en annan sverigedemokrat, hade blivit misshandlad och fasttejpad i sin lägenhet. Några gärningsmän greps aldrig och rykten började cirkulera om att överfallet var riggat då det bara var Kinnunen och hans flickväns fingeravtryck på tejpen. Förundersökningen lades emellertid ner.

Kinunnen och hans flickvän överfölls senare av aktivister kopplade till vänsterextrema Revolutionära Fronten. Kinunnen flyttade senare från Sverige till Tyskland. Sedan dess har det varit tyst om honom. Hans närvarande vid SD:s valvaka i höstas var det första offentliga framträdande på över ett år. Idag är Kinunnen anställd som pressekreterare i SD.

Erik Almqvist:

Med Almqvist som ungdomsordförande fortsatte SDU sin tradition att någon varje år åka på konferensresa till Baltikum. Estlandsresan 2009 fick stor uppmärksamhet då SR:s Kaliber hade med en wallraff-reporter på båten. Ungdomsförbundet fick stora rubriker när det på SR:s band fanns upptagningar när partiledare Åkesson var med och sjöng "Palme gick på bio", när Almqvist drog rasistiska skämt och skrålade till vit makt-musik.

Under sin sista tid som ungdomsbas uppmärksammades Almqvist då han hade haft i gruff med stå upp-komikern och antirasisten Soran Ismail.

William Petzäll:

Petzäll har tidigare verkat som vice ordförande till Almqvist och var en av de som skrålade med allra mest till vit makt-musiken på Estlandsbåten för snart två år sedan.

Den fåfänge boråsaren fick också stor uppmärksamhet när han inför den samlade presskåren ropade ut: "60000 kronor i månaden och fri lägenhet i Stockholm!" efter att det gått upp för honom att han hade kommit i riksdagen. Petzäll har flera gånger under de senaste tiden pekats ut av olika medier som en potentiell efterträdare till självaste Jimmie Åkesson. Gårdagens skandaler i Trelleborg lär knappast har stärkt hans odds.

Uppdatering:
Bland annat DN rapporterar nu om att Petzäll tar en timeout från politiken.

Låt oss tala om invandringens problem: Massavvisningar istället för massinvandring

2011-02-04T06:45:00.000-08:00

I den sverigedemokratiska och högerextrema verklighetsbeskrivningen heter det att gränserna till Sverige är vidöppna. Det är dessutom så att flyktingarna som tar sig hit inte är flyktingar – på riktigt. Sverige beviljar ändå uppehållstillstånd för att politikerna, alltså de som inte är sverigedemokrater, har fått för sig att införa ett nytt slags statsskick. Det kan handla om Sharialagar eller något så otäckt som ett mångkulturellt samhälle. Vad det mångkulturella samhället sedan innebär – det kan ingen riktigt svara på. Ingen av de som SD och andra främlingsfientliga ständigt beskyller för att ligga bakom mångkulturen.

Idag har jag således suttit och räknat som en annan Lars Jansson eller Johnny Skallin. Jag har räknat lite hur det ser ut med uppehållstillstånden till Sverige vad det gäller de som söker asyl. Jag har tittat på de tre senaste åren. Efter att läst statistiken på Migrationsverket kan jag slå fast följande:

Åren 2008-2010 har 80367 personer sökt asyl. 5770 var så kallade kvotflyktingar. Det är alltså människor som Sverige efter internationella överrenskommelser är skyldiga att ta emot. Av dessa 80367 personer har 34580 beviljats asyl medan 45780 inte har beviljats asyl och uppehållstillstånd i Sverige och således avvisats tillbaka till länder som Somalia, Irak, Serbien och Iran där exempelvis förföljelse på grund sexualitet, religion eller etnicitet väntar. Det är inte för inte som Sverige är det land under 2000-talet som prickats flest gånger av FN:s kommitté mot tortyr på grund av den förda massavisningspolitiken.

Så återigen: Det pågår ingen massinvandring. Gränserna till Sverige är inte vidöppna. Problemet med invandringen är inte att den är stor och omfattande. Det är snarare tvärtom. Och för den som drabbas kan den i värsta fall leda rakt in i döden.

Jag lämnade mitt hjärta i Löftaskog

2011-02-03T08:54:00.000-08:00

Den 11 mars släpper jag "Äntligen#" skivan "Jag lämnade mitt hjärta i Löftaskog". Skivan innehåller dikter från de olika samlingarna som jag gett ut de senaste åren samt ett par låtar av olika kaliber.

Den 11 mars kör Rivaliserande stenar således en releasefest med undertecknad, Peter Rudvall, Leo med Lådan, Kapten Hurricane och Kevin Broberg på scen. Mer info finns här.

På skivan finns följande spår:

1. Intro
2. Bua by night (med Mattias Eriksson)
3. Hitlerhälsningar och hockeyfrillor
4. Det borde finnas något fan så mycket större (med Peter Rudvall och Madelene Fhager)
5. Som Mikael Österdahl sa
6. Onsalafjorden (med Martin Andersson)
7. Den svenska ungdomen
8. Bye, bye Andra Lång (med Kapten Hurricane)
9. Västerbropatetik
10. Stadsjeepsljus (med Mattias Eriksson)
11. Ödehuset
12. Mälarö kyrka (med Dennis Renfors och Fredrik Hielscher)
13. Sidan 61
14. Outro

Leif Vogels samlade verk

2011-02-02T07:18:00.000-08:00

Efter att Bjurwald på Dagens Nyheter och SR-Uppsala uppmärksammat allmänheten och det "antirasistiska" partiet Sverigedemokraterna om dess kommunfullmäktigeledamot i Knivsta Leif Vogels olika förehavanden på the World wide web där han i diverse mail till journalister uttryckt sig öppet rasistiskt meddelar nu partiet att politikern hoppar av. Han går med andra ord samma väg som Levi Klausen.

Leif Vogel har i flera år mailat även undertecknad. Här är några utdrag från mailen SD:s toppkandidat i Knivsta skickat till mig:

"Mediacirkusen om vad poliserna sade i Malmö påminner om när nga svarta sopor rånade en rullstolsbunden man i en kyrka i Uppsala . Mediadrevet då gällde inte att nga svarta typer rånat en handikappad i en kyrka ! nej drevet handlade om att ngn polis i polisradion hade sagt " Det gäller nga blånegrer som har rånat " Kanske borde ni lyssna på Ring P1 i dag , där fick lyssnarna höra en del sanningar om er cirkus . Där fick man tala om dom andra 93 % som inte är flyktingar.
Vakna för fan !
Hlsn
Leif Vogel"

"Hej igen grabbar ,
Även om väljarsiffrorna inte ser så bra ut för dom som
bär ansvaret för att ha dragit ner Sverige i skiten så får ni väl
trösta er med att mycket ändå har uträttats .
Jag sänder lite bilder på hur fint det ändå har blivit och hoppas
också ni bor så nära ett getto att även ni får njuta av
multikulturen .
Ska vi skicka räkningen på en ständig extra renhållning och tre självrisker a 1500 kr
till er på EXPO , eller kvittar vi den mot den lönsamma invandringen a 250 Mrd
Hälsningar från 1.5 km från ett getto
Leif "

* På Leifs bilder återfinns några mörkhyade barn och så några bilder på nedskräpning, en kvaddad bil, ett soprum och så vidare.

"Jag umgås med en tjej som bor i Fiskis och jag har tagit hundratals fina kort på den "civilisation" som sakta men säkert också kommer att nå er .
Om man går en dag i Sthlm eller Uppsala centrum och ser dessa massor välla fram så hur i helvete skall den hopen kunna föra Sverige vidare i en allt hårdare konkurrans ?
För nga veckor sedan så berättade en författare Hären eller vad hette , att i Indien så var det för 10 år sedan 15 robotstudenter
från Indien med på en int robottävlan , nu i år var det 15 000 robotstudenter med från Indien .
Det är dom välutbildade motiverade studenterna som hopen skall konkurrera mot .
Grattis !
Segern är garanterat er , djävla dårhus !"

Det här var bara några godbitar. Nu väntar jag med spänning på nästa sverigedemokrat som "lämnar sitt uppdrag". Just nu snittar partiet på en ungefär en per månad som lämnar sina uppdrag efter utspel om "sanningen".

Snopet, SD-Kungsbacka

2011-02-01T14:17:00.000-08:00

Det blev ingen debatt i Kungsbackas kommunfullmäktige om vare sig mina svenskfientliga åsikter om SJ eller det faktum att jag använt mig av det rasistiska uttrycket white trash i direktsänd TV. Eller för den delen på min egen blogg uttryckt fruktansvärda åsikter som att (LÄS NOGA NU, MATTIAS FROM) Kungsbacka ska ta emot betydligt fler flyktingar idag och att en av anledningarna är att Kungsbacka är (LÄS NOGA IGEN NU, MATTIAS FROM) en RIKEMANSKOMMUN.

Så får man nämligen inte tycka enligt SD-Kungsbacka. Nej, för tycker man så och uttrycker man sig med det i populärkulturen vedertagna begreppet "white trash" i direktsänd TV i ett sammanhang där man medverkar som konstnär - då ska den verksamhet som man är chef för inte få anlitas av Kungsbacka kommun.

Låt mig tala ur nattmössan lite. En sverigedemokrat i min hemkommun Kungsbacka hade ställt en interpellation som bäst beskrivs som en lång terapeutisk insändare om hur fruktansvärd Alex Bengtsson (det vill säga jag) är som person. Tord Brynielsson, som sverigedemokraten heter, hade samlat på sig en rad argument om hur olämplig jag och Stiftelsen som jag arbetar för är för att anlitas av kommunen. Interpellationen var ställd som en fråga riktad till det moderata kommunalrådet Per Ödman.

Men någon debatt blev det inte. Det visade sig nämligen vara så att frågor rörande exempelvis enskilda medborgares yttranden, enligt kommunallagen, inte kan ställas som interpellationer.

Så det blev ingen terapistund i fullmäktigesalen för Brynielsson och Mattias From. Brynielsson fick heller inte chansen att på rättshaveristiskt manér peka ut en enskild lärare som är anställd av kommunen, vilket en annan interpellation från honom handlade om.

Förhoppningsvis lärde sig SD-Kungsbacka en läxa. Rättshaveri och primalskrik får de gärna ha i kommentarsfältet på den här bloggen men i fullmäktigesalen funkar det inte.

