Jag heter Alex (Alexander när mamma är arg eller när jag ska vara formell). Jag är född 1984 i norra Halland där jag också växte upp. På den här sidan tänkte jag berätta lite om vem jag är, vad jag gör och sånt.
ANTIFASCISM
Sedan tonåren har jag på olika sätt varit engagerad i frågor rörande rasism och främlingsfientlighet. Det finns ingen tårdrypande historia som förklaring till det. Jag hoppas någonstans att det beror på sunda värderingar hemifrån och av människor runt omkring mig. Redan på högstadiet kom jag i kontakt med den antirasitiska forskningsstiftelsen Expo.
Expo
I slutet av gymnasiet blev jag en del av Expos ideella redaktion i Västsverige. Sedan 2004 sitter jag i tidskriften Expos redaktion och sedan 2006 har jag varit anställd av Expo för att driva utbildningsverksamheten. Till en början handlade det mestadels om att åka runt i landet och föreläsa för förvirrade kommunpolitiker som undrade vilka Sverigedemokraterna egentligen var. Med tiden kom arbetet på Expo Utbildning, som vi numer kallar det, gå ut på att göra längre utbildningar för fackligt aktiva, poltiker och lärare. I våras lanserade vi vår skolwebb, Expo Skola. Vi har också bidragit med större utbildningsinsatser för organisationer som till exempel Sveriges Hembygdsförbund, IF Metall och Studieförbundet Vuxenskolan. Mycket tid går dock fortfarande åt att resa runt i Sverige och föreläsa. Ett spännande och varierande arbete. Ena dagen föreläser jag om Sverigedemokraterna för Kommunalare i någon Stockholmsförort, andra dagen föreläser jag om vit makt-rörelsen för poliser i Östergötland, tredje dagen föreläser jag om hur man ifrågasätter rasistiska och främlingsfientliga argument för högstadieelever i Säffle. Det blir många spännande samtal och mycket skräpmat från korvkiosker och gatukök. Och en herrans massa priopoäng på SJ.
Sverigedemokraterna har fel
År 2008 skrev jag argumentsguiden "Sverigedemokraterna har fel". En liten bok där jag driver tesen att rasistiska och främlingsfientliga argument bäst bemöts med fakta och framförallt utifrån ideologiska utgångspunkter. Jag ville slå hål på myten om att det skulle finnas något slags allmängiltigt och enhetligt svar på Sverigedemokraternas politik. Politik handlar om motsättningar. Och hur illa man än tycker om Sverigedemokraterna så är Åkesson och hans vänner ett politiskt parti. Boken sågades givetvis av samme Åkesson. Men runt om i landet började den användas flitigt av antirasister som startade studiecirklar och anordnade seminarier. För att påvisa detta och befästa idén om att exempelvis sossar och moderater inte kan argumentera på samma sätt men kan argumentera och utmana SD:s politik gav vi ut antologin "Sverigedemokraterna har fel - igen". En liten bok med bidrag från fackliga aktivister, politiker och annat löst folk som helt enkelt tröttnat på Sverigedemokraternas skitsnack. Sverigedemokraterna har fel-projektet har en fansajt som i augusti 2010 hade fler än 15000 medlemmar.
SKRIVANDET
När jag var fyra skrev jag en bok om gårdarna på Örmanshalvön där jag växte upp. Samma år skrev jag min första sång som handlade om en bonde som aldrig gav sina hönor mat (jag hade inte hört Alf Robertsons "Vem ska ge mina grisar mat?" vid det laget). Men den bakgrunden kan man väl säga att skrivandet och kanske framförallt berättandet har varit en bidragande orsak till att jag överlevt mellanstadiehelvetet, puberteten och flytter till stora städer som Sundsvall, Göteborg, Malmö och Stockholm där jag har bott. Mycket poesi har det blivit men också låttexter, noveller och liknande.
Rivaliserande stenar
Sommaren 2006 bildade jag och vännen Nils bandet Rivaliserande stenar. Det var en fyllegrej. Nils hade köpt en elgitarr. Jag lyssnade nästan enbart på kultbandet Torsson och skrev texter inspirerade av bandets frontman Bo Åkerström den sommaren. Nils och mitt projekt blev några halvtaskiga rep i en soffa på efterfester i Malmö. När jag senare det året flyttade hem till Halland för att jobba med Expo Utbildning och samtidigt driva ett skaldjurskokeri i Bua tog projektet en helt annan vändning. Jag började skriva poesi. Något jag hade gjort sporadiskt hela tiden. Men under tiden på krabbfabriken blev det ett beroende. På Rivaliserande stenar-bloggen har jag sedan dess publicerat mina alster.
Året där på började jag med estradpoesi eller spoken word som vissa kallar det. Och med tiden har jag fått läsningar lite varstans. På Hultsfredsfestivalen, Peace & Love och lite mer sköna ställen som biltak hemma i Frillesås och på Kräftskivefestivalen i Rådanefors har jag fått basunera ut mitt diktande. Våren 2010 fick jag den äran att läsa dikter innan den moderata kulturministern inveg utställningen (O)mänskligt på Etnografiska muséet i Stockholm.
Rivaliserande stenar, som sedan 2008 har bestått av fler än mig själv och beskrivs som ett kultursyndikat, har gett ut fyra diktsamlingar av mig själv. Namnen på dessa är "Det var någon som undrade om hur en hemkomst känns", "Jag har alltid velat träffa Martin Svensson", "Det här är mitt Hiroshima" och "Sanningen kommer vara ett pekoral". Vi har också givit ut Robin Färdigs "Imaginära rum" och gjort filmen "I love the game of the hockey - en kortfilmsdokumentär om det som inte är hiphop i förorten". Senare i år ger vi ut bandet Kapten Hurricanes skiva "Dalsländskt kokain" och en diktsamling av Frillesåspoeten Kevin Broberg.
Sommaren 2009 skrev jag ett romanmanus som i skrivande stund omarbetas för tredje gången.
BLOGGEN
Jag har bloggat fram och tillbaka sedan bloggboomen i mitten av 00-talet. Nu tänkte jag ta nya tag och blogga om sådant som intresserar mig. Politik, kultur, fotboll, sånt som håller mig vid liv och sånt som får mig att vilja lägga mig ner och dö ibland.
Bloggens namn "Bengtssons frestelser" har jag använt tidigare. Både i bloggform och i ett nyhetsbrev som jag terroriserade klasskamrater, vänner, bekanta och annat löst folk med på högstadiet och i början av gymnasiet. Namnet var ett svar på den dåvarande SD-ledaren Mikael Janssons nyhetsbrev "Janssons frestelser".
Det är inte för inte som min flickvän kallar mig för en autistisk godbit...