Vad det gäller begreppet white trash, som enligt SD-Kungsbacka är ett fruktansvärt begrepp och tillmäle, så bekräftar den bifogade skärmdumpen från sverigedemokraten Isak Nygrens Twitter att begreppet till och med används i det "antirasistiska" partiet Sverigedemokraterna.

Snopet, Mattias. Bättre lycka nästa gång.

Men bara jag slipper se dig

2011-01-31T14:26:00.000-08:00

Det är i slutet av januari och jag står i en aula på en högstadieskola i södra Sverige. I det lilla samhället där skolan ligger fick Sverigedemokraterna närmare 15 procent av rösterna. Jag håller en föreläsning om främlingsfientliga fördomar och om hur man kan bemöta dessa. Den första fördomen jag går igenom är det klassiska påståendet om att det pågår en så kallad massinvandring till Sverige.

- Hur många människor tror ni att det invandrar till Sverige per år?, frågar jag eleverna.

Tystnad.

- Men kom igen nu då! Om det nu pågår en massinvandring hur många tror ni att det kommer till Sverige årligen?, fortsätter jag.

Tystnad igen.

Men så längst fram. På den främre raden sitter några grabbar. En av dom räcker upp handen.

- Tjugotretusen kanske och det är alldeles för många.

Jag fattar vinken och fortsätter.

- Om du tycker att tjugotretusen är för många. Vad skulle du då säga om jag säger att det kommer HUNDRATUSEN INVANDRARE till Sverige ÅRLIGEN?

Och så tystnad. Igen.

Sedan börjar jag gå igenom hur de främlingsfientliga räknar. Att i statistiken så ingår arbetskraftsinvandrare, gäststudenter och européer. Jag berättar hur många flyktingar som kommer till Sverige och hur många flyktingar som kommer men som inte får stanna. Jag berättar om hur anhöriginvandringen ser ut och konstaterar att gränserna är nog inte så vidöppna i verkligheten som de främlingsfientliga påstår.

Men för grabben längst fram spelar det ingen roll. De - INVANDRARNA - är ändå för många.

Föreläsningen fortsätter.

Vi pratar om argumenten kring invandrare och kriminalitet. Vi pratar om varför kriminalitet uppstår och eleverna på den där högstadieskolan ger en betydligt mer djupgående analys än självaste Jimmie Åkesson. Ett gäng fjortisar i en håla ger mig den ena socioekonomiska förklaringen efter den andra. Vi pratar om invandringens kostnader och jag förklarar att - om man bara vill - kan man faktiskt koppla ALLT som kostar pengar i samhället till invandringen.

Sen kommer vi in på det där med svenskhet.

När jag frågar eleverna vad som är svenskt hinner inte de övriga eleverna rabbla de vanliga klyschorna om "falukorv", "röda stugor", "dalahästar", "köttbullar" och "Volvo-bilar" innan grabben längst fram återigen tar till orda.

- Men jag klarar inte av dom! Jag vill inte se dom!, börjar han.

- Vilka då?, undrar jag.

- Muslimerna! Dom kommer hit och bygger sina jävla torn och spelar sin arabmusik. Dom sitter i sina burkor på bussen och är så jävla äckliga!, fortsätter grabben.

Nu skakar han i hela kroppen.

När jag lyssnar på honom ser jag hur han sitter på en buss i ett samhälle i närheten av Jimmie Åkessons mexitegelvilla full av kvinnor i burka. Jag ser hur han skakar i kroppen och jag hör nästan utropen från de blekingska minareterna och hur mellanösternmusik strömmar ur bussens högtalare istället för Brogrens gamla dänga "Bonnavägar".

- Är det här något du ser och hör dagligen?, undrar jag lite försynt.

Grabben svarar inte på frågan.

- Jag vill inte ha dom här! Dom är så äckliga! Vi kan inte ta in fler!, skriker han istället.

Nu har han fått med sig några av de andra eleverna i aulan. Lite längre bak i församlingen börjar några skrika om "de äckliga slöja".

- Vi ska inte ta in fler!, skriker de en efter en.

Jag har fattat poängen. Så jag frågar dom istället vad de vill göra med "de äckliga" som redan är här.

- Vi ska inte ta in fler!, upprepar sig grabben längst fram.

- Jag har fattat att du tycker så. Så om vi gör som du säger. Om Sverige "inte tar in fler" då är det ju ändå så att alla dom som redan är här är kvar. Vad vill du göra med dom då?

Jag upprepar frågan flera gånger.

- Vad vill du göra med dom som redan är här?, undrar jag igen.

- Ta bort dom. Ta bort dom. Bara jag slipper se dom!, får jag till svar

Det är den 27 januari, Förintelsens minnesdag, och kanske är det precis så här det går till. Det där äcklandet som en del känner.

- Dom får gärna ha sin hucklen men inte här! Bara jag slipper se dom!, utbrister någon i publiken.

- Döda dom!, skriker någon annan.

Tongångarna känns igen. Och inte en mångkulturell temadag i världen kan ändra på situationen. Bara en insikt om att det är precis sådana här yttringar och känslor som har fått mänskligheten att gång efter annan ha ihjäl varann.

Den där förhoppningen om att slippa se någon som inte är som en själv. I ett samhälle där ett parti som har gjort det till sitt signum att spela på människors rädslor mot varandra är ett av de största är det inte konstigt att yttringar som dessa kommer.

Det är snarare helt naturligt.

SD-förebildens hat mot välfärden

2011-01-28T03:53:00.000-08:00

Mark Steyn är en högerorienterad debattör som har en central roll i den antimuslimska Eurabiapropagandan som bland annat Sverigedemokraterna använder sig av i Sverige. Steyn används mer än ofta av sverigedemokrater när det exempelvis handlar om muslimers barnafödande i Europa. Riksdagsledamoten Josef Fransson är så pass inspirerad av Steyn att han gjort översättning av debattörens bok "America alone". Det är slående hur Steyn sammankopplar islam med en socialdemokratisk välfärdsstat. I sverigedemokraten Franssons översättning går det bland annat att läsa följande:

"Det finns ett samband mellan den socialdemokratiska statens strukturella svaghet och uppstigandet av global islam. Staten har gradvis annekterat alla ansvarsområden i ett vuxet liv – hälsovård, barnomsorg, äldreomsorg – till den grad att medborgarna har avskurits från mänsikslighetens primära instinkter, inte minst överlevnadsinstinkten […] Medborgaren är föga mer än en pundare eller statsnarkoman.”

För Sverigedemokraterna som dagligdags förklär sin propaganda i en vurm för välfärdsstaten och en nostalgi kring det svenska samhället under 1950-talet borde en sådan analys och budskap som Steyn saluför vara problematisk. Om inte annat inkonsekvent.

Fast å andra sidan i Mark Steyn hittar SD en meningsfrände i hatet mot muslimer det kanske överordnar allt annat.

Sverigedemokrat vill tysta mig

2011-01-27T08:02:00.000-08:00

Det har kommit till min kännedom att sverigedemokraten Thord Brynielsson har ställt en interpellation till Kungsbackas kommunstyrelses ordförande Pär Ödman (m) om hur vida kommunen kan anlita Expo Utbildning där jag till vardags arbetar som chef efter att jag läst poesi och intervjuats i TV4:s Nyhetsmorgon strax innan jul förra året.

Sverigedemokraten ondgör sig över att jag använde begrepp som "white trash" i intervjun och att jag på så vis förtalat samhället Frillesås där jag kommer ifrån då jag sa att Frillesås var "så mycket white trash det kan bli”. Vidare är sverigedemokraten från Kullavik upprörd över att jag på min blogg uttryckt starka känslor om SJ AB. Brynielsson ojar sig också över att jag konstaterat att Kungsbacka är en välbärgad kommun som tar emot väldigt lite flyktingar samtidigt som kommunen ökar i befolkningsantal på grund av inflyttning från bland annat Göteborg.

Som jag tidigare skrivit på min blogg, som jag driver privat utanför arbetet, så är jag av den uppfattningen att personer som jag som är uppväxta i ekonomiskt enkla förhållanden på den svenska landsbygden har mycket gemensamt socioekonomiskt med människor som är uppväxta i storstädernas ytterområden. Ett vedertaget begrepp om oss lantisar är just det nedvärderande begreppet ”white trash”. Likaså används ofta det nedvärderande ordet ”blatte” för att beskriva människor som uppväxta i enkla förhållanden i storstädernas ytterområden.

Medan personer från de sistnämnda områdena fyllt ordet ”blatte” med ett positivt innehåll menar jag, om än lite naivt, att det också går att göra med ordet ”white trash”. Många av oss som har en bakgrund på landsbygden eller i förorterna känner ofta ett utanförskap i sociala sammanhang som vi inte har någon erfarenhet av. Jag som vid sidan av mitt arbete på Expo ägnar mig åt poesi känner ofta mer tillhörighet med personer från förorterna till storstäderna än med personer med samma hudfärg som mig och liknande efternamn som är uppväxta i mer välbärgade områden.

Det handlar alltså inte om att ”förtala” Frillesås, som Brynielsson hävdar. De flesta som vet vem jag är, både innanför och utanför Kungsbacka kommuns gränser, vet mycket väl om att jag älskar Frillesås. Jag älskar Frillesås och människorna som bor där så pass mycket att jag gång efter annan funderar på att flytta tillbaka. Något som min sambo i Stockholm där jag bor sedan tre år tillbaka inte är lika positivt inställd till. Hon är nämligen från Borås…

Det finns flera anledningar till varför jag älskar Frillesås. Den främsta anledningen är hur jag blev bemött när jag bytte skola från Åsaskolan till just Frillesåsskolan i 6:an. Från att ha varit ett mobbat barn utan något som helst självförtroende fann jag en tillhörighet och fick ett självförtroende som jag aldrig hade fått i Åsa. För det är jag mina gamla klasskamrater, tidigare lärare och andra ”Frillesäsingar” evigt tacksam. Att jag kommer rösta tiofalt på min gamla klasskamrat Johans lillebror Jonas när han medverkar i Melodifestivalen om ett par veckor ser jag både som en plikt och skyldighet. Vill Brynielsson och andra intresserade läsa mer om min kärlek till Frillesås kan de låna min diktsamling som finns på Kulturhuset Fyren. Diktsamlingen innehåller även hyllningar till Onsalafjorden och Örmanäshalvön där jag också är uppväxt.

Det jag skriver på min blogg och sade i TV4-morgon gör jag som privatperson. Jag förstår att SD-Kungsbacka blir provocerade över att jag publicerar blogginlägg som påvisar att partiet dribblar med siffror om vad det gäller invandringen till Sverige. Jag förstår också att SD-Kungsbacka tycker att det är jobbigt att Expo Utbildning har besökt Kungsbacka då deras politik ifrågasätts i våra föreläsningar. Bland våra medarbetare återfinns personer med olika åsikter och bakgrund. Bland Expos föreläsare finns exempelvis Frida Johansson Metso som tidigare varit ordförande i Liberala Ungdomsförbundet och i tidskriften Expos redaktion sitter bland andra Lisa Bjurwald som till vardags arbetar som ledarskribent på Dagens Nyheter. Det vi förenas i är att vi tror att det är genom kritisk granskning och folkbildning som man motarbetar främlingsfientlighet, rasism och intolerans.

Att Thord Brynielsson vill förhindra kommunens personal att boka in Expos föreläsare på grund av vad jag skriver som poet och privatperson vittnar om att Sverigedemokraternas vurmande för yttrandefrihet inte är annat än snömos. Att Brynielsson dessutom förlänger kommunfullmäktiges sammanträde genom en interpellation om vad en privatperson som dessutom inte ens bor i kommunen säger i TV och skriver på sin blogg är inget annat än slöseri med skattemedel då Brynielsson och övriga kommunfullmäktigeledamöter arvoderas utefter hur lång tid sammanträdet pågår.

Slutligen vill jag meddela att jag redan är inbokad för en föreläsning om Sverigedemokraterna på Kungsbackas kulturhus i början av mars. Mig veterligen drivs kulturhuset fortfarande av kommunen. Vill Brynielsson förhindra denna föreläsning tafsar han faktiskt på yttrandefriheten.

Förintelsen och myten om den svenska välfärden

2011-01-26T14:01:00.000-08:00

Imorgon är det Förintelsens minnesdag. Det är en dag då vi hedrar de miljontals judar, romer, homosexuella och politiska motståndare som nazismen systematiskt slaktade under Andra världskriget. Det är också en dag då det borde finnas tid till att reflektera över vart världen, Sverige och Europa är på väg idag.

Sverige höll sig som vi alla vet sig undan Andra världskriget. Men Sveriges roll under detta krig diskuteras allt för sällan. Att vi stängde gränserna för flyktingar men tillät nazisterna använda våra järnvägar är dokumenterat men lyfts sällan upp i historieskrivningen. Att det svenska rasbiologiska institutet i Uppsala var en inspirationskälla för de tyska nazisterna och att detta rasistiska institut inte stängdes ner förrän i början av 1950-talet missas också allt för ofta. Att svenska myndigheter, företagare, hovet och beslutsfattare hade goda kontakter med mördarregimen i Tyskland tigs det också om allt för ofta. Och att det var från Sverige som den första skriften som förnekade Förintelsen gavs ut är dess värre inte känt för någon bredare allmänhet.

Myten om "Det goda Sverige" har på så vis etsat sig fast i vårt medvetande. Rasism, främlingsfientlighet och annat fruktansvärt kanske finns i andra delar av världen. Men inte här. Inte i Sverige. Eller?

När jag imorse tittade på BBC:s Hardtalk där Jimmie Åkesson intervjuades hörde jag SD-ledaren köra samma gamla SD-resonemang. Ett resonemang som absolut anspelar på en historieskrivning som är väl etablerad i samhället.

Åkesson hävdade att den svenska välfärdsmodellen som är vida känd över världen hade kommit till genom att människor arbetade tillsammans i harmoni.

Det är givetvis en förenklad bild över hur välfärdsstaten kom till. Välfärdsstaten, eller "folkhemmet" som den också kallas för, kom givetvis till genom en stark arbetarrörelse och andra folkrörelser. Sveriges välstånd växte också fram genom arbetskraftsinvandring. Det sistnämnda vet Jimmie Åkesson och hans partikamrater mycket väl för det får de höra jämt och ständigt av sina politiska motståndare.

Men vad som missas gång efter annan i den svenska historieskrivningen det är det faktum att Sverige, mer eller mindre, hade en särställning i Europa efter Andra världskrigets slut. Då stora delar av Europa låg i ruiner och miljontals människor hade fått sätta livet till så kunde staten Sverige och svenska företag utnyttja situationen och bygga upp det välstånd och den välfärdsstat som en herrans massa politiker från höger till vänster (inklusive Jimmie Åkesson) idag romantiserar för jämnan.

Och myten om "Det goda Sverige" fick gro som maskrosor på en sommaräng.

Åkesson i BBC-intervju ger hopp

2011-01-26T01:45:00.000-08:00

Jimmie Åkessons medverkan i BBC:s Hardtalk ger mig hopp. På det privata planet inger Sölvesborgssonen mig självförtroende. Jag har tidigare tackat nej till intervjuer med internationell media då jag upplever mig själv som usel på engelska. Partiledaren visar i den här intervjun att även svengelsktalande lantis som jag hade skött mig utmärkt. Eller det är i och för sig en definitionsfråga.

Det mest hoppingivande i intervjun är dock inte Åkessons ytterst bristfälliga engelska. Det är snarare på vilket sätt hans ställs mot väggen. Jag är som bekant av den åsikten att sverigedemokrater allt för ofta kommer lindrigt undan i den här typen av intervjuer. De kan säga lite vad sjutton som helst utan följdfrågor medan deras politiska motståndare pressas betydligt mer. Svenska journalister borde således se den här intervjun och dra lärdom. Speciellt av de viktiga följdfrågorna om konsekvenserna av SD:s politik.

Inte första gången Birro bjuder på motvillig komik i TV3

2011-01-24T07:34:00.000-08:00

Och så blev historien om Marcus Birro och den rullstolsburna flickan på Drottninggatan än roligare. Dagens Media skriver idag om att incidenten som fick Birro att ränna upp på hotellrummet och vräka ur sig en främlingsfientlig dynga i en krönika som kom att publiceras i Expressen i själva verket var en sketch till ett program i TV3. Marcus Birro blev alltså utsatt för den klassiska "dolda kameran". Läs mer här.

Hur som helst. Det är inte första gången Birro, om än motvilligt, bjuder på stor komik i TV3. Den här debatten med den numer avlidne raggarrocklegendaren Eddie Meduza är episk:

Björn Söder tar i så att han spricker - i onödan

2011-01-24T06:37:00.000-08:00

Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen tillika partisekreterare är känd för sitt heta temperament och sin vassa tunga. Söders senaste utspel på partiets så kallade riksdagsblogg är ett bra exempel på detta. Man kan nästan se det framför sig hur Höganässonen fick ett vredesutbrott på riksdagskontoret när han tog del av Migrationsverkets uppskattning om att cirka 31 000 personer kommer att söka asyl i Sverige under 2011.

"Den borgerliga regeringen fortsätter alltså att hålla dörren till Sverige på vid gavel. Detta samtidigt som problemen med segregationen blir allt värre med bl a kriminalitet, upplopp och utanförskap som följd", dundrar Björn Söder på bloggen.

Vad Björn Söder, medvetet eller omedvetet, missar är att långt ifrån alla kommer få beviljat uppehållstillstånd. Som jag skrev igår så fick endast 28 procent av de som sökte asyl i Sverige under 2010 sin ansökan om uppehållstillstånd beviljat. Det är också ett faktum att massavisningarna till exempel Irak lär fortsätta och att det just nu är mer eller mindre omöjligt att anhöriginvandra från Somalia.

Och det tåls att upprepa återigen. Sverige får gång efter annan internationell kritik och prickas av FN:s kommitté mot tortyr för sina massavisningar.

Björn Söder brusar alltså upp helt i onödan. Eller så är han inte nöjd förrän gränserna till Sverige är helt och hållet stängda och varenda internationell konvention är bruten.

Foto: Frida Metso.

Högerextrema krokodiltårar

2011-01-24T02:24:00.000-08:00

"Det går inte att äta kakan och ha den kvar" är ett klassiskt svenskt uttryck. Och kanske är det som mest talande för extremhögern reagerar när fackförbund emellanåt startar uteslutningsärenden mot sverigedemokrater och andra högerextremister.

Just nu lipas det rejält på diverse högerextrema sajter och forum då Svenska Transportarbetareförbundet bestämt att deras policy är att det inte går att vara både medlem i facket och aktiv inom extremhögern.

Att vara medlem i facket är inte som att teckna en försäkring eller något jävla telefonabonnemang. Det är också en politisk handling. Fackförbunden är demokratiska organisationer med sina demokratiskt författade stadgar, värdegrunder och principprogram. Om den av medlemmarna demokratiskt valda förbundsledningen anser att ett aktiv medlemskap i exempelvis Sverigedemokraterna är ett aktivt motarbetande av de av medlemmarna inom facket antagna programmen då är det snarare ett sätt att praktisera de demokratiskt antagna programmen när man utesluter aktiva sverigedemokrater.

Regler är till för att följas.

Det är lika självklart som att jag förmodligen hade blivit utesluten ur SD, ND eller Svenskarnas parti om jag samtidigt bedrev exempelvis den här bloggen.

Fackförbundet Fastighets antog ett uttalande på deras kongress förra våren. Det tåls att läsas igen och igen och igen.

Billström bjuder på ett så kallat epicfail

2011-01-23T08:14:00.000-08:00

Migrationsminister Tobias Billström har nu till slut uttalat sig om den amerikanska rapporten som läckte ut från Wikileaks. Alltså, han har sagt annat än att inte kommenterar uppgifterna. Detta efter att bland annat Liberala Ungdomsförbundet har krävt hans avgång.

Man kan givetvis säga mycket om den här härvan. Men mest slående är Billströms kommentar som han ger i samband med en intervju med Ekot i Sveriges Radio. Enligt Billström så har den politik som har förts under hans tid som minister varit "konsekvent och human".

Vänta nu.

Under 2010 fick endast 28 procent av de som sökte asyl i Sverige uppehållstillstånd. Sverige ligger fortfarande i topp av de länder som prickats flest gånger av FN:s kommitté mot tortyr. Och åtskilliga är de gånger som Sverige fått internationell kritik från bland annat UNCHR och diverse människorättsorganisationer för de massavisningar som Sverige har bedrivit.

Så ja. Sverige bedriver en konsekvent flykting politik. Den är konsekvent för att den är inhuman.

En vecka då vi normaliserade rasismen så där lite extra mycket

2011-01-21T07:55:00.000-08:00

Januari vecka 3 2011. Trots bitande kritik från FN:s flyktingorganisation UNCHR, Amnesty International och Röda korset avvisar Sverige en grupp irakier tillbaka till regioner där de på grund av sin religion eller politiska övertygelse riskerar att dö. Avisningarna möter också ett folkligt motstånd då eldsjälar från flyktingrörelsen genom civil olydnad försöker att först blockera transporten av flyktingarna från Migrationsverkets förvar i Kållered och sen vid ”slutförvaringen” innan avfärd i Märsta utanför Stockholm. Men planet lyfter och i Bagdad grips en av de avvisade.

Januari vecka 3 2011. Wikileaks släpper amerikanska dokument där det framgår att migrationsminister Tobias Billström och utrikesminister Carl Bildt varit på möte nere i Irak och bland annat hävdat att irakier som kommit till Sverige efter 2003 är ”svårintegrerade” eftersom de är "blottställda, lågutbildade, och utan yrkes- eller språkkunskaper". I de amerikanska dokumenten går det också att läsa följande:
"Bildt och Billström nämnde också flera mycket uppmärksammade hedersrelaterade mord som utlöst fler krav från svenska folket på hårdare invandringspolitik". Uttalanden applåderas givetvis så det står härliga till av den främlingsfientliga hatmobben på internet. Tobias Billström själv väljer inte att ta avstånd från de påstådda uttalandena utan ger istället en speciallektion i hur en politiker som trampat i klaveret framställer sig själv som än mer omänsklig.

Januari vecka 3 2011. Efter att tidningen Sydsvenskan uppmärksammat rasismen i den lilla skånska kommunen Tomelilla där en muslimsk kvinna vittnar om hur hon dagligen har trakasserats för sin tro och etniska bakgrund bestämmer sig den lokala folkhögskolan på orten för att anordna en manifestation för tolerans. Till manifestationen bjuds även det antimuslimska partiet Sverigedemokraterna in. Partiets gruppledare i kommunen, Birgitta Clarholm, håller ett anförande vid manifestationen där hon bland annat säger:

– Vi kanske har varit och är lite blinda för det som händer runt omkring oss. Nu är det dags att vi börjar bry oss om varandra och visar att vi i Tomelilla inte är så hemska som vissa i medierna utmålar oss till”.

Januari vecka 3 2011. Vid en liten närmare granskning som Expo.se gör så visar det sig att Clarholm så sent som i december förra året spred information från nazistiska Svenskarnas parti på Facebook. Hon är dessutom med i en Facebookgrupp som vill förbjuda moskéer. Men Clarholm vill inte kommentera sin nätaktivism. Till Expo.se säger hon:

– För det första kan jag inte med datorer så jag vet inte vad tryckt på.

Januari vecka 3 2011. Clarholms ”politikerkollegor” i Tomelilla ser heller inga problem med Sverigedemokraternas medverkan på manifestationen.

- Detta funkar inte längre. Nu ser vi framåt och ser till att rätta det som har varit fel, säger moderaten Per-Martin Svensson till Expo.se

Socialdemokraten Tommy Larsson är inne på samma linje:

- Det är viktigt att de får vara med på banan och ta ställning till saker och ting så att de inte känner sig exkluderade.

Januari vecka 3 2011. Och Mona Sahlins så fina ord om att ”aldrig någonsin, aldrig någonstans samarbeta med Sverigedemokraterna” känns som bortblåsta i alla fall på Österlen. Att "toleranta" SD-Tomelilla dessutom på sin lokala hemsida dessutom föreslagit att moskén i Malmö ska göras om till häststallar verkar dessutom gått de lokala politikerna helt förbi.

Januari vecka 3 2011. Och den ”folkkäre” ”poeten” Marcus Birro fortsätter sprida främlingsfientlig dynga via landets största kvällstidnings tryckpressar.

Januari vecka 3 2011. Och det är kallt och det dröjer lite till. Innan blommorna slår ut. Och än en gång så slår det mig att rasismen håller på att normaliseras i raketfart.

Har Billström och Regina Kevius anlitat tyska synthare som retorikkonsulter?

2011-01-21T06:00:00.000-08:00

Man undrar ju...

SD-Kungsbacka skojar till det - igen

2011-01-18T07:43:00.000-08:00

Sverigedemokraternas kommunfullmäktigegrupp i kommunen där jag är uppväxt, Kungsbacka, har nu lagt sin första motion. Föga förvånande föreslår Mattias From och gänget en folkomröstning om flyktingmottagande till kommunen. Argumentationen i motionen är av klassiskt SD-snitt med skrivningar som "Kungsbackabor som längtar efter mångfald kan enkelt flytta till ett mångkulturellt paradis som Biskopsgården eller Hjällbo". Det märks att SD:s gruppledare Mattias From inte har flyttat från sitt pojkrum i Vallda än. Det är nämligen bostadsbrist även i dessa områden.

Nåväl.

Vidare i argumentationen hänvisas det till källor som BRÅ, Migrationsinfo och SCB som sedan blandas med främlingsfientliga generaliseringar och det är tydligt att partiet vill ge en bild av att flyktingmottagandet är enormt till den ekonomiskt välmående kommunen.

Och på klassiskt sverigedemokratiskt och högerextremt manér hävdar SD-Kungsbacka i sin motion att det invandrade 102 280 personer till Sverige 2009 och att 98 644 uppehållstillstånd beviljades. Siffran är givetvis korrekt men samtidigt blandar Sverigedemokraterna, medvetet, ihop korten. Motionen handlar om flyktingmottagande. Den korrekta siffran på beviljande uppehållstillstånd av flyktingskäl är 11 237 personer. Källa: Migrationsverket.

Sverigedemokraterna räknar i sin argumentation in arbetskraftsinvandrare, gäststudenter, adoptivbarn, EU/EES-invandrare och så vidare. Men det nämner inte partiet i sin motion till Kungsbackas kommunfullmäktige.

Det framgår inte heller i motionen att Kungsbacka tar emot väldigt få flyktingar. Läs mer här.

Aktivism för flyktingars rättigheter är också ett bekämpande av den organiserade rasismen

2011-01-18T01:27:00.000-08:00

Inatt omhändertogs ett 70-tal aktivister utanför Migrationsverkets förvar i Kållered. Aktivisterna befann sig i Kållered för att blockera en transport med irakier som har överklagat Migrationsdomstolens beslut avvisning till Europadomstolen. Enligt rapporter gick omhändertaget lugnt till.

Bakgrunden till aktionerna i Kållered är att de svenska myndigheterna tänker, trots stark kritik från både FN:s flyktingorgan UNCHR och Amnesty International, att avvisa irakierna. Enligt Amnesty kommer minst 14 av irakierna från särskilt farliga provinser. Provinser där de kan bli utsatta för förföljelse på grund av sin etnicitet, religion, politiska åsikt eller sexuella läggning.

Totalt 100 personer befann sig i Kållered inatt för att visa sin solidaritet med irakierna. När 70 av aktivisterna omhändertagits av polisen så kunde transporten av irakierna gå mot Stockholm och Arlanda där ett flygplan kommer att gå ifrån senare under veckan. Tillbaka till terrorn.

Den som värnar en human och rättssäker flyktingpolitik borde givetvis protestera och fördöma utvecklingen. Avvisningarna är en del av den svenska massavisningspolitiken som bedrivits sedan länge. När dessutom auktoriteter på området som UNHCR och Amnesty skarpt kritiserar Sveriges handlande finns det egentligen inga som helst motiv till att inte invänta de domar från Europadomstolen som irakierna väntar på.

Mitt i allt detta hemska och fruktansvärda kan jag dock inte låta bli att känna en enorm tacksamhet till de som under den senaste veckan befunnit sig utanför Migrationsverket i Kållered. Igår kväll samlades dessutom människor utanför Riksdagen i Stockholm och på Gustav Adolfs torg i Malmö för att protestera mot avvisningarna. Aktivismen för flyktingarnas rättigheter är inte bara ett arbete för en sund och human flyktingpolitik. Det är också ett bekämpande av den organiserade rasismen och intoleransen.

Den opinionsbildning som den svenska flyktingrörelsen bedriver är nämligen också ett motarbetande av den "danskifierng" av den svenska migration och integrationspolitiken som bland annat Sverigedemokraterna är ute efter. En utveckling där internationella konventioner kastas i papperskorgen till förmån för främlingsfientlighet och statligt subventionerad rasism.

Imorgon anordnas dessutom en manifestation mot avvisningarna. Klockan 18:00 i Brunnsparken i Göteborg.

---

Läs också: GP: 70 gripna för Irakutvisning.
Läs också: DN.
Läs också: DN: Amnesty kritiserar Sverige.

Hur var det nu med trovärdigheten, SD-Kungsbacka?

2011-01-17T02:00:00.001-08:00

I den sverigedemokratiska antietablissemangsretoriken heter det ofta att "politiker" missköter och skor sig själva. I den högerextrema rapporteringen om brottslighet och olika typer tvivelaktigheter utmålas jämt och ständigt personer med invandrarbakgrund och politiska motståndare i de andra riksdagspartierna som kriminella snyltare utan någon som helst moral eller skam i kroppen.

Det är det därför en aning skrattretande när avslöjande som detta kommer ut till allmänhetens känndom.

En nolltaxerare skall alltså sitta i Skattenämnden och avgöra i tvister rörande just nolltaxering.

Hur var det nu med trovärdigheten, SD-Kungsbacka?

Sverige vaknar

2011-01-16T22:09:00.000-08:00

Utanför Kållered, en förort till Göteborg, samlas just nu människor vid portarna till Migrationsverkets förvar för att blockera den avvisning av de 15 irakier som ska avvisas från Sverige nu på onsdag. Samtliga har ansökt om inhibition (uppskjuten avvisning) hos Europadomstolen för Mänskliga Rättigheter men ingen har hunnit få svar ännu eftersom domstolen är så överbelastad, och de kommer knappast att hinna få svar innan Baghdadplanet lyfter nu på onsdag 19 januari. Flykting och människorättsorganisationer samt FN:s flyktingorganisation avråder länder som Sverige att göra liknande avvisningar men trots detta så fortsätter avvisningspolitiken medan främlingsfientliga krafter som Sverigedemokraterna fortsätter dilla om en "massinvandring".

Hela 18 700 personer som sökte asyl förra året mellan januari och november avvisades från Sverige. Det land som det avvisats flest människor till är Serbien. 6129 personer från Serbien, mestadels romer, sökte uppehållstillstånd men endast 47 personer fick asyl. Av 1803 irakier som sökte asyl under 2010 fick knappt hälften av dem stanna trots att FN:s flyktingorganisation UNHCR flera gånger har uppmanat Sverige att inte avvisa människor till det krigshärjade landet. Svenska utrikesdepartementet (UD) menar dessutom på sin hemsida att "Den som trots UD:s reseavrådan väljer att resa till Irak göra detta helt på egen risk".

Men som väl är så verkar det som om Sverige vaknar nu. Utanför Migrationsverket i Kållered har blockaden pågått i en vecka. En kraftig mobilisering av människor som värnar om en human flyktingpolitik och människors rätt till asyl sker just nu via internet och SMS-kedjor. Men fler behövs, hälsar demonstranterna. Ikväll anordnas dessutom en partipolitiskt obunden manifestation på Gustav Adolfs torg i Malmö klockan klockan 18:00 mot utvisningar till Irak. Även i Stockholm anordnas en manifestation i protest mot tvångsavvisningen av irakiska flyktingar. Ikväll kl 18, på Mynttorget (bredvid riksdagshuset). Partipolitiskt och religiöst obunden.

Det är bara att lyfta på hatten åt alla de människor som ser de stora problemen med den förda migrationspolitiken och som engagerar sig för både Sverige och världens bästa.

Lät jag som en sverigedemokrat nu?

Det var meningen. Den här kampen handlar också om vem som har tolkningsföreträde.

"Det är fan inget rasistiskt med att älska sitt land!" var klassrummets vanligaste floskel

2011-01-15T11:03:00.000-08:00

Sverigedemokraternas historia och förändring är i ropet igen. I dagarna så kör mitt moderskepp Tidskriften Expo och Aftonbladet en gemensam granskning av partiet. Tidigare i veckan sände även SVT ännu en dokumentär. Den här gången handlade det om partiets första hundra dagar i riksdagen. Vi får stifta bekantskap med den rabiata Kent Ekeroth som sitter bänkgranne med moderaten Hanif Bali som kom till Sverige som treårigt ensamkommande flyktingbarn. Det är den unge moderatens uttalande i dokumentären som på många sätt är det mest nydanande. Bali säger, när han står bredvid Ekeroth, att han är van vid Sverigedemokraternas åsikter. Det är åsikter som hans tidigare klasskamrater har haft.

Bali, född 1987, och uppvuxen i Solna utanför Stockholm slår på många sätt huvudet på spiken. En Kent Ekeroth eller Björn Söder finns och har funnits på varje skola. När jag idag läste Aftonbladets artikel om Sverigedemokraternas påläggskalv, boråsaren William Petzäll, kom jag att tänka på grabbarna som jag själv växte upp med i Frillesås, Åsa och Kungsbacka i norra Halland.

Historien om Petzäll är inte förvånande. Han växte upp i Sjuhärad och under de tidigare tonåren umgicks han med invandrare, klädde sig i hiphop-kläder och kallades "wigger". Men sen hände något. William blev, enligt vänner som Aftonbladet talat med, hotad av personer med invandrarbakgrund och snart kom han att förändras. Efter att ha gjort Hitlerhälsning "på skoj" vilket fångades med kamera och, enligt hans mor "läst på om de politiska partierna", hamnade han i Sverigedemokraterna och resten av historien kan de flesta. "60 000 i månaden och gratis lägenhet i Stockholm", som Petzäll kommenterade sitt riksdagsinträde.

Liknande historier finns om de flesta SD-profilerna. Om Jimmie, Björn, Mattias och allt vad de heter i Sverigedemokraternas toppskikt. De är på många sätt de grabbar som vi åttiotalister och sensjuttiotalister gick i skolan med, drack våra första folköl med, trimmade moppar med och allt vad vi gjorde. De som en dag kom till skolan med Ultime Thule-tröja och förändrade SO-lektionerna till långa debatter med läraren om invandrares kriminalitet, invandringens kostnader och så kallad "patriotism".

"Det är fan inget rasistiskt med att älska sitt land!" var klassrummens vanligaste floskel.

När jag läser om William och grabbarna i SD så tänker jag på grabbarna där hemma. Han som kallades sig både kommunist och feminist, hängde med vänstergänget på skolan och under någon månad var "kvinnopolitisk ansvarig" i Ung Vänster-klubben - vilket många på skolan höjde på ögonbrynen åt då han hade pojkrummet fullt med Slitztidningar. Samma kille som började intressera sig för motorer vilket inte resten av vänstergänget var och alldeles plötsligt hängde han med de lite äldre raggarna istället som lyssnade på vit makt-musik, hatade invandrare och de som inte tyckte som dem var "turkälskare" eller "kommunistsvin". Samma gäng som trakasserade både den nyinflyttade familjen från Göteborg som råkade komma från Mellanöstern från början och den ensamma killen som var så duktig i fotboll men som "dräglade" när han var liten och för det var han för evigt stämplad som "Drägglas".

I våras, när jag var hemma i Frillesås över helgen, träffades vi för första gången under lugnare former. Jag hade handlat på Konsum och skulle upp till sommarstugan. När jag kom gående förbi en av pizzeriorna ropade min gamla klasskamrat på mig. Han tog en dagen efter-öl. Jag slog mig ner och för första gången på flera år satt ni vi ner och snackade utan att höja rösten till varandra. Han bjöd på öl och berättade om sitt nya jobb. Jag berättade om mitt och fick än en gång förklara att, nej, Expo är varken en vänsterorganisation eller Israelisk lobbyorganisation. Vi kom överens om att bli vänner på Facebook. Det blev vi aldrig. Men i valrörelsen ondgjorde sig gemensamma vänner över att han dränkte sin Facebooksida med SD-propaganda.

Men han är knappast ensam om att utvecklat sina idéer under högstadiet.

När jag läser om Petzäll tänker jag också på han som var ett par år yngre än mig men som gjorde allt för att hänga på oss äldre. Han som trots att han var 13 år var med på den stora festen på Gamla Lantmanna (en riviningslokal där traktens fjortisar söp sig fulla på hembränt från jordbruksgymnasiet i Tvååker och folköl från den numer nedlagda servicebutiken). Han som hade det svårt i skolan och hoppade av redan i sjuan och som några år senare tillsammans med en kompis hade ihjäl en katt på ett sätt som kan betraktas som bestialiskt. Något år senare dök han upp som aktivist i Svenska Motståndsrörelsen.

Jag tänker på gänget i bomberjacka från Åsa som kom ner till Frillesås en våreftermiddag för att snatta på Konsum men som hamnade i slagsmål med några av oss vilket senare gick upp i rätten och ledargestalten i gänget åkte in på ungdomshem och lämnade skiten bakom sig medan andra i gänget hamnade i grövre kriminalitet.

Och när jag inatt får SMS från en kompis som är några år yngre från Frillesås som är på fest där grabbar i min ålder skanderar till vit makt-musik och ropar nazistiska slagord så slår det mig att den som tror att Sverigedemokraterna endast är symptom på något slags slentrianmässigt missnöje - de har fel. Många av grabbarna där hemma har bara väntat och längtat efter det här. De mångkulturella temadagarna med kurdisk folkdans och American History X förändrade ingenting.

Låt oss tala om invandringens problem: Vill Du också ha det som i Saudiarabien?

2011-01-13T13:35:00.000-08:00

Den svenska invandringspolitiken är ett skämt. Kritiserar man hur politiken drivs i det här landet och vad som sägs i debatten om invandringen riskerar man att utmålas som "extremist" eller åtminstone allierad med extremister. Jag är trött på att det är så. Därför har jag tidigare under veckan publicerat två blogginlägg om de verkliga problemen med invandringen. Nu är det nog med gulligull och pizza-retorik.

De två första inläggen berörde som ni kanske känner till flyktingpolitiken. Är det något som är extremt så är det hur den förs. Det är inte värdigt en demokrati att det byggs murar för att förhindra människor som mycket väl uppfyller de kriterier som krävs för att betraktas som en flykting. Det är heller inte rimligt att ett land som Sverige har gjort det omöjligt för familjer att återförenas här för att sedan leva tillsammans. Jag kommer att återkomma till flyktingpolitiken senare i den här artikelserien. Nu är det däremot dags att tala lite grann om ett annat brutalt misslyckande med invandringen. Nämligen de tokstollar som på fullaste allvar verkar för att Sverige ska bedriva en liknande politik mot sina medborgare som de styrande i länder som Saudiarabien gör. Låt oss tala lite om så kallad "assimilering".

NUMMER TRE: I SAUDIARABIEN ÄR DET FÖRBJUDET MED KYRKOR - LÅT OSS DÅ FÖRBJUDA MOSKÉER I SVERIGE!

1975 beslutade en enad svensk riksdag att sluta upp med det som kallas assimilering. Frågan hade tidigare utretts och nu skulle istället invandrares kulturella och språkliga bakgrund främjas. Det handlade inte om att de som föreslog förändringen eller de som beslutade om den var sugna på någon jävla pizza. Det handlade om att människor som kommit till Sverige farit illa av den förda politiken och att erfarenheten från andra länders assimileringspolitik där minoriteter tvingas på en kultur inte hade fungerat.

Så gick åren. Och i takt med att klyftorna i samhället ökade och framförallt att man från politiskt håll under dessa år förnekade intoleransen och främlingsfientligheten så växte återigen en rörelse fram som hade människors etniska bakgrund som måttstock . Men för att undgå den uppenbara rasismen sköt sig delar av denna rörelse under 2000-talets början in sig på att kräva en återgång till assimileringspolitiken. Parallellt med den främlingsfientliga rörelsens framväxt började även mer etablerade partier att se den intoleranta och främlingsfientliga opinionen som hela tiden hade funnits i Sverige som en potentiell väljargrupp. Och i en tid då debattörer, ledarskribenter och andra tyckare nästan dagligen hamrade in att ideologierna var döda blev det som kallas för signalpolitik allt vanligare. Röstmaximering och enkelt vunna röster blev viktigare än de avgörande skillnaderna i politiken. Till slut fick signalpolitiken så pass stort utrymme att all annan politik försvann - speciellt när det gällde frågor som rör invandringen.

Signalpolitiken kom att spela på människors rädslor. Och den fjäskade med den intoleranta och främlingsfientliga lilla opinion som utgör en minoritet av väljarna. Vad väldigt få lade märke till och konstaterade är att signalpolitiken är inkonsekvent och att dess konsekvenser är det samhälle som de politiker som bedriver signalpolitik på invandrings och integrationsområdet faktiskt varnar för.

Låt mig ta ett tydligt exempel:

Det varnas för en så kallad islamisering. Muslimerna håller tydligen på att ta över Sverige och Europa. Och de arbetar i grupp, kollektivt, lite grann som påstådda judiska världskonspirationen arbetar. Nåväl. För att motverka denna utveckling måste lagar stiftas och saker förbjudas. Vissa kläder ska man inte få bära. Vissa byggnader ska inte få byggas. Vissa böcker ska inte få tryckas. Allt för att värna öppenheten, religionsfriheten och yttrandefriheten. Om läsaren inte förstår vad jag är ute efter nu så läs de överstående raderna en gång till.

I sin assimileringsiver vill alltså "frihetskämparna" i så väl Sverigedemokraterna som i sammanslutningar som har mage att kalla sig för liberaler införa förbud som liknar de som idag redan finns i de islamistiska länder som de hela tiden pekar på.

Logiken blir så här:

Det är förbjudet med kyrkor i Saudiarabien. Låt oss då vara lika goda kålsupare och förbjuda moskéer i Sverige.

Som jag skrev tidigare så fanns det goda anledningar till varför Sveriges riksdag grävde ner assimileringstanken på mitten av 1970-talet. Det faktum att denna samhällsmodell inte fungerade och inte hade fungerat i andra länder bör också tas i åtanke. Även senare, efter 1975, har det kommit människor till Sverige som flytt undan just assimileringspolitik.

Vid 1980-talets slut och 1990-talets början flydde många ur den turkbulgariska minoriteten Bulgarien på grund av assimileringen. Den bulgariska statsapparaten hade bland annat förbjudit det turkiska språket och typiskt turkiska namn. Min vän Adnan som bodde i Bulgarien under sin barndom fick till exempel byta namn för att hans var typiskt turkiskt. Denna förtryckarpolitik i Bulgarien ökade motsättningarna i det sargade landet. Den turkbulgariska minoriteten förföljdes och trakasserades och turkbulgarer sökte sig som sagt till bland annat Sverige.

Inte för att de ville bli svenskar utan för att de ville vara det dom är.

Jag är inte dummare än så att jag fattar att ett gemensamt språk är nödvändigt för att till exempel en arbetsmarknad och ett utbildningsväsende ska fungera. Men forskningen har gång efter annan visat att assimileringsåtgärder i länder som exempelvis Danmark där man plockat bort hemspråksundervisningen har människor fått det betydligt svårare att lära sig sitt nya hemlands språk. Konsekvensen blir ökad segregation och konsekvensen av segregation vet vi alla. Ökade motsättningar och med ökade motsättningar kommer intolerans och främlingsrädsla.

Så ni som förespråkar en statsapparat som bedriver en assimileringspolitik ni förespråkar således ökade motsättningar i samhället beroende på ursprung.

Grattis!

Fast det kanske är lite gött med etniska rensningar?

---

Läs också: Lisa Bjurwald: Högerns sanslösa debatt

Är SD på väg att misslyckas med att bredda politiken?

2011-01-13T07:09:00.001-08:00

En av Sverigedemokraternas stora fördelar under åren har varit att partiet är ett enfrågeparti. Det mesta i propagandan och politiken har handlat om partiets motstånd till invandring från utomeuropeiska länder. Men för att nå trovärdighet och locka fler väljare har ambitionen de senaste åren varit att hitta fler frågor och nå opinioner som tidigare inte fått gehör av de etablerade partierna.

På Sverigedemokraternas landsdagar för 1,5 år sedan lyftes därför ett gäng frågor in i partiets politik. Det handlade bland annat om förespråkande av gårdsförsäljning av vin, att riva upp pumplagen och en tydlig ställning för fjällbönderna och mot renägarna i Norrlands inland var de allra tydligaste frågorna.

Den sistnämnda frågan har drivits av fjällbonden Olle Larsson från Härjedalen. Larsson nådde en stor framgång för partiet lokalt redan i kommunvalet 2006 och hamnade sedan strax under valbarplats på riksdagslistan 2010.

Igår lämnade Larsson partiet. Han är missnöjd med hur riksdagsgruppen har skött hans hjärtefråga.

- De har inte belyst de specifika problem vi har i Norrland och med rennäringen. Jag gjorde klart på landsdagarna att om de hamnade i riksdagen så skulle dessa frågor få hög prioritet och det har de inte levt upp till, säger han i en intervju med Expo.se .

Larssons sorti ställer till problem för Sverigedemokraterna. Nu tappar partiet sin enda starka röst och lokala profil i Norrland där partiet har haft det förbaskat svårt att etablera sig. Den stora fördelen med Olle Larsson har för Sverigedemokraterna att han dels har varit sakkunnig på ett annat område än invandringen och dels att han redan var känd för den härjedalska och jämtländska allmänheten.

Det största problemet för Sverigedemokraterna är dock att partiet är på god väg att misslyckas med att bredda politiken vilket är en målsättning som partiets ideolog Mattias Karlsson flera gånger har uttryckt. SD framstår allt mer som det partiet har varit sedan starten. Ett enfrågeparti med en oerhört liten medlemskader.

Frågan är om det lönsamt koncept för ett parti som gör anspråk på att bli ett femton procent-parti. Partiets mest trogna kärnväljare bestående av maniska invandrarhatare lär inte bry sig. Men andra, potentiella väljare, lär spana åt andra håll än åt broilern från Sölvesborg och hans vänner.

Låt oss tala om invandringens problem: Frontex - ett sätt att hålla flyktingarna borta

2011-01-12T10:49:00.000-08:00

I Sverige får man inte kritisera den förda invandringspolitiken. Gör man det blir man utstämplad som antingen svenskfientlig eller som extremist. Medan sverigedemokrater och andra främlingsfientliga har gjort det till en sport att ljuga och överdriva om invandringen till Sverige så råder det många gånger en pinsam tystnad från de som säger sig förespråka en human och solidarisk flykting och migrationspolitik.

Mot denna bakgrund så har jag dragit igång den här artikelserien. Det finns ingen anledning att leka politiskt korrekt längre. Det finns en massa problem med dagens invandringspolitik. Och därför vill jag belysa dessa. Gigantiska problem som inte är värdig en demokrati. Det är hög tid att börja tala om invandringens problem. Invandringens verkliga problem.

NUMMER FYRA: FRONTEX - ETT SÄTT ATT HÅLLA FLYKTINGARNA BORTA

Högerextremister i norra Europa gillar i regel inte EU. Förutom när det kommer till ett område: Flykting och migrationspolitiken. Och det är inte så konstigt med tanke på att den europeiska unionen idag bedriver en hänsynslös politik mot människor som försöker fly undan krig, svält, tortyr och olika typer av förföljelser.

Den fortfarande tror att Sveriges södra gräns är Danmark har fel. Så är det inte längre. Sveriges yttre gräns söderut är idag Kanarieöarna. Och det kan säkerligen verka trevligt med tanke på sol, bad och svenne banan-fyllor all night long. Men den nya gränsdragningen har varken med sol, bad eller billiga fyllor att göra. Den handlar givetvis om något helt annat. Sverige är som EU-land idag med i ett gränskontrollssystem som går ut på att hålla flyktingar borta från unionen.

Det har uttryckts från tjänstemän inom EU att gränskontrollsmyndigheten som går under namnet "Frontex" ska mota bort de "flyktingströmmar" (ett av de vidrigaste uttrycken som myntats) som når de yttre gränsområdena. Kanarieöarna är ett sådant område. Södra Italien, Malta och östra Grekland är andra. Frontex patrullerar därför för jämnan dessa områden. Myndigheten övervakar gränserna med båtar, flygplan och helikoptrar. Reglerna är nämligen sådana att skulle de människor som flyr undan förföljelser i exempelvis Afrika nå europeisk mark så har dessa rätt att söka asyl. Detta vill man från de europeiska myndigheterna motverka.

Men skulle flyktingarna lyckas nå den yttre gränsen så når man också de flyktingläger som finns på plats. Där är nämligen också dit människor som tagit sig in i EU men som fått avslag på sin ansökan om asyl eller uppehållstillstånd återigen hamnar. I Grekland försöker man nu ta ett steg ännu längre. För att mota flyktingar som försöker nå unionen via Turkiet planeras därför en gigantisk mur vid den yttre gränsen.

I sammanhanget bör man också nämna det så kallade "transportörsansvaret". I praktiken innebär det att människor som vill ta sig in i EU för att söka asyl kan hindras från detta om de som flygbolagen eller båtbolagen inte godkänner ens ID-handlingar. Det är sinnessjukt men sant och verkligheten ser alltså sådan ut idag att enskilda personer vid flygbolagens gater kan bestämma vem som har rätt och vem som inte har rätt att ta sig till EU för att slippa undan brinnande krig och förföljelser.

Alltså: Den som tror att Sverige har "vidöppna" gränser kan dra något gammalt över sig.

Åkesson & Söder får intern kritik

2011-01-12T00:07:00.000-08:00

Bloggen har tidigare skrivit om de stora riskerna som Jimmie Åkesson och hans parhäst Björn Söder tar när de anställde Stureplansbrudar, flickvänner, nya medlemmar och goda vänner efter riksdagsinträdet. Jag har också skrivit om den ilska och frustration som kan uppstå när det faktiskt har visat sig att Åkesson och Söder är några av landets bäst betalda politiker.

Det rimmar ju inte så bra med partiets antietablissemangsretorik.

Tidigare har det då och då höjts kritik mot utvecklingen i partiet men kritiken har ofta varit lågmäld, kommit från personer som snart vandrat vidare till andra högerextrema partier eller från personer som långt ner i partihierarkin.

Nu kommer det dock kritik från en partiveteran med erfarenhet från partistyrelsen och som idag är ordförande för det tidigare så viktiga Väst-distriktet.

På sin privata blogg riktade igår Jimmie Stranne skarp kritik mot utvecklingen i partiet. Anledningen var en artikel i DN som rapporterade om att Sverigedemokraterna även i fortsättningen kommer att använda stora delar av de lokala partistöden till rikspartiet.

I sitt blogginlägg skriver Stranne bland annat:

"Många ”gräsrötter” har jobbat ideellt för partiet i många år. Satsat sina egna pengar, tid, fått spänningar i sina egna familjeförhållanden och bland vänner och släktingar -och i vissa fall även äventyrat sin egna säkerhet och trygghet för att arbeta för ett riksdagsinträde, och råkat väldigt illa ut."

"Jag kan bara utläsa att man vill förlita sig på pensionärer och sjukskrivna för att bygga upp partiet, för med de framgångar vi har, kommer vi andra ha mycket mer att göra i de uppdrag vi sitter med i alla de olika mandaten vi skall förvalta runt om i landet, och kommer rimligen tyvärr inte kunna lägga lika mycket tid på organisationsuppbyggnaden som är så eftersatt i partiet på lokal nivå."

Stranne är också hård i orden när det kommer till vilka personer som har anställts vid det nya riksdagskansliet:

"Är det meningen att man vill släcka lågan hos eldsjälarna till förmån för yngre makthungriga ”wannabes” man kanske kan forma och stöpa efter en ny tilltänkt uppfattning om vad man söker i sina representanter? Vill man inte ha bemannade kanslier på andra ställen i Sverige än på rikskansliet? Distrikten då?"

Nu är således bollen i rullning. Stranne är så pass erfaren att han inte hade skrivit det här om han inte hade folk bakom sig. Frågan är hur Björn Söder kommer hantera kritiken.

Låt oss tala om invandringens problem: Den splittrar familjen

2011-01-11T04:29:00.000-08:00

Kebab, sushi och pizza. Folkdans och kurdiska ståuppkomiker. När "antirasister" ska försvara invandringen landar man allt för ofta i ett ivrigt fäktande med klichéer och klyschor. Det är hög tid att sluta upp med det - om man på fullaste allvar är för en schysst flyktingpolitik.

I dagens Sverige är det emellertid inte politiskt korrekt att peka på de både rejäla och reella problem som uppstår med invandringen. De enda som gör det är sverigedemokrater och andra högerextremister som med sin rasistiska agenda kopplar samman socioekonomiska problem med etnicitet och kultur. Därför tänker jag under de närmaste dagarna publicera fem artiklar på temat "invandringens problem". De riktiga, verkliga, problemen som faktiskt har med invandringen att göra.

NUMMER FEM: FAMILJER SOM KOMMER I KLÄM

Under förra året förändrades situationen för många flyktingar och invandrare i Sverige till ett ännu värre helvete. År 2010 beslutades det i Migrationsdomstolen att alla som söker uppehållstillstånd utanför Sverige måste kunna styrka sin identitet och ha ett godkänt pass från hemlandet för inresa och vistelse i Sverige. Resultatet har blivit att människor som kommer från länder med identitetshandlingar som inte godtas av Sverige, landet "med sina vidöppna gränser" (LÄS: SARKASM), har enorma problem att få uppehållstillstånd trots att de enligt internationella konventioner kan ha rätt till det.

De som har det tuffast är människor från Somalia där det har varit inbördeskrig i närmare 20 år och där inte myndigheterna har funkat på evigheter. Det är med andra ord mer eller mindre omöjligt för somalier som redan bor i Sverige att återförenas med sina nära släktingar i just Sverige. Reglerna för anhöriginvandringen har satts ur spel. Och familjer splittras. Visst, barn kan få göra ett DNA-prov som visar på att de är nära släktingar med exempelvis deras föräldrar men detta räcker inte som ett enskilt bevis enligt det slapphänta landet Sverige.

Och trots kritik från sakkunniga på ämnet så är det mer eller mindre tyst från politikerna. De är väl upptagna med att försvara kebabpizzans existens och "Vi gillar olika-kampanjer" mot sverigedemokrater och andra som läser statistik som fan läser bibeln.

Resultatet är i alla fall klart som korvspad: Familjer splittras. Människor som bor och verkar i det här landet, som medborgare eller med uppehållstillstånd, får leva i en fruktansvärd ovisshet. I en debattartikel återberättar bland andra Flyktingorganisationen FARR och Somaliska riksförbundet om Svenska för invandrare-lärares upplevelser. Att de upplever att deras elever helt enkelt inte kan koncentrera sig på lektionerna då de undrar hur de ska gå för deras nära.

Och någonstans får man väl ställa frågan till sig själv. Hade man själv haft det så jävla lätt att traggla glosor om man inte visste om ens käresta eller ens barn faktiskt lever?

Läs också:

Glitter & grus: Dags att vakna upp och säga ifrån!
Bengtssons frestelser: Familjesplittrarna

Låt oss tala lite om massinvandringen

2011-01-10T06:26:00.000-08:00

"För varje år blir svenskarna allt färre. Om fyra år finns inget svenskarnas Sverige. Med kanske en turk som diktator och en neger som utrikesminister. Folket blir då ett chokladbrunt blandfolk som talar olika språk - huller om buller".

Så lät det då. När Sverigedemokraternas förlaga, Bevara Sverige Svenskt, målade upp ett framtidsscenario i slutet av 1970-talet. I dagens propaganda låter det liknande. På sina hemsidor, i sina flygblad och tidningar sprider den svenska extremhögern en bild av ett Sverige med vidöppna gränser. ”Vi riskerar på fullt allvar en framtid då Sverige omvandlats till en muslimsk stat” hävdade till exempel den sverigedemokratiske riksdagsledamoten Richard Jomshof i tidningen SD-Kuriren för några år sedan. Sverigedemokraterna och extremhögern är också överförtjusta i att koppla samman diverse samhällsproblem som exempelvis kriminalitet och arbetslöshet till föreställningen om en så kallad "massinvandring". "Så länge vi beviljar 100 000 nya uppehållstillstånd årligen blir alla andra åtgärder verkningslösa" sa Jimmie Åkesson i en intervju i Aftonbladet för snart två år sedan på en fråga om vad hans parti ville göra för att minska arbetslösheten.

Just de 100 000 uppehållstillstånden har blivit lite av en högerextrem klassiker. Och otaliga är de politiska motståndare till extremhögern som har svalt siffran med hull och hår. Sverigedemokraternas ständigt återkommande mantra om att partiet vill "minska asyl och anhöriginvandringen med 90 procent" kopplas i SD-argumentationen hela tiden till de 100 000 uppehållstillstånden. Därför kan det vara på sin plats att faktiskt redovisa hur det ser ut i verkligheten. Sverigedemokraterna kallar sig själva för "verklighetens folk" och då kan det finnas en poäng att också utgå från den.

År 2010 (januari-november) beviljades det 96 888 uppehållstillstånd. Endast 10 900 av dessa är asyl och kvotflyktingar. Cirka 17 000 personer kom från *EES-länder. Drygt 33 000 personer fick beviljat uppehållstillstånd som gäststudenter eller gästarbet. Nästan 23 000 personer är anhöriginvandrare. Irak, Thailand och Turkiet är de tre lände som det anhöriginvandrar flest människor ifrån under 2010. De tre länder som det invandrar totalt sett flest människor ifrån (EU-länder inte inräknade) är Thailand, Kina och Somalia.

Värt att notera är att massavisningarna från Sverige inte tycks upphöra. Hela 18 700 personer som sökte asyl avvisades från Sverige. Det land som det avvisats flest människor till är Serbien. 6129 personer från Serbien, mestadels romer, sökte uppehållstillstånd men endast 47 personer fick asyl. Av 1803 irakier som sökte asyl under 2010 fick knappt hälften av dem stanna trots att FN:s flyktingorganisation UNHCR flera gånger har uppmanat Sverige att inte avvisa människor till det krigshärjade landet. Svenska utrikesdepartementet (UD) menar dessutom på sin hemsida att "Den som trots UD:s reseavrådan väljer att resa till Irak göra detta helt på egen risk".

* EES står för Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. EES-avtalet är ett avtal mellan EU, dess medlemsländer och Norge, Island och Liechtenstein. EES är ett frihandelsområde och det närmaste samarbete som EU har med andra länder. EES-länderna rådfrågas exempelvis när kommissionen utarbetar nya lagförslag som rör samarbetet. Genom EES-avtalet har Norge, Island och Liechtenstein samma regler som EU-länderna inom de områden som ingår i avtalet. (KÄLLA: EU-upplysningen).

Det är tuffa tider för drömmare

2011-01-07T02:40:00.000-08:00

Expo.se kunde igår rapportera att de tyska högerextrema partierna NPD och DVU slås samman. De tidigare rivalerna behöver varandra i en tid då antimuslimska grupperingar i landet formerar sig och växer sig allt starkare. Det kommande valet kan således bli ett bakslag för den traditionella extremhögern i Tyskland. Då är samarbete nödvändigt även om det finns gott om kritiker till sammanslagningen i de både NPD och DVU.

I Sverige verkar "den nationella rörelsen" som vanligt att titta på liknande lösningar. Nationaldemokraternas tidigare partiledare Nils-Eric Hennix (mannen som står på en parkbänk på bilden) har den senaste tiden skrivit ett par debattartiklar om vikten av ett samarbete mellan partierna inom extremhögern. Hennix menar att Sverigedemokraternas valframgångar är en "folkets revolution". Vidare skriver den tidigare partiledaren att:

"SD:s inbrytning i riksdagen är det bästa som hänt de nationella rörelserna sedan andra världskriget. I praktiken betyder SD inte så mycket för svensk politik, men den psykologiska effekten bland medborgarna blir sannolikt stor; väljarna kommer att konstatera att SD:s representanter inte är depraverade slödder som etablissemanget utmålat dem, utan både till det inre och yttre framstår som ärliga, skötsamma, välvårdade och intelligenta alternativ till de ofta orakade, hafsigt klädda, opålitliga och trögtänkta riksdagsmän som tillhör etablissemanget".

Ett samarbete mellan partier som Nationaldemokraterna och Svenskarnas parti är livsavgörande, menar Hennix. Annars kommer något riktigt, riktigt farligt hända:

"Den germanska befolkningen (som vi nordbor tillhör) har jag uppskattat till ca 2 % av Jordens befolkning, utspridda på flera kontinenter. Om dessa 2 %, d.v.s. de främsta skaparna av välstånd, humanitet, kultur och utveckling, inte överlever som ren folkstam så kommer planetens befolkning att utsättas för en tillbakagång ur alla aspekter. Europas högkultur kan då snabbt bytas ut till en primitiv harem- och basarkultur med muslimskt skräckvälde. Ett scenario mot Apornas Planet är inte osannolik på längre sikt".

Det är bara att ta sig för pannan. Någon sammanslagning kommer dock inte att ske vilket många kritiker av Hennix artikel påpekar. Organisationerna inom den nationella rörelsen bråkar med varandra stup i kvarten och aktivister har hamnat i handgemäng lite då och då beroende på internt käbbel. Det är en del av rörelsens arv enda sedan 1930-talet. En röd tråd genom den svenska extremhögerns historia. Det är därför en del brukar påstå att de bästa antirasisterna är rasisterna själva för att de aldrig kan hålla sams. Hennix försök att ena rörelsen förra gången slutade heller inte så värst bra. Hans enmanshow Frihetspartiet slogs ihop med Nationaldemokraterna och resultatet blev ett ännu mer förvirrat parti än tidigare.

Så Rickard Langén, Nils-Eric Hennix och grabbarna får fortsätta drömma. Och Apornas planet närmar sig med stormsteg.

Gott snack på Expo Utbildning

2011-01-05T07:53:00.000-08:00

Efter julledigheten har vi kickat igång året å det grövsta på Expo Utbildning. Vi har bland annat utökat vårt sortiment av föreläsningar på hemsidan, gjort nyhetsbrev åt lärare och andra intresserade, börjat rodda med ett pressarkiv och redan bokat in en herrans massa föreläsningar som kommer hållas under våren.

Som boss för det hela har jag gett personalen en morot. Jobbar vi riktigt bra under våren så ska jag bjuda med kollegorna på Marstrandsregattan i sommar. Inte för att jag har varit på den själv. Det var mest ett skämt men Tyringe-Niclas går på som fasen om det där och återkommer hela tiden med kommentarer som "Marstrandsregattan är nära!".

Under dagen har vi dessutom haft besök av den populära antirasistiska sajten Sverigedemokraterna.des grundare. Under vintern kommer folkbildningsprojektet Sverigedemokraterna har fel som bekant att ta över driften av sajten. Är du intresserad av att hjälpa till med artiklar och annat? Tveka inte att höra av dig till mig per e-post: alexander.bengtsson@expo.se

Vill du ha Expo Utbildnings nyhetsbrev så går det också att maila ditt intresse!

Att dra lärdomar av en loser

2011-01-04T05:18:00.000-08:00

Jag har skrivit tidigare om högerpopulisten Ian Wachtmeisters besök på Sverigedemokraternas så kallade kommundagar i Stockholm som gick av stapeln mot slutet av förra året. När jag under dagen har tagit del av talet som Wachtmeister höll kan jag inte annat än konstatera att Åkesson med vänner skaffar sig kunskap och inspiration från riktig förlorare.

Wachtmeister börjar sitt tal med att på riktigt Björn Söder-manér jämföra Sverige med en kommunistisk diktatur. Den bereste greven som tydligen hade varit i Kina någon vecka innan sitt gästspel hos SD verkar däremot uppskatta den auktoritära statsapparaten i öst. Sverige är värre. Betydligt värre. Här kallar politiska motståndare rasister för just rasister.

Det som är slående med Ian Wachtmeisters tal är hans bitterhet. Allt är alla andras fel. Politikernas fel. Och så självfallet journalisternas fel. Det kan inte vara tydligare när den gamle högerpopulistledaren ackompanjerad av sverigedemokratiska skrattsalvor ger sig på journalistkåren:

- Politiker och journalister har målat in sig i samma hörn. Och ve den som påpekar detta, säger Wachtmeister och hävdar att så har det varit i nästa tjugo år.

Det är just här som det finns en gigantisk glugg i grevens resonemang. Ian och Berts Ny Demokrati kom in i riksdagen med buller och bång 1991. De kända profilernas Eriksgata genom Sverige samma år är vida känd. Medias granskning av partiet var många gånger bristfällig. Det handlade snarare om ett ständigt återrapporterande om partiets spexiga upptåg än en granskning av partiets politik. Företrädare som Bert Karlsson och John Bouvin kunde stå och dra den ena främlingsfientliga drapan efter den andra utan de där tillmälena som Ian Wachtmeister vittnar om i sitt tal på SD-mötet.

Sedan var plötsligt Ny Demokrati ett riksdagsparti. Med företrädare som Wachtmeister, Bouvin, Skara-Bert och damfrisörskan Vivanne Franzén som trissade upp den främlingsfientliga agitationen ytterligare och alldeles plötsligt blev kritiken mer påtaglig från politiska motståndare, ledarskribenter och journalister. Man kan fråga sig varför. Kanske berodde det på att Ny Demokratis retorik fördes fram i en tid då flyktingförläggningar sattes i brand och Lasermannen härjade på Stockholms gator? Kanske berodde det på Ny Demokrati blommade ut till det fullfjädrade rasistparti som de flesta minns det som?

1994 åkte partiet som bekant ur riksdagen. Wachtmeister hade då varit smart nog att lämna den sjunkande skutan. 1998 gjorde han en studie i patetik då han dök upp igen med Det Nya Partiet. Ett praktäkta populistfiako som vi sent ska glömma.

Och egna misslyckanden är ju alltid lika bra att skylla på andra. Problemet är bara att man framstår som en förlorare. En riktigt dålig förlorare. Är det verkligen en sådan Sverigedemokraterna vill dra lärdom från?

Kent Ekeroth och Nationell.nu går hand i hand

2011-01-03T09:14:00.000-08:00

Den sverigedemokratiske riksdagsledamoten Kent Ekeroth är inte populär på den nazistiska sajten Nationell.nu. Ekeroths position i partiet brukar sajtens redaktör gång efter annan lyfta fram som ett bevis på
att SD har lurat bort nationellt sinnade från rasfrågan och judefrågan. Men på senare tid har Nationell.nu som under en period flirtade hejvilt med antisemiten Mohammed Omar tagit en tydligare antimuslimsk hållning.

Efter terrordådet i Stockholm har den nazistiska sajten bland annat tipsat om en film som heter "Islam: What the West Needs to Know". I filmen medverkar bland annat Bat Ye'or som ligger bakom boken Eurabia som är en bok som väver samman myter muslimskt maktövertagande med israeliska högerradikala idéer. Det vill säga just den propaganda som Ekeroth och en del andra sverigedemokrater sprider. Något som en fullfjädrat antisemit borde finna svårsmält.

Ekeroth och Nationell.nu går även hand i hand när det kommer till att de förfasas över att den första som föddes i Sverige 2011 hade föräldrar som härstammar från ett muslimskt land. Nationell.nu väljer att sätta rubriken "Rasfrämlingar förstfödda över hela Sverige". Kent Ekeroths rubriksättning kan ni se i den bifogade screenshoten.

Som en bonus bifogar jag också en screenshot från filmen "What the West Needs to Know". Hur var det nu med den judiska världskonspirationen, Nationell.nu?

---

Tack: Anton och Jonathan för tips.

Extremhögern legitimerar attackerna

2011-01-03T08:06:00.000-08:00

På söndagskvällen brann det i en muslimsk bönelokal i Vänersborg strax utanför Trollhättan. Räddningstjänsten fick snabbt kontroll på branden och som tur kom ingen kom till skada. Expo.se rapporterar att förundersökningen fortfarande är öppen och att polisen misstänker att en fyrverkeripjäs startade elden.

Det är inte första gången det brinner i lokaler där muslimer utövar sin religion i Vänersborgstrakten. I början av 1990-talet eldhärjades moskén i grannkommunen Trollhättan. En av de som kom att gripas för dådet var en lokal företrädare för partiet Sverigedemokraterna.

Nu var det förmodligen ingen sverigedemokratisk företrädare som låg bakom gårdagens attentat i Vänersborg men det är ändå ett faktum att regionen tidigare har drabbats av högerextremt våld. Regionen är sedan länge också ett viktigt fäste för mer radikala grupper som nazistpartiet Svenskarnas parti (tidigare Nationalsocialistisk Front).

Gemensamt för både SD och SvP är deras ständiga hatkampanjer mot den muslimska minoriteten i Sverige. Och det är vida känt att hatkampanjer legitimerar våldshandlingar.

Läs gärna mitt tidigare inlägg om de högerextrema rörelserna i Trollhättan.

---

GP.

Rasism är okej om man är kompis med Björn Söder

2011-01-02T08:25:00.000-08:00

Expressens SD-reporter David Baas har gjort ännu en förträfflig granskning av de interna turerna i Sverigedemokraterna. Att avhoppare pekar ut partisekreteraren Björn Söder som "bödel" är inget nytt. Söders temperament är vida känt både inom och utanför partiet. Det är också mer regel än undantag att avhoppare och uteslutna pekar på toppstyrning inom partiet. En annan sak som de utsparkade brukar peka på är rasismen inom SD. Det sker inte den här gången. Inte så konstigt kanske då flera av de som uttalar sig har tagit en vända om Nationaldemokraterna efter sin tid i SD.

Det mest talande i Expressens granskning är de två listorna som presenteras av vad som är "ok" och vad som inte är "ok" inom partiet. Det är oerhört tydligt, vilket granskningen, påvisar att det handlar om vem som känner vem. Informella maktstrukturer alltså. Är man polare med partitoppen då får man göra vad sjutton som helst. Är man en simpel karaokesångare från Värmlandsskogarna som vill göra praktik av SD-retoriken då får man gå.

Med andra ord: Sverigedemokraterna beter sig som det politiska etablissemang som de påstår sig särskilja sig ifrån.

Under söndagseftermiddagen skriver Björn Söder följande på sin Twitter:
"Nej, David Baas. Jag pratar gärna med Expressen, men inte med dig så länge du är en oseriös skvallerjournalist....".

Vem tror Söder att han är egentligen? Prinsessan Diana?

---
Läs Expressens granskning här.